2008-10-24

Att kunna öl innan man pratar öl

I somras skrev jag att jag ibland önskar att jag kunde skriva lite kortare och kärnfullare (länk).

Och häromdagen kom jag plötsligt att tänka på något annat, att jag kanske recenserade lite för... frikostigt?

Bakgrunden är ett ölforuminlägg jag läste för flera år sedan: Det var en person som tydligen var känd i amerikanska ölnärdskretsar, och i förbigående frågade någon honom om varför han skrev in så ruskigt lite recensioner på siten/nätet/tidningen eller vad det nu var.

Jo, förklarade han, han ville ogärna recenera en öl offentligt innan han riktigt kände att han krypit in under dess skinn, innan han riktigt förstått ölen och lärt känna dess personlighet. Vilket han ansåg behövde minst 20 provtillfällen utspridda under minst en månad.

Det går ju inte att skriva en recension som kan vara beroende på humör, dagsform, fel servering, temperatur eller andra tillfälligheter.

Inte nog med detta: Efter 20 öl tyckte han att han visste tillräckligt och kunde för andra ge en så bra recension att han kände att han kunde stå upp för den. Men det var ju bara den sortens öl. För att kunna betygsätta den rättvist måste man ju ha en djup och gedigen kunskap om stilen också. Och för att göra det måste man, enligt forumpostningen, ha lärt sig och förstått sådär 15-20 sorter.

Så: För att skriva en recension i en tidigare oprövad stil så gick det åt upp till 400 öl druckna under 2-3 år.

Då blir det inte många recensioner.

Själv har jag inga problem att recenera en korianderkryddad imperial roggenbier första gången jag stöter på den, men samtidigt tänker jag ibland på det där foruminlägget. En del av min personlighet ligger i att ständigt jämföra mig med de "bästa" eller mest hårdnackat konsekvent tjurskalliga.

Dock recenserar jag aldrig smakprov eller på mässor/festivaler. Där går min gräns.

2 kommentarer:

  1. Det är förstås en berömvärd ambitionsnivå den där amerikanen ger uttryck för, men om en öl smakar fiskleverolja på första försöket så vill inet jag dricka den 19 gånger till innan jag avlägger min dom. På så vis är ju förstaintrycks-recensioner helt legitima, men man bör ju samtidigt värna om ett och annat när man sätter igång:

    - rudimentär kunskap om vad stilen strävar efter (Man recenserar inte en Bergman-film och klagar på att det var för lite slagsmåls- och biljaktsscener)
    - se till att man faktiskt är sugen på öl
    - håll koll på att serveringen går hyggligt rätt till väga vad gällande temperatur osv.

    SvaraRadera
  2. hm... snårigt ämne detta. jag tycker, å min sida, att man ofta i recensioner alldeles för mycket pratar om stilen, ja det verkar som om stiltrogenhet etc, har ett helt eget värde. varför det? hur då? en god öl är en god öl, basta. dess eventuella relation till stilen är mest kuriosa, i sig värdelös info. eller? en bergmanfilm är inte bra/dålig för att det är en bergmanfilm eller inte. stilpratet fyller nog mest en psykologisk funktion...

    SvaraRadera