Svenska mästerskapen i hembryggd öl 2016

Bild från ett tidigare år.

Igår hölls finalen och folkets val-delen av Svenska mästerskapen i hembryggd öl 2016 (pressmeddelande).

Och så här gick det enligt pressmeddelandet:

Niklas Stenlås och Torbjörn Andersson från Uppsala tog på lördagskvällen emot förstapriset i 2016 års upplaga av SM i hembryggd öl som avgjordes i Baltiska Hallen i Malmö. En enig jury utsåg deras öl Samma Claus till det bästa ölet bland nästan 700 inskickade bidrag. Nu ska ölet bryggas i 30 000 liter på Åbros bryggeri i Vimmerby, för att i höst kunna köpas på Systembolaget och den svenska marknaden.

Jag hade inte möjlighet att vara med i Malmö, men jag var med och dömde i första omgången av domartävlingen för ett par helger sedan. Domargruppen i Linköping hade blivit tilldelade klass 3 Mild Ale, vilket jag personligen var nöjd med.

Drygt 40 öl provades igenom under en heldag. Förutom de 4 lokala domarna så hade vi hjälp av en representant från Stockholm och domarkommittén vilket visade sig vara mycket bra. Trots att vi bara dömt 4(?) gånger i Linköping så insåg vi att vi redan utvecklat ett manér som delvis skilde sig från hur andra gör, tänker, skriver och prioriterar. Nyttigt.

Antalet öl totalt i SM 2016 var något lägre än 2015. Kanske en slump, eller så har vi nått och passerat Peak Hembrygd. Jag lutar åt det senare…

Ölen då? Om jag ska sammanfatta det i ett ord så blir det ”jämntjockt”. Bara under de få år jag dömt så har trenden varit tydlig: Det är väldigt få öl som är dåliga. Genomsnittshembryggaren idag har god koll på vad som är värt att lämna in och vad som kommer att avfärdas med ett kortfattat ”Problematisk”-betyg. Samtidigt har utbudet av både råvaror, utrustning och metoder att skapa recept formligen exploderat under de här åren. Och det uppskattas ju av oss domare som kan koncentrera oss på nyanser och försöka ge goda råd.

Men det verkar som om denna höjning i medelkvalitén har kommit med ett pris: Det är färre öl nu som är riktigt, riktigt bra nu än då. De där ölen som får en att stanna upp och bara njuta. De där som är uppe och slåss med de bästa kommersiella brygderna.

Har det blivit så, eller är vi domare bara mer blasé och bortskämda? Jag tror faktiskt det är ölen. Och jag har funderat över varför det blivit så: Kan det vara så att de absolut skickligaste hembryggarna för 3-5 år sedan inte längre är hembryggare, utan gått vidare och börjat brygga kommersiellt. Jag känner också till ett par riktigt  skickliga hembryggare som tröttnat på SM som tävlingsform och den minutiösa timing som måste ske för att ölen ska vara i sin topp just vid domarbedömningen.

Också från tidigare år.

Några öl i vår klass diskvalificerades på grund av felaktiga flaskor. på grund av att den klassiska 33 cl returflaskan blivit allt mer omöjlig att få tag i så ha man i år valt att ha en övergångsregel med relativt fritt flaskval, men en handfull av de inlämnade ölen uppfyllde inte detta. Från 2017 kommer en ny engångs-standardflaska att vara det enda som godkänns, så förhoppningsvis är det ett övergående problem.

Ytterligare ett par öl fick vi avfärda med ”Ej typriktig”, i ett fall var det öl som lämnats in med kommentarer. Som jag minns dem var de goda – exempelvis en lättölsstark dark mild – men eftersom kommentarerna inte pekade ut en kommersiellt brygd förlaga så skulle de lämnats i klass 11D Modifierade öl. Några öl var inlämnade i fel klass, som en fantastiskt god session-IPA i 3F ordinary bitter. Ja, det är teknikaliteter, men det är viktigt att behandla alla inlämnade bidrag rättvist. Och det var betydligt färre sådana felaktigheter än tidigare år.

Det vanligaste rådet till de bedömda ölen? Håll mer koll på jästemperaturen. 

Till nästa år hoppas jag att SHBF kommer att skapa ett digitalt system för att hantera omdömen, det papperslappsbaserade systemet är för krångligt och tidskrävande för oss domare.