2014-03-10

Beer Expo 2014: Blindproving 1

Jag höll som sagt 4 provningar på Linköping Beer Expo i lördags, den första drog igång redan 12:45. Så här således den in i programmet:
Helt blind provning
”Inga fördomar, bara smaker”

På den här provningen ska vi prova att dricka öl utan att veta någonting om dem. Inga namn, etiketter eller bakgrundshistorier kommer att påverka oss. Vi får in sex öl där varken publik eller provningsledare vet vad som finns i glasen. Hur inverkar det på upplevelsen? Och kommer vi att gemensamt kunna komma fram till vad det är vi dricker?

Antal öl: 6
Pris: 200 kr
Tid: 12.45 & 20.00

Provningsledare: Magnus Bark

Magnus Bark har druckit öl sedan 3 april 1993. Han har sedan 5 januari 2005 recenserat över 1.900 öl och kan sedan 2 februari 2011 titulera sig öldomare. 10 juli 2007 startade han ölbloggen Ofiltrerat, www.ofiltrerat.se, som sedan dess växt sig till en av landets mest välbesökta och respekterade ölbloggar.
Att det skulle bli en enorm utmaning, nästan omöjligt att ens pricka in en av ölen visste jag redan innan, vis av de blinda provningar jag hållit på De Klomp.

Min tanke med provningen var primärt att få svaret på frågan ”Är det här gott?” utan någon som helst påverkan från fördomar, pris, bryggeri eller etikett. Nog så intressant. Först därefter skulle vi försöka ringa in styrka, stil, land, bryggeri och sort. Rätt svar fanns i sex numrerade röda kuvert, dramatiskt värre.

Provningen var slutsåld redan en vecka innan evenemanget, så det var 20 förväntansfulla som satt i stolarna när ölen började hällas upp från anonyma kannor.

1.

Ganska ljust och grumligt. Syrligt. Något slags öl i lambic-familjen, tydligen. 6 %? Men vad? Den var inte så jättesyrlig eller väldigt brettad. Hansen och Cantillon sorterades bort. Någon amerikansk wild ale? Vi diskuterade, doftade och smakade, och tiden bara gick. Vi använde faktiskt 20 minuter till den här första ölen. Till slut kastade vi (jag) fram en gissning: Timmermans Tradition Gueuze Lambic.

Kuvertet öppnades. Mikkeller Spontanredcurrant.

0 poäng hittills. Det intressantaste här vara att absolut ingen i sällskapet som kände någon form av frukt i smak eller doft.

2.

Klar vätska igen. Gul med en liiiten aning guld. Vitt skum. Lite besk och jordig doft. En ljus industrilager/eurolager, kom vi fram till. Kring 4-5 %. Troligen inte tysk eller tjeckisk. Och nog inte traditionellt amerikansk heller. Diskussionerna började att ta sig ordentligt och tiden drog iväg. Danskt? Svenskt? Billigt och snabbjäst? Ja, så kändes det. Jag minns inte vad vi riktigt kom fram till. Harboe Pils? Hansa Pils? Något sånt där som köps från bordershop-pråmar. Inte speciellt gott eller välgjort.

Facit: Nynäshamns Pickla Pils.

Okej, okej. Men vi var ännu inte nedslagna.

3.

Här var det en bärnstensfärgad lite köldgrumlig vätska, och en lite trött men tydligt amerikansk humlig doft. APA? IPA? Någonstans däremellan, kanske? 6 % alkohol trodde vi. Men vad? Det kändes inte helt amerikanskt. Snarare danskt eller svenskt. Ingen lyckades ta humlesorterna, det var ingen av de allra mest lättigenkännbara. Det är ju inte så att det är en ovanlig stil att brygga i. Ufff. Jag har svaga minnen av att vi var inne på S:t Eriks IPA?

Rätt öl hade varit Flying Dog Classic Pale Ale. En öl ingen i sällskapet kunde komma ihåg om de druckit tidigare. 

4.

Brunt! Klart! Karamelligt! Småtrist! Och med en tydlig ton av farin och melass. Här var jag överdrivet säker på vad det var, och lyckades övertyga de andra (som var lite inne på ESB): En engelsk brown ale. Inte så jättegod, men den gick väl ner. Och jag trodde det var Newcastle Brown Ale. Skulle jag nu äntligen få in en fullträff?

Nej. I stället kan jag redan nu avslöja att det var dagens värsta miss: Svaret var König Ludwig Dunkel!

5.

Lätt nedslagna får vi in en ganska ljust bärnstensfärgad öl med tydlig humledoft, men också en del maltsötma. Lite toffee? Inte så jättefräsch, tyckte vi. Men ändå god och lättdrucken. Mycket citrus och en hel del kåda. Det kunde åter vara lite vad som helst. Och tiden var verkligen på väg att ta slut nu. Fick vi fram någon gissning? Minns inte.

Omnipollo Mazarin. Ännu inga poäng till oss…

6.

Nu började ”ölteknikerna” som var mina assistenter att se väldigt stressade ut, och nästa provning hade börjat köa utanför dörren. Vi hade nu exakt 2 minuter och 20 sekunder på oss att ta sista ölen. Den var redan upphälld. Mörkbrun vätska. Rökig. Väldigt rökigt! Klockan tickade. Vad kände vi till för olika rököl? Aecht Schlenkerla Rauchbier Märzen? För ljus. Nils Oscar Rökporter? Nej, den är ännu mörkare och lenare i smaken. Närke Anders Göranssons Bästa Rököl? Ingen av oss hade druckit den eller kom ihåg hur den såg ut. Med 20 sekunder kvar ryckte jag upp kuvertet.

Meantime London Porter. Är den verkligen så rökig? Tydligen.
Så, provningen var över och alla verkade nöjda. Men jag är fortfarande rätt knäckt över den där dunkeln.

När jag gått runt och funderat ett slag så gick jag till den provningsansvarige sedan många år tillbaka, Björn. Vi diskuterade när och hur ölen hade hällts upp, och kom snabbt fram till att det inte varit snällt mot ölen att hälla upp allt på en gång i karaffer innan provningen. De humlefokuserade brygderna hade tappat väldigt på att ligga över en halvtimme på kanna i rumstemperatur. Han lovade att ölen skulle vara lite fräschare på nästa provning.

Facit.

3 kommentarer:

  1. Intressant med sågningen av Pickla. Jag har ofta druckit den och verkligen gillat det. Man börjar ju undra om det är för att jag upplever att jag dricker ett kvalitetsöl från ett hantverksbryggeri? Enligt er upplevelse var det i samma klass som ett flak bordershop-öl. Det känns som det är läge för en blindprovning...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror att anledningen till våra svala omdömen till flera av ölen var att de legat för länge i kannorna. Pilsner tjänar verkligen inte på att drickas ljummen och lite avslagen. Det blev bättre i provning 2..

      Radera
  2. Jag håller med, sågningen av Pickla kändes som dagens värsta miss...

    SvaraRadera