Dugges Kör- & Kulturfestival

I mitten av augusti fick jag ett mail med en inbjudan till ett arrangemang:

Hejsan,

Den 8 september blir det skön musik, god mat och smaskig öl hos Dugges i Landvetter.

Kolla in här!

http://www.dugges.se/kulturfestivalen/index.html

Med vänlig hälsning / Best regards

Mikael Dugge Engström

Managing Director

Och det var precis den ursäkt jag behövde för att ta mig till Göteborg. Egentligen hade jag tänkt att åka dit för lite uppvilande och krogkoll redan under semestern, men tiden rann iväg och det blev inget med det.

Dessutom gav det här en bra chans att äntligen få titta på det nya bryggeriet i Landvetter. 2009 hade jag besökt de tidigare lokalerna i Mölndal (länk) och jag var väldigt nyfiken på att titta på det omtalade nya bryggverket och lokalerna i övrigt. Biljett köptes till evenemanget.

För ett drygt år sedan pratade jag med Mikael om planerna på flytten då den fortfarande var på planeringsstadiet (länk). Med facit i hand så var vägen till helgens arrangemang, som väl får ses om något slags invigning, betydligt skumpigare och tyngre än vad han någonsin kunnat ana då.

Bryggverket som beställts från Kina kom fram kring årsskiftet 2011/2012. Men inte helt komplett, och det visade sig att en del dokumentation var på kinesiska.

Under våren blev det utifrån allt mer uppenbart att saker inte gått som det var tänkt: Tomma hyllor hos Systembolaget och licensbryggning andra bryggerier (De Proef, Sigtuna Brygghus, Slottskällans). Och när det rapporterades att de på grund av tekniska problem under lakningen varit tvungna att hälla ut hela batchen av påskbrygden Dugges Easy Easter så blev i alla fall jag ordentligt orolig för bryggeriets framtid.

Huruvida den oron var berättigad eller inte vet jag inte, men det viktiga är att bryggeriet nu är i full (ja, i alla fall nästan) drift, och all Dugges-öl bryggs nu i Landvetter.

Åter till lördag eftermiddag. Vid bensinmacken nära Nils Ericsson-terminalen fanns de tydligt uppmärkta bussarna som skulle ta oss till det före detta räddningsverks-lagret i yttre Landvetter. Med bara tre passagerare körde vi iväg, och jag började fundera på om hur stort eller litet arrangemanget egentligen skulle vara.

Väl på plats såg jag många människor. De verkade i stort uppdelade i tre grupper: Två köer och ett gäng som satt och väntade vid den scen som byggts under skärmtaket (det slutliga besöksantalet blev 500!).

Efter en stund började jag sakta begripa kösystemet, som väl fungerade sådär. Efter ytterligare tid hade jag också fått ut min öl och baguette som ingick i entrépriset. Jag hann också hälsa på värden, som ursäktade sig med att de aldrig gjort något liknande förut. Så jag satte mig på lastkajen, dinglade med benen och njöt av det fina vädret.

Så kom Hr. Dugge själv upp på scenen, ursäktade åter det lite kantiga kösystemet och berättade om planerna för kvällen. Det skulle bli visningar av bryggeriet och ölservering under pauserna mellan de uppträdanden som väntade.

Det öl som vi alla fått en flaska av, Spotlight, var en folköl på 3,5 % och en ytterst ljus och lätthinkad amerikansk pale ale. När den kommer ut i butikerna kommer en krona av priset att gå till en nyinstiftad fond för att uppmuntra lokal kultur. Formalia kring fonden, juryn och stadgarna var just nu inte helt klara, men förhoppningen är att dela ut de(t) första vid nästa festival, någon gång under september 2013. Invigningen avslutades med att en stor version av öletiketten veckades ut vid scenen.

Kör- och kulturdelen av arrangemanget hade nu startat. Först ut var en blås-kvartett och en ganska stor kör (Pastellerna) som jag tror kom från trakten. Själv drack jag ytterligare Spotlight.

Den kommer för övrigt att säljas i 330 ml-flaskor på de ställen som idag säljer Brandmästare Andréns Törstsläckare.

Efter ytterligare en flaska Spotlight och ännu en kör på scenen hjälpte jag till att plocka tomflaskor, varefter jag ställde mig i kön för visningen av bryggeriet.

Som… Jag nog beskriver separat. Jo, det blir nog bäst så. Men när den var klar och vi kom ut så var köerna som bortblåsta.

Efteråt så stannade jag och småpratade med bryggaren Calle Tiger, som framför allt arbetar med jäsningen. Ivrigt berättade han om de olika saker som hänt under uppstartsperioden och vagare om framtiden.

På scenen uppträdde nu kören Rabalder. Utan att vara expert på området så var de helt klart kvällens bästa uppträdande med oväntade sånger i förbluffande arrangemang och burlesque-image.

Det fanns två barer; en med flaskor (Spotlight, Post Lager, Lager № 1, ½ Idjit!, High Five!, Hiphiphooray! och kanske någon mer) och en med tre fat (½ Idjit!, High Five! och Andra Lång Lemonad). Men det var något problem med fatanläggningen, ölen överskummade och fick ofta serveras från kanna.

Notiser fritt ur minnet om de öl jag drack:

• Spotlight: En trevlig öl med väldigt mild malt och bara precis så mycket humle att den undviker att bli blaskig. Som gjord för tillfällen då man bara vill koppla av med en bra öl. Andra kanske skulle kalla den trist, men inte jag.
•  High Five! Väldigt humlig, men utan den behövliga kolsyran (den var från kanna) blev den nästan fet i sin exotiska fruktighet och sötma.
• Andra Lång Lemonad. Specialbrygd för The Rover Kings Head. Oerhört fräsch och citronig utan att gå överstyr. Smaskig sommaröl. 
• ½ Idjit!. Jag recenserade den här för knappt två år sedan då den fick 3,75 och jag förvånades över dess kraftiga saltlakrits-toner (länk). Men det här är en helt annan öl, robustheten finns kvar men den är betydligt mjukare och rundare. Bättre? Ja kanske. Annorlunda. 

Jag fick veta att min gamla favoritöl Poseidon Porter liksom Bältesspännaren Robust Porter tagit en längre paus. Mikael säger om detta att "Det är inte så lätt att sälja stout och porter i det här landet"

I stället kommer de att koncentrera sig på Idjit! och ½ Idjit! när det gällde svarta öl.

Ytterligare öl som tagit ledigt är Johannas Bästa Bitter.

Detsamma gäller Bollox! och Never Mind The Bollox! som visserligen har kunder, men de kan helt enkelt inte få tag i nog med Centennial-humle av rätt kvalitet. Förhoppningsvis kommer i alla fall DIPAn Never Mind… att börja bryggas igen efter årets humleskörd.

Den amerikanska pale ale som här varit känd som Celebration! (den togs fram för att fira bryggeriets treårsjubileum en gång i tiden) kommer i fortsättningen att heta Hiphiphooray! Detta eftersom Sierra Nevada har skyddat ordet ”Celebration” som ölnamn i USA, och det verkade enklast att ha samma namn här som där. Namnbytet gäller bara USA.


Jag köpte nu en sista ½ Idjit! och gick till fikabordet där det fanns Delicatobollar. Under tiden spelade en trio på den lilla scenen musik med irländsk inspiration.

Jo. Sedan insåg jag att en av de återvändande bussarna stod vid grinden, och jag hastade in i den utan möjlighet att tacka de inblandade jag mött för en riktigt trevlig kväll i all enkelhet. Alla som jag träffade på (utom en äldre man som var övertygad om att jag försökte stjäla hans nästan tomma ölflaska) var på ett strålande humör och när väl gästerna stressat av och köerna försvunnit så måste jag säga att det var ett väl genomfört arrangemang sett till förutsättningarna.

Och vädret var bra det med!

Tja, bussen kom in till terminalen, jag traskade hem till Mornington Hotel Stravaganza där jag somnade som en gris.