Ofiltrerat - en öldrickares tankar

Flying Dog Doggie Style - igen

2012-02-19T19:56:00.000+01:00

Oj, det är nästan på timmen två veckor sedan jag senaste drack en öl (jag drack inte många centiliter på senaste provningen).

Det är så det blir ibland. Don't call it a comeback.

I den låda med blandad öl jag beställde för ett antal veckor sedan (min första e-beställning på Systembolaget, den gick helt problemfritt), The Alpha Collection, hittar man 3 flaskor av 4 sorter från amerikanska bryggeriet Flying Dog.

Ikväll blir det den svagaste och lugnaste av dem, Doggie Style Classic Pale Ale (blogglänk), en amerikansk pale ale på 5,5 % som jag recenserade våren 2008. Då tyckte jag att den väl var okej, men överraskande brittisk i sin framtoning. Betyget då blev 3,7.

Dags att lite avslappnat bara kolla in den igen…

Färgen är relativt mörk, den drar åt mörk bärnsten med inslag av brunt. Vätskan är klar, skummet fingertjockt och kompakt. Det fräser lite när det sakta sjunker ner. Inga skumrester blir kvar på glaset.

Doften är utan tvekan amerikansk med mogen citrusfrukt och aningar av plommon och kiwi, men den är relativt maltig med en karamelliserad ton. En del grädde och gräddkola i bakgrunden. Beskan är klart märkbar, men utan att sticka ut eller göra bort sig. Frukterna tar över ju mer jag doftar.

Smaken är, precis som jag tyckte förra gången jag drack den här, rätt brittisk. ESB och IPA i en trevlig blandning. Russin och torkad frukt, lite råglimpa. Väldigt söta och mogna citrustoner blandas med den ganska och strama beskan. Kroppen är på den lätta delen av medium-skalan. Eftersmaken har en del torra frukttoner, torrheten i beskan gör att jag tänker på rabarberkräm och aprikosmarmelad. Lite karamell och smörkola i slutet.

Kolsyran är relativt kraftig, bubblorna ganska stora. Vätskan är rätt lätt.

Jag är lite förvånad hur lätt, ja närmast blaskig den här var. Inte alls vad jag väntat mig. Inga problem och den är ju lättdrucken och sådär, men jag hade väntat mig lite mer.

Betyg: 3,55. Tillgänglighet: Som en del av mixlåda i beställningssortimentet. Pris: 32:70 för 355 ml (genomsnittspris för lådans öl). Bäst före: Flaskan är otydligt märkt med vad jag tror är 304A11.

Notiser LXVI

2012-02-19T17:27:00.001+01:00

Göteborgsparet Rick Gordon och Kinga har startat ”en ny hemsida som handlar om öl”: http://www.olprovningar.se/

= = =

Nils Oscars ökar kapaciteten i Nyköpingsbryggeriet med en ny tank om 14.000 l. Hur det gick till dokumenterades i bilder här.

= = =

Att en jästank på ett bryggeri exploderar hör till ovanligheterna. Att samma sak händer på två bryggerier samma vecka är ännu mer osannolikt, men då är det.

I fredags smällde en jästank på Royal Unibrews bryggeri i danska Faxe. Efter en luftfärd på 25 meter slog den ner på en bil, men som tur är kom ingen människa till skada. En slamsug kallades till platsen för att sanera öljästen som var överallt.

Så igår exploderade en (troligen mindre) tank hos Franconiabryggeriet i McKinney, Texas. Här skadades två människor i olyckan, olkart om deras status.

= = =

Den danska öldistributören One Pint är i ett exansivt skede och siktar på den svenska marknaden. Tillsammans med bryggaren Christian Skovdal Andersen (Beer Here) har de tagit fram varumärket Brygværket med två öl (en pale ale och en veteöl, båda på 5 %) för de danska livsmedelskedjorna Føtex och Bilka.

Jag tror vi ska hålla ögonen öppna efter One Pint under året. (via Beerticker.dk)

= = =

Finsk öl från småbryggerierna verkar ha väldigt svårt att ta sig till Sverige. Kanske beror det på att de nästan uteslutande startat som pubbryggerier vars möjlighet eller ens intresse för distribution varit litet.

Som en del i deras monopol Alkos åttioårsjubileum har de bett 10 mindre bryggerier att ta fram varsin öl. Dessa går Hufvudstadsbladet igenom och recenserar, länk.

När får vi se den första krogen som inbjuder till en finsk ölfestival?

= = =

Behöver du inspiration för att rita en skiss över hur man tillverkar öl? En av de bättre jag sett kommer från BrewDog-baren i Edinburgh: Länk.

Skandinaviska Ölskribenters Förening

2012-02-16T12:29:00.001+01:00

Officiellt pressmeddelande:

NY FÖRENING LOVAR ATT ÄNDRA FOLKS ÅSIKTER OM ÖL

Ett antal bloggare har under en längre tid känt en frustration över hur öl oftast framställs i pressen och bildar nu en ny förening vars syfte är att sprida kunskap om Sveriges mest populära dryck.

~~Sveriges Ölskribenters Förening~~ Skandinaviska Ölskribenters Förening kommer att hålla sitt första årsmöte i Eskilstuna lördagen den 18:e februari för att bilda föreningen och skissa på planerna som ska lyfta ölets status i populärpressen.

Föreningen kommer initialt att bestå av några av Sveriges mest aktiva ölbloggare och skribenter, men uppmuntrar alla som skriver om öl i någon typ av media att ansluta sig.

Sveriges Ölskribenters Förenings ordförande Pelle Stridh (som har missionerat för en bättre ölkultur i Sverige i 25 år och driver Allt om Öl) säger att det är dags att folk ser på öl mer seriöst.

Om man granskar dagens traditionella media så ser man ganska enkelt att den domineras av vin och att öl får väldigt lite uppmärksamhet. Vin framställs ofta som ’sofistikerad’ medan öl framställs som ’industriell’. Vi har som målsättning att ändra på det.

Våra medlemmar brinner för öl och för att höja medvetenheten om vilken komplex och fantastisk dryck den kan vara. Majoriteten av oss har denna passion som en ren fritidssysselsättning och vi skriver på bloggar och andra sociala medier för att sprida vårt budskap.

Om vi vill bli tagna på allvar så måste vi först ta oss själva på allvar, därför bildar vi Sveriges Ölskribenters Förening. Vi siktar på att ha en nära och inflytelserik dialog med bryggerier, politiker, Systembolaget och andra viktiga parter inom den Svenska dryckesindustrin.

Jag uppmanar alla som regelbundet skriver om öl i någon typ av media och som delar vår passion, att ansluta sig till vår förening för att hjälpa oss att radera ut uttrycket ‘stor stark’ för alltid.

En av föreningens nya medlemmar, Darren Packman, som driver landets mest besökta ölsajt BeerSweden, säger att tidpunkten för skapandet av föreningen inte kunde kommit lägligare.

Öl, så som vi känner till det, har bytt skepnad de senaste åren, med fler svenska hantverksbryggerier som startar upp och fler och fler spännande ölstilar från jordens alla hörn som hittar in på Systembolagets hyllor.

Vi har suttit och väntat tillräckligt länge nu på att etablerad media ska rapportera om ölrevolutionen som sker i detta nu. Det är dags att vi tar saken i egna händer.

= = =

Min kommentar: Jag har varit med i de sammanhang där det här diskuterats de senaste två-tre åren, och mitt stöd till organisationen är helhjärtat: Att ansöka om medlemskap kändes därför ganska självklart. Däremot har jag hållit mig ganska mycket i bakgrunden i de diskussioner som förts. Dels av tidsbrist, dels att jag tror att jag kan göra nytta på annat håll. Men delvis också att jag inte alltid sett de problem som andra av initiativtagarna upplevt.

Det ska bli mycket spännande att se hur föreningen utvecklar sig, och om målet att få medlemmar från alla sorts skrivande/filmande media.

Senare tillägg: Vid årsmötet framkom önskemål från norska skribenter att ansluta sig, vilket accepterades och namnet är nu i stället Skandinaviska Ölskribenters Förening.

