 |
Världens största bryggerikoncern, AB-InBev, är på gång att gå ihop med den näst största, SABMiller.
Brittiska ölbloggar-gruppen Stonch tycker att man som ölbloggare ska ha en offentlig åsikt i frågan. Annars är man isolationistisk. Typ.
Fast jag har haft svårt att hitta denna åsikt. Ja, det kommer säkert att ändra en del, framför allt i USA. Men jag har inte sett detaljerna i denna framtid.
En del röster har hävdat att den här affären är början till slutet för The Craft Beer Revolution, ni vet det där som förändrat våra liv i grunden. Samma röster som skrikit samma sak när ett mindre bryggeri blivit uppköpt av ett större. De stora bryggerierna är ju bara ute efter att krossa allt det som hänt de senaste 30 åren, och vill ha oss tillbaka till en tid när en wienerlager var något exotiskt och vågat.
Men ingen har riktigt kunnat förklara exakt hur det ska gå till.
Fram till att jag läste den här artikeln i Times ekonomidel. Relevant och tankeväckande.
Något senare fick jag se en helt annan artikel, den här gången i Vanity Fair, som exemplifierade olika bryggares mer eller mindre självpåtagna roll som ”rockstjärna” i branschen. Åter intressant läsning, som snuddar vid de tidigare ämnena.
Och visst, att ha en tydlig och offentlig person kan vara en nog så effektiv marknadsföringsmetod.
Jag funderade lite över hur det funkar i Sverige, och jag kommer på både exempel där bryggarens personlighet är centralpunkten i bryggeriverksamheten, och de där personerna bakom har en medvetet låg närvaro på nätet utan försöker i stället bygga identiteten på ölens varumärken. I båda fallen med argumentet ”jag vill behålla kontrollen över mig på internet”.
Och båda metoderna verkar fungera, fast olika bra på olika kundgrupper…
Ytterligare en fundering började gro när jag någonstans läste (oklart var just nu) ett konstaterande att de unga som nu börjar dricka öl aldrig upplevt något annat Sverige (eller var det USA?) än det där det finns många småbryggerier och spännande ölnyheter från hela världen, som lanseras med jämna mellanrum på Systembolaget. För oss gamla är det här fortfarande något lite spännande, för de unga är det vardag.
Det är ett perspektiv jag inte insett finns tidigare.
Vi skall sända en tacksam tanke varje dag till att vi i Sverige har Systembolaget.
SvaraRaderaSom alltid tänkvärda ord Magnus! Times artikel är intressant. Den svenska ölvärlden behöver med stöd av denna artikel se över vilken påverkan detta kan leda till på hemmaplan. Myt 4, Three-tier system påverkar inte oss. Här råder statligt monopol, vilket man så klart kan ha vilka synpunkter som helst på. Myt nr 1 har vi redan. Carlsberg kör med sitt Backyard brew och Spendrups har sitt Brutal brewing (och Gotlands bryggeri.). Vad vi saknar är en definition likt BA:s som definierar hantverksbryggd öl OCH som tar hänsyn till svenska förhållanden (per amerikansk definition hamnar svenska Carlsberg under craft brew...). Och slutligen behöver hela den svenska branschen se över kvaliteten på dryckerna. Jag tjatar alltid om detta men om vi konsumenter skall uppleva ett mervärde, vilket gör priset acceptabelt, behöver den höjas och vara kontinuerlig.
SvaraRaderaTack.
RaderaVad gäller kvalitet verkar det som om många små bryggerier ser mer av mervärde i ord som "lokalt", "småskaligt", "personligt" och "äkta" än "jättegott". Det verkar som om "går att dricka" är gott nog åt många kunder.
Och, som säkert framgått av det jag skriver, är jag rätt skeptisk till begreppet "craft" och än mer till att definiera det.