2014-09-06

Intervju: Brill & Co


Jag gillar att göra intervjuer. Det är ett bra sätt att lära sig nya saker, och (förhoppningsvis) roligare än ännu en ölrecension. 

Problemet är bara att det tar tid. Förberedelser. Bokning. Genomförande. Transkribering. Renskrivning. Faktagranskning. 

Ett företag jag varit mycket nyfiken på är Brill & Co, ölimportör och -distributör. De har en lång och intressant historia, många spännande varumärken, Och en hel del åsikter. Vilka kan vara mer lämpade för en frågestund?

På andra sidan telefonledningen satt Pierre Brill, VD och Marc Schuterman, marknadschef. 

Pierre.

Marc

Magnus Bark: Det är många ölfestivaler på gång nu i höst, det börjar med ”Stora öl – små bryggerier” nu i helgen [intervjun gjordes 18 augusti]. Det har bara blivit fler och fler ölfestivaler. Positivt på sitt sätt… Man undrar ju om det finns utställare och publik till alla…

Marc Schuterman: Vi har dragit ner på det där, vi insåg rätt snart att det inte fanns möjlighet att vara med på alla de här festivalerna och samtidigt göra det vanliga jobbet. Så när vi blir tillfrågade förklarar vi vad vi kan göra och vad vi inte kan göra, och är det en lösning som passar oss så är vi gärna med om vi kan, annars väljer vi oftast att avstå.

MB: Det verkar vara världens jobb att få tag i utställare. Å andra sidan gäller det att vara bra som arrangör också. Det var någon som försökte i Göteborg för ett antal år sedan och hade helt missat att det behövdes rinnande vatten och avlopp i anslutning till festivalen.

MB: Jag har frågat runt bland några bekanta om de hade några bra frågor till er [tack, Martin och Bobo!]. Vi börjar där och ser var vi hamnar.…

MB: Vilken ölstil tror ni vi kommer att få se mer av under kommande år?

MS: Definitivt Berliner Wiesse och liknande. Lågalkohol, syrligt, vete. Det finns en del öl som kommer och går som trender, men vissa har större chans än andra att få fäste. Jag gillar själv den här sortens öl och tror att de kommer att stå stort. Dels att det är låg alkohol och man kan dricka mycket av dem. Visst är det kul med imperial stout och DIPA, men det är inte alltid man vill bli bakis eller packad, hur gott det än är. Dels är det det här med frukt och syra.

I övärlden har det här med syra inte varit något för gemene man. Men tittar man på andra drycker som vin så har det här med syra spelat en jättestor roll. Kaffe, juice… Det finns mycket som har med syra att göra och det har saknats i öl. Jag tycker att det är gott, och så är det inte beskt heller. Beskan är lägre än i de vanliga stilarna. Det finns en jättestor potential i den målgrupp som brukar säga ”Jag gillar inte öl”, att de ska ta till sig det här.

Det finns ju så klart pilsnerdrickarna som säger att ”Det här är inte öl”, men många andra kommer att säga ”Det här var ju jättegott, ju gillar jag ju faktiskt öl”.

MB: För något år sedan var jag på en ölprovning med temat ”Är det här öl?”, fast då var det närmast omöjligt att få tag på Berliner Weisse. Sedan kom ju amerikanarna.

MS: Det finns ju alltid en liten klick som är långt fram, som tar till sig det här sedan 2-3 år, någon började och fler hängde på. Det känns som att det här kommer mycket mer nu.

MB: Brill & Co… Ni började på nittiotalet som vinimportör. Hur gick det där egentligen till?

Pierre Brill: Jaaa…

MS: Nu passar jag på att gå och fixa kaffe…

PB: Gör det så kan jag ta lite historia… Det började faktiskt redan 1988!

MB: Oj! Hade vi inte importmonopol på vin och sprit då?

PB: Jo, det hade vi, jag var agent. På den tiden fick man inte ta in vin själv. Systembolaget hade ett dotterbolag som hette… Provinum? De var  en logistik-tjänst som skulle ta in vin från hela världen när Systembolaget bestämt sig för vad de skulle ta in. Så så gammalt är bolaget.

MB: Sedan kom nyåret 1994-95.

