2017-11-04

Londonresan VII: Pub crawl

[Av misstag publicerades den här texten efter denna. Ber om ursäkt om någons kronologi störts.]

Ett annat slags
Londonturism.
Kvällen kändes fortfarande ung, och det fanns några pubar kvar att undersöka.

Vi var dock i första hand hungriga, och på något sätt som jag inte minns nu tåg vi oss med overground och tunnelbana till järnvägsstationen King's Cross. Här fanns en av de senast öppnade Fuller's-pubarna, The Parcel Yard.

Puben som hade temat järnväg och godsexpedition var stor, men den var väl ljuddämpad och uppdelad i ett antal mindre och större rum så det blev ganska lugnt och tyst. Speciellt med tanke på att det är på en stor järnvägsstation.

Här blev det mat, för min del en paj på nötkött med mos och grönkål. Till det en Gales Seafarer som var om inte godare än i förmiddags. i korrekt glas dessutom.



Stärkta av mat och dryck kollade jag baren en gång till. Och insåg att jag hade en  förmögenhet liggande i skafferiet:

£££!
Under hela vistelsen i området repteterades samma sångtextrader i mitt huvud:
I've been good and I've been bad
I've been guilty of hanging around
Reseledar-Uffes plan var nu ett par lugna pubar i kategorin ”pubar byggda för tjänstefolket i de finare kvarteren” så vi tog oss nu till Belgravia. Vi passerade en Ferarri-butik och ett par hotell som var så diskreta att de helt saknade skyltar (men verkade ha några Mercedes S-klass redo att köra omkring gästerna med).

Efter att ha gått genom några gränder hittade vi fram till The Nags Head, en relativt liten pub i tre halvplan. Mestadels Adnams-öl på kranarna, men här valde jag en flaska uppfriskande bubbelvatten.

Vi tittade oss runt i rummet (och fick också titta i den för kvällen stängda källardelen). Det var verkligen fullproppat med gamla prylar. Överallt. Om Bishops Arms-kedjan haft en förlaga så är det nog något i den här stilen. Väggarna och taket var fulla med teckningar, tidningsurklipp, minnesplaketter, idrottspriser, tavlor, verktyg, pumpclips, brev, leksaker och gudvetvad.

I en av hyllorna hittade vi en handfull ölflaskor, bryggda för det kungliga bröllopet 1981. Bara sådär. Vi ställde dem försiktigt tillbaka där de stod. Puben hade ett mycket tydligt mobiltelefonförbud, och det kändes inte riktigt läge att plocka fram kameran heller.

I bakgrunden hördes musik från 50- och 60-talen från en stereoanläggning som kändes samtida med den.

Förbluffade över denna pärla beslutade vi oss för att gå vidare till nästa ställe. Som även det var ganska traditionellt, om inte riktigt lika hardcore.


Några kvarter bort ligger The Grenadier, som är en Greene King-pub. Planlösningen är lite märklig med tre rum som delar den centrala baren. Det verkade vara en samlingsplats för amerikanska soldater, och taket var fullt med ditklistrade dollarsedlar med diverse budskap på. Här sken alla fyra upp när de såg skylten för Timothy Taylor Landlord. Men det hade vi inget för. ”Den är slut. Det är en svår öl” sa mannen bakom baren ”Den måste vila i två dygn efter leverans innan den går att koppla på. Och den blir syrlig lätt. Men det är den värd!”

Jag lyckas faktiskt inte komma på vad vi drack i stället. Men den räckte i alla fall till en hel del småprat och plötsligt var klockan elva och de skulle stänga.

Var vi verkligen klara för kvällen? Nähä! Fredric hade uttryckt tydliga önskemål om att besöka en av de pubar som brukar komma mycket högt på CAMRAs ranking över Londons bästa pubar: The Harp.


Ja, den Dark Star Hophed som erbjöds var utmärkt. I pumpen bredvid fanns Dark Star Hophead Extra som med sina 5,8 % är 2 procentenheter starkare än den vanliga. Bland gästerna runt baren diskuterades det vilka proportioner mellan dem som skapade den perfekta balansen. Jag själv var mycket nöjd med den vanliga.

En sak som störde under besöket var den tydliga klordoft som kom från baren. Antingen hade de just rengjort något, eller så hade de kvar klorlösning i brickorna under pumparna. En liten detalj, men ändå.

Något som däremot underhöll mig var den äldre man som under hela vårt besök stod och sov framför baren.

Efter detta var det hemgång, och med det avslutades den arrangerade delen av Londonresan. Men det kommer inte att hindra mig från att skriva ännu mer om min vistelse där…

3 kommentarer:

  1. Vad är det för Londonturism som avbildas? Bilden är lite otydlig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är utanför Harry Potter-shoppen på Kings Cross.

      Radera
    2. Tack! Det låter säkert konstigt, men jag har funderat i flera dagar vad det kunde vara.

      Radera