Efter Hembryggar-SM 2014 III - lördag

Jag hade sovit rätt dåligt på natten, men strax efter 9 på lördagen tog jag cykeln till Sportcenter. Där hade Local Crew, arrangörer och volontärer nu gjort allt helt klart för att ta emot utställarna.

Svart evenemangs-t-shirt byttes mot grön funktionärs-t-shirt.

I sekretariatet plockade jag upp mina medhavda datorer och gick sedan runt ett par varv och hälsade på de andra som skulle jobba. Allt verkade vara klart och förberett.

10:00 släpptes bryggarna in, de fick hämta ut sina nummerlappar och bygga sina montrar. Allt gick väldigt smidigt och kön av gäster började sakta men säkert att byggas upp. Jag hade blivit placerad vid ”röstningsbordet” där de som skulle tävla i etikettstävlingen skulle anmäla sig, få nummerlappar och registrera sig.

Reglerna för etiketterna är många och detaljerade: Man ska ha en flaska med etiketten, etiketten ska hålla sig inom vissa storleksramar och dessutom ska två ytterligare etiketter vara med, en för en anslagstavla och en för eventuellt vinstdiplom. Det var väl sådär med efterlevnaden för vissa, men vi släppte igenom alla som ville anmäla sig. Etikett-delen av SM är något som i alla fall jag tar mer med en klackspark.

Så. Kön blev bara längre och längre. Vid halv tolv såg man inte slutet av den från dörren:

Det var bara att köra, jag placerade mig som planerat på stolen vid röstningsbordet för att kunna svara på eventuella frågor och hänvisa vilsna besökare (och utställare) till rätt plats.

Plötsligt spred det sig en oro i festivalledningen.

Volontärerna som stått och packat upp de specialbeställda festivalglasen hade räknar lådorna som de packat upp. Pallen hade innehållit omkring 110 lådor.

Alltså 660 glas.

Vilket var i lite minsta laget eftersom vi sålt 1.200 biljetter, hade ytterligare 50 vid dörren och dessutom hade en VIP-lista och andra extrapersoner som behövde glas, ungefär 100 stycken.

Intensiv aktivitet startade. Hade någon räknat fel vid beställningen? Hade någon missuppfattat beställningen? Hade det försvunnit glas? Oro och frågor hopade sig.

Jag har fortfarande inte till 100 % förstått vad som egentligen hänt, men jag tror det var så att 1½ pall med glas stod på en lastterminal i Malmö, av någon anledning hade de inte levererats i tid. Eller eventuellt fanns de inlåsta någonstans i Linköping?

Okej. Posten hade ingen bemanning på lördagar. Och var de i Malmö skulle de i alla fall inte hinna fram i tid.

Sakta men säkert såg vi borden med glas bli allt tommare. Under tiden försökte jag hålla mig så långt borta från det arbete som skedde i kulisserna, vis av min erfarenhet att jag är helt omöjlig att ha att göra med om jag blir för stressad. I stället gick jag runt och försökte plocka med glas-sköljarna, ladda vattenbehållarna och kasta skräp.

Det snackades. Hur mycket ölglas hade IKEA hemma? Kände någon någon som kunde hjälpa oss? Mästerskapets sponsor Åbro var på plats, men de kunde dels inte komma in i sitt lager på något enkelt sätt när det var stängt, dels skulle operationen att ta hit saker från Vimmerby ta för lång tid.

Plötsligt kom vår hyrda skåpbil till entrédörren, lastad med ytterligare drygt 600 glas! Det var bara att börja bära in.

En räddare i nöden.

Okej, det var inga perfekta mäss-glas, det var fel namn men det var fasen så mycket bättre än plastmuggar som hade varit nöd-alternativet!

Om jag fattat det hela rätt kom de från .en av våra andra sponsorer, krogen Pitcher's i Linköping någonstans. På något sätt hade de lagt vantarna på en stor mängd Pripps-märkta glas en gång i tiden som nu låg i deras förråd. Så de fick vi komma och hämta. Att de var i den klassiska Liten Stark-storleken 0,3 l gjorde det ännu mer passande för oss.

Pust! Fast en snabb räkning gav att vi fortfarande saknade några hundra glas. Skåpbilen skickades nu till Mjölby för att hämta glas från Linköping Beer Expos förråd.

Det fanns dock lite småproblem med Pripps-glasen: Jag uppskattar att modellen är från mitten av nittiotalet (någon som vet), och de hade stått i sina lådor sedan dess. Några glas var trasiga, andra smutsiga och en hel del innehöll sedan länge döda småkryp av varierande art.