PB: Ja… Då bestämde sig lagstiftarna att i januari skulle plötsligt alla få sälja till Systembolaget. Så vi fick vårt tillstånd i juni 1995 att börja köpa. Det var ju inköpsmonopol och logistikmonopol, så vi började att sälja via Systembolagets dotterbolag Lagena där småimportörer kunde vara. Sedan började Lagena att allteftersom kasta ut de volymmässigt minsta leverantörerna.

Sedan blev ju Lagena uppköpta av Hildebrand som är en transportör.

MB: Sedan började ni med öl.

PB: Ja, 2001. Det har tagit över mer och mer allt eftersom.

MB: Var det en enklare marknad att hantera än vin? För mig som icke-vindrickare så känns det som om det finns väldigt många företag som håller på med just vin. Att det är rätt fullt?

PB: Ja, det är det. Vi hade flera vinleverantörer och raki [osötat anisbrännvin] från Turkiet. Och då fick vi en förfrågan via Turkiets ambassad om vi var intresserade att ta in deras stora ölmärke Efes. Och på den vägen är det.

MB: Man ser den rätt sällan här…

PB: Vi tycker att Efes [Pilsener] är en väldigt bra internationell lager. Men den har väldigt hård konkurrens.

MS: Det är väldigt många svenskar som semestrar i Turkiet. Och att dricka samma öl hemma i Sverige ger lite semesterkänsla. Faktum är att vi hade trott att den skulle sälja i turkiska restauranger, men den är faktiskt större på ”vanliga” ställen.

PB: Det är en bra lager.

MB: Var det de som hade chokladölen? En svart lager?

PB: Det stämmer.

MS: Kaffe!

PB: Efes Dark Brown hette den.

MS: Jag vet inte hur många procent de har av den turkiska marknaden, men det är någonstans kring 90 %, och de har som alla andra företag ett intresse av att växa. Och hur gör man då, om man nästan har hela marknaden redan? Då kom de på att det finns en kategori av människor som inte gillar öl, men de gillar kaffe. Tanken kom då att göra ett öl som smakar kaffe. Och det var kul, för det var många som gillade den, även här.

PB: Och även Gusta, en väldigt lätt veteöl hade de. Också väldigt trevlig.

MS: Man den här Dark Brown fick väl inget jättegenomslag i Turkiet för efter några år så lade de ner den.

MB: Jag har för mig att den var rätt god men att det kändes lite konstigt att dricka den. Delar av hjärnan tyckte ”öl” andra delar tyckte ”kallt kaffe”.

PB: Och lite choklad!

MB: Vi går tillbaka lite i historien igen. När jag började jobba på De Klomp cirka 2008 så var känslan ”Brill har distributionen av alla svenska småbryggerier”. Ni jobbade ganska hårt för att fånga in de här nystartade bryggerierna?

MS: Vi hade inte riktigt alla svenska småbryggerier. Men vi var den första svenska importören som började jobba mot dem vad gäller försäljning och distribution. Vi upptäckte ganska snabbt att det fanns ett behov, ett problem från båda sidor.

Det fanns ett gäng små bryggerier som gjorde bra och intressant öl. Men de hade aldrig nog med öl, tiden räckte aldrig till att brygga, sälja och åka omkring med ölen till krogarna flera dagar i veckan. 

Krogarna hade också problem: De fick aldrig tag på ölen, för det fanns aldrig tillräckligt mycket. Från vår sida sett så tyckte vi att det här var spännande öl, och de som köpte av dem var redan våra kunder. Vi tyckte att det vore superroligt att få jobba nära de här svenska småproducenterna, så vi kontaktade några av dem och kollade om de ville samarbeta med oss. Det var Sigtuna Brygghus och Dugges

PB: Öland.

MS: Just det. Ölands Gårdsbryggeri och… Hantverksbryggeriet.

Då fanns det ju inte alls lika många som idag. Det fanns Nils Oscar och Slottskällan och Jämtland, de hade redan hunnit växa sig stora. Och så fanns Nynäshamns Ångbryggeri som inte var så jättestora då, men de hade redan egen distribution.

