2014-07-14

Ett litet besök hos Slottskällan


Vissa människor åker på storstadssemestrar. London. New York. Berlin. Barcelona. Jag och frugan har båda insett att vi funkar bäst i mindre städer. Och våra katter gör att vi inte kan vara hemifrån hur länge som helst.

Så i helgen var vi i Uppsala. En av tankarna var att hälsa på en gammal vän. Som givetvis tog flyget till Berlin samma stund som vi checkade in på hotellet. Ack ja.

Men det fanns fler anledningar till att just Uppsala valdes: Den främsta var Gamla Slottskällans Bryggeri, ett av landets äldsta småbryggerier, och tillsammans med Jämtlands Bryggeri de som växte snabbt under slutet av 1990-talet, och fortfarande finns kvar.

Efter lite diskussioner så var jag välkommen på fredag eftermiddag, chefsbryggare Maarten Vanwildemeersch skulle vara kvar för att ge en liten rundvisning och prata om bryggeriet.

Det är inte mitt första besök här, den första svenska ölbloggarträffen hölls här våren 2011 (det känns väldigt länge sedan) (länk). Men jag var nyfiken på läget idag, det är inte världens mest högljudda bryggeri och jag ville gärna uppdatera mig lite om läget för bryggeriet och deras öl.

Tyvärr hade jag fått ett återfall av tidsoptimism, det var givetvis köer både i Södertälje och vid Stockholm Norra Stationsområdet. En timme för sen cyklade jag till slut ner till industriområdet Boländerna och ringde på dörren.

Maarten tog emot med ett glatt leende och vi trängde oss igenom den del av bryggeriet som vid mitt förra besök var lager för råvaror och färdig öl.

Den finurliga lagerbanan för pilsnermalt var inte längre i bruk; leveranserna från Viking Malt är nu helt enkelt för stora, och lagras i stället i en anslutande lokal. Dessutom stod nu fyra kombitankar i rummet så det var med nöd och näppe som all buteljerad öl som väntade på leverans fick plats. Varför tog jag ingen bild här? Dumt.


Flasktappen.
Vi gick vidare in till själva bryggverket, samma verk som de startade med 1997. Efter installationen av de fyra tankarna i lagret våren 2011 så har egentligen den enda förändringen i hårdvara varit en ny flasktappningsmaskin. Som, likt alla andra sådana jag sett, levde sitt eget liv.

Maarten berättade att den en kväll plötsligt stannat med en smäll och varit totalt omöjlig att få igång. Efter att ha tagit isär, felsökt och stirrat så gav de upp och gick hem. Så nästa morgon beslutade de att bara sätta ihop och fortsätta felsöka. Givetvis fungerade den perfekt igen. Men det är klart, en kombination av mekanik, vatten, öl, el och gas har potential att ge intressanta fel.

Den enda bild jag lyckades ta av
den ständigt rörlige bryggaren. 
Vi gick uppför trappan till provningsrummet, där det nu fanns ännu fler flaskor i den imponerande samlingen på väggen.

Bryggaren plockade fram en nyhet ur kylen: India, folkölsvarianten på deras engelska IPA. En härligt lättdrucken törstsläckare med ett brittiskt humlebett och bra balans. Skissbetyg 4,25.

Det bryggs en hel del 3,5 %-öl hos Slottskällan sedan flera år tillbaka. En medveten strategi för att sprida riskerna från ett allt mer lynnigt och sortimentsmässigt kortsiktigt Systembolag. 

Ner till en tank med glaset, jag skulle få prova en av de tre öl som kommer till Systembolaget under hösten direkt från lagertanken. ”Det är jäst och lite humlebitar i den, men det brukar ni bloggare inte ha några problem med” förklarade Maarten. Och det hade jag inte.

Den ljust beige-färgade ölen i glaset var alltså en grön-variant på Princess En amber lager på 4,3 % som just låg och torrhumlades. Det är för mig svårt att säga något om den slutliga färdiglagrade och filtrerade produkten, men just där just då tyckte jag den var bra i beskan med en intressant syrlighet som matchade ambermalten. Något att se fram mot 1 oktober.

Tank.
Få andra bryggerier har haft så mycket ekonomiska problem genom åren och ändå överlevt. Vilket märks när man tittar på de öl som bryggs: Stilarna och styrkorna täcker ett vitt spektrum. För att få in pengar började de tidigt att etikettsbrygga, det vill säga ta ett befintligt öl och sätta på en annan etikett. Något som fortfarande sker, det är en nisch som framför allt är populär hos restauranger på slott, herrgårdar och konferensanläggningar. Att ha en bild på huset och ett namn på en öletikett uppskattas mycket av gästerna, som ändå inte skulle uppskatta (eller i alla fall inte kunna få tillräckligt stor volym) ett unikt recept. Små volymer, små pengar men ändå viktiga pengar.

Vi tittade också på pallarna som stod packade med den nya ölen som tagits fram tillsammans med rockgruppen Europe: Demon Head. En pilsner med såväl tysk, tjeckisk som amerikansk humle på  är den första ölen de tagit fram tillsammans med ett band, och det är en mycket intressant marknad som framför allt företaget Rewine jobbat upp.

Bild: Rewine. Licens.
”Skillnaden med de här kunderna och ölnördarna”, förklarade Maarten, ”är att de inte beställer 1 flaska utan 2 lådor”.

Vi kom också in på fantombryggning, något som Slottskällan mer än något annat bryggeri jobbat med, då som fysisk bryggare. Jag frågade lite om hur det rent praktiskt gick till.

I korthet så kommer kunden med antingen en idé eller ett konkret recept i hembryggarskala. I båda fallen hjälper sedan Maarten och hans kollegor till och skapar ett recept eller skalar om ett befintligt. Omskalningen är inget problem, eftersom de efter över 15 år med samma bryggverk vet i detalj hur det skalar och vilket utbyte det ger. Sedan bryggs ölet av Slottskällans personal.

Min undran om hur det går för bryggeriet är svaret ”bra”, de kör på full kapacitet sedan något år tillbaka. Vi pratade som hastigast om Systembolagets sortimentsförändringar som delvis berör de små produkter som Slottskällan säljer lokalt i Uppsala, exempelvis Roslager. Maarten visste inte riktigt hur ändringarna skulle slå, men uttryckte en oro för att det kommer att bli betydligt svårare att få in nya öl lokalt.

Tiden hade flugit fram och nu ville min värd gå hem för helgen. Så jag tackade för besöket och cyklade tillbaka till hotellet, funderandes över att vi behöver bryggerier som jobbar på sina egna villkor och inte känner att de varken vill eller behöver hänga med i de allra snabbaste och vildaste trendsvängarna.

Tack så mycket till er på Slottskällan som hjälpte till och tog emot mig!

2 kommentarer:

  1. Rätt bör vara rätt.
    Den första ölbloggarträffen hölls i Göteborg 2009 med flera tongivande figurer i denna community:
    http://casabeerblog.blogspot.se/2009/04/provlistan-fran-olbloggtraffen-i.html

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så är det. Sedan hölls en till (som jag var med på dessutom) i oktober 2009 på Sorbon.

      Radera