Carnegie Special 175th Anniversary Porter - igen VII

Då har det varit nyår igen. Och jag har ätit plankstek hemma. Igen. Plockat fram en flaska Carnegie Special 175th Anniversary Porter ur överskåpets mörker. Igen. Druckit den och skrivit notiser som jag sedan skriver om här. För sjunde gången i ordningen. Här skrev jag om förra nyåret och där finns länkar till tidigare år.

Jag har genom det här projektet och genom andra som sparat undan flaskor insett att det inte är lätt, eller kanske ens relevant, att se det som ett lagringsexperiment: Skillnaderna mellan individuella flaskor är större än vad åldern i sig gett. Detta eftersom ölen aldrig blandades om när den tappades från träfaten till flaskorna.

Lätt torr doft, jag hittar en del svarta vinbär och vissa starkvinstoner.

Smaken inleds med en tydlig fat-ton, som för tankarna till stout lagrad på ståltank med ekflis. Den är ganska torr, betydligt torrare än vad jag minns den som från tidigare år. Rött lagrat starkvin och lite knäck. Passerande saft-sötma. Smakerna är å ena sidan väl sammanhållna, å andra sidan ganska lätta. Rostad malt i bakgrunden. Svartvinbärssaft och en mjuk beska i eftersmaken liksom chokladkola. Mjuk alkohol i det torra slutet.

Medelstor kolsyra, oväntat frisk. Kortlivade stora bubblor. Torr och lätt, nästan lite sträv, vätska.

En av de bästa flaskorna under de år jag gjort det här experimentet, i alla fall under senare år. En elegant öl, jag skulle nog ge den en dryg 4 i betyg.