Men vi hade ju några stycken. Senare så har vi börjat samarbeta med Brekeriet. Och Ölands har lagt ner. Men vi har varit allmänt återhållsamma med att börja jobba med nya producenter de senaste åren, för att de flesta av våra bryggerier växer och kommer med nya sorter hela tiden, och vi vill inte bara få in nya för att få in nya märken. Vi vill kunna koncentrera oss och göra ett bra jobb med de vi har.

MB: Jag har under senaste månaderna bloggat om Ölsverige kring sekelskiftet, och från bryggarna återkom ofta att de inte kunde hitta köpare för sina varor. Så det är bra med distributörer som en länk till kunderna. Men det fanns (och finns) också en hel del bryggare som resonerar ”Det här ölet är resultatet av mitt arbete, ingen annan ska tjäna pengar på det. Och jag vill ha kontroll på hela kedjan”. Det är en inställning som jag har svårt att förstå.

MS: Det vi gjorde väldigt tydligt var att säga ”vi vill nå ut till mainstream-marknaden”.  Många av de här bryggerierna var helt inriktade på att finnas på ett fåtal utpekade ölpubar, och det var hela deras värld. Inget ont om de krogarna, men vår vision var att man inte skulle behöva gå till en speciell ölkrog för att kunna dricka bra öl. Vi satsade ganska tidigt på att komma ut till ”finkrogar” och bredare ställen, jag tror att det också var en del i det här ”vi har svårt att hitta kunder” som man hörde då. Vi trodde på det här och valde att satsa och så småningom nå ut till fler kunder.

MB: Några som varit väldigt duktiga på det är Oceanbryggeriet, de finns på väldigt många och väldigt olika ställen i Göteborg. Från finrestaurangerna till kvarterspizzerian.

MS: Med det ökande antalet bryggerier vi ser så tror jag att de gör rätt i att ha sin stora marknad lokalt.

Men för att komma tillbaka till det där med ”ingen annan ska tjäna pengar på vår öl”. Just den där diskussionen om vem som gör vad är ganska… … fånig… och… oinsatt diskussion.

Det finns så himla många olika moment i att förvandla råvaror till en färdig öl hos konsumenten. Väldigt få av de bryggare som för fram den åsikten odlar sitt eget korn och sin egen humle, kör iväg med den till mälteriet, de bygger inte sin egen bryggeriutrustning och och de har inte egna lastbilar som kör runt med deras öl, de gör inte sina egna dricksglas eller fatanläggningar. De gör en liten del i en större kedja, och ser ibland sig själva som världens centrum i det här. Tänk om de som mältar eller odlar ska resonera på samma sätt?

MB: I våras läste jag i den amerikanska tidningen All About Beer om att just det där faktiskt är något som kommer, att kontrollera hela kedjan med korn, malt, humle fram till färdig öl. Och när jag reste i Flandern så var vi på ett bryggeri, Hof ten Doormal som odlade eget korn och humle, och hade egen energiproduktion. Det där verkar faktiskt vara något som kommer, jag är skeptisk.

MS: Jag ser det där mer som en kul grej eller en marknadsföringsgrej. Det vore som om varje mobiltelefontillverkare skulle ta fram egna processorer… Det vore bättre om alla specialiserade sig och gjorde det som de var allra bäst på.

MB: Vi tar nästa fråga: Kommer vi att få se mer samarbeten som K:rlek [en serie öl som Brill och Mikkeller tagit fram tillsammans] i framtiden?

MS: Själva idén och konceptet kom från oss. Och det var en väldigt rolig grej, det händer ju med jämna mellanrum att vi kommer till en producent med en idé, där vi ser att det finns ett behov, och frågar om det är något som de kan göra. Sedan samarbetar vi och producenten och tar fram smakprofil, styrka, etikett, namn och så.

I flera fall har det blivit några av våra bäst säljande produkter: K:rlek. Drink'in the Sun (den alkoholfria). Kusken från Hantverksbryggeriet är deras absolut bäst säljande produkt, på 2,2 %.

Det är inga rena kollaboration-öl på det sättet, men vi för en dialog med producenten om vad vi tror att marknaden vill ha. I de lägena tror vi att vi med alla våra kunder har en bra koll på vad som saknas och behövs. Exempelvis den nya glutenfria IPAn från Mikkeller [I Wish IPA Gluten Free]. Det började med att jag träffade en tjej på kafferosteriet Johan & Nyström, hon berättade att hon var ledsen för att det inte fanns någon bra glutenfri öl. Så då bollade vi lite med Mikkel och undrade ”Kan du inte ta fram en  glutenfri öl. Inget skräp utan något riktigt bra”. Han bollade med De Proef och kollade om det gick. Och nu tycker vi att det är världens bästa glutenfria öl, och det kommer fler.

MB: Jag hade med den i en provning i somras. Och även om det kanske inte var världens bästa IPA så var den inte sämre än många av de med gluten. Jag skulle nog kunna dricka fler.

MS: Det finns ett pedagogiskt problem i att förklara att saker inte behöver vara sämre för att de är glutenfria. Vi jobbar fortlöpande på att hitta luckor och behov. Som med Drink'in the Snow, vi fick veta att Systembolaget saknade en alkoholfri julöl. Eller i alla fall en bra. Vi kollade med Mikkel, och det blev en supersuccé, så det som skulle räcka till mars sålde slut på några veckor efter lanseringen.

MB: Hur går det till att hitta nya leverantörer? Åker ni runt mycket i värden? Söker ni dem alls?

MS: Vi åker inte runt speciellt mycket och söker inte aktivt efter nya samarbetspartners. Däremot håller vi  ögonen öppna efter vad som händer i världen. Om det är ett bryggeri som vi känner skulle vara intressanta att jobba med så kontaktar vi dem.

Men just i dagsläget så är vi som sagt återhållsamma.

MB: Hur kommer det sig att ni förlorade leverantören Drikkeriget [den danska importören som tillsammans med Ølbutikken och fantombryggeriet Evil Twin drevs av Jeppe Jarnit-Bergsø]?

MS: Det har ju stått en del om det där i tidningarna. Samarbetet fungerade som bäst innan Jeppe började brygga öl.

Det uppstod snabbt en konkurrenssituation mellan dem, och vi var den enda distributören som hade både Mikkeller och Evil Twin. Vi hade jobbat hårt med Mikkel under flera år, men Jeppe hade förväntat sig att kunna komma upp i samma volymer som sin bror direkt, vilket var en omöjlighet. Dels var Evil Twin mycket dyrare, dels kom de i för stora flaskor och (till att börja med) i svåra stilar.

Så det var en anledning. Sedan fick bröderna allt svårare att ha med varandra att göra. Men vi jobbade vidare med Drikkeriget under ett tag efter att Evil Twin flyttat till Galatea. Sedan fick vi veta att även de ölen bytt distributör, utan någon förvarning.

MB: Hur kommer det sig att ni inte är distributör för Mikkellers sprit? Har ni mycket sprit över huvud taget?

MS: Inte så mycket sprit, nej. Vi såg redan från början att Mikkeller-spriten skulle bli en begränsad produkt. Och i och med att den görs av Braunstein så var det enklast rent administrativt att använda samma distributör som de har.

MB: En fråga från signaturen ”trött användare”: När kommer den hemsidan upp, och när kommer man att kunna göra en privatimport enklare?”

MS+PB: Skrattar.

MS: Den här hemsidan har vi jobbat med jättelänge, framför allt är det webbyrån som haft en hel del problem med programmeringen. Vi hoppas på att få ut en första variant innan Stockholm Beer. Om allt går som det ska i alla fall.

MB: Och privatimporten?

MS: Vad betyder ”enklare”? Gränssnittet att beställa är på Systembolagets hemsida. Det vi kan göra är att lista vad som vi kan ta fram, sedan får man gå till Systembolaget och göra resten. Men jag ser det som att vi har det enklare än många andra eftersom vi inte har några depositionsavgifter.

MB: Har ni några bryggerier på gång?

MS: Ja… Kanske… Men… Det är inget vi kan tala om nu. Vi har lite olika trådar ute, det är inget vi kommer att stressa med. Men det händer grejer.

MB: Vad tror ni, kommer det att komma mer nischade svenska småbryggerier i framtiden? Smalare, stilmässigt?