Det var bara att börja jobba. De flinka fingrarna som packade upp besiktade glasen och la de skitiga i en egen hög som jag hämtade, sprang med tvärs över glasen där de diskades i de fantastiska SpülBoy som dels sponsrades av Humlegården, dels ägs av SHBF.

Plask plask. Jag fattar inte riktigt vad som är i de där rengöringstabletterna, man glasen blev direkt skinande rena. Sedan var det bara att ta de tre lådorna med 36 glas som jag klarade att bära och hämta nästa omgång.

Ja, i stället för att flyta runt, kolla att röstningen gick bra och hjälpa besökare så blev det disktjänst. Men det gick bra, och min kavaj kommer att lämnas in för sanering inom kort.

Några gäster uppskattade inte alls att inte få det glas som fanns på evenemangets reklambilder, men de flesta av dem förstod när man förklarade vad som hänt. Och på något sätt ska vi erbjuda de besökare som fick fel glas att få det riktiga. Detaljerna kring detta känner jag ännu inte till, det är något att återkomma till.

Tiden gick. Gästerna fortsatte att välla in, timme efter timme. Till slut började de kvarvarande glasen så rätt få ut jämfört med antalet icke anlända gäster. Hade de fastnat i Mjölby?

Till slut kom de tillbaka med Beer Expo-glas. Vi började direkt att lasta ur och placera glas på borden vid entrén. Nu dök det plötsligt upp en hög med besökare som ville, en enstaka fall krävde, att få byta ut sitt Pripps-glas mot en kupa. Tja, okej då. Bara det blev mer glas så fick det väl gå.

Tyvärr såg jag några som vid det här tillfället plocka på sig Beer Expo-glas när de redan hade ett festivalglas. Och hur snåla och egoistiska jag än tycker att de var så har de ju två glas i sin hylla nu. Inte mycket att göra åt.

Utbytet gjorde att det blev massor med smutsiga Pripps-glas över. Bara att börja diska igen…

… fram till att klockan närmade sig 15:00 då de som röstade på programmets baksida hade en halvtimme på sig att lämna in sina röster. Hög tid att sätta sig vid datorerna.

Jonas och jag registrerar röster.

Det tog väl kanske en timme, och vi hann innan tiden för digital röstning stängde. Perfekt! dessutom var det bara enstaka som hade missuppfattat våra småkrångliga regler och lika få som skrivit oläsbara siffror. Ett gott betyg åt alla. Snälla medarbetare kom ibland förbi med lite öl åt oss – de första för dagen för mig.

Jodå. Åter fick jag förbi entrén och kollade läget med besökare och glas. Ingen mer verkade vilja gå in, av 1.200 förköp var det drygt 10 som ännu inte löst in sina biljetter och det fanns ungefär 50 nydiskade glas att ta av. Gott!

Så nu passade jag på tillfället i akt att sjunka ner vid röstningsbordet och bara förnöjt glo på allt som hände (se bild här).

Tja, därefter var livet sång och dans och jag kunde äntligen gå runt bland borden och prova öl, prata med folk och kolla på de sista prisutdelningarna.

Tyvärr har jag inte så många minnen av det jag drack, men Fermentörernas KantarAle – en wee heavy där kantareller fått liga med i sekundärjäsningen var mer intressant än god i min mun. Den jättetunga malten lämnade inte mycket rum åt svampsmakerna. Årets INKA-pris för nyskapande öl fick den i alla fall.

Nå, tiden gick fort de sista timmarna och när klockan slog 18 blev det åter bråttom. Alla utställare skulle nu packa ihop sina saker samtidigt som vi + Local Crew på 1½ timme skulle utrymma lokalen så att tennisklubbens medlemmar kunde ta bort golvet och städa.

Det gick det med. Redan efter trekvart var i stort sett allt ute ur lokalen.

Packa ihop datorer, plocka samman sekretariatet och kolla en sista runda att vi inte glömt något.

Kvällen avslutades med en trevlig buffé på Matverkstan nära Sportcenter där utställare, arrangörer och volontärer umgicks och provade förra årets SM-vinnare Casper Yolle Schwarz som nu bryggts hos S:t Eriks (kommer på Systembolaget i maj).

Som vanligt gick jag hem först. Ingen blir gladare av att ha mig sovande vid bordet, liksom. Väl hemma somnade jag gott, nöjd över ett gott dagsverke.