Ölbloggarträff i Uppsala - del 3 Slottskällans öl II

Del 1, del 2.

Vår värd pratkvarn Jonas H Andersson hade plockat fram mer fynd ur arkivet. Vi började med en vertikalprovning av bryggeriets klassiska mörka belgare, en öl som egentligen är två:

Fram till 2005 var Kloster en mörk belgisk ale på 5,6%. Till jularna drog man upp styrkan till 9% och kallade den Julkloster. Men 2005 slog man ihop dem till ett nytt öl, en quadrupel på 9% som kom att heta Kloster.

Vi fick nu tre glas som innehöll 2001, 2005 och 2008. En lustig detalj var att den äldsta fanns i en klar 33 cl returflaska, som kändes väldigt läskig. Historien bakom var att bryggeriet inte hade tillåtits (?) att köpa färgade flaskor så då hade det blivit så här.

Till ölen serverades mild ost med sellerisalt och svensk senap. Gott!

Jag noterade:

• Kloster 2001: Lätt, torr, madeira.
• Kloster 2005: Söt, mjukt kalkig. Russin, alkohol.
• Kloster 2008: Lite vass, kantig, kort eftersmak.

I mitt hörn av bordet noterade vi att ölen verkar ha blivit ljusare genom åren, men också hur lite som hänt med ölen under de här åren.

Sedan kom en annan oväntad öl in: En flaska Premiär, en öl så gammal och obskyr att den inte finns i Beer Advocate-databasen. Men det var bryggeriets första öl, ett mellanting mellan en kölsch och en engelsk pale ale på 5%. Den hade uppenbarligen stått undangömd i ett dammigt hörn av lagret sedan den bryggdes våren 1998.

Det kan väl inte finnas någon möjlighet att den var i bra skick? Nä. Jag noterade ”syrlig Belgiska fenoler. Som en unken belgisk IPA”.

Jonas H drog nu fram bryggeriets verkliga klassiker: Imperial Stout. Vi fick in årgångarna 2005 och 2010. Den nyare hade som väntat ett helt annat skum än den lite lugnare äldre ölen. Lite mer oväntat kändes nollfemman lite friskare än den som bryggdes förra året. Tian var jämförelsevis rökigare med en kolaaktig sötma som fick mig att tänka på Coca Cola.

Här hittade jag brickan med dessert som blivit bortglömd på baren. De som ville ha fick nu en liten skål blåbärs-pannacotta som passade utmärkt till den svarta ölen.

Sedan bröt ett veritabelt smakinferno loss när vi skulle prova varandras medhavda öl.