Besök hos Centralbryggeriet

Jag besökte Centralbryggeriet i Linköping idag, generöst inbjuden av deras säljare Alexandar.

Det är inte första gången jag är där, jag tittade förbi under sommaren 2014, när de funnits i ett drygt halvår. Men jag verkar aldrig ha skrivit om det besöket?

Till att börja med vill jag påpeka att namnet på bryggeriet må vara historiskt förankrat (Centralbryggeriet fanns fram till 1971 inne i Linköping då det köpts upp och lagts ner av Åbro), men idag är det helt missvisande. Betrakta detta foto:

Ser ni Linköpings främsta skyline-kännetecken, Domkyrkans torn? Titta en gång till! Mellan flaggstängerna! Mycket kan man säga om stadens nya industriområde Västra Torvinge, men inte är det speciellt centralt. Det är omgivet av företag som tillverkar kebabkött, säljer lantbruksmaskiner, lägger plåttak och bärgar bilar. 

Nå, det var inte geografi som var anledningen till att jag var på plats idag. Jag skulle vara med på en av bryggeriets visningar/ölprovningar som vem som helst kan anmäla sig till, och idag skulle en helt ny öl testas för första gången.

Alexandar förklarar.

Men först tittade vi runt och fick bryggprocessen översiktligt beskriven. Liksom en presentation av företaget, som numera har fyra heltidsanställda och brygger 100 000 liter om året, 2-3 bryggningar sker per vecka och man behöver brygga två omgångar för att fylla en av kombitankarna. Jag får det till att man har 4-6 kok i veckan. 7 sorters öl ingår i det fasta sortimentet (varav ett par folköl) till det kommer ett par säsongsöl och några tillfälliga lanseringar hinns med.

Centralbryggeriet vill brygga stiltypiska öl utan för mycket experimenterande, och smaktillsatser har man inte använt.

Nu fick vi kvällens första öl, Folkes Ofiltrerade Lager. Alexandar förklarade att det var en öl som han var nöjd med: "En riktigt bra lager för att komma från ett så litet bryggeri". Själv insåg jag det knepiga i att provsmaka en öl inne i själva brygg- och tapprummet: Det fanns hela tiden en tydlig bakgrundsdoft av vört och grön humle i luften.

Jag var inte lika övertygad utan hittade en del gröna äpplen och jästighet i ölen, men på en klart lägre nivå än mina tidigare tester.

Nästa glas innehöll Finas Pale Ale (tidigare Tappar Finas Pale Ale), en lätt och humlig "sommaröl" med frisk citrus i både både doft och smak. Och kanske lite jästiga estrar i bakgrunden. Jag gillade den bäst av kvällens öl.

Bryggeriet har under sina 7 år medvetet hållit sig lokala: 75 % av ölen säljs i Linköping både på Systembolaget och krogarna. Resten säljs i resten av Östergötland. En medveten satsning, "det är inte så lätt att sälja i Göteborg om man byggt sin identitet på att vara lokal, liksom". All distribution sker internt, vilket Alexandar hävdade var en mardröm för kunniga logistiker, "det kanske inte är så ekonomiskt att åka fram och tillbaka till Söderköping med 1 låda öl, men det känns rätt att göra det i alla fall".

Det hade hänt en del sedan mitt förra besök: En enklare buteljlina har installerats liksom 6 stycken 2000-liters kombitankar, en whirpool och en mindre kombitank hade tillkommit. Det börjar bli svårt att få in mer och funderingar finns på att hitta en större lokal i området. Det senaste inköpet var en humlesluss, som ännu inte satts på plats.

Med nuvarande utrustning skulle man kunna växa ytterligare 40 % om man hittar fler kunder, men det är tveksamt om allt runt om skulle få plats.

Nästa öl var kvällens huvudattraktion, i alla fall för mig: Folkes DubbelIPA, en New England-DIPA på 8 % som torrhumlats med Simcoe och Amarillo. Den serverades direkt från tank:

Det första som slog mig när jag doftade var citrusfrukter, mestadels blodgrapefrukt men också apelsin. Det första som slog mig när jag smakade var hur lätt den var, och torr. "Ja, den har jäst ut lite mer än vi först hade tänkt oss, vi kan inte helt styra hur jästen jobbar, men jag tycker att det funkar". Själv tyckte jag att den var oväntat balanserad och lite tillbakadragen för styrkan, men kände samtidigt att den var behaglig att dricka.

Mycket citrongodis och en del apelsinsaft, beskan drog åt det syrliga godishållet. Jag fann antydningar till deg och höga alkoholer, det kan nog bero på att den inte var helt färdiglagrad.

Vi fick nu veta att draven går till en vildsvinsfarm i närheten, och att all öl har bäst före-datum 12 månader efter tappdag.

Kvällens sista öl blev deras mest sålda, Folkes Röda IPA (CB's Session IPA är #2), en i Sverige ovanlig stil.

Ölen kan närmare beskrivas som brun än röd, och har en intressant rostad ton som drar åt röda bär och lite buljong. Humlen finns där och ger förutom beskan en del grapefrukt och torkade blommor. Noterade jag en aningens sälta? Ett tips från bryggeriet var att lagra den i 1-2 år, då tonar humlen ner sig och ölen blir en riktig maltbomb.

Jag frågade Alexandar om vad han (som prisbelönt hembryggare) drömde om att få göra, och svaret kom direkt: En söt imperial stout. "Tänk dig pastry stout, fast utan konstiga tillsatser som kokostoppar och sånt. Och gärna fatlagrad... vi borde kunna sätta upp en stor hylla där på väggen och ha några fat att lagra grejer i!"

Hur hade han som säljare upplevt att Centralbryggeriet tagits emot? "Positivt, och med stort intresse" var svaret. Det fanns dock två problem: Dels krogar som sitter fast i avtal med de stora drakarna som gör att de inte kan få in sin öl i sortimentet. Eller sälja så mycket som det skulle kunna gå.

Det andra problemet är Norrköping. "Man presenterar sig och sin portfölj, allt låter positivt. Och så berättar man att bryggeriet ligger i Linköping. Då blir det plötsligt mycket mindre intressant för en del... Det är konstigt, jag trodde det där om städerna var en myt, men jag har stött på det själv."

Ytterligare en intressant observation var skillnaden mellan Systembolagets kunder och krogarnas. På Systembolaget vill de som handlar ha samma öl varje gång, men krogarna vill ha helt nya öl hela tiden. "Och som vi jobbar kan vi inte leva upp till det, vi kan inte jobba så."

Med det så var det bara att tacka för sig och cykla den knappa milen hem.