MS: Jag tror att med takten som nya bryggerier startar med just nu, så ska det mycket till om det finns plats över för något nytt, något som finns utomlands men inte här.

PB: Det skulle vara om någon kör helt spontanjäst?

MS: Det vet jag inte om det finns något bryggeri som gör just nu?

MB: Det närmsta jag kommer är väl Malmö Brygghus och deras Grand Crew.

MB: Nämn ett bryggeri som distribueras av en konkurrent som ni gärna hade velat ha i er portfölj?

MS: The Kernel.

MB: Det händer mycket i England just nu. Problemet är väl att de flesta försöker kopiera de amerikanska rakt av.

MS: Fast de är oftast lite drickvänligare och lite mindre extrema. The Siren är också bra, de gillar att brygga nytt och experimentera men resultatet blir drickvänligt. 

MB: Hur ser ni på framtiden för er som dryckesdistributörer? Finns det fler nischer att hitta? Eller är marknaden mättad?

MS: Jag tror att kategorin ”specialöl” på Systembolaget står för 2 % eller så av ölförsäljningen. Och med det sagt är marknaden långt ifrån mättad, och det finns plats för mer. Det finns så klart alltid en grupp som är priskänslig…

PB: Men jag tror att prisbilden kommer att gå ner, om bryggerierna får lite större volymer.

MS: Något som fascinerar mig är att de stora bryggerierna kan sälja så mycket av något som egentligen inte smakar speciellt bra.

MB: Ja, speciellt ljus lager som är väldigt svårt att brygga så det blir riktigt bra. Men det är väl så att folk har vant sig.

MS: En annan sak som jag funderat över är att de vanligaste märkena man ser på krogen är Carlsberg och Spendrups, och i viss mån Åbro. Men Sofiero, som år efter år är den mest säljande ölen på Systembolaget, den ser man aldrig på krogen!

MB: Kopparbergs har verkligen försökt, men det verkar gå trögt. Fast det kanske inte är samma kunder som dricker mycket Sofiero hemma som går mycket på krogen? Men det är mycket traditioner på krogmarknaden. Kopparbergs är ju en relativt ny aktör jämfört med de andra.

MB: Ska vi ta färskhetsdebatten när vi ändå pratar?

MS + PB: Fnittrar och stönar om vartannat.

MB: Kan man över huvud taget dricka amerikansk IPA i Sverige?

MS: Ja, det kan man. Men man kan inte dricka den i genomsnitt lika färsk som man kan i USA. Det tar ungefär en månad att få hit ölen.

Om vi får in en öl så kan den första kunden som köper ölen av oss, och den första konsumenten som sedan köper den. Då är den ungefär lika färsk som om den köptes ”medelfärsk” i USA. Men den är ju inte lika färsk som första dagen i USA. Som en jämförelse.

Något som kommer att bli mycket intressant är nu när Green Flash har börjat brygga i Belgien. Vi har just fått in den första laddningen med fat och flaskor från dem nu. Vi fick in de första faten för en vecka sedan och de är slutsålda. Så där kan man verkligen prata om att kunna dricka västkust-IPA färsk, för den har inte behövt åka över havet!

MB: Sedan kommer ju Stone Berlin

MS: Men det kommer alltid att finnas de som kommer att tycka att ölen var bättre när de var i Kalifornien och drack den där.

PB: Men det är ölnördar. För gemene man tycker i alla fall att den importerade ölen är en fantastisk upplevelse.

MS: I vissa fall är humledriven öl bäst färsk, i vissa fall blir den faktiskt bättre efter en tid. När Omnipollo Nebuchadnezzar skickades över till USA var det många som tyckte att den var helt fantastisk och jämförde den med Pliny the Elder och så, och då hade ölen några månader på nacken. Alla öl är inte bättre för att de är färskare.

MB: Jag har för mig att någon av Onmipollo-ölen skickades ut lite för snabbt till Systembolaget och att den var rätt konstig de första veckorna.

MS: Vi försöker att hålla ölen så färsk som möjligt. Men… Jag såg någonstans att någon skrivit om att Omnipollo brygger en batch på Dugges med Tired Hands, och att äntligen skulle vi få färsk Omnipollo-öl till Sverige. Men faktum är att vi tar i stort sett en lastbil i veckan från De Proef, och det går till största delen på tåg. Och den där tågresan till Karlskoga tar på sin höjd ett par dagar. Så det är klart, om man fraktar ölen med båt från Kalifornien då blir det skillnad. Men inte om man jämför Sverige och Belgien.

Därför tycker jag att det är synd att Systembolaget så ofta senaste åren specat att de vill ha öl från USA.

MB: Men de tycker väl att de luktat på marknaden.

MS: De kanske inte luktat tillräckligt väl?

MS: Jag måste få ställa en fråga till dig: Du har ju hängt med och skrivit om öl i många år, hur ser du på att mängden information och mängden tillgänglig öl ökat dramatiskt senaste hur? Hur upplever du det som ölbloggare?

MB: Man får skumma. Jag har ju lite nostalgi-inlägg ibland och kollade på ett släpp mars 2007. Då kom det fyra öl. Och det gick ju att prova sig igenom.

Nu idag går det inte att göra samma sak, min kropp klarar inte av så mycket öl.

MS: Det har jag också tänkt på. Det är ju väldigt mycket öl. Jag har aldrig varit någon storkonsument av volym. Men sliter det inte på kroppen? Känner man en press att ”jag måste dricka allt det här för att kunna upprätthålla en bra ölblogg”?

MB: För några år sedan gjorde jag det. Men jag insåg att det… det går inte. I så fall får man göra som andra, dra ihop ett gäng och ticka en massa öl tillsammans. Men jag tycker inte att det skulle bli någon bra blogg av det.

Sedan har ju sortimentet ökat ytterligare än bara ”nyheterna”. Galatea har sin sida craftbeer.se som gör att mängden öl man kan få tag i har blivit ännu större. Jag blev erbjuden lite prover från dem, och fick lite chockad en flyttkartong full med öl till dörren. Det tog mig nära ett halvår att gå igenom bara det.

MS: Och så klagar vissa på att ölen är för gammal.

MB: Vissa verkar ha utvecklat en fetisch för det där med färskast möjliga IPA.

Ett sätt jag hanterar det där är att sluta köpa sådant som jag inte tycker är intressanta stilar: Imperial stout, barley wine, amerikansk strong ale.

Men det är lätt att känna att man hela tiden missar saker. ”Nu har de kopplat på den där intressanta ölen på en krog i Norrköping. Fast om jag åker dit så  missar jag det där som finns i kylen hemma. Och så har det den där intressanta ölen på en Linköpingskrog i kväll…”, jag är på det sättet glad att jag inte bor i Stockholm.

PB: Skrattar. Då hade du inte gjort något annat!

MS: Jag känner igen lite av den där grejen, dels handlar det om att man vill dricka bra grejer. Men också att man inte vill missa någonting som är bra. Men det gäller inte bara öl, det gäller att inte ha missat den där konserten som alla andra sedan förklarar var legendarisk. ”Va? Missade du den legendariska konserten?”. Eller den där legendariska ölen. ”Missade du den?”

MB: Jag läste en recension av Outkast på Way Out West, där recensenten förklarade att det för många var skit samma hur konserten var, huvudsaken var att man efteråt kunde säga att man varit där.

Fast det är klart, jag själv kollade på Kraftwerk (en originalmedlem) i tidigare i år, mycket av samma anledning…

MB: Om vi ska prata ölbloggar och ölbloggare är jag fortfarande lite förundrad över att jag inte sett texten ”Jag har insett att jag har tappat kontrollen över alkoholen, så nu måste jag sluta med det här”. Det borde ha hänt, i den här världen där så mycket handlar om alkohol och inbjuder till mycket drickande.

PB: Fast man behöver ju inte dricka allt.

MS: Jag har också tänkt den tanken många gånger när man ser hur mycket som faktiskt dricks.

MB: Fast det kanske inte är mängden det hänger på. Om du är aktiv alkoholist dricker du mycket, men du behöver inte vara alkoholist för att du dricker mycket.  Det är ett sjukdomstillstånd. En väldigt jobbig sjukdom.

