2012-04-30

Stockholm 2012-04-28

Jodå. Frugan var uttråkad i förra veckan. så hon beställde buss- och tågbiljetter för en stockholmsresa i lördags.

Fick gå upp obehagligt tidigt, men vi var i storstan redan strax efter 10. Shopping, mat och museibesök stod på programmet till att börja med. Sedan mer shopping, mer eller mindre lyckad.

Och så blev det öl. Fast jag hade redan i förväg bestämt mig för att inte recensera eller skriva några anteckningar den här dagen.

Först ett besök på Akkurat som så här en fin lördagseftermiddag vid 16 bara var sittplatstom, inte knökfull.  Tog min vana trogen en real ale i form av Skebo Bighty Best. Som var lika bra som deras andra engelska bitter-öl. Caroline tog en Carnegie Special från fat. Mumsig.

Skebo Bighty Best
Som så många gånger förr promenerade vi sedan Peter Myndes Backe upp till Oliver Twist. Där det var något lugnare.

Även där startade jag med en real ale: Lemon Dream från Salopian Brewery. Tror det är minförsta öl från dem. Jag blev försiktigt varnad att den ”var bryggd med citroner och är rätt så citronig”. Fast det tyckte jag inte var så farligt, jag tyckte det var en aning amerikansk och väldigt frisk sommaröl. Inte dumt alls. Frugan tog en Avery Out of Bounds och var hyfsat nöjd. Jag tyckte den var riktigt lättdrucken och uppfriskande. Skulle gärna ta en till av den vid tillfälle.


Sedan slog mitt portersug till. Efter att ha dissekerat kylarna både en och två gånger föll valet så småningom på en amerikanare i brittisk stil: Black Butte Porter från Deschutes Brewery. Här fanns en fin syrlighet, aningar av lakrits och kaffekarameller och bara aningar av amerikanska humlesorter.


Fast man kan ju inte ha varit på OT utan att ha druckit något slags IPA? Nä just det.

Bartendern rekommenderade ytterligare en amerikansk öl: Avery India Pale Ale. Och, ja, den gjorde sitt jobb på ett utmärkt sätt: En nästan klistrig maltbas mötte kåda, citrus och tallbarr på ett mycket balanserat och kontrollerat sätt. Riktigt gott.


Caroline drack under tiden en Tjockhult Tjinook men var inte alls lika övertygad som mig, utan tyckte mest att den ”luktade som utedass med doftblock men smakade väldigt snällt”.

Ölen var uppdrucken och pilsnerbrickan uppäten (mmm… sellerisalt), och det kändes som det var dags att röra på sig. På något sätt. Det visade sig bli en rätt kort resa. Monks Porter House lockade, jag gillade deras torra stout Maddeleine förra gången jag var där. Fast den var tillfälligt slut. Jag diskuterade en hel del om detta med den pratige bartendern innan jag i stället beställde portern Carl Filip (sic!).

Fast den var inte som jag väntat mig, alls. Snustorr, lätt intill blaskig och aningen för syrlig. När jag, efter att nästan ha druckit upp, påtalade det här så visade det sig att mannen i baren missuppfattat beställningen och gett oss varsitt glas Man & Macht från De Molen. Det var inte alls något dåligt öl (på 3,9 %), men inte vad vi väntat oss och kontrasten blev aningen för stor.

Som en liten kompensation fick vi varsitt vinglas av Carl Filip som humlats med Citra och Amarillo (om jag minns rätt). Där fanns betydligt mer kropp, men citrustonerna tog över lite för mycket från chokladtonerna.

Jaja. Det var dags att ge sig mot centralen. Där såväl hemresan som dagen efter var rätt tunga. Jag orkar inte längre den här sortens öldrickande, speciellt inte i kombination med indisk mat. Åldern börjar ta ut sin rätt, speciellt i kombination med de värktabletter jag just nu tar på grund av ryggskott.

Men i stort sett en trevlig vårdag i huvudstaden.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar