2014-05-11

En lördagkväll i Stockholm

Eftersom frugan ogillar Sanna Nielsen (nej jag vet inte) så kom vi fram till att en övernattning i Stockholm vore en bra sak under Eurovisionsfestivalsdagen.

Kvällen började på Akkurat. Som väntat var det mycket folk, och inga sittplatser lediga. Frugan ville dricka surt, men inte körsbär. Så Cantillon Kriek på fat var inget alternativ. Nå, en 3 Fonteinen Oude Geuze fick duga. Ung och lite söt men väldigt god.

Anledingen till att komma hit egentligen var att jag en sista gång ville vara säker på att Carnegie Porter av årgång 1986 var slut i källaren. Det var den. Det enda som fanns kvar var flaskor från 1995, men då hade tillverkningen flyttat till Bromma och den speciella dubbeljäsningen slutat användas.

Så det fick bli en real ale-bitter. Det brukar bli så. Från Skebo Bruksbryggeri kom Heartbeat Bitter, en engelsk bitter på 4,4 %. Namnet? Personalen på Akkurat och Oliver Twist har utbildats i hjärt- och lungräddning. Och så är den singelhumlad med EKG… Tyvärr en besvikelse, en bitter av den här styrkan ska vara själva definitionen på lättdrucket, men den här blev bara tunn och konturlös. Skissbetyg: 2,75.

Bild: Skebo / Akkurat.
Efter ölen var sällskapet suget på något att äta, men vi insåg att det inte skulle vara praktiskt genomförbart på denna krog så vi drog oss vidare. Till… Ja, vad skulle vi hitta på? Den pyttelilla och undangömda Bishops Arms Söder några kvarter bort kanske?

Inte riktigt lika fullt, men omöjligt att hitta två stolar med bar bredvid varandra. Vidare!

Vaaad skulle vi hitta på? Till slut insåg vi att det inte skulle gå så hon fick en tjockgrilkorv på gatuköket vid Mariatorget innan Tunnelbanan tog oss till Rådmansgatan och en kort promenad till ett ställe jag var nyfiken på: Mikeller Bar Stockholm.


Mycket folk även här, men det gick hyfsat enkelt att få två ståplatser vid baren. Ni som varit i Köpenhamn vet vad man kan vänta sig: En danskt minimalistisk inredning med vita väggar, amerikansk bar-layout och diverse modern rockmusik i högtalarna. 20 cl-provglas som standardservering och 21 fatöl som man med yttersta svårighet hittar någon annanstans.

Vi beställde in varsin öl: Jag tog en Omnipollo Astral #2 Simcoe & Amarillo och frugan som fortfarande var inne på det sura en Siren Calypso som recenserades som ”god men annorlunda mot belgaren”. Om Astral #2 tyckte jag, men saknade ändå något. 3,75 i skissbetyg.

Små glas till hyfsade priser väcker den lilla tickern i en, speciellt som vi nu fått tag i två stolar vid baren. Jag tog in en Mikkeller Spontanale Vasa. Har jag fattat det rätt som om ölen i Vasa-serien är specialbryggda åt den här baren? I vilket fall uppskattade jag den mineraliska syrligheten, även om det känns som om det är något som håller tillbaka alla öl jag provat i spontan-serien. 3,25 i skissbetyg.

Sista ölen ut för mig blev Mikkellers samarbetsöl med Amerikanska Off Color Brewing: Beer Geek Mus, ett försök att göra den hyllade kaffe-stouten Beer Geek Breakfast på under halva alkoholhalten (alltså 3,5 %). En lite märklig öl där jag tydligt kände såväl rostad malt som kaffe, men helt utan sötma eller kropp. Mmhmhm. 3 i skissbetyg. För sällskapet blev det … Något ingen av oss minns. Eller drack jag en extra öl?

En öl tar slut, nästa kopplas på direkt.
Griffeltavlan uppdateras.

Vi satt och funderade över vad som fick den här krogen att kännas så annorlunda mot de flesta andra. Den annorlunda minimalistiska inredningen gav ju en del, liksom den öppna planlösningen och det märkliga inre rummet där alla satt längs långväggarna mot varandra. Att det inte fanns mat att beställa annat än chips (fantastiskt goda vinägerchips!), korvbricka och ostbricka (båda snygga och byggda av kvalitetsarbete vad jag kunde se) adderade säkert också något till känslan av ”utomlands”. Undrar hur det funkar med utskänkningstillståndet, där lagstiftningen är skriven efter åsikten att alkohol huvudsakligen ska vara ett komplement till en ordnad måltid?

Hög tid att dra vidare, men inte så långt. I grannlokalen, med adress Tegnérgatan i stället för Döbelsgatan, finns den tyska temakrogen Bierhaus.

Det är dock ett annat Tyskland än det jag har besökt, jag gissar att inspirationen kommit från det Berlin som jag aldrig besökt. Det är svartmålat, råa ytor och betong. Här och var finns det spår av sjuttiotalsteknik, konstig neon och tyska glosor stencilerat på väggarna. Personalen bär verkstadsrockar. Musiken var så högt uppskruvad att högtalarna distade, det som spelades var en mix av industrirock, acid house mer eller mindre gammal techno.

Ölen som beställdes var en Gaffel Kölsch till mig och en Erdinger Weissbier åt frugan. Till det en brezel och en knackwurst, som var så god att den nästan var uppäten när jag fick fram telefonen för ett kort:


Priserna var beskedliga för Stockholm: Min nollfyra kostade 60 kr, hennes halvliter tian mer. Ölen var goda och stiltypiska på ett väldigt tyskt sätt. Veteölen kändes dock mycket sötare än vad den brukar. Kanske?

Även här var det en väldigt annorlunda stämning, publiken ung och högljudd och jag kan tänka mig att vi skulle smälta in bättre något tidigare eller på en vardag. Men jag kommer att återkomma även hit.

När jag studerar kvittona från kvällen ser jag att det är samma företag bakom de två krogarna: Vocoder AB. Det förklarar matlösheten på  Mikkeller Bar.

Kvällen var inte slut här, för nu tog vi tunnelbanan vidare till Kungsholmen och Brewdog Bar. Anledningen var två: En rejäl dos humle i form av Dead Pony Club och det perfekta tilltugget i form av senapsmaksatta Snyder's. Det första fanns, det andra hade de slutat med, nu var bara jordnötter som fanns som snacks. Tråkigt.

Tja, nu var vi gamla och trötta och åkte till hotellet för djup sömn.

2 kommentarer:

  1. Du glömde Stockholms pärla, Man in the Moon, nästan granne med Mikkeller Bar.

    SvaraRadera
  2. Stockholm är inte så långt bort så nästa gång kanske vi tar en sväng dit det är ju inte omöjligt som sagt.

    SvaraRadera