MS: Jag tycker i allmänhet att man ser är att de som dricker specialöl tenderar till att minska mängden, man njuter mer av varje droppe. Man kan sitta och sippa på en öl under längre tid. Man behöver inte kasta i sig ölen för att den inte ska smaka skit.

Men i enskilda fall… Det är många öl som provas just nu.

MB: Det är det. Ska vi ta upp det här med de nya inköpsreglerna på Systembolaget? Jag börjar bli rätt trött på den frågan.

PB: Systembolaget verkar sova…

MS: Jag tycker att diskussionen är alldeles för överdriven. ”Nu kommer Systembolaget och sabbar för alla mikrobryggerier!”

PB: Sandlåda.

MS: Det är så många i branschen som försöker göra uppror mot Systembolaget. Det man ska ha i åtanke är att alla, kring tusen företag, leverantörer till Systembolaget har exakt samma villkor. Utom några få mikrobryggerier som har privilegier som inga andra har. Och de bryggerierna gnäller på att de kommer att få det sämre kommer fortfarande att ha det bättre än vad alla andra har. Jag vet inte…

MB: Jag har haft åsikten att om man vill växa på riktigt, så ska man svara på tendrar, skaffa en distributör och gå in i de vanliga nyhetssläppen. Men då får man svaret att det är för dyrt, krångligt och begränsar friheten.

MS: Det är lite som om man jobbar med konst eller musik eller så, och så vill man göra något kompromisslöst och inte vill göra något kommersiellt utan sitta på sin kammare. Och så struntar man i om någon vill köpa för att man behöver inte pengarna. Okej, fine. Men då ska man inte vara sur över att folk inte känner till en eller kan få tag på grejerna.

Om man brygger öl ska man inte bli förvånad över att den behöver flyttas till säljaren, och ha någon som säljer. Det är en del av produkten.

MB: Sedan kan man ju säga att det är en farlig väg att stenhårt optimera sin produktion efter en inköpsmodell hos en kund, som vissa bryggerier gjort.

MS: På ett sätt finns det de som har utnyttjat det här genom att hela tiden ersätta produkter som sålt för bra med nya produkter som automatiskt kvalificerar sig tar hyllplatser från andra sorter som det finns efterfrågan för. Då får alla andra producenter som inte råkar finnas i Sverige sämre möjligheter att sälja.

MB: I stort sett tycker jag att de förändringar som sker nu är välkomna, men att det kanske genomförts väl klumpigt. Grundproblemet blev väl att Systembolaget inte förstod vilka volymer det här skulle ha.

MS: Vilket också är förvånade för alla andra i branschen sa att det skulle bli just så. Vi konstaterade redan när det kom att det här inte kommer att hålla i längden. Men på sitt sätt är det kul att de försöker hänga med i utvecklingen.

MB: Fast handlade det då egentligen inte om att få bort gårdsförsäljnings-debatten? Brydde de sig verkligen om de små leverantörerna?

MS: Jag tror att Systembolaget verkligen vill få det så bra som möjligt för kunderna. Ända sedan Magdalena Gerger blev VD tillträdde så har kundnöjdheten och att göra det så bra som möjligt för kunderna stått i fokus. Jag uppfattar att det finns en vilja, och att det som är bra för kunden kanske inte alltid är bra för den enskilde leverantören.

Sedan kan man ha en diskussion om vad som är bäst för kunden.

MB: Vi får se var det slutar. Stort tack för att ni tog er tid till denna pratstund! Vi får väl om inte annat ses på Stockholm Beer i höst?

4 kommentarer:

  1. Tack för en intressant intervju. Roligt att höra att Brill har nya saker på gång efter motgångarna med Drickeriget.

    SvaraRadera
  2. Trevlig läsning, kul att det blir lite personligt.

    SvaraRadera
  3. Sven-David Svensson7 september 2014 kl. 21:45

    Trevlig intervju. Brill importerar bra öl. Min största önskan är att de kan få in bra tysk kvalités öl i Systembolagets ordinarie sortiment. Kunde de inte gå in som agent för t.ex Brygghus 19? De brygger bra öl

    SvaraRadera
  4. Som alltid - mycket intressant läsning. Bra frågeställningar - och svar!

    SvaraRadera