2012-08-20

BrewDog IPA Is Dead II


2011 kom BrewDog med ett fyrpack öl, som också dök upp på Systembolaget: IPA Is Dead. Det var fyra olika öl med samma maltbas, samma alkoholhalt (7,5 %) och samma teoretiska beska (75 IBU) men med olika humlesorter. Jag recenserade dem en och en under ett kvartal och en sammanfattning med länkar finns här.

I somras kom ett nytt fyrpack på samma tema. Eftersom jag inte gillar förutsägbarhet så beslöt jag mig för att recensera dem på en gång, sida vid sida.

Årets IPA Is Dead ska vad jag hört vara något mer utjäst än förra årets öl, vilket ska ge ännu tydligare fokus på humlen. Precis som förra året är det samma maltbas i alla fyra öl. Dock är alkoholhalten sänkt till 6,7 %. Beskan är fortfarande 75 IBU.

Så jag förberedde mig genom att inte läsa på extra om de aktuella humlesorterna. Däremot tärnade jag bröd att ha mellan ölen för att neutralisera smaklökarna. Ordningen mellan ölen blev slumpad. Annars så tittade jag på ölen, doftade på dem en och en och drack först därefter.


Jag börjar att beskriva det som är gemensamt för de fyra ölen: Utseende och munkänsla.

Färgen är guld med en aning brunt. Vätskan är klar Det varmvita kompakta skummet är fingertjockt. Jag tyckte mig se att Galaxy hade kvar skummet något längre, men det kan ha varit inbillning. Lite skumrester blir kvar på glasen.

Kolsyran är medelstark. De många små bubblorna mjuka. Vätskan är rätt så mjuk.


Okej, då tar jag doft och smak på dem.

Galaxy är humlad med en humesort från Australien. Hög alfasyra och lämpad såväl för bitter- som aromgivor. Lanserades 1994 och beskrivs som en unik smakkombination av citrus och passionsfrukt.

Det första som slår mig i doften är citrusfrukter, men också halm och aprikoser. Råa toner av kött och pappersmassa, men samtidigt en fin beska.

Smaken är oljig med en bra ren beska. Blommiga och amerikanska toner av citrus. Oborstade lite råa toner av kött och parfym. Alkohol i eftersmaken liksom apelsinsaft samt en trevlig beska.

Av de fyra ölen är det här den jag upplever som beskast.

Betyg: 3,03.

Challenger är en engelsk humlesort introducerad 1972 och den är välanvänd både för arom och beska. Den anses speciellt lämpad för kraftiga öl där den tillför komplexa toner av marmelad/kola/citrus.

Doften innehåller toner av citronlemonad och sommaräng. Smörblommor och behagliga toner av fruktgodis.

Smaken har åter toner av fruktestrar och sommarängsblommor. Men också en konstgjord ton som för tankarna till citron-doftblock. Beskan känns mjuk och elegant, trots att den är ganska framträdande. Balanserad eftersmak med blommor och en aning citrusskal. Långt elegant slut.

Av de fyra ölen upplever jag den här som den komplexaste.

Betyg: 3,75.

Motueka innehåller humle som min hjärna fått för sig stavas Mouteka. Jag tycker det låter bättre så. Nå, den rättstavade humlen är en rätt ny Nyzeeländsk sort som främst är en aromhumle med mycket citron-lime och en bakgrund av tropisk frukt.

Krusbär är det första jag tänker på i doften. Vinbärsbuskar, saftsoppa, lite skog, vita vinbär. Den är ganska mild och lite försiktig.

Vinbär återkommer i smaken, speciellt de vita. Krusbär-syrlighet och lychee-frukt. Lite grapefrukt och hallon, men också en aningen märklig ton av olja och terpentin. Slutet är balanserat.

Av de fyra ölen är den här den friskaste, fruktigaste och mest lättdruckna.

Betyg: 3,98.

Sist ut blev HBC, som humlats med en årsgammal, närmast experimentell sort som går under det fullständiga namnet HBC 342. Det är en högalfa-humle som också har aromatiska milda toner av citrus och vattenmelon.

Doften är dov: Ängar och gräs. Citronskal och… fiskaffär.

Smaken har råa toner av torrhumling, den är aningen instängd. Russin och rönnbär. Krusbärssylt. Syrlig och lätt parfymig. Eftersmaken är gräddig, men också lite sträv. Grapefrukt och sötma i slutet.

Av de fyra ölen är den här den jag hade svårast att begripa mig på. Jag kom liksom inte in i den. Upplevelsen blev mest tom.

Betyg: 2,8.


Givetvis provade jag att blanda de fyra iporna i lika delar. Resultatet blev mest parfymerat och obalanserat. Det borde gå att få fram en bra mix av de här, frågan är bara i vilka proportioner?

Det hela avslutades med en indisk matlåda. Till den drack jag upp Motueka, som blivit kvällens favorit.


Medelbetyg: 3,39. Tillgänglighet: Systembolagets exklusiva nyheter juni 2012 (lagerstatus). Pris: 99:20 för 4×330 ml. Bäst före: 11-03-13.

5 kommentarer:

  1. Min favorit var HBC! Du måste fått en dålig flaska av den varianten.
    Min Motueka smakade förvånansvärt likt Sorachi Ace från förra släppet?

    SvaraRadera
  2. Lustigt att vi båda gärna vill vända Motueka till Mouteka, inser nu att jag faktiskt skrivit så i min egna recension.

    Min favorit var också HBC. Tyckte Motueka hade för mycket dill, men inte lika sunkigt kräftspadig och plastig som Sorachin. Challangern tänkte jag faktiskt använda i en kommande hembrygd, men då i en engelsk barley wine, tror den kommer göra sig bättre där än i en IPA.

    SvaraRadera
  3. Jag gillade Challengern bäst och HBC minst.

    SvaraRadera
  4. Också jag tyckte HBC var bra; tydliga söta toner av mandarin och grapefrukt var de starkaste intrycken jag fick!

    Det ska bli intressant att se vad för öl i framtiden som innehåller HBC, inte bara från BrewDog!

    SvaraRadera
  5. Nu var det ju ett tag sedan ölen släpptes och HBC kanske hade en sämre hållbarhet på humlen , för som färsk upplevde jag den som snäppet vassare än tvåan motueka. Jag tyckte då att den kändes superamerikansk i stilen, dvs mycket citrus, blodapelsin och grapefrukt. På samma sätt fast omvänt kanske challengern har åldrats med värdighet?

    SvaraRadera