2014-07-04

Hofbräu Original - igen på något sätt


Sist ut från Hofbräu-lådan är deras münchen helles: Hofbräu Original. 5,1 % och Hofbräuhaus München bryggeriet.

Fast det blir ingen recension i kväll. Jag gjorde en sådan i december 2011 (länk) och någon måtta får det vara på repriserna.I stället blir det lite reflektioner om den recensionen när jag nu dricker ölen.

En intressant notis är att det här inte längre är den populäraste öltypen i München och södra Bayern, där är det numera veteöl som dominerar. I stället är det i Franken och norra/nordvästra Bayern som den här typen har sitt hem.

Det här är också en av de öl som längst funnits fast på kran hos De Klomp. Kanske inte någon storsäljare i volym, men den har sina mycket trogna vänner.

I övrigt tycker jag att det jag skrev om den förra gången stämmer bra även idag.

Nå, jag häller upp den kylskåpskall, det är en öl som förlorar på att vara alltför ljummen.

Ljust gul är vad den är. Och klar. Men till skillnad mot många budget-lager är det en vackert varm nyans. Två fingrar skum, vitt och kompakt. Långsamt sjunker det ner, det blir väldigt eleganta rester kvar på glaset.

Doften… Maltig och söt. Den ligger nära det svenskt stor stark-kladdiga men även här viker den snyggt undan för jämförelsen med sin djupa renhet och friskhet. Lite gräsig humle och en väl avvägd beska. Lite jästiga källartoner i bakgrunden, men inget instängt eller pappigt.

Smaken är… Fräsch. Maltsötma och spannmål, precis som 2011. Honungen finns här, men går kvickt över. Eftersmaken är väldigt ren, tankarna går åt vit formfranska. Beskan växer allteftersom och ha lite blomsteräng över sig. Maltigheten räcker långt efter att jag slutat dricka.

Lager-kolsyra är ett skällsord när jag dricker ale, men här sitter den helrätt: Små, vasst friska uppiggande bubblor som räcker ända ner till svalget. Vätskan är lätt men inte blaskig.

När jag dricker och skriver inser jag åter att det här inte ger rättvisa åt ölen, den ska liksom bara drickas och inte analyseras.

God. Och svåröverträffad i rätt sammanhang.

Jag rekommenderar den här kartongen till de som är det minsta intresserade av klassiska tolkningar av de lättare Bayerska ölstilarna. Fast jag vet inte riktigt hur den funkar en vinterdag med minusgrader och mörkt vid halv fyra.

2 kommentarer:

  1. Så vilket är rätt sammanhang? När är den oslagbar?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Utomhus varma vindstilla sensommarkvällar.

      Radera