2013-05-01

SM i hembrygd öl 2013 - del 2

Jodå, det blev lördag igen, efter den där helgen med bedömning av hembygder (länk) så var det nu dags att åka till SM-finalen som arrangerades i Eskilstuna.

Dels för att träffa alla trevliga hembryggare, men också för att få reda på vilka öl som vi egentligen druckit och medaljbelönat. Och ha en trevlig lördag i ölets tecken.

Klubben Linköpings Hembryggare hade ordnat bussresa till arrangemanget, vilket gjorde det hela mycket smidigare och jag ”slapp” övernattning.

Fast det är ju det där med mig och bestämda tider tidiga morgnar: Jag klarar inte riktigt av det, och sömnen blev väldigt orolig. Men bussen stod där den skulle och jag hade kommit ihåg att ta med allt jag skulle. Utom att dricka te. Vilket jag insåg först när jag var framme vid Cupolen. Som tur är hade Shell-macken te i sitt sortiment.

Tja, vi åkte buss, hade rast i Katrineholm och åkte buss. Ingen dramatik. Till Munktell-arenan kom vi fram strax innan elva, så de som skulle ställa ut hade god tid att rigga upp fatpumparna. Själv smög jag iväg till Burger King för en Whopper Pepper-lunch. Vid tolv var jag tillbaka, utan att se tillstymmelse till köer eller kaos utan fick mitt armband (vi domare får gratis entré till SM som tack för hjälpen), glas, penna, och program.


Sedan var det bara att går runt, ta för sig av ölen som bjöds och framför allt prata med allt folk som man kände från livet som entusiastisk öldrickare. Eftersom (nästan) alla öl var listade i programmet så skrev jag lite snabba betyg enligt min mest skissartade betygskala -, 0, + och ++ i marginalen. Det här är i programmets ordning, inte i den jag drack, ta det för vad det är:

”Varför tar du bara bilder på folks ryggar?”
brukade min pappa fråga när jag var yngre.
Luthagen från Hasses Humleskola i Uppsala: -. Framhastad och inte färdig, vilket ingen ljus lager vinner på.

Gabba Gabba Hey! Min mörka moderna lager av Jonas Carlfjord: ++. Kul serverad från kroppen på en elgitarr var det här en fin frisk balanserat rostad lager på 3,3 %.

Koster Black Lodge av Oskar Frodin och Tom Virtanen: 0. Har inget minne av denna öl.

Wernerns Perla av Ingmar Olsson, Ölklubben Oxhornet: -. En IPA från Mariestad som framhävdes av mannen bakom bordet som fantastisk torts att det var bryggarens första försök. Oren, obalanserad och sträv tyckte jag. De stod vid ena ingången och live-bryggde i en Braumeister. Jag är sugen på en sådan, det är jag…

Svartbäcken från Hasses Humleskola: +. Bryggd bara några dagar innan festivalen, men det var inget som helst problem; det här var en klart passabel stout.

Midget Imperial Porter av Peter Högström på 3 %: 0. Minns inte denna.
Grönöl?
Skansen Weisse av en jäkla massa folk från Enskededalen: ++.  Berliner Weisse är en stil jag druckit på tok för lite av, men de är inte lätta att hitta. Friskt syrlig och uppiggande. Här fanns också grön och röd fruktsirap, ett traditionellt sätt att göra ölen mindre syrlig. Och det blev den, men inte godare.


Från Malmö kom Nerdbrewing som bland annat bjöd på Else If 2.0, en imperial stout med rökt Lapsang-te: ++. Whoho! Jag hade aldrig själv kunnat tänka mig att kombinera imp stout med Lapsang, men jälkar vilken smakbomb det blev. Något att sippa på i små doser (8,7 %). Jag skulle gärna se det här som en kommersiell brygd på 25 cl flaskor.

Zizwit av Gustav Edman var en modifierad witbier, kommer inte exakt ihåg hur den var modifierad: +.

Kellermeister IPAL tror jag var en kellerbier humlad som en IPA eller något ditåt: -. Smakerna hängde helt enkelt inte ihop. Per-Ola Roos hade bryggt den.

Omnipollo-Henok var på plats, det är alltid lika intressant
att prata öl och formgivning med honom. Fofo: Gustav Lindh.
Kattguld var SM-utställningens stora positiva överraskning, brygd av Fredrik och Elisabeth Ståhl. Om jag minns rätt var det en kraftigt humlad och torrhumlad lager på ynka 1,8 % alkohol: ++. Jag rekommenderade den till alla som råkade komma i min väg. ”Samma tankar som bakom BrewDog Nanny State fast mycket godare!” var mitt omdöme.

Det var en hel del snack om Kattguld efteråt: Hade de bryggt enligt high gravity-metoden? Hade de spätt ut den jästa ölen? Var den inte blaskig? Men nej, jag tycker fortfarande att den oavsett alkoholhalt var det bästa jag drack under dagen!

En svensk morgonbayer, ännu en öl av Peter Högström på 3 %: 0. Jag noterade slarvigt  ”bågbrei” i marginalen, vilket efteråt är helt obegripligt.


KershKaffeStout av Michael Wigart och Oliver Ahlin Wigart var en kaffestout som kändes sådär lite som att dofta i ett bortglömt öppnat kaffepaket. Kaffeöl är inte helt lätt att lyckas med: -.

Grotte (Coffee Ed.) från mina grannar (nästan i alla fall) Rüdbrygger hade däremot friska kaffesmaker som funkade tillsammans med den ganska så syrliga stouten på 10,8 %: ++

De tävlande i etikettstävlingen.
Jag drack några öl till, men de råkade vara listade på den del av programmet som samtidigt var röstkuponger till tävlingarna, så de får bli bortglömda.


Den här däremot minns jag: Lapsang Teaparty från Mossens Köksbryggeri: +. Om den tidigare nämnda rökte-stouten var en total in-yer-face Lapsang-chock så var den här betydligt mer försiktig och balanserad där rökigheten spelade mot den närmast karamelliga sötman.


Jacob Carlström är en mycket skicklig hembryggare som gjort ett otal spontanjästa öl, alla jag provat har varit fullt i klass med belgarnas. Han fick årets INKA-pris för mest nyskapande öl. Jag hade funderat lite på det där, kunde man verkligen göra något helt nyskapande idag, när allt redan känns gjort.

Ja, det kan man. Jacob hade av en slump köpt en liten flaska med amylas, enzymet som finns i malt och behövs för att hjälpa jästen att spjälka kolhydraterna. Tillsammans med maltkorn, mannagryn och socker hade han fått fram något som jästen behandlade som vört. Detta hade sedan fått beska av malört och kryddats som en witbier.

En öl, eller vad man ska kalla det, bryggd utan malt eller humle. Som faktiskt inte alls var speciellt långt bort från en vanlig wit. Gott. Jag pratade lite med Jacob om vad man egentligen har amylas på flaska till. Han visste inte helt säkert han heller, men enligt postorderfirman kunde det användas för att få vört med mycket råfrukt att jäsa lite fortare/mer kontrollerat. Det verkar också användas av bagerier för att få snabbare jäsning.

I vilket fall, drycken hette Truly Illegal Wit och fick egentligen inte ställa upp i SM, som har regler om att det är malt som ölen huvudsakligen ska vara gjord av (se punkt 2 här). Bryggaren hade namnlistor som krävde att lätta upp på den regeln – en lista jag skrev på.

En värdig vinnare.

Janko delar ut SM-medaljer.
Under tiden som det ställdes ut öl presenterades i omgångar vinnarna i domar-tävlingen. Jag hänvisar till SHBF-sidan för listor från de olika momenten.

Om jag ska försöka sammanfatta ölupplevelserna under SM så är det väl som i domartävlingen, fast lite tvärtom: Om det i det vi drack förra helgen ibland var för gammalt så var ett antal av ölen den här dagen för färska, framför allt lagerölen men även vissa andra kändes framhastade och inte mogna att dricka.

Ja, och en sak till: Ta med mer öl, ni som ställer ut. Det är inte kul för någon när ölet är slut vid tvåtiden. Utan att egentligen veta skulle jag tro att 50-80 liter kan vara lagom. Ni som ställde ut kanske kan berätta i kommentarerna?

Trött och svullen. Foto: Gustav Lindh.

En utställarklass jag speciellt vill framhäva som lyckad var LAHS, Låg Alkohol Hög Smak, ett medvetet försök från ledningen att få ner alkoholhalten på de utställda öl. För att det blir lätt så att de kraftigaste, största och mest högljudda ölen premieras av publiken. I den här klassen, med oväntat många och en hel del bra öl, gällde det att brygga dem bästa ölen under 3,5 %. Kattguld vann, vilket jag alltså tyckte var helt rättvist.

Jomen.

Till sist ropades nästa års arrangörer av Svenska Mästerskapet i Hembrygd öl upp på scenen och en hel hög linköpingsbor (inklusive mig) visade upp sig för en förväntansfull publik:


Efter denna urladdning började de som ställt ut att packa ihop. Jag hängde med ett sällskap där den lokalkunnige vallade oss till restaurang Royal Indian där en fullt godkänd och precis lagom het portion lamm Rogen Josh intogs.

Tja, sedan blev det samma bussresa igen. Fast åt andra hållet då. Lite småseg cyklade jag hem sista biten och kände at det hade varit en mycket trevlig och väl organiserad dag. Och vi fick den hel del saker att tänka på inför SM 2014.

Söndagen blev däremot väldigt trött.

3 kommentarer:

  1. Vi från Örebro och Frövi brukar plocka med 3 st stora Corneliusfat (18 liter) per öl. Vilket är ca 54 liter. Oftast går inte allt åt. Hops of Anarchy hade vi bara 40 liter av och den tog slut innan SM var över, troligtvis hade vi behövt 54 liter här eller mer. Monster gick det ca 30 liter av. Så runt 30-40 liter är nog lagom. Det går dock åt mycket öl om man tar medalj.

    Jag tror problemet ligger i att de flesta brygger betydligt mindre batcher än så och ofta hemma på spisen.

    SvaraRadera
  2. Kul att du gillade min Gabba Gabba Hey! Mina två fat gick åt på fyra timmar ungefär, men då fick folket förse sig själva...
    Angående LA.HS-priset, var det kanske tur att jag inte vann då det var jag själv som instiftade priset :-)
    Jag har i flera år lobbat för att Folkets val ska indelas efter alkoholhalt på brygderna, just för att ge de med lägre alkoholhalt en chans att hävda sig. I Stockholm för några år sedan var det så men det är enda gången.

    SvaraRadera
  3. Stort tack för de fina orden herr Bark! Jag skulle mer än gärna göra else if lapsang kommersiellt, så om något bryggeri är intresserat är det bara att höra av sig =)

    Ang. ölvolym på sm så är det precis som Stefan säger svårt för många, mig själv inkluderad, att producera så stora mängder med den utrustning man har. Jag håller dock med om att det är väldigt trist när ens öl tar slut, men man får kanske se det som ett gott betyg..

    SvaraRadera