2008-03-09

Spendrups Bullephant

Då och då editerar jag artiklar på svenska Wikipedia. Ofta handlar det om öl, musik eller bortglömda radiorogram.

Jag såg plötsligt att det började ändras i artikeln om Spendrups Bryggeri, det visade sig handla om huruvida ölet Bullefant var ett skämt eller om den existerat.

Och det har det ju. Eller i alla fall nästan: Det hette Bullephant, och var verkligen ett barn av sin tid (det tidiga 1990-talet).

Ölen, ett "ljust starköl med medelstor beska" fanns på 330 ml returglas (10:90 med pant) och 500 ml returburk (16:90 med pant). Etiketten var ljusbeigemetallic och på kanterna fanns en tecknad tjur och en elefant. Det fanns lite detaljer i rött med.

Det här var före nyåret 94/95, så öl starkare än 5,6 volymprocent (4,5 viktprocent för nostalgikerna) var förbjudet. Alltså fanns inte importfavoriten (man fick bara ta med sig 2 liter starköl in i landet så man fick "optimera") Carlsberg Elephant med sina förkrossande 7,2% att tillgå.

Minns jag rätt så togs ölet fram för att smaka alkoholstarkare än vad det egentligen var. Det gjordes genom lite mer malt och sötma samt en ton av sötmandel som man fått fram på något vis.

Spendrups var inte ensamma om det här. Pripps hade sin Arboga, som marknadsfördes som ett öl som garanterat hade högsta tillåtna alkoholhalt. När sedan alkoholbegränsningen togs bort kom denna öl ut i än starkare varianter, Arboga X 7,7% (som senare ersattes med Arboga 7,3) och Arboga XX 10,2%. Den senare är en av de obehagligaste öl jag någonsin druckit.

Jag tror aldrig att jag drack Bullephant. Men jag har klara minnen av att sommaren 1993 köpt en back åt en bekant som något slags betalning för något.

Tillägg: Det visar sig att det i slutet av nittiotalet fanns Bullephant Extra Stong på 7,5%, men jag kan inte minnas att jag någonsin sett den eller ens hört talas om den. Och här är en länk till en bild på en Bullephantburk. Nog om detta.

1 kommentar:

  1. Tack för det!
    Här i Finland fungerar vår alkoholpolitik så att vi har öl av tre olika klasser:I, III och IV. Klass I har högst 2,8 % alkohol, och säljs av vilken kiosk som helst. Klass III, Mellanöl, får säljas i matbutiker och kiosker och caféer och restauranger som har tillstånd därtill.Klass IV eller A-öl (en skattebenämning) som det också kallas, säljs enbart på restauranger och på monopolet Alko. Vi saknar alltså er klass med ca 3,5 % alkohol, en dryck som jag tycker är rätt fiffig. Jmf med den svagare varianten av Bishops Finger...
    Vårt inhemska ljusa lageröl är inte av så hög klass. De flesta har en underlig, oförklarlig bismak av metall som jag funderat mycket över. Träffade Michael Jackson (salig i åminnelse) för en intervju för ett par år sedan och han förstod vad jag menade. Vattnet, kanske, menade han.
    Nåja. De där hemskt starka ljusa lagerölen är ju en styggelse. De tjänar väl bara ett egentligt syfte, att den som dricker skall bli full fort. Men det blir man också av en fyllig, välhumlad ale från Belgien. Dessutom smakar det ölet gott.

    SvaraRadera