Mer om White Guide Årets Ölupplevelse

2012-02-14T21:17:00.000+01:00

När jag för några dagar sedan skrev om den nya utmärkelsen ”Årets Ölupplevelse” från White Guide (länk) dök det upp en del undringar och frågor, dels bland kommentarerna, dels på andra forum.

Jag försökte sammanställa dem och ställde dem till White Guide. Svaret kom från Mikael Mölstad, VD & partner vid White Guides AB, efter någon timma.

Frågor och svar är något editerade för att öka läsbarheten och minska textmassan. Mina kommentarer inom klammerparenteser.

= = =

Kan ni förutom den text jag redan publicerat [i det tidigare blogginlägget] skriva något mer om urvalskriterierna för Årets Ölupplevelse?

Det handlar ju om ölupplevelse – det har inte med antalet [tillgängliga öl] att göra – utan med kvalitet, matmatchningar och kunskap.

[...]

I boken som presenteras den 5 mars står det följande:

Årets Ölupplevelse
Med utmärkelsen Årets Ölupplevelse vill vi premiera en restaurang som visar att öl har ett rikt smakregister som väl motsvarar vin och som ibland lyfter fram och definierar maten på ett ännu bättre sätt.

[Det är alltså tydligt så att det inte handlar om vem som har störst cuvée eller de mest avantgardistiska ölen, utan om vem som kan kombinera mat med öl – ur matperspektivet.]

Hur fungerar samarbetet med Galatea för den här utmärkelsen? [utmärkelsens neutralitet ifrågasattes av vissa]

Galatea har INGET med urvalet att göra. Det har inte varit inblandade överhuvudtaget i processen. Urvalet görs av ett urval av våra testare (vi har över 40 stycken) som kan detta med öl mer än andra.

Galatea är vår partner som får annons i boken och finns med på White Guide Gala med smakprover – och de syns med namn ihop med priset.

Finns det någon sanning i en avgift av något slag för att vara med i guiden? [Något jag själv hört från flera håll]

Inte det minsta. White Guide är en rent journalistisk produkt. Vi betalar nogsamt våra notor. Och ingen kan ge oss några pengar för att komma in i boken. Urvalet i boken är helt och hållet vårt eget – utifrån de mer än 700 restaurangtester vi gör varje år. Förtroendet för vårt sätt att arbeta är en grundläggande för vår framgång. Vi är Sveriges största och viktigaste restaurangguide.

Det har förekommit att folk utgett sig för att vara från White Guide för att få äta gratis. Det är bedrägeri och kommer vi på det blir det polisanmälan.

= = =

Jag hoppas att det besvarar de frågor som dykt upp under senare tid. Jag själv var som många av er andra skeptisk när jag såg listan, men efter lite funderande har jag kommit fram till att det här är exakt vad ölsverige behöver. Vi ölnördar som vill ha belgisk öl från åttiotalet eller humlebomber som skickats med flyg från Denver har ju redan våra ställen, och de verkar ju klara sig. De behöver knappast det här priset.

Men det har genom åren varit mycket snack om de här vita dukar-restaurangerna som stoltserar med gigantiska vinlistor men 1-2 sorters ljus lager och hur svårt det är att få dem att upptäcka den fantastiska smakvärld som ölen faktiskt är. Det här priset är för dem som långsamt börjar vakna och ta sig ann ölet ur matperspektivet.

De behöver det här priset. Och det är bra att White Guide uppmärksammar dem!

Ölsverige på Facebook

2012-02-14T16:24:00.002+01:00

Bild: Gürkan Sengün. Licens.

För ungefär 1½ år sedan skrev jag om vilka svenska småbryggerier jag hittat på Facebook (länk). Det har hänt en hel del sedan dess, och de här länkarna är de jag har idag.

Det brukar tjatas bland de här grupperna/sidorna att de vill ha fler medlemmar, ganska improduktivt kan man tycka. Det är ofta här man först får information om nyheter, så kolla gärna in dem. Vissa sidor är officiella, andra inte.

Jag skulle bli förvånad om jag fått med allt. Kommentera med det jag missat!

Bryggerier

Fantombryggerier

Distributörer / importörer

Ölkrogar

Bishops Arms Folkungagatan, Stockholm
3 Små Rum, Göteborg
The Horse & Hound, Linköping
Man In The Moon, Stockholm
Akkurat, Stockholm
Sorbon, Bromma
The Rover, Göteborg
De Klomp, Linköping
The Black Lion Inn, Norrköping
Ölrepubliken, Göteborg
Green Lion Inn, Malmö
Bishops Arms Gustav Adolfs Torg, Malmö
Bishops Arms Savoy, Malmö
Bishops Arms, Borås
Nya Tröls Bar & Restaurang, Malmö
The Bishops Arms, Norrköping
O'Connors, Uppsala

Ölbloggar

Enskilda öl

Ölrelaterat

Ölfestivaler

Det blev en diger lista. Och det finns ett antal till, men de har valt att registrera sig som personer på Facebook och kommer därför inte med på den här listan (exempel: Oliver Twist, som oftast känns som ägaren Jugges privata sida).

Min favorit bland de här är Oceanbryggeriet, som i stort sett dagligen berättar vad de brygger och pysslar med. Sällan något revolutionerande, men det skapar en närhet till bryggeriet som jag inte fått på så många andra ställen.

Dagens ölproving och några kommande

2012-02-11T19:16:00.001+01:00

Det var ölprovning på De Klomp i eftermiddags. ”Single Hop II” var temat och här är ölen som dissekerades samt några kommentarer från mig:

Oppigårds – Single Hop Ale (fat): En riktigt frisk och hinkbar öl från det alltid lika bra bryggeriet.
Mikkeller – Bravo Single Hop: Tyckte jag luktade gummi. Smakade desto mer frisk beska och citrus.
Mikkeller – Apollo Single Hop: Enklare än den förra. Lite blommig. Ganska enahanda.
Eskilstuna Ölkultur – Skiftinge Single Hop (Simcoe) (fat): Den mest brittiska i gänget, fin maltighet utan att bli dammig. En del pomerans.
De Molen – Amarillo: Som så ofta med öl från detta bryggeri, söt och trögflytande. Humlen (3 sorter) fanns där men klart i bakgrunden. Klassificeras av mig som ett amerikanskt barley wine.
Weyerbacher – Double Simcoe IPA (fat): En DIPA i västkustskolan där maltig balans går före det extrema. Mjuk och fyllig.

I allt en mer varierad provning än den första single-hop-provningen vi hade häromåret.

Bobo tycke såhär:

Dagens provning lockade ett 30-tal ölsugna, några trogna ölprovare hade idag valt Ölfrämjandets provning i Norrköping istället. Men vi som var på plats fick i oss tillräckligt med humle för er andra också!

Oppigårds var lättast, De Molen var sötast och Weyerbacher var godast i min bok.

Det här är vad vi kan se fram mot i framtiden:

18 februari: Gästerna väljer! Japp, det är dags att gästerna väljer provningens tema. Petter håller i det. Omröstningen sker fram till 17 februari på Facebook: Länk. Facebookarrangemang.
25 februari: Gissa landet! Sex olika öl. Men var är de bryggda? Här gäller det att fundera och lägga samman erfarenhet och smaksinne. Bobo leder. Facebookarrangemang.
3 mars: TBA. Bobo hittar på nå't.
10 mars: Storbritannien. Ett av mina favoritområden återkommer. Provningsledare: Bark. Facebookarrangemang.

Kön till dagens provning.

Årets ölupplevelse 2012?

2012-02-09T16:31:00.000+01:00

White Guide är enligt dem själva guiden till Sveriges bästa restauranger. Nytt för i år är kategorin ”Årets Ölupplevelse” som de själva presenterar så här:

”Med utmärkelsen Årets Ölupplevelse vill vi premiera en restaurang som visar att öl har ett rikt smakregister som väl motsvarar vin och som ibland lyfter fram och definierar maten på ett ännu bättre sätt.”

Så lyder motiveringen till White Guides nyinstiftade pris som i mars delas ut i samarbete med Galatea Spirits AB. Under året som gått har testarna konstaterat att öl långsamt är på väg att återvinna sin plats som måltidsdryck.

– Många, spännande mikrobryggerier skapar intressanta ölsorter som är anpassade till dagens mat. Men än så länge dominerar vinet och kommer nog alltid att göra – generellt sätt, berättar Mikael Mölstad, vd på White Guide.

Årets öltrender kommer först och främst från mikrobryggerier, som brygger öl i mycket små kvantiteter. White Guide har smakat goda exempel på Pale Ale och IPA (India Pale Ale) samt säsongsöl och en del egenbryggd öl. Mathias Dahlgren har under vintern gjort en egen öl i samarbete med ölbryggaren Jessica Heidrich, S:t Eriks & Mathias Dahlgren #1 Enbär.

Vad kan vi förvänta oss av Åres Ölupplevelse?

– En underhållande lista i ständig förändring och där presentationen av dryckerna ligger i nivå med det som görs för viner – även bryggteknik, avslutar Mikael Mölstad.

Och idag kom listan med de nominerade:

Mathias Dahlgren Matsalen, Stockholm
Pubologi, Stockholm
Thörnströms Kök, Göteborg
Ölbaren, Åre

Det var väl inte direkt någon av de ställen jag skulle gissat på. Jag har faktiskt inte besökt någon av dem.

Stallhagen Winter Porter

2012-02-08T11:20:00.002+01:00

I fredags fick jag för första gången i livet en öl beslagtagen. Det var när vi skulle gå in till Viking Cinderalla som jag insåg att deras förbud mot medtagen alkohol var på allvar. Så jag blev av med en burk Marston Pedigree. Ack ja.

Något senare blev det middag på färjan. Trots att vi var på à la carte-restaurangen fanns det två öl att välja mellan: Lapin Kulta IV A på fat och Karjala III på flaska. Valde dumt nog den sista, det är verkligen en vedervärdig dåligt jäst sörja. Såhär måste det ha känts att vara ölintresserad på åttiotalet.

Hur svårt ska det var att ha en handfull öl i vinlistan, när det uppenbarligen finns flaskor av dem på båtens pub?

Puben ja. Det intogs öl där lite senare; en finfin Harviestoun Old Engine Oil.

På återresan blev det också svart öl, jag och frugan delade på en Winter Porter från Åländska Stallhagens Bryggeri, vilket kändes extra passande. Efter kontakt med bryggeriet visade sig mina misstankar stämma, det är samma öl som deras Baltic Porter: En baltisk porter på 7 %.

Jan från bryggeriet berättade också att det här är en öl som skiljer sig mer än de andra mellan batcherna eftersom en del av malten röks av bryggmästaren Mats Ekholm på plats vid bryggeriet.

Ölen är svart, skummet beige och luftigt. Det håller sig kvar länge och lämnar en hel del rester på glaset.

Doften är relativt lätt med rena beska humletoner. Lite rökt kött och lufttorkad skinka. Aningar av alkohol och massor av malt.

Smaken är något rökt, men det är inget som tar överhanden. Smakerna är väl balanserade. Mycket malt med pumpernickel. Mjuk beska med aningar av apelsiner. Alkohol i eftersmaken liksom mörkt bröd och en aning av lösningsmedel i bakgrunden. Slutet har en intressant ton av sockerkaksdeg.

Kolsyran är medelstark, bubblorna små och friska. Rätt lätt vätska.

En trevlig baltisk porter där röken ger en extra dimension utan att för den skull bli en rököl.

Betyg: 3,68. Tillgänglighet: Flaska på krogen. Pris: 60:00 för 500 ml.

FrEQuency Low Frequency Liqourice Stout

2012-02-06T10:11:00.003+01:00

Vår väntetid började rinna ut, men så såg jag i kylens skumrask en flaska som jag inte väntat mig: Low Frequency Liqourice Stout från FrEQencey Brewing, det projekt som dryckesdistributören Philipson Söderberg startade under 2011.

Ölen är en amerikansk stout på 5 % där lakrits tillsatts under tillverkningen. Det är bryggd hos Sigtuna Brygghus.

Jag provade lite av den här på Stockholm Beer i höstas, och gillade den. Men när den släpptes på Systembolaget i begränsat antal 1 december så blev jag utan.

Så det kändes lite som sista chansen när jag nu såg de tre kvarvarande flaskorna i Oliver Twists kyl. Jag och frugan delade på flaskan.

Färgen är mörkt brun, nästan svart. Det luftiga smutsbruna skummet är rätt lågt, men lämnar desto mer rester på glaset.

Doften har tydliga toner av lime och en kemisk beska. Torkad frukt och en oväntad belgisk jästton.

Smaken börjar med frukt och sökt lakrits, det är inte utan att jag får lite godis-associationer. Spannmål och en lätt sälta. Nåtot torrt rostade toner liksom knäck. Den rostade tonen finns också i eftersmaken som också bjuder på en ren balanserad beska och lakrits. Enbär och en lång rund rostad maltig ton i slutet.

Kraftig kolsyra, bubblorna är medelstora. Vätskan är ganska lätt och medeltorr.

Av de få lakritsöl jag druckit var nog den här en av de bästa: Klara rena toner. Trist med den konstiga doftan bara.

Betyg: 3,65. Tillgänglighet: Flaska på krogen. Pris: 88:00 för 330 ml.

Bild: Philipson Söderberg.

Hopworks Survival 7-grain Stout

2012-02-05T19:43:00.001+01:00

Oliver Twist har en kampanj. Den började som ”Januari Snik!”. Tanken är att alla som slösat bort sina pengar på julen skulle ha råd med vettig öl, så varje kväll korkas någon fin amerikansk bomber upp och säljs per 25 cl-kupa för 59 kronor. När den flaskan tar slut står en ny på tur.

Eftersom folk inte lärde sig hålla i lönen den här gången heller fortsätter det hela nu som ”Februari Snik!”. I lördags var tre flaskor som var aktuella. En amber ale som jag inte kände speciellt mycket för, en som jag inte minns alls, och så Survival 7-grain Stout från Oregon-bryggeriet Hopworks.

Utan att veta så mycket mer än att den var rätt lagom stark (under 5,5 %) så beställde jag en välfylld kupa.

Färgen är kolsvart, det låga skummet brunt.

Doften är fullproppad med kaffe och kakao. Torr och elegant med aningar av oidentifierbar humle.

Smaken startar med kaffetoner och en aningen konstgjord beska. Massor av kakao/mörk choklad. Halvsöta toner av kaffekarameller. Den milda beskan känns nu betydligt mer balanserad och sammansmält med de andra smakerna. Eftersmaken är rund och snygg med tydliga toner av snabbkaffepulver och amerikansk humle. Beskan växer och blir allt torrare i slutet.

Kolsyran är något för kraftig för den här sortens öl, bubblorna små och närmast vassa. Vätskan är något lätt.

En elegant och frisk kaffestout med väl dold alkohol.

Betyg: 4,1. Tillgänglighet: Glas på krogen. Pris. 59:00 för dryga 250 ml.

Tripple fff Alton's Pride

2012-02-05T19:19:00.002+01:00

Egentligen beror allt på att jag och frugan förra torsdagen var ovanligt oinspirerade vad gäller mathållningen. Till slut blev det ett par påsar djupfryst pytt i panna.

Fast den var lite lika god som den brukade, trots tigersås och rödbetor. Det var något som saknades, och jag visste vad: Viking Line Sauce Szechuan, en komplex het kryddröra som bara kan köpas på Taxfree-avdelningen på Viking Line-båtarna, och som ursprungligen tillverkades för den asiatiska buffé som finns/fanns på en av färjorna.

Till slut bestämde jag mig för att kolla vad en resa skulle kosta. Sås är viktiga grejer, ju. Efter lite telefonerande med frugan beställde jag en Cinderella-kryssning fredag-lördag. Kostade ju nästan ingenting.

Dagen efter hittade jag företagets Facebook-sida och frågade om den hade kvar kryddröran. Svaret var nej. Men jaja, det blir ju en liten semestertripp i alla fall. Och med lite tur kan man ta en avstickare till någon södermalmskrog.

Vilket skedde. I stället för att stå ett par timmar i en terminal begav vi oss till Oliver Twist.

Jag har inte tänkt på det förut, men jämfört med många andra ölinriktade krogar finns det rätt få sorters flasköl på OT. Å andra sidan är de verkligen handplockade: Alla flaskor finns där av en anledning, inga för att fylla upp plats i kylarna. Mycket bra, men jag har inte tänkt på det såhär tidigare.

Jag inleder alltid med real ale på denna krog. Det fanns två att välja på: Alton's Pride från engelska Triple fff Brewery och ThreePointEight Bitter från Skebo Bruksbryggeri. Båda engelsk bitter, båda 3,8 %.

Vilken skulle jag ta? Efter noggrant övervägande från barmannen kom vi fram till att den engelska nog var snäppet bättre. Så den fick det bli:

Vätskan är klar, färgen guld. Det låga skummet är varmvitt.

Doften är som väntar ganska lätt och halmig. Lite gammal disktrasa. Vilket inte låter så bra, men det är nog något slags mjölkig ton som faktiskt passar rätt bra.

Smaken är först rätt lätt. Humlig höig ton utan alltför stor beska. Aningar av jäst, som det brukar bli i real ale. Lite gröna frukter, mineraler och en lätt jordighet. Växande beska i eftersmaken och aningar av färska löv och trädsav. Lätta toner av hö och mandlar i slutet.

Medelstark kolsyra (om det hade varit en fatöl, alltså rätt kraftig för en cask-öl), medelmjuk vätska.

En prydlig bitter, det finns inte mycket att klaga på här. Kanske inte den mest nyskapande eller karaktärsfulla öl jag druckit, men den här hade jag nog kunnat sänka ett par till av.

Betyg: 3,8. Tillgänglighet: Cask på krogen. Pris: 69:00 för 473 ml.

Mikkeller Black 2007

2012-01-31T08:00:00.000+01:00

Föregående lördags sista öl (som jag recenserade) blev ännu en öl med en historia: 黑 (också känd som Black) från Mikkeller. Det är en amerikansk imperial stout på maffiga 17,5 %, när den kom 2007 var det den starkaste ölen som tagits fram av en skandinavisk bryggare. Den är bryggd hos De Proef i Belgien.

Historien är att jag varje år sedan den släpptes bett om ett litet smakprov i Brills monter på SB&WF. Som ny var den vansinnigt spretig och närmast odrickbar, men nu i höstas så började den arta sig.

Färgen är svart, vätskan klar. Nästan inget skum, men de bubblor som finns är bruna.

Den ganska kraftiga doften har toner av sojasås, rå alkohol, kaffe och blandade nötter.

Smaken är torr. Torkade frukter. Eldig alkohol. Likörpraliner. Maskrosor. Sherry. Ingen märkbar beska. Oljiga tjocka toner i eftersmaken: Soja, kaffe och kakao-chokladsås. Slutet har däremot en kraftfull beska och aningar av fikon.

Ingen kolsyra alls. Tjock vätska.

Jag reagerar väl som jag brukar på dessa extremt starka svarta öl: Jag tycker att det är ett välgjort hantverk, och jag njuter av det i små mängder. Men inget jag skulle köpa fler flaskor av.

Betyg: 3,25. Tillgänglighet: Systembolagets tillfälliga sortiment maj 2008 (slutsåld). Pris: 99:00 för 375 ml. Bäst före: 2028.

= = =

Bonus: Kvällens verkligt sista öl blev en Abstrakt AB:02 från BrewDog liksom en Great Divide Yeti från 2007. Men då orkade jag inte recensera så de bara slank ner.

Och långt tidigare hade vi delat en knastertorr Hansen Oudbeitje från 2005 som jag recenserade när den var färsk här.

En riktigt trevlig kväll!

Foto: Björn Elenfors.

Innis & Gunn Irish Whiskey Cask

2012-01-30T21:28:00.002+01:00

Jag har inga problem att erkänna att jag är extremt skeptisk till öl från skotska Innis & Gunn. Visst, jag var överväldigad första gången jag drack deras ursprungsöl Oak Aged Beer, och gav 4,3 i betyg.

Men då, tidigt 2005, var det få som gjort något liknande. Numera har var och vartannat bryggeri gamla whiskyfat liggande i något hörn och till och med Carlsberg Sverige har gett sig på detta koncept.

När jag senare druckit deras öl har jag varit betydligt mer skeptisk och irriterats på den överdrivna sötman och den dominerande smörkola-tonen som ytterligare förstärkts av fatlagringen. Tunga och kladdiga. ”Nja” har jag exempelvis tyckt om India Pale Ale som fick 2,38 (recensionslänk).

Så när jag blev erbjuden varuprov av den Innis & Gunn-öl som kommer i mars-släppet så tänkte jag ignorera det. Tills jag läste hela texten en gång till och insåg att de dels lagrat på irländska orökiga fat, dels börjat med en imperial stout. Plötsligt kändes det som att jag borde ge den här ölen en chans.

I morse fick jag paket, och den här gången ska jag banne mig recensera innan den tagit slut på Systembolaget. Så att reklambyrån får valuta för sitt arbete.

Färgen är djupt varm-mörk-brun (75 EBC), vätskan klar. Det kompakta tre fingrar höga skummet håller sig kvar länge, men lämnar inte mycket rester på glaset.

Doften har tydliga starka toner av ekfat, whiskey och massor av alkohol. Ingen rökighet. Söta toner av torkad frukt, lite rostad malt och knäck. En hel del nötter finns här också.

Smaken är mjuk, nästan gräddig. Färska och torkade frukter, lite nötter och en länsamt växande alkohol-tyngd whiskeysmak. Den saknar den där smörkolan och intensiva sötman jag retat mig på i deras andra öl. Torra träiga ekfatstoner finns det dock. Medelstor kropp. Eftersmaken har växande toner av rostad malt, gröna frukter och bär (kiwi) samt ytterst torra ekfat-toner. Avslutningen är mycket torr med värmande alkohol.

Kolsyran är lätt med massor av små mjuka bubblor. Vätskan är mjuk.

Bättre än de andra… Jag tror det beror på att den här är mer lik andra icke fatlagrade imperial stouts än vad de andra ölen varit lika sina ursprungliga ölstilar. Och så vet vi ju sedan tidigare att just starka svarta öl funkar i fat.

Betyg: 3,88. Tillgänglighet: Systembolagets exklusiva lansering mars 2012. Bäst före: 112711510 (vad nu det betyder).

Bild: Innis & Gunn.

Recension: Why Beer Matters

2012-01-30T16:29:00.000+01:00

I höstas, när jag bevistade SMÖF, fick jag dela gäststuga med en mycket trevlig och entusiastisk ölskribent. Det visade sig att han hette Evan Rail och ursprungligen var från Kalifornien. Sedan drygt 10 år tillbaka bodde och arbetade i Tjeckien och hade gett ut flera böcker om öl, exempelvis CAMRAs Good Beer Guide Prague and the Czech Republic. Han bloggar också: Beer Culture.

På festivalen höll han ett par riktigt bra föreläsningar om dagens tjeckiska öl-scen, som just nu håller på att återhämta sig efter de massiva nedläggningar som skett under 00-talet och den nya generationens pubbryggerier som varken räds överjäst eller amerikansk humle. Speciellt roligt var att han höll föreläsningen kring ett stort antal fotografier och filmklipp, ett annorlunda upplägg.

För några dagar sedan fick jag en fil med hans senaste alster, som snarare kan klassificeras som en essä än en bok. Han också testa det nya sättet att publicera texter, direkt för e-boksläsare.

Texten (ungefär 20 sidor utskrivet på papper) är betitlat Why Beer Matters.

Genom åren har jag läst en och annan text om öl. Bloggar. Böcker. Tidningar. Artiklar.

Men ingen som tagit upp öl på det här sättet. Varför är öl viktigt? Varför tycker så många så mycket om öl? Varför är öl så speciellt, och varför blir speciella öl så speciella för så många människor? Varför kan öl inte bara vara länkar till andra platser utan också andra tider?

Evan har funderat mer på dessa frågor än de flesta, och svaren i essän gav mig ständiga aha-upplevelser. Det var länge sedan jag blev så inspirerad, glad och förbluffad över en öltext.

Om du har en Kindle eller en Kindle-läsare till din iPhone/iPad eller Android, rekommenderar jag varmt att köpa texten för de dryga 30 SEK den kostar: Why Beer Matters.

Reservationer: Den ska gå att köpa till Sverige, men jag har inte testat själv. Jag vet inte om moms tillkommer. Den går tyvärr inte att köpa hos Amazon UK.

Rogue Double Dead Guy Ale

2012-01-30T08:00:00.000+01:00

Lördagen traskar vidare. Nu en amerikansk strong ale, Double Dead Guy Ale från Rogue. Alkoholhalten är 9 % och årgången 2009.

En sån där öl som jag haft svårt att bestämma mig för om den ska drickas färsk eller om den vinner av lite lagring. Nu blev det bara så att det skulle dröja ett par år innan den blev öppnad. Få se om det blev rätt:

Färgen är rödbrun, vätskan klar. Det låga skummet är varmvitt. Fina rester på glaset.

Doften har en fin ton av honung, men också lite söt malt och en ren beska.

Honung finns också i smaken. Beska toner som gränsar till vassa. Tung jolmig sötma. Tunn kropp. Gamla smaker av russin, alkohol och unken humle.

Lätt kolsyra, vassa bubblor. Lätt vätska.

Nä, för gammal. Småtrist. Fast ändå inte dålig.

Betyg: 3,03. Tillgänglighet: Systembolagets exklusiva nyheter juni 2009 (slutsåld). Pris: 139:70 för 750 ml. Bäst före: ?

Evil Twin Soft Dookie

2012-01-29T15:01:00.000+01:00

I brist på bättre sysselsättning (jag håller i och för sig på att plantera om en fikus och småstäda samtidigt) blir det en recension till från förra lördagen.

Soft Dookie är en amerikansk imperial stout på 10,4 % brygd av danska Evil Twin Brewing hos Amager Bryghus. För de mer finkänsliga amerikanerna är den känd som Soft DK.

Jag kan inte påstå att jag var helt neutral till ölen när den slogs upp i glasen, för jag hade läst baksidestexten.

This stout looks like soft dookie and some will say it smells and tastes like it too. If you like a thick, creamy and utterly vanillalicious stout you’ll like this one. If you don’t, get yourself something else instead.

Så jag var på det klara med vad som väntade mig: En ganska trögflytande söt vaniljestout, en efterrättsöl!

Färgen är svart, vätskan klar. Det låga skummet är varmt brun.

Doften är torr med toner av kaffe, vaniljglass och grönsaker.

Smaken startar med en trött smak av gammalt kaffe. Sedan tillkommer vanilj och kokta grönsaker (kål). Brända toner, aningar av chokladkakor. Eftersmaken är rostad/bränd med mer grönsaker och sur syntetisk vanilj.

Kolsyran är medelstark, bubblorna små. Vätskan är halvtorr och relativt lätt.

Sur. Torr. Konstiga grönsakstoner. Ingen vidare imperial stout, och långt från den öl jag förväntat mig.

Betyg: 2,6. Tillgänglighet: Systembolagets exklusiva nyheter juni 2011 (lagerstatus). Pris: 64:90 för 500 ml. Bäst före: ?

De Struise Pannepot Grand Reserva 2005

2012-01-29T12:36:00.002+01:00

Förra lördagens stora provning återvänder till de starka belgarna. Pannepot Grand Reserva är en quadrupel på 10 % som fatlagrats på bland annat calvados-fat. Bryggeriet är De Struise Brouwers.

Vad årgångsbeteckningen 2005 betyder vet jag inte riktigt. Var det då ölen bryggdes? Eller när den tappades på flaska? Vet någon av er? Jag lutar åt det första eftersom den här kom i ett vinkällarsläpp sommaren 2008. Minns jag inte fel så var det en del hype kring Pannepot-ölen vid den här tiden.

Färgen är mörkbrun, vätskan klar. Det lilla bruna skummet lämnar inga rester på glaset.

Doften är tung, men också lite lyxig. Det finns en ganska tydlig alkoholton liksom mängder av torkad frukt. Coca Cola; vanilj och kanel. Aningar av apelsiner. Ju mer jag luktar, ju sötare blir den.

Smaken inleds syrligt. Sedan kommer söta tunga toner av torkad frukt. Den är rätt stram. Hittar lite knäck. Kroppen är rätt stor. Det är fina smaker, men huvudintrycket är att den här är trött och ganska platt. Den sammanhållna eftersmaken tar toner av torkade äppelringar, blandade övermogna frukter och ett ganska tungt och spritigt slut.

Kolsyran är lätt, vätskan torr.

Okej. Doften var rätt häftig, men smaken gav ett ganska trött intryck. Flera kring bordet förklarade sig rätt skeptiska till att fatlagra den här typen av öl, och det är möjligt att det är problemet. Eller så har den fått stå för länge, helt enkelt.

Betyg: 3,3. Tillgänglighet: Systembolagets mitt-i-månaden-släpp juni 2008. Pris: 47:80 för 330 ml. Bäst före: ?

Foto: Björn Elenfors.

Vertikalprovning: Oppigårds Winter Ale

2012-01-29T11:12:00.002+01:00

Nu blir jag aningen osäker på i vilken ordning vi gjorde saker och ting förra veckan. Men jag tror att vi efter Strong Ale-provningen friskade upp smaklökarna med den andra flaskan Boon Kriek från 2003.

Det var tur att jag hade med rejäla mängder glas, och att det fanns en snabb diskmaskin. För bara till de här parallellerna gick det åt 36 glas…

Slottskällan Stong Ale är en öl som är tänkt att sparas och som mognar med tiden, men nu skulle det bli en öl som jag tror är tänkt att dricka färsk, bryggeriet skriver själva ”Kan med fördel lagras i cirka sex månader”. Hur funkar den efter några år?

Winter Ale från Oppigårds Bryggeri är en öl jag en gång i tiden lite tveksamt kategoriserade som en brittisk winter warmer. Men med sina generösa mängder amerikansk humle tycker jag att den gränsar till en maltig amerikansk pale ale. Nå.

Ölen kan knappast vara någon nyhet för er läsare, den har vunnit högvis med priser både på mässor och i julölsprovningar. Jag själv har recenserat den … … … för länge sedan, ser det ut som. Och inte på bloggen. Vintern 2005 gav jag den dock 3,98 och tyckte att den var aningen tunn i kroppen. Kanske dags för en ny recension så småningom?

Historien bakom den här vertikalen är att min vän Morgan köpt för mycket julöl (ett ämne som han förresten gästbloggade om här), flaskor som sedan lagrats svalt och mörkt. Vid något tillfälle i höstas tyckte han att jag nog skulle ha mer utbyte av de där flaskorna än vad han skulle ha. Så jag fick en vardera 2009 och 2010. Och innan jul köpte jag själv någon flaska av den senaste.

= = =

Alla tre hade färgen gemensam: Vackert guldbrun. Klar vätska.

2009
Litet skum.

Karamell i doften. Lite gammal/dammig.

Smak av vaniljsocker och lite russin. Trött.

2010
Mer skum än 2009.

Lättare doft Lite vinös, faktiskt.

Mjuka smaker, inte lika dammig. Lite mer humle, men mindre beska. Torrare än 2009.

2011
Skummar nästan ingenting.

Frisk, färsk. Amerikansk humle. Här känner man igen Oppigårds. Lite tyngre och lite karamell. Citrus i doften.

Citrus även i smaken. Torr maltighet. Bra balans. Snygg.

= = =

Slutsatsen kan bara bli en: Drick upp dina Oppigårds Winter Ale omgående!

Foto: Björn Elenfors.

Guilty pleasures

2012-01-28T21:40:00.001+01:00

Vertikalprovning: Slottskällan Strong Ale

2012-01-28T19:19:00.000+01:00

En av huvudanledningarna till att jag bjudit in till den här kvällens öldrickande var ett par vertikaler (olika årgångar av samma öl) som jag samlat på mig och insett att jag behövde dela med mig av för att göra rättvisa.

Ölet är Strong Ale, en engelsk strong ale från Slottskällans Bryggeri på 6,7 %. Jag hade i mitt skafferi årgång 2006, 2007 och 2009.

2008 då? Den har jag haft en gång i tiden, men en kväll då jag var ölsugen (som man ju är ibland) läste jag fel och tog den enda 2008 jag hade, i stället har två flaskor 2006 stått och skrattat åt mig. Tragiskt.

Efter denna incident har jag varit på jakt efter en '08, till och med inne i bryggeriet. Utan napp.

Men en bruten vertikal är ju bättre än ingen vertikal alls, så vi öppnade de tre flaskorna (håll med om att 2006:an kan ha den snyggaste etikett bryggeriet någonsin tagit fram!). Inga regelrätta recensioner gjordes, i alla fall inte av mig, men lite noteringar gjordes vid de tre glasen:

De tre ölen hade en snarlik brun färg, och alla utom 2007 var klara och hade ett litet varmvitt skum.

2006
Madeiriserad doft. Mjuk med russin.

Snygg. Söt, elegant. Mest brittisk av de tre. Balanserad. Den bästa.

2007
Stort skum. Aningen oklar vätska. Neutral doft.

Vass kolsyra. Lite torrare och lättare än de andra. Jästfällning i flaskan. Har någon mikroorganism varit och nallat på den här? Sämst.

2009
Doften har lite spånskiva och vörtlimpa. Rå, kanske lite papper i bakgrunden?

Mjuk söt smak. Kola. Träig. Näst bäst/sämst.

= = =

Det här blev jag inte riktigt klok på. Antingen hade Slottskällan inte filtrerat 2007, eller så har något hänt med den. Jag skickade ett mail till bryggeriet och fick efter någon dag ett svar från bryggaren Urban, som är den som tillverkat dessa öl.

[…] Det troliga är att din 2007a fått en cell av en annan jästras än den som användes vid förjäsningen. Den har haft ett tag på sig att jobba och föröka sig. Detta har gjort ölet lite torrare och lättare.

Om "betydligt kraftigare kolsyrad" inte betyder direkt explosiv torde det ha varit en hyggligt tam jäst. Många vildjäststammar kan knapra i sig en riktigt stor del av restextraktet med en ölflaskmissil som resultat. Många har också en tendens att producera rejäla förjäsningssmaker. […]

I vilket fall en mycket spännande upplevelse, vertikaler är kul!

Trappist Westvleteren 12

2012-01-28T17:21:00.000+01:00

Världens högst betygsatta öl?

Nej och ja: Hos BeerAdvocate har Pliny the Younger gått om, men hos RateBeer är den åter i topp efter att ha varit nedknuffad av Kaggen! ett tag.

Vi pratar om en quadrupel på 10,2 % från det belgiska trappist-bryggeriet Brouwerij Westvleteren (Sint-Sixtusabdij van Westvleteren): Trappist Westvleteren 12.

Det är en speciell öl, det är det. Munkarna som brygger tolkar sin klosterregel som att de får sälja sin öl, men ingen annan. Vilket har gjort den rar och eftersökt. Å andra sidan kommer de under våren 2012 att sälja en öl som kanske är likadan som den här, Westvleteren XII, i USA för att finansiera en välbehövlig renovering av byggnader på klosterområdet. Den intresserade kan läsa lite mer här.

Jag har själv lovat att inte köpa någon öl från klostret, men så plötsligt… Under sommarens besök i Göteborg var jag på Tre Små Rum. Krögaren Reza tog mig utanför restaurangen och gav mig den här flaskan med orden ”Jag får inte sälja den, men jag får skänka den, och jag tror inte att du druckit den här.”

Vad säger man? Tack, tror jag.

En nackdel med att flaskan saknar etikett (en image-grej tror jag, all information finns på kapsylen) är att det inte finns några datumstämplar, så jag vet inte hur gammal den här ölen är. Men jag antar att den är rätt så färsk, bryggd under 2011 eller kanske 2010.

Med allt det här i skallen så var det inte utan att jag var lite nervös när flaskan öppnades: Jag är inte så överdrivet förtjust i quadrupel, tycker ofta att de blir som en dubbel med för mycket alkohol. Och så har jag en förmåga att bli besviken när förväntningarna är skyhöga.

Men detta noterat, så…

Vätskan är brun och aningen oklar. Det lilla skummet är varmvitt. Inga skumrester blir kvar på glaset.

Doften har en tydlig ton av sockerkak-smet med vetemjöl, smör och vanilj. Jag hittar också avrundade toner av söt vanilj och röda bär.

Smaken är först söt, jag noterade ”svinsöt”. Fruksylt, mjuk humlebeska med lite hö och väldigt lite beska. Vetemjöl och lite kola/knäck. Stor kropp. Eftersmaken är otroligt mjuk med frukter och örter i slutet.

Kolsyran är frisk, de små bubblorna kittlar lite i munnen. Vätskan är mjuk och lite torr.

Det är alltid lite knepigt att recensera en öl med all denna bakgrundsinformation och hype i huvudet. Recenserar jag ölen eller mina förväntningar? Men i det här fallet var det ingen tvekan: Det är en väldigt annorlunda öl som gör allt rätt, och en av de få quadrupel jag kan tänka mig en till av. ”Som att dricka en hallon-rulltårta” som någon vid bordet kostaterade.

Betyg: 4,9. Tillgänglighet: Svår. Pris: Gåva. Bäst före: ?

Snowblind Strong Ale 2009 - igen

2012-01-28T16:17:00.001+01:00

(Förra) Lördagens provning går vidare med en mindre färsk öl: Snowblind Strong Ale från 2009,bryggd på Sigtuna Brygghus av Stefan ”Mr Mohawk” Gustafsson. När jag recenserade den färsk (länk) gav jag den 3,44 i betyg och anmärkte på en söt-besk smak som närmast blev mig övermäktig.

Få se om den lugnat ner sig något på de här två åren?

Färgen är brun, vätskan klar. Fint varmvitt litet skum. Snygga skumrester på glaset.

Doften är torr och pepprig. Tunga toner och en del alkohol. Köttbuljong.

Smaken är stram och lite torr. Maltig med lite alkohol (inget som stör). Fruktskal. En lätt strävhet i känslan. Torr och aningen sträv eftersmak med ganska mycket humle som dock hunnit bli lite trött. Stor kropp. Rund sötma. Kaffe i slutet.

Kolsyran är lätt, små bubblor. Vätskan är torr.

Jodå. den har lugnat ner sig och blivit något mer njutbar än när den var ny. Till och från känns den fortfarande något rå, tror den skulle kunna bli ännu bättre om några år.

Skiss-betyg: 3,5.

Cantillon Blåbær Lambik

2012-01-27T08:29:00.002+01:00

Nästa öl under lördagens provning var något mindre exklusiv, men bara något: Blåbær Lambik, en fruktlambic från Brasserie Cantillon på 5 %. Den bryggs tillsammans med Jeppe från Ølbutikken i Köpenhamn (och tillika Evil Twin) som plockat blåbären som ingår i ölen. Den säljs i begränsad upplaga (~~1.000 stora och 1.000 små flaskor säger ett vagt minne?~~ 100 små + 100 stora) en gång om året sedan 2005.

Den här flaskan är från den senaste batchen, 2011.

Men jag stod faktiskt inte och köade på Istedgade i somras, det gjorde däremot Daniel från den just nu islagda bloggen Schnille & Schmak. Av någon anledning tyckte han att jag kunde få köpa den lilla flaskan som han blivit tilldelad, och jag var inte svårövertygad att komma förbi Göteborg för att hämta. Tack tack tack tack tack!

Färgen på den klara vätskan är klart blåbärs-violett. Jag har förstått att den här med åren blir allt mer brun, men nu är den väldigt klart lilafärgad. Det lilla skummet är babyrosa.

Doften är syrlig. Jod. Stall. Blåbär.

Smaken är torrt syrlig med aningar av vitvinsvinäger. Färska svarta vinbär och pressade blåbär.Jod och lite kemikalier. Den är mycket mjukare i smaken än andra Cantillon-öl jag druckit. Syran övergår i en ton som påminner om syrligheten (men inget annat) i apelsinjuice. Aningar av citrus-skal. Avslutningen är lång med massor av blåbär.

Kolsyran är lätt, de små bubblorna friska. Vätskan är lätt och mycket torr.

En utsökt balanserad och ytterst lättdrucken lambic. En av de godaste öl jag druckit på många år.

Betyg: 4,88. Tillgänglighet: Köpt via ombud i Danmark. Pris: 120:00 DKR. Bäst före: -

Bild: Björn Elenfors.

Jacobsen Birthday Brew

2012-01-25T22:53:00.000+01:00

Första ölen ut i lördagens provning kan mycket väl vara den raraste öl jag druckit: Jacobsen Birthday Brew, en öl från danska Carlsbergs egna mikrobryggeri Jacobsen. Enligt bryggarna själva har vi här att göra med ett ”ekfatslagrat torrt ljust barley wine jäst med Champagnejäst” på 10,1 %.

Ölet skapades som den del i firandet av grundaren J.C. Jacobsens 200-årsdag 2 september 2011. 200 flaskor togs fram och placerades i den vanliga Jacobsen-storflaskan vilken levererades till mig i en mässingsbeslagen trälåda.

Min förvåning och tacksamhet var stor när jag hittade en av dessa få flaskor hos mitt paketutlämningsställe i höstas, och bestämde snabbt att den skulle sparas till något speciellt tillfälle. Om inte annat för att trekvarts liter 10,1 %-öl är lite jobbigt att få i sig på egen hand.Ölets exklusivitet verkar faktiskt vara så exklusiv: Jag ser inte en enda recension ens på Ratebeer!

När ölen hälls upp möts jag av en mycket ljus halmgul klar vätska (4 EBC) med en hel del champagne-liknande bubblor på glaset. Ett litet vitt skum som inte lämnar några rester på glaset.

Doften är frisk med vissa fenoliska toner, lätt belgisk jäst. Likheterna med Champagne finns där, helt klart. Jag hittar också lite vanilj och syrliga vitvin-toner liksom lite mjuk alkohol.

Smeken är oerhört mjuk men också ganska torr. Fin vaniljsmak. Den blir efter en stund något sötare men fortfarande väldigt ren och rätt lätt. Eftersmaken bjuder på en tillbakahållen fruktighet som mest liknar färskpressad äppelmust. Slutet är enormt rent och klart i smakerna.

Kolsyran är ganska stark, bubblorna aningen för kortlivade. Vätskan är lätt.

En öl som påminner mycket om Deus och andra champagne-öl, men den här kändes som ännu renare och klarare i smakerna. Troligen den renaste ölupplevelse jag haft. Det här skulle kunna vara en perfekt aperitif-öl och ett utsökt alternativ till torrt mousserande vin.

Öl de luxe.

Betyg: 4,43. Tillgänglighet/pris: Varuprov. Bäst före: noterades inte.

Drick min öl-kvällen

2012-01-24T22:09:00.003+01:00

Ett av mina många ölmotton är ”Öl ska drickas, inte lagras!” och jag har känt mig lite dålig på detta under senare år. Det har blivit små vertikaler, starka öl i stora flaskor eller öl som jag helt enkelt inte känt att jag klarat själv liggande i skafferiet.

Efter en hel del uppskjutande verksamhet fick jag i höstas äntligen ändan ur den där vagnen och bjöd in några vänner att hälla i sig min öl. Vi tog det hela hemma hos en av vännerna som har bättre plats än jag.

Det bestämdes till att det skulle bli i lördags. Redan under fredagen tillagade jag en gulasch efter klassiskt ungerskt recept (länk) så att den kunde ligga och dra. Glas och flaskor packades och transporterades under lördagsförmiddagen.

Så samlade vi oss under sen eftermiddag. Som ett slags fördrink intogs ett litet glas Boon Kriek från 2003, som trots sina år på flaska kändes väldigt fräsch med kraftiga toner av körsbärskärnor som nuddade vid marsipan-smaker.

Gulasch intogs, mineralvatten och Unicum ackompanjerade denna tjocka soppa.

Och sedan började vi dricka av den där ölen. Tack vara de begränsade mängderna lyckades jag under kvällen tota ihop 8 recensioner, som jag tänkte utsätta er för de närmsta dagarna.

”En del var fantastiska, andra bra och några rätt kass” är väl något slags lagom intetsägande sammanfattning.

Närke Folkungagatans FolkALE

2012-01-24T20:36:00.001+01:00

Så, klockan var nu äntligen 18:00 i torsdags. Spontan födelsedagssång utbrast bland gästerna. Och Bishops Arms Folkungagatan-personalen kastade en etikett på den tidigare tomma fatpumpen: Folkungagatans FolkALE, en engelsk pale ale på 4,7 % från Närke Kulturbryggeri.

Denna öl har bryggs av Närkes och personalen på BA Folkungagatan gemensamt under en helg i november 2011 och hade alltså premiär på krogens fyraårsfest. Tanken verkar vara att det ska vara en hyfsat fast öl där.

Färgen är guld-brun, vätskan klar. Det lilla skummet är vitt.

Doften är lätt och ganska så brittisk. Mjuk humle och antydan till högpastöriserad kaffegrädde.

Smaken startar med en fin maltighet, typisk för bryggeriets ljusare öl. Karamell. Den blir efter en liten stund oväntat kärv. Lite lätta citrustoner som får mig att tänka på den gräddiga läsken Portello. Halm och Emsertabletter. Eftersmaken är torr och aningen kärv med fin lång humlesmak i slutet.

Kolsyran är åt det starkare hållet, bubblorna stora. Vätskan är halvtorr.

Förväntningarna på en ny Närke-öl är höga hos mig, men den här hade den där lite kärva och småtjuriga känslan som gjorde mig lite besviken.

Betyg: 2,8. Tillgänglighet: Fat på krogen. Pris: 75:00 för 400 ml.

Suck. När jag tittar runt bland andras recensioner så ser jag att andra uppskattade den här ölen på ett helt annat sätt än vad jag gjorde. Det känns som jag blir allt mer gnällig och missnöjd med ölen jag dricker.

Pang Pang Hökarängen IPA

2012-01-23T21:14:00.003+01:00

Det är fortfarande torsdag, jag sitter fortfarande på Bishops Arms Folkungagatan och klockan hade nu…

… fortfarande inte blivit 18:00! Jaja, lika bra att passa på att dricka en annan premiärbrygd: Hökarängen IPA från Pang Pang Brewery. Det är en amerikansk IPA på 7 %.

Doften är besk. Citrus, amerikansk humle, grapefrukt. Klassiskt AIPA, helt enkelt.

Färgen är guld, vätskan klar. Fingertjockt varmvitt skum. Stor lacing.

Smaken startar med en bra citrussmak, mycket humle i den här. Torr-syrliga citron-toner. Rena smaker, klassisk västkust här. Friska humlekottar, liksom. Torr humlig eftersmak med ett lite gräddigt slut.

Kolsyran är lätt, bubblorna små. Något torr vätska.

Okej, den när väl inte riktigt upp till de bästa amerikanska varianterna, men det är en av de bättre svenska amerikanska IPA jag druckit på ett bra tag. Påminner faktiskt en del om Mikkellers IPA-varianter. Betydligt bättre än den premiärbryggd jag testade en gång i tiden. Extrapoäng för den praktfulla etiketten, ritad av Björn Öberg och typsatt av Mattias Sahlén!

Betyg: 3,73. Tillgänglighet: Flaska på krogen. Pris: 80:00 för 330 ml. Bäst före: 15 MAY 2012.

Skebo Indira Pale Ale

2012-01-22T18:31:00.002+01:00

Jag satt och väntade på att födelsedagsölen skulle kopplas på hos Bishops Arms Folkungagatan. Undrade om de hade någon öl som inte var sådär jättealkoholstarkt, gärna något i brittisk stil. Det hade de: Indira Pale Ale, en engelsk IPA på 6 % från Skebo Bruksbryggeri. Den serverades från fat.

Att det här är deras näst starkaste öl (efter Grumpy, deras old ale på 7 %) säger något om deras mycket traditionellt brittiska inställning till bryggande.

Färgen är guld, vätskan nästan klar. Litet vitt skum.

Doften domineras av gröna äpplen, rabarber, bananskal. Den är rätt enkel.

Smaken har lite instängda toner av plåster och gröna äpplen. Den är ganska torr och kärv. Lätt höig humle och alkohol i eftersmaken.

Kolsyran är lätt, vätskan medelmjuk.

Jag tyckte inte alls om den här, det kändes som den hade något slags problem. Det känns som om Skebo ska fortsätta att koncentrera sig på bitter.

Betyg: 2,13. Tillgänglighet: Fat på krogen. Pris: 42:00 för 284 ml.

Förbättrad service för lokalt producerade och efterfrågade produkter

2012-01-21T15:36:00.002+01:00

Systembolaget i Växjö där direktör Gottfrid Åstrand (1866-1924) tittar in genom kassaluckan till kassörskorna Selma Berglund och Anna Lund. Cirka 1916.

Häromdagen fick jag följande pressmeddelande från Systembolaget. Jag tror det är enklast om jag publicerar det som det är.

Förbättrad service för lokalt producerade och efterfrågade produkter

Kundernas intresse för lokala produkter ökar mer och mer. För att möta denna efterfrågan förbättrar Systembolaget servicen för lokalt producerade och efterfrågade produkter. Förbättringarna lanseras i två steg.

Steg ett (lanseras i slutet av januari)

Vi utökar servicen så att du som kund, på samma sätt som det är möjligt att hitta t ex ekologiska produkter i Systembolagets butiker, lättare kan hitta de lokala produkterna i butiken. Är en produkt lokalt producerad anges det på hyllkantsetiketten. I nuläget kan vi erbjuda våra kunder cirka 300 artiklar från ett 75-tal producenter.

Vi förbättrar även sökbarheten på systembolaget.se för de lokala produkterna så att det blir möjligt att söka dem på samma sätt som att söka på t.ex. franska eller tyska vinregioner. Du finner flertalet av produkterna på systembolaget.se om du väljer Sverige i sökfunktionen och därefter län och kommun. Vet du produktens namn kan du givetvis skriva det i sökrutan och klicka på Sök.

Genom utbildning kring de lokala produkterna förbättras butikspersonalens möjlighet att ge en god rådgivning om produkterna.

Det blir lättare att beställa lokala drycker på tillverkningsstället via den nylanserade funktionen ”Dryckeslistan”. Mer information om hur du använder Dryckeslistan hittar du på systembolaget.se.

Steg två (lanseras under våren)

Kunderna kommer att kunna beställa lokala produkter till valfri butik i hela Sverige. Lanseringen av denna service var inledningsvis tänkt att ske under januari månad men kommer, på grund av tekniska problem med orderflödet, att lanseras under våren.

Kommentarsproblem

2012-01-21T15:29:00.000+01:00

Jag har de senaste dagarna fått ett par påpekanden om att det inte går att skriva kommentarer på Ofiltrerat.

Det verkar som om problemen uppstår i webbläsaren Internet Exporer, framför allt i version 7. Att jag slagit på trådad kommentarsfunktion kan också ställa till det.

Kommentarsfunktionen hanteras av Blogger, och är ingenting jag kan göra någonting åt. Möjligen skulle jag kunna slå av den lite mer avancerade funktionaliteten, men då försvinner de trådar som finns.

Så just nu kan jag bara hoppas att Blogger fixar till det här problemet.

Närke Hej! Jag heter Hampus!

2012-01-21T15:22:00.001+01:00

Bryggare Håge kollar läget bakom baren.

Den här veckan har haft en del ölrelaterade aktiviteter, vilket kommer att avspegla sig här kommande dagar.

I torsdags var jag i Stockholm i andra ärenden, och det slumpade sig så att det var samma dag som Bishops Arms Folkungagatan firade sitt fyraårsjubileum, vilket hade utvecklat sig till att också bli ett tillfälle där diverse ölbloggare, bryggare och löst branschfolk dök upp för lite samvaro. En väldigt trevlig eftermiddag/kväll, faktiskt. Tack till BA och alla gäster!

Planen var att börja med deras egna specialbryggd FolkALE som bryggs vid personalens besök hos Närke Kulturbryggeri tidigare i november. Men det gick inte, jag hade kommit till puben strax efter 16, och den skulle inte kopplas på förrän 18:00. Tragik!

Å andra sidan fanns det annan öl att hälla i sig under tiden…

Som Hej! Jag heter Hampus!, även den från från Närke Kulturbryggeri. Jag vet faktiskt inte så mycket om denna öl mer än att det är en ale på 5,6 % som bryggts med hampfrön (sån där fågelmat). Och att den fanns självrunnen denna kväll. Dumt nog tog jag inga bilder på varken fatet eller etiketten. Av glaset tog jag en mobilbild, så ni får hålla tillgodo med det så länge:

Vätskan är klar, färgen brun med varma aningar av guld. Det fingertjocka skummet är beige och ärligt talat rätt fult. En del rester blir kvar på glaset.

Doften domineras av mjuk och kraftig malt, men också en ganska fet ton av nötter och fågelfrö. Beska finns, den är lätt och fruktig.

Smaken är stor och brittisk med fruktiga jästtoner och en hel del malt med lite karamell. Halvfrisk, oljigheten går igenom även här. Massor av nötter, och en oväntad lätt ton av julkryddor (och Coca-Cola). Lång, men samtidigt inte speciellt tung, eftersmak med nötter och lite after-shave. Mörkt bröd och mjuka beska smaker i slutet.

Lätt kolsyra, små bubblor. Vätskan är lågot torr.

Jag antar att det här är en öl som bryggeriet kategoriserar som ”knäppöl”, och likt förbaskat får de fram en balans som få andra i branschen kan matcha. Fin sötma dessutom, och ett lagom användande av special-ingrediensen.

Betyg: 3,95. Tillgänglighet: Självrunnet på krogen. Pris: 75:00 för 473 ml.

I morgon...

2012-01-18T22:59:00.001+01:00

Nähä, ingen öl i kväll heller. Nå, det lär det bli i morgon. Då tänkte jag hänga på Bishops Arms Folkungagatan i Stockholm när de firar sitt ~~tre~~fyraårsjubileum med en egen öl, besök av en massa bryggare och allmänt tjohej.

Det verkar som om stora delar av ölbloggarsverige också kommer att vara där.

Vi kanske ses?

Beer Here Høststout (Amnestout)

2012-01-17T21:38:00.001+01:00

En till från i höstas: Høststout från danska fentombryggeriet Beer Here. Eller, som den heter i Danmark, Amnestout. Det är en milkstout på 6,5 % som bryggts med mjölksocker och kaffe hos Søgaards Bryghus.

När jag häller upp ölen ger den ett lugnt och lite trögflytande intryck. Färgen är mycket mörkt brun (80 EBC), vätskan klar. Det finns lite jästfällning i flaskan. Det varmt ljusbruna skummet är två fingrar högt; det lämnar lite skumrester på glaset.

Doften har tunga toner av sötat kaffe, rostad malt och lite knäck. Lite torkade fikon och annan torkad exotisk frukt. Mild beska och aningar av kalