2009-10-08

Guinness 250 år del V


Sista delen i den här följetongen, jag lovar.

På torsdagskvällen var det då Arthur's Day, som evenemanget hette där. Satt och glodde på röda mattan-entrén. Insåg att jag verkligen inte har någon koll på dagens artister.

Så var det uppträdanden med märkliga pauser (jag fattade senare att det då gick förinspelat material ut till pubarna som visade programmet). De intresserade kan se ett sammandrag här. Efterfest med David Holmes vid grammofonerna Fast det har ju inget med öl att göra egentligen…

Fredagen ägnades åt hemresa.

Så. Guinness. Jag dricker nästan aldrig Guinness. Ibland när man är på någon krog så kan det vara det intressantaste på fat, men det händer väldigt väldigt sällan.

Kommer jag då att dricka mer av den i fortsättningen? Nej, jag tror inte det. Det är fortfarande en ganska enkel och väldigt lätt öl (som ytterligare lättas upp av den låga temperaturen och kväveinblandingen). Den är också så torr att det är svårt att para ihop den med de flesta maträtter.

Så om man tar bort den svarta färgen och den speciella krämiga konsistensen så blir det liksom inte så mycket kvar. Dock kan man inte ta ifrån dem den stundtals geniala marknadsföringen.

På bussen på väg till flyget funderade vi om detta. Jag tyckte jag formulerade det ganska bra, såhär i efterhand: Guinness är som Kiss, imagen är tuffare än produkten.

8 kommentarer:

  1. Jag förstog det där sista helt bokstavligt, alltså Kiss läs urin. Och tyckte inte det verkade så tokigt ändå.. haha

    SvaraRadera
  2. @Henrik: Hehe, det hade varit något det. Bäst att lägga till en länk.

    SvaraRadera
  3. Jag brukar inte heller dricka Guinness särskilt ofta, är nog fem år sedan senaste gången.

    SvaraRadera
  4. Jag tycker att det är en ganska god öl, jag har alltid gillat Guinness men jag dricker den inte så ofta heller, det finns ju så mycket bättre öl där ute.

    SvaraRadera
  5. Ibland är det gott med en torr stout och jag tycker Guiness är helt OK till mat. Guiness var också den första öl som jag drack och tyckte om så lite av nostalgiska skäl dricker jag den ibland.

    Den här blogginläggen har gjort mig lite sugen. Om man skulle gå förbi BA och ta en Guiness någon dag...

    SvaraRadera
  6. Du tappade bort 45 år...

    SvaraRadera
  7. @Lars: Jag fattar inte, jag har säkert gjort det där felet 10 gånger nu. Mina fingrar verkar gilla "205".

    SvaraRadera
  8. Kan väl passa på att lägga ett gott ord för Guinness som lagom ölintresserad drickare med förkärlek för engelsk ale. Någonstans där verkar mina preferenser ligga trots enstaka smakprov nu och då av vad resten av världen har att erbjuda i ölväg.
    Så de gånger jag är ute på lokal tittar jag efter kranar med ale och om det saknas brukar en Guinness kunna rädda mig från stor-stark-träsket.

    På Mallorca smakade en Guinness alldeles utmärkt i 24 graders värme på uteserveringen förra veckan. :)

    Trodde när jag såg du skrivit fem delar att nu skulle Guinness passa på att fylla festligheterna och det bildliga partytältet med ännu mer nyheter. Och så blev jag nyfiken på att se vad dina medresenärer från Sverige skrev om det hela i sina publikationer.

    SvaraRadera