2017-07-09

Bryggpub: Sad Robot Breweing


Om bilderna: En av gästerna önskade att inte vara med på bild. Jag har därför maskerat bort alla gäster på bilderna. Bilderna är tagna med personalens godkännande.

Jag hade i förväg bestämt att träffa Rick Gordon från Ölprovningar under helgen i Göteborg. Till slut kom vi fram till att bryggeriet Sad Robot Brewing, som har pubkvällar ett par gånger i månaden (se detaljer på deras hemsida) skulle föräras ett besök.

Sad Robot är lite av ett oskrivet blad hos mig, jag har vetat att de finns och har sett dem på någon mässa, men inte så mycket mer. Jag visste dock att de låg långt ute i något industriområde på Hisingen.

Så när vi bestämt oss att åka ut till Aröd trodde jag att vi skulle tillbringa nära timmen med Västtrafik. Riktigt så var det inte, 16 minuter utan byten från Brunnsparken enligt tidtabellen skulle det ta. Just vår buss tog dock några minuter extra eftersom chauffören åkte fel ett par gånger(!).

Väl ur bussen så var det väl skyltat och lätt att hitta de cirka 100 meter som behövde vandras.


Väl inne möttes vi av en luftig lokal där en tredjedel av golvytan bestod av bryggverket, lite mer av serveringsytan med långbord eller udda bord och stolar. Avgränsningen mellan dessa ytor bestod av diverse tomfat. Till det kom det avgränsade köket.

Rostfritt…
När jag och frugan satt oss ned med en öl och cider så dröjde det inte länge förrän Rick Gordon dök upp. Det visade sig då att då att stora delar av Göteborgs Ölfrämjande satt i lokalen så det blev en hel del snackande.

Vi hoppade över maten (de vi såg äta valde desserterna och verkade nöjda), det fanns ingen form av snacks att köpa.

Öl fanns det däremot:


Vi tre drack väl igenom sortimentet, ge och ta någon sort. Och… Det var väl… Sådär. Genomgående.

Bäst var Furlow Imp Stout och Prime Directive, en belgisk IPA.

Ett problem var vissa öls temperatur. Fatanläggningen saknar kylblock, i stället står faten i ett stort kylskåp. När ett fat tar slut så tas ett rumstempererat fram och kopplas in. Så under en tid kommer ölen att vara ganska så ljummen.

De andra ölen var… Lite små-orena eller karaktärslösa. Woosh Melon Sour var varken speciellt syrlig eller melonsmakande. DIPAn Tropical Rebel's Bomb överdrivet snäll och försiktig med lite jästsmak. Deras brown ale I Am A Leaf On the Wind påminde mest om en utspädd Coca-Cola. Äppelcidern hade gröna toner med drag av bagerijäst.

Vi funderade och gissade att flera av dessa öl är experiment som bryggts i ett litet bryggverk snarare än helt färdiga produkter. Och det kan kanske vara lite charmigt, men då får medelnivån höjas ett par snäpp om de ska sälja det till sina gäster (skrev först ”jäster”). 

Någon riktig inriktning var också svårt att se bland ölsorterna. Jag fick veta att de helst brygger öl i belgiska stilar, men inte heller de var riktigt rena eller snygga tolkningar av stilarna. Namnen var mysterier för mig, jag antar att de hänvisar till något slags SF-litteratur som jag inte känner till.


Stämningen bland gäster och personal var god, dock var miljön slamrig så fort något sällskap blev pratigt. Lite textilier kanske skulle hjälpa just det, men också göra bryggeriet lite mer svårstädat?

När vi satt där så insåg jag att det kändes lite osvenskt att dricka öl inne i ett bryggeri. En trevlig känsla, och jag hoppas att fler bryggerier går i funderingar om att göra något liknande. Jag känner till att Spike Brewery i Gamlestaden, Göteborg har ett liknande koncept. Få se om det blir något besök där framöver.



1 kommentar:

  1. Ang namnen är det SF men verkar vara mycket tv-serier. Prime directive är Star Trek, I am a leaf... är Serenity, Furlow är Farscape, ShazBot är Mork & Mindy,etc. Men whoosh är nog bara ljudet.
    Mvh Christian

    SvaraRadera