IPA-glas?

Det specialdesignade IPA-glaset väckte viss uppmärksamhet när det presenterades av amerikanska craft-bryggerierna Dogfish Head och Sierra Nevada för några veckor sedan.

Tanken var att ha ett glas som fungerade bättre för humleintensiva öl än de som verkar populärast i USA (shaker och pintglas). Mycket arbete hade lagts ner för att ta fram det optimala glaset.

Jag tror behovet är mindre i Sverige, ofta serveras IPA av olika sort snarare i kupa. Väl?

Nå, glaset hade tagits fram i samarbete med tyska glastillverkaren Spiegelau (som till och med har det aktuella glaset på sin förstasida när detta skrivs). Och det mottogs väl lita avvaktande positivt av ölvärlden, som nya saker brukar bli mottagna. 

Tills någon vecka senare, när bloggen A Good Beer Blog hade kollat igenom glaskataloger. Och upptäckt att Spiegelaus moderbolag Riedel i sitt sortiment hade ett glas misstänkt likt IPA-glaset: Restaurant O Red + White. 

Det startade diskussioner.

Jag tror helt enkelt att bryggerierna och glasbolaget ville ha ett ölglas som inte liknade något annat, och kollade runt i sitt sortiment efter någon lämplig kandidat. Sedan provades de med diverse öl och det här uppfyllde alla krav. 

Det är ungefär som alla ”specialdesignade” belgiska ölglas, med uråldriga traditioner och specialdesign (få belgiska ölsorter är äldre än 70 år): Kollar man riktigt noga i en glaskatalog så hittar man dem någonstans utan tryck. För det är mycket dyrt att ta fram design och tillverkningsverktyg för ett nytt glas, det är något som bara de största bryggerikoncernerna pysslar med. Dessutom så krävs det långa serier för att räkna hem pengarna, så det är inget för tillfälliga specialbrygder. 

Nå, det är min teori. 

Anledningen till att jag skriver det här är att jag så fort jag såg notiser om IPA-glaset (eller ”IPA-glaset”?) kastade mig på mailklienten och frågade min favoritölglaswebbutik Sejdelshoppen om det här var något de kunde ta in. 

Och idag fick jag veta att det kunde de: Artikelsida.