Linköping Beer Expo 2017

I lördags hölls alltså Linköping Beer Expo, vår lokala ölfestival för åttonde gången. Och det känns verkligen att festivalen funnit sin form: Mindre och mellanstora svenska bryggerier ställer ut med inslag av något större märke och några importörer. Samt en samling bryggerier och importörer som ställer ut hos studentpuben VilleValla.

Festivalen har flyttat runt lite i stan. Konsert & Kongress tycker jag fungerar mycket bra: Luftigt, bra ventilation, många och välhållna toaletter (viktigt när man har en vätskebaserad hobby!) och gott om plats till besökarna. De få besökare jag kom att prata med verkade genomgående mycket nöjda: Korta köer till allt inklusive utställarna, bra flyt och bra urval av utställare och öl.

Något som jag noterar är att antalet provningar sakta minskar under åren, och är nu nere i tre per pass. Förutom min ölhistoriska provning fanns långköraren nybörjarprovningen Hitta din ölstil och nyheten Brygg ölet själv!. Och intresset att gå på dem går också ner, långsamt men säkert. Varför? Kanske har kunskapen hos genomsnittsbesökaren ökat så pass att de tycker att de har mer utbyte av en timme till på golvet?

Utställarna var även de lyriska: Allt bara fungerar från det att man levererar sin monter tills det att kupongerna ska lösas in.  Det översvallande berömmet får mig att fundera på hur det egentligen fungerar bakom kulisserna på andra festivaler…

Jag fick små pratstunder med arrangörerna, far och som Lindblad, under dagen och kvällen och tog upp det jag hört. De trodde att den lyckade stämningen och det goda flytet beror på god erfarenhet och att det hela var så … prestigelöst och avslappnat. De försöker inte vara störst, häftigast eller exklusivast. De inriktar sig mer på vanliga nyfikna öldrickare än ölnördarna, det är inte så mycket tickande och recenserande som trivsamt småprat vänner emellan.

Den Bryggande Holländarens monter.

Själv höll jag mig i stort sett borta från utställarna, jag hade fullt upp med annat under dagen och tyckte att jag skulle hålla båda provningarna så bra/nyktra som möjligt. Men lite hann jag med efter den andra provningen:

• Oppigårds New Sweden IPA var oväntat besk och något obalanserad. Som kommentar till min recension av flaskvarianten såg jag att även andra tyckt att faten var sämre. 
• Ocean Mörk Lager presenterades av Ocean Rod som ett experiment för krogarna, mest för att någon gång ha bryggt en schwarzbier. Den var väl… Okej…
• Hos Belgoklubben höll Skrubbe som vanligt hov. Jag undrade om han hade någon dubbel, men det närmsta som fanns var Slaapmutske Bruin. Och en mycket god bruin var det!