 |
| SBWF, 2014. |
För ett par dagar sedan nåddes jag av den sorgliga nyheten att Jerry Lindahl till sist förlorat sin långa och hårda kamp mot cancern.
Jag minns inte helt när jag träffade Jerry för första gången, men det bör ha varit på någon ölfestival i slutet av 00-talet. Ölnördsvärlden var ganska liten på den tiden, och den alltid lika stilige, kunnige och underhållande njutningsexperten glänste och märktes på ett helt annat sätt än alla oss andra.
Vi fortsatte att träffas. På krogevent, på festivaler och utställningar. När jag började hålla ölprovningar på
De Klomp i Linköping kring 2009 så hängde han ofta på krogen där han satt och jobbade med sina texter. Alltid med en kvickhet, ett oväntat fakta eller en förbluffande anekdot redo.
Det slumpade sig så att jag var med som gäst på ett antal av hans provningar kring den här tiden, och lärde mig oerhört mycket.
Att den sortens siffer- och namnrabblande som jag höll på med (av Jerry skämtsamt kategoriserat som "den autistiska stilen") bara var en av flera möjliga upplägg.
Att tajming, interaktion med gästerna och att greppa ett infall fritt ur luften var nödvändigt för att hålla publikens intresse vid liv. Och att inte vara rädd för att upprepa något som funkat bra, det är ju sällan som de återkommande lägger allt man pratat om på minnet.
Att variation i innehållet, i röstbehandlingen och i faktamängden var minst lika viktigt att förbereda som att plocka ihop en bra öllista.
Man jag insåg också att det låg hårt arbete bakom det till synes lätta och spontana: Så fort han hörde en ordvits, en anekdot eller en nyttig ny kunskap så skrevs de upp i den anteckningsbok som han alltid hade med sig. Han förklarade också att för varje timme han la på att skriva en text till någon tidning låg det flera timmars säljande bakom.
I takt med att jag gick mindre och mindre på festivaler träffades vi allt mer sällan, och Jerrys tilltagande sjukdom gjorde sitt till. Trots att han fick diagnoser som skulle knäckt vem som helst så bara han körde vidare med sin unika stilkänsla, sin humor och sin kärlek till god dryck, god mat och goda cigarrer.
När jag nu sitter och minns så inser jag hur mycket annat jag inspirerades av Jerry: Jag vågade köpa tweedkläder, jag tänkte mer på att matcha färgerna jag bär och inte minst hittade jag fram till att det var de sötare varianterna på bourbon som var min ideal-avec.
Tack för allt du lärde mig, konnässören herr J Lindahl!
Och farväl.
Världen utan dig har blivit lite fattigare, lite tråkigare och lite dummare.
