Traquair 900 - igen

När slottet Traquair i Skottland fyllde 900 år 2007 firade man det med att brygga en öl. En elegant barley wine på 9 %, Traquair 900. Jag drack den då den kom (recension) och gav imponerande 4,22 (BA-länk). Men jag misstänkte att den skulle bli ännu bättre av något års lagring.

Sex år senare är det dags att testa detta antagande!

Den klara vätskan är brun, närmast nötfärgad. Det fingertjocka skummet som bildas när jag häller upp är ljusbrunt, men det försvinner bort i tomma intet med ett fräsande ljud.

Doften är kraftfull, nästan intensiv. Romdränkta russin, cognac, starkvin och aningar av torkade bananchips. En hel del alkohol, men den är väldigt mjuk och rund. Fikon? Ja, torkade fikon. Visst är den oxiderad, men det rundar och förstärker snarare än förstör.

Smaken domineras först av russinsötma. Sedan kommer fastlagrade något oxiderade toner. Torkade frukter som aprikoser, fikon och katrinplommon. Alkoholen är märkbar, det känns som det finns lite högra alkoholer i den här. Kroppen är ganska lätt, faktiskt. Eftersmaken har en viss sälta, lite knäckebröd, lite glöggiga kryddor och mer av de där rom-russin-torkade-frukt-tonerna. Slutet är något strävt med aningar av läder. Men mest är det russinen som dröjer sig kvar länge, länge.

Kolsyran är lite märklig. Vätskan känns nästan stilla, men de få medelstora bubblor som finns är vassa i munnen. som tur är försvinner de bort fort. Vätskan är aningen sträv men också något sockerkladdig.

Nä, den blev inte riktigt bättre. Eller så har jag blivit snålare med betygen. Det kändes som om den tappat bort lite av den sötma som byggde upp dess bas 2007. Den har dessutom lite problem att matcha den folkilskna Stiltonost jag har till nu. Skulle nog valt någon ännu kraftigare öl. Kanske Fuller's Past Masters Old Burton Extra?

Men som alltid kul att se vad som händer efter några år. Även om flaskans bäst före-datum är 2017 tror jag att den här flaskan redan passerat sin topp.

Skissbetyg: 4.