2021-10-05

En kväll i Jönköping

Idlewild.
Jag hade bonuspoäng på hotell som höll på att brinna inne, och med det normaliserade läget kändes det som det var dags för ett luftombyte. Så jag och frugan tog en tur till Jönköping i helgen. 

Först ut blev ett besök på bryggpuben Idlewild. Trots att det bara var eftermiddag var det nästan fullsatt, till stor del beroende på det sällskap på nära 20 personer som satt vid ett långbord. Men det fanns plats åt oss och vi tittade runt i den arketypiska "det här är egentligen en nedlagt slakteri i USA som vi inrett med rester från den förra verksamheten"-inredningen. 

Vi var hungriga och tog in varsin hamburgare (chili cheese respektive sötis) som var goda med intressanta tillbehör (framför allt den senares blåbärssylt) och precis lagom stora. Plus i kanten för att köttpucken inte var rosa och att den skivade friterade potatisen var helt hemlagad.


Till detta blev det ställets egna Lager Lager Lager, en ljus lager på 5 % som var ren och snygg utan att sticka ut på något vis. Därefter blev det svårare att välja öl eftersom resten av deras egna öl var olika varianter på IPA på 7 % eller däröver. Till slut blev det Supernormal, en klar AIPA bryggd på Citra (7 %). En lite gammaldags besk amerikansk humlebomb med viss sötma.

Vi kände oss nu såväl mätta som rätt klara med stället, så vi trillade vidare till Bishops Arms

Även här var det ovant att se så mycket folk efter nära två år av restriktioner, men det fanns ett bord åt oss. Jag stod ett bra tag och funderade på utbudet av öl, och hur mycket det förändrats på den här pubkedjan sedan jag för första gången besökte en av deras krogar, den i Norrköping 1999. Då fanns det gott om brittiska öl på kranarna, jag minns bland annat London Pide, Pedigree, Bishops Finger, Bombardier och inte minst St Andrews

Idag är det betydligt mer blandat där framför allt det svenska fått ta mer plats, bland annat två från Jönköping. Det enda brittiska som fanns på tapp var Fullers ESB som jag inte riktigt kände för just då. 

I stället fick det bli Poppels London Lager, som hade en maltbas som tydligt drog åt engelsk bitter, men som väntat med lite renare och tråkigare. Detsamma kan sägas om charkbrickan som först missades av köket och när den väl kom in var... småtrist...


Efter att ha stillat ett plötsligt sug efter Irish coffee (till stor del beroende på att folk som satt runt omkring drack massor av denna drink) så blev kvällens sista öl en finfint upphälld Budvar. I sejdel. Visserligen fel sejdel men likväl en sejdel!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar