2012-05-04

Motala Skepparpinan I.P.A

Fick telefon från barhövding Bobo på De Klomp kring lunchen idag. ”Nu har vi kopplat på världens kanske första fat från Motala Brygghus. Du kan väl komma förbi och kolla dem…”

Så det gjorde jag direkt efter jobbet. Bobo, som egentligen inte jobbade, höll på att spola fram öl ur de nyligen inkopplade faten. Han langade fram ett par vinglas med öl.

Det första innehöll Skepparpinan I.P.A, en engelsk IPA på 5,2 % med följande recept:
IBU:60  OG:1.062

Recept:
200 liter
MALT:      45 kg Pale ale malt
                  2,5 kg Crystal 60
HUMLE: 300 g Chinnok (13%) vid 60 min
                570 g East Kent Golding (5%) vid 15 min
                280 g East Kent Golding (5%) vid 5 min
JÄST: Witbread English Ale
Jäsning 1 vecka i primär, 2 veckor i sekundär vid 17-18 grader.
Mäskning, infusion vid 68 grader i 90 min.
Färgen är bärnsten-guld, vätskan grumlig. Litet varmvitt skum som lämnar lite skumrester efter sig. Den ser faktiskt mer ut som en hefeweizen än en IPA. 

Doften är jästig och ger ett ofärdigt intryck, det liknar mer mäsk/vört än öl. Sött jolmig. Ingen noterbar humle eller beska.

Det finns en beska i början, liksom en syrlig lime-ton. Men de hamnar snart i bakgrunden för en kraftig och jolmig sötma som mest liknar vört. Knäckebröd, deg. Eftersmaken har en beska som gränsar till syrlig citronsyra och citronsaft. Jolmig, efter några klinkar är det som att dricka kolsyrad vört. Knäckebröd och fruktgodis i slutet.

Kolsyran är medelstark, bubblorna friska. Medelmjuk aningen kladdig vätska.

Den här är helt enkelt inte färdig.

Betyg: 1,7. Tillgänglighet: Kranen blev ganska omgående avstängd. Pris: Bjudöl.

Denna recension gäller det vänstra ölet.

3 kommentarer:

  1. Lustigt att ett sådant öl ens släpps ut från bryggeriet; det är väl förståeligt att de vill få ut sina fat, men det kommer ju inte vara bra för varumärket...

    SvaraRadera
  2. Antar att de kopplade på ett annat fat sen för jag drack ett glas senare på kvällen. Jästigheten du nämner märkte jag inte av, så det kanske bara handlade om ett dåligt fat. Däremot var den närmast totala avsaknaden av arom rätt intressant. Det som fanns var en kraftig beska som framförallt kom fram i eftersmaken. Visst, Goldings är väl inte den mest aromatiska av humlesorter, men det var nästan som om de hade glömt att ha i någon aromhumle överhuvudtaget.

    SvaraRadera
  3. Detta var ett riktigt skitöl....tyvärr :(

    SvaraRadera