2018-01-02

Om lokala bryggerier och lokala revyer


Jag har genom åren haft svårt att förstå andras drivkrafter, ambitioner och mål när de startar ett litet kommersiellt bryggeri. Mycket för att jag applicerade mina egna funderingar och prioriteringar: Om jag skulle göra detsamma skulle målet självklart vara att göra världens bästa öl. Fullkomligt hängivet och kompromisslöst.

Så när jag då träffar de som verkligen dragit igång sin verksamhet och gör öl som är… okej och verkar helt nöjda med det så krockar det alltså med mina tankar. Varför har de inte högre ambitioner och större mål? Och låter andra betala för det?

Men så, efter att ha läst en artikel i ett annat ämne, insåg jag en parallell som fick mig att inse hur det kanske ligger till.

Man ska inte tänka ”Jag gör det här för att vinna VM”, man ska tänka lokalrevy.

Nu har jag inte varit på en lokalrevy under ett antal år, man jag tror jag uppfattat konceptet från artiklar och TV.

Här är det inte samma krav som om man hade gått på Dramaten eller någon musikal på West End. Här är det faktiskt okej att alla ser att kulisserna är av wellpapp, att trumpetaren inte spelar helt rent eller att manuset har brister.

Det är okej, för man har en tyst överenskommelse med publiken att det inte är av världsklass. Att det inte är resultatet som är det huvudsaken, utan vägen dit. Att försörja sig på det har aldrig varit ett alternativ, eller ens intressant.

Att det är jätteroligt att samla det gamla gänget och tillsammans ta fram något lokalt igenkännbart. Att det är tjejen i ICA-kassan som är i baletten, och att man känner igen en gammal granne i orkesterdiket. Att poängerna handlar om rondellerna och politikerna man möter en vanlig torsdagsmorgon. Och det är gott nog?

Kan det vara så man resonerar?

5 kommentarer:

  1. Jag tror att de inte kan bättre. Sverige kan ju omöjligt ha utbildat flera hundra riktiga bryggmästare på några år. Utan det är hembryggare med hybris som startar alla bryggerier.
    När trendpendeln slog över från single malt whisky till amerikansk Ipa bytte medelklassens medelåldersmän sina whiskyklubbar och whiskyprovningar till braumeister och beersmith och plötsligt är man bryggmästare. Sen hittar man på "coola" engelska namn och färgglada etiketter till sina long neck-flaskor och plötsligt är man craft beer och mycket bättre än industriöl. Därför kan man ta 4-5 ggr så mycket betalt för sin öl. Den är ju innovativ, ofiltrerad, smakrik och gjord med kärlek.
    Ivrigt påhejade på sociala medier av sina okunniga familjemedlemmar och arbetskollegor lever hybrisen vidare.
    Kolla på släppen till lokala sortimentet så förstår att jag har rätt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. vasst, men i sak rätt träffsäkert. som du påpekar finns för få utbildade bryggmästare i sve, vilket iof kan kompenseras med erfarenhet, men det dröjer förstås.

      Men - har inte lägstanivån ändå höjts rejält under sista 5-10 åren på det småskaliga? Innan vågade man ju knappt köpa nåt, av rädsla för rent skadat öl. Nu verkar det mesta rätt ok - däremot är stilarna tjatiga och tråkiga. har alltid varit en vän av amerikanska bidraget till ölvärlden, men nu vete faen om inte det börjar bli minus på kontot. kollade nyligen utbudet av brittisk öl på sb - bara en massa nya de facto amerikanska öl!

      Radera
    2. Jag håller med om att den absoluta lägstanivån höjts: Det är sällan man idag råkar på något som är direkt äckligt att försöka dricka. Å andra sidan dricker jag mycket färre av ölen från uppstartsbryggerierna än vad jag gjorde fär några år sedan. Så helt säker är jag inte.

      Radera
  2. Tror att det tveklöst finns en anledning till, rätt många av de nyare bryggerierna har insett att om man skall tjäna pengar på sitt bryggeri så måste man göra öl för Svensson. Det vill säga öl som vi nördar avfärdar för att att det inte är en dubbelporter på 11% smaksatt på ett lattjo sett.

    Men si... Det är baske mig inte många som kan tjäna pengar på denna dubbelporter eftersom marknaden är så oerhört begränsad.

    Därför... Satsa på lager och hyfsat snäll IPA som alla andra. Tråkigt? Absolut. Men chansen att överleva är så väldigt mycket större.

    (Sedan är det en helt annan sak att vi snart kommer att se en massa svenska småbryggerier avveckla verksamheten, det finns helt enkelt inte plats för alla att överleva)

    SvaraRadera
  3. Hahah, bra jämförelse! :D

    Jag har tänkt lite i samma bana. Inte riktigt, men nästan. Kanske mer åt det cyniska hållet som Anonym här ovan. Mer bara vidare "babbel"...

    För mig verkar det finnas ett samband mellan craftbeer och musik.

    För många år sen spelande alla med i ett band, hade gig på små klubbar, vänner och familj tyckte man var bäst, man trodde sig bli the next big thing, man såg upp till nått ballt band.

    Det gick inte så bra, så nu jobbar man med nått tråkigt, och upptäcker ölbryggning och vips är man tillbaka i drömmen igen.

    Tror det är många drömmare helt enkelt. En del av dem blir faktiskt riktigt duktiga, en del inte.

    SvaraRadera