2012-01-31

Mikkeller Black 2007

 Föregående lördags sista öl (som jag recenserade) blev ännu en öl med en historia: (också känd som Black) från Mikkeller. Det är en amerikansk imperial stout på maffiga 17,5 %, när den kom 2007 var det den starkaste ölen som tagits fram av en skandinavisk bryggare. Den är bryggd hos De Proef i Belgien.

Historien är att jag varje år sedan den släpptes bett om ett litet smakprov i Brills monter på SB&WF. Som ny var den vansinnigt spretig och närmast odrickbar, men nu i höstas så började den arta sig.

Färgen är svart, vätskan klar. Nästan inget skum, men de bubblor som finns är bruna.

Den ganska kraftiga doften har toner av sojasås, rå alkohol, kaffe och blandade nötter.

Smaken är torr. Torkade frukter. Eldig alkohol. Likörpraliner. Maskrosor. Sherry. Ingen märkbar beska. Oljiga tjocka toner i eftersmaken: Soja, kaffe och kakao-chokladsås. Slutet har däremot en kraftfull beska och aningar av fikon.

Ingen kolsyra alls. Tjock vätska.

Jag reagerar väl som jag brukar på dessa extremt starka svarta öl: Jag tycker att det är ett välgjort hantverk, och jag njuter av det i små mängder. Men inget jag skulle köpa fler flaskor av.

Betyg: 3,25. Tillgänglighet: Systembolagets tillfälliga sortiment maj 2008 (slutsåld). Pris: 99:00 för 375 ml. Bäst före: 2028.

= = =

Bonus: Kvällens verkligt sista öl blev en Abstrakt AB:02 från BrewDog liksom en Great Divide Yeti från 2007. Men då orkade jag inte recensera så de bara slank ner.

Och långt tidigare hade vi delat en knastertorr Hansen Oudbeitje från 2005 som jag recenserade när den var färsk  här.

En riktigt trevlig kväll!

Foto: Björn Elenfors.

1 kommentar:

  1. Skönt att höra att blacken går åt rätt håll, då kanske det är läge att sprätta upp en av de många som befinner sig i källaren. För som sagt, när den var färsk var den odrickbar. Jag kokade portersås på den istället.

    SvaraRadera