PangPang Hornstull Ligna

Bild: colton.se

Nu blir det storytelling i den högre skolan!

I efterhand, givetvis.

I mitten början av 00-talet försökte Handelsplats Hornstull nystarta sitt lokalcentrum. För att stå ut från alla andra liknande ställen beslutade de sig för att anti-marknadsföra sig som "ett helt vanligt stadsdelscentrum". Samtidigt lanserade de några öl bryggda av PangPang från Hökarängen. Jag recenserade deras Hornstull Folköl här.

Men så kom en öl till under 2017, en betydligt mer påkostad öl. Jag blev erbjuden en flaska som jag tackade jag till och som jag när jag fick den bestämde mig för att glömma bort den i skafferiet i några år. Den 75 cl stora flaskan kom i en låda med tumstock-tryck, träspån och etiketten är ett sandpapper. Ack ja, ack ja.

Ligna Hornstull är en amerikansk imperial stout (11 %) som går i träets tecken: Den har haft kuber av rostad ek och ceder under bryggtankarna. Den har sedan filtrerats genom sågspån innan den lagts på ekfat. 300 flaskor tappades.

Anledningen till allt detta trä (och namnet) är att det område som idag är Hornstull en gång var industriområdet Ligna, döpt efter ett snickeri.

Storytelling, som sagt.  Och kartongen blev liggande så länge i skafferiet att reklambyrån som skickade ut den inte längre finns kvar...

Vätskan är mycket mörkt brun, nästan svart. Det låga luftiga beigea skummet sjunker undan utan att lämna några rester på glaset. 

Doften är rik med toner av mörk choklad och sött kaffe. Aningar av oliver, fikon, rostade nötter, muskotnöt och tamarind. Lite madeira och mjuk alkohol.

Smaken är stark och stöddig med en inledande kraftig ren sötma. Rostad malt, mörk choklad, mogna citrusfrukter (mandarin och pomerans). Het, närmast brännande alkohol. Madeira och salt karamell i den torra eftersmaken liksom bananchips, och torkade äppelringar, lite ekkuber och knäck. Saltlakrits, ekfat, cederträ och alkohol i det relativt korta slutet. 

Kolsyran är medelstark, de små bubblorna kortlivade. Vätskan är tjock och mjuk. 

En ytterst komplex öl, med het alkohol, ungefär som väntat. Vad jag inte gillade var den där kraftiga saltlakrits-salmiak-tonen i eftersmaken, den blev så dominant att balansen helt försvann. Nu vet jag ju inte hur den här var färsk, men jag tror att de 3 åren i skafferiet lugnade ner den en hel del utan att den blev allt för oxiderad. 

Betyg: 3,68. Tillgänglighet: Väldigt oklar, troligen bara på krogen kring Hornstull. Pris: Okänt för 750 ml (denna flaska var ett varuprov). Bäst före: 5 år efter 10/2017.