2014-08-27

Stora öl - små bryggerier 3


Andra dagen på festivalen Stora öl - små bryggerier var uppdelad i två pass. Ett på eftermiddagen 12-17 och ett på kvällen 18-23. Vi hade valt att gå enbart på det senare.

Vilket på sitt sätt eftersom en hel busslast med mer eller mindre bekanta östgötar var på plats under eftermiddagen. Och det hade varit trevligt att träffa dem. Men man kan inte få allt.

Det var märkbart fler besökare under lördagskvällen. Jag hörde siffran ”drygt 700” av de 1.000 som lokalen kunde ta in. Men det kändes aldrig trångt, och oväntat många verkade droppa av redan innan åttatiden, många av dem väldigt uppklädda. Jag gissar att det var lokala, icke festival-erfarna gäster.

Nååå. Det dracks åter öl och noterades mer eller mindre oläsliga saker i blocket även denna dag. Dels hade jag ”sparat” några montrar för att ha kvar att dricka och prata, dels fanns det öl och prat kvar att ta av.

Stockholm Brewing hade med sig en saison, de med. 5 %. Saison d'etre: Jästig, torr och ganska ren. Metalliskt besk. Få kryddiga toner. Syrlig eftersmak. Småtrist med småfel. 2,75.


Skebo Bruksbryggeri är ytterligare ett av mina svenska favoritbryggerier: Alltid bra genomtänkta öl, väldigt brittiska i stilen och ofta på cask. Med på festivalen var tre av deras klassiker och en ny: EPA, en engelsk pale ale på 5 % humlad med Endeavour och Pilot. ”Lätt engelsk doft, mjuk. Lätt igenkännlig Skebo-maltbas. Stram och besk i smaken. Lättdrucken, men hade nog funkat bättre som real ale.

Jag frågade faktiskt varför de körde på fat och inte cask. ”Det skulle vi aldrig våga, det har alla möjligheter att bli fel” var svaret. Och det är nog rätt tänkt.

Skebo hade också med sig en av sina klassiska öl: Triple Gold Bitter. Jordig humle i doften. Frisk fruktig smak med balanserad beska. Väldigt engelskt. Väldigt balanserat. Och snyggt. 4.


Från Västerås kom Hantverksbryggeriet som även de satsar på långlivade varumärken. Tre av de fyra fatölen har tillverkats under många år… En var dock ny: A Red Ale 1905 bryggs egentligen exklusivt för Stockholmskrogen Mäster Anders. 5,1 %. Spannmål i doften, och lite jäst. Röda bär och en övergående vörtighet i smaken. Eftersmaken känns något renare. 2,5.


Från äldre bryggeri till nyare, och minsta: Sälens Fjällbryggeri brygger på en 50 liters Braumeister, och en av ölen de hade med sig var Amarillo Hopfenweizen på 4,7 %. Tunga fenoler och mycket citrus i doften. Smaken är torr och kryddigt fenolisk (koriander och pomerans). Böljande beska. Slutet är väldigt torrt och syrligt vilket stör en del. 3,75.



Qvänum Mat & Malt är även de en kombinerad restaurang och bryggeri, om än med lite större kapacitet. Jag provade ett glas DBS 2.0, deras kraftiga stout på 8 %:

Nästan svart färg. Syrlig-rostad lätt doft. Porteraktig syrlighet och rostade smaker med ganska stor neutral beska. Eftersmaken har toner av soya och vanilj-ekfat. 3,75.

Gick förbi Nils Oscar. Frågade om det fanns någon chans att se Coffee Stout igen? Tja, ingenting som var planerat. Tidigare har de haft kapacitetsproblem och valt att ha uppehåll med sina ”mindre” sorter. Och just nu har man nog med att få standardölen att funka i det nya bryggverket. Men vem vet?

1 kommentar: