Bierhaus

Förra helgen besökte jag och frugan en ny krog i Linköping. Eller snarare nygammal, i källarlokalen på Apotekaregatan låg 2013-våren 2021 Johannes Kök här, som specialiserade sig på sydamerikanskt kött. När pandemin kom och kökschefen slutade valde S8gruppen (som äger flera restauranger i Linköping och Stockholm) att stänga stället och lovade att återkomma med ett "enklare koncept". 

Så lite i tysthet öppnade Bierhaus för knappt två veckor sedan. Tagline: Ni säger After Work, vi säger oktoberfest. Året om.

När jag hörde om planerna så tänkte jag direkt "Hmhm. Paulaner..." eftersom S8-gruppen verkar hårt knutna till Spendrups. Inspekterade menyn som finns på nätet och konstaterade att jag hade rätt. Och att det tyska fokuset inte var 100 % - av 5 fatpumpar fanns två tyska (Paulaner Hefteweizen och Paulaner Hell), en tjeck (Krušovice Imperial) och två svenska (Brutal Brewing Ship of Hops och den anonyma Tyskens Pilsner).

Jag besökte aldrig Johannes Kök, men av det lilla jag sett på bilder så verkar man gjort om så lite som möjligt av lokalen. Men det är rustikt och dovt i källarvalvet och det fungerar väl bra som det är.

All fatöl serveras i sejdlar om antingen 0,5 liter eller 1 liter. Vi startade med varsin Tyskens Pilsner vilken jag antar är nära besläktad med Spendrups Tysk Pilsner. Detta öl är lågt prissatt, 55:00 för den lilla och 110:00 för den stora. Till det en god liten förrätt i form av Zweibelsuppe.

Jag måste nämna beställningsförfarandet: Det är helt digitalt. När vi satte oss vid bordet pekade servitrisen på en QR-kod på bordet och en annan QR-kod för WiFi, det är dålig mobilteckning inne i valven. Vi fick veta att vi bör beställa allt vi vill ha in samtidigt i samma mobiltelefon, annars skulle vi få vänta. Man kunde beställa via servispersonalen, men bara om vi kunde visa att vi misslyckats med telefonen.

QR-koden ledde  till en webbsida där maten och drycken beskrevs. Betalning med kort eller Swish skedde vid varje beställning. Nå, man slipper i alla fall att installera en app

Huvudrätt blev Thüringer Bratwurst för mig och Klöße för frugan. Till det Paulaner Hefeqwizen för mig och Galipette Brut cider till frugan. Lite konstigt att det inte fanns någon Apfelwein när det till och med var rubriken på menyn. Här fallerade beställningssortimentet och jag fick gå till bardisken för att få min öl. 

Maten var god och mättande även om knödelbollarna var väl klistriga. Lite trist att det inte fanns någon Apfelkorn att avsluta middagen med.

Under kvällen gick krögaren omkring bland borden och kollade läget. För ett grannbord med för honom bekanta ansikten förklarade han ungefär att "det gamla konceptet fungerade inte... nu provar vi det här ett tag". 

Det tyska, förutom lite lustigheter i menyn och huvuddelen av maten, bestod i att spellistan på den höga bakgrundsmusiken innehöll några procent tysk pop/schlager. Samt lite reklam på väggtavlorna från Jägermaister. 

Så vad tyckte jag? Det hela kändes lite halvhjärtat, man hade kunnat få till mer känsla med ganska små medel. Och jag tycker generellt inte om digitala beställningslösningar, det blir så opersonligt och det känns som att jag gör delar av det jag betalar andra för att ha gjort utan att få speciellt mycket tillbaka som gäst. 

Och kändes det som en oktoberfest, fast det var en lördagskväll i november i Linköping? Nej. Men samtidigt är det trevligt med ett ställe som fokuserar på någonting annat än dyra hamburgare och mer eller mindre craftig öl.