2013-04-06

Ölprovning - Jäst


Dagens ölprovning på De Klomp har varit inplanerad sedan… februari någon gång. Det var när jag första gången läste om att Mikkeller åter tagit fram en serie med sex olika jästsorter, Yeast Series 2.0, som jag rusade till mailklienten och skrev till Bobo att han skyndsamt skulle få ta hem ölen, det här var ju en perfekt provning!

Fast vänta, om jag skrev mail så har jag ju kvar det. Ja, titta. 10 januari.

Att få tag i ölen visade sig ta mer tid än jag trodde, men när de väl konfirmerats från Brill & Co så bestämde vi att det skulle bli idag.

Som vanligt på provningarna gäller regeln ”ju smalare ämne ju fler besökare”, så idag dök det upp närmast otroliga 48 gäster. Tack för att ni kom!

Det är alltså öl som bryggts med samma malt (pale, munich l, cara amber, cara pils) och humle (simcoe, nugget, warrior, amarillo, centennial), samma mäskning och koktid. Alkoholhalten är 6,4 %. Så det är jästen, jästemeraturen och -tiden som skiljer dem.

Frågan är bara hur det skulle bli. Jag tillbringade en hel del tid under veckan med att läsa på om jäststammar, dess släktskap och egenskaper. Som vanligt var The Oxford Companion to Beertill god hjälp (efter att ha kollat med rättningarna).
  1. Lager. Doften var som väntat ren och krispig. Smaken var oväntat humlig och besk. Jag hade hört från andra som druckit ölen i serien och tyckt att den haft så mycket humle att jästen inte kommit i det fokus som borde varit seriens mål. Och nu var jag böjd att hålla med: Jag kände verkligen citrusen och blommorna i humlen väldigt tydligt. I övrigt fanns lite snyggt smör i smaken. Skissbetyg: 3,5
  2.  American Ale. Något komplexare doft, och bättre balans än lagern. Här var det totalt fokus på beskan som i styrka mellan APA och AIPA. Lite sötare än lagern och lite mer karamell, men fortfarande ren och lite enkel. Skissbetyg: 3.75
  3. English Ale. Här kände jag mig hemma! Ännu sötare och maltigare med tydliga brödtoner. Lättare beska och nedtonad citrus. Däremot lätta toner av torkad frukt och digistivekex. ”Som en felhumlad ESB”. Skissbetyg: 4
  4. Saison. Nu började det hända saker. Massor av frukter; exotiska, torkade, vildäpplen, fläderblom men också honung och en uppfriskande rufsighet och syrlighet. Humlen var mest småputtrigt besk och saknade urskiljbar. Mycket intressant och rätt god, man kanske en lite mesig saison. Skissbetyg: 3,5
  5. Brettanomyces Bruxellensis. Brett! Lite syrlig och väldigt mycket häst, stall och ladugård. En mycket snygg och djup öl som troligen kommer att utvecklas med tiden. Inte alls så försiktig som andfra 100 % brett-öl jag tidigare druckit. Skissbetyg: 4,25
  6. Brettanomyces Lambicus. En annan variant av jäst som trivs bäst i vört med lågt pH. Det hade inte den här, vilket märktes. Här var det lite mindre kolsyra, och den lite dov filtig smak med lättare syra. Ingen som helst humle fanns kvar i den här. Kanske till och med lite dammighet. Skissbetyg: 3.
En oerhört intressant och lärorik provning, det här. Jag hade inte alls väntat mig att jästen skulle påverka humlen så mycket som det gjorde.

Men det hade varit väldigt trevligt att veta exakt vilka jäststammar som använts i ölen. Det finns exempelvis fler än en engelsk alejäst, och de som finsn har ganska varierande egenskaper. Min gissning är att det var jäst från Wyeast som genomgående använts, det passar bäst ihop med namnen och resultaten.

Samtidigt kändes det att det skulle finnas plats för en serie 3, det finns så mycket mer jäst att testa med: Champagne, sherry, tjeckisk pils, bayersk veteölsjäst, kolsyrejäst, berliner weisse… Bara som exempel.

Kommande provningar: Burköl med Bobo, 13 april. Humle med Bobo, 20 april. Kolla Facebooksidan för mer information.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar