2014-04-19

Öppen ölprovning - blindprovning

Krögaren fixar borden!
Det blev en april-provning för mig på De Klomp i år, i alla fall. Men det bestämdes sent. Så vi kastade in en blindprovning. Alltid lika lärorikt.

Eller är det det? I Stora Ölboken påpekar Jan-Erik Svensson att frånvaron av sammanhang gör att man ofta griper tag i ett halmstrå i förnimmelserna, drar iväg åt helt fel håll och inte kommer på rätt spår igen. Och att det därmed inte ger så mycket erfarenhet egentligen.

Men det brydde vi oss inte om. Jag misstänker alltid att en del kommer till de här provningarna för att se mig rodnande erkänna min totala okunskap om allt kring öl.

Jag dök upp trekvart innan provningen som vanligt och såg barchef Bobo sola sig på uteserveringen. Vi blev väl sittande där, njöt vårdagens sol och började fundera. Hur många skulle komma? Få anmälda på Facebook. Och få som visste att krogen ens var öppen. Bobo hade dukat fram för 12 gäster.

Eller… Vi tittade oss omkring, och nu hade 3 gäster redan dykt upp och satt sig hos oss. Äh. Vi kör den här blindprovningen på uteserveringen!

När provningen började prick 15:00 så var vi 7 kring det nyarrangerade långbordet. Och ackompanjerade av biogasbussar och motorintresserade som tagit ut sina fordon för första gången så gick vi igenom de här ölen, som alltså jag som provningsledare inte hade en aning om:
  1. Smågrumlig guldfärgad vätska. Lite jordiga toner i smaken. Lite blandad humle i doften. Något slags APA? Fast inget amerikanskt, trodde vi. Kanske bryggt med något slags belgisk jäst? Njae. Rätt okej, men inte så mycket mer. Ingen gissning kom fram. Rätt svar: South Plains American Pale Ale. Lite lustigt var att jag och Bobo småpratat om just detta bryggeri innan och kommit fram till att deras välhumlade öl varierar en hel del.
  2. Ungefär samma färg, men nu klart och med bättre skum. Rätt så balanserat, och på gränsen till lätt. Amerikanskt i stilen. Men samtidigt väldigt väldigt färskt. Flera inklusive mig kände syrliga drag av vete(malt). Riktigt trevligt, faktiskt. Men vad? Välgjort och trevligt… Åter gav vi upp. Med all rätt, för det här kunde ingen av oss ha druckit tidigare: K:rlek vår/sommar 2014 från Brill och Mikkeller på 4,7 %. Mycket bättre än den från i höstas, den här kommer att sälja bra vid fint väder!
  3. Nästa öl var av samma färg som de tidigare. Syrligt, men inte brettat. Rätt rent, någon tyckte att det var en småtråkig amerikansk wild ale. ”Smaksatt och rätt låg alkoholhalt” flinade Bobo. Syran kändes på något sätt lite för… ren. Fruktöl? Vilken frukt? Jag började yra om rabarber. Nä, ingen frukt innehöll den. Däremot salt och koriander: Ritterguts Gose! Nu satt alla och stirrade, och undrade hur vi kunnat missa den nu så tydliga sältan?
  4. Brunsvart öl. Rostade toner. Jag gick ut hårt och påstod att det var en porter. En trevlig sådan med fina rostade men inte brända toner och lite sötma. Så en (irländsk) stout kunde det inte vara. Enkel, ärlig och rättfram. Svenskt? Ja, troligen. Bobo sköt in att det nog var så här det skulle dofta och smaka om vi lyckades fånga in bryggarens själ i ett glas. Gott? Absolut. En sån där öl som bara ska drickas och inte analyseras. Brygger Oceanbryggeriet någon porter till vardags? I så fall var det den här! Och vi var väldigt nära, fast ändå lite fel ute, i glasen hade vi Ocean Stout.
  5. Nästa öl var ljusare, men mörkare än de första. Fruktiga beska toner i smak och doft. Men också något syrligt-fenoliskt som på något sätt låg och störde. Vi trodde nu att alkoholhalten var något högre än de tidigare. Jag snöade in på att det var en amerkansk brown ale, och gillade den därför inte så jättemycket. Det gjorde dock de övriga kring bordet, även om vi inte blev riktigt kloka på vad det var. ”Skyhöga betyg på Ratebeer!” hävdade Bobo, liksom att ”fatet vi fick gick åt på två dagar, fast flaskorna är nog aningen billigare per centiliter”. Jaha. Vi funderade och drack. Till slut kom svaret: Näcken från Siren/Omnipollo/Rick Gordon Lindqvist. Hmhmhm.
  6. Sist ut var en öl som var… Besk. Besk besk besk. Besk! Jag tyckte mig inte känna så mycket mer. Knappt någon malt alls. Sa jag att den var besk? Det var en snygg beska, dock. Annars kom jag mest att tänka på de DIPA som serverades på hemgryggar-SM: Det var inget snack, det var humlebeska från början till slut. Vi ringade in det till en amerikansk DIPA kring 9 %. Till slut blev det ett förhör i sydvästamerikansk geografi, och fiskanatomi. Rätt svar: Ballast Point Dorado. Nämnde jag att den var besk?
Jo, det gick ungefär som det brukar. Å andra sidan citerar jag gärna Janko igen: ”En blick på etiketten ger mer än 20 års erfarenhet”.

Bonus: Öl 4 skulle egentligen vara en annan lika guldig som de andra. Men den saknade helt doft, och smakade verkligen ingenting förutom en kemisk beska som dök upp efter ett tag. Efter att ha provat ytterligare ett par flaskor så kom vi fram till att den var skadad och därför tog Bobo blixtsnabbt fram en annan. Därav den lite oväntade ordningen.

Det var kul och annorlunda provning i vårsolen, och det är nog inte bara mitt ständiga rodnande som gjorde att mina kinder hettar nu. Och med tanka på att jag bara igår var helt däckad av förkylning så gick det på det sättet över förväntan.

Nästa provning blir 26 april då Bobo trådlöst ska gå igenom lite nyinkomna öl. Och så, 3 maj, kommer jag tillbaka och håller en provning med titeln ”Nya svenska bryggerier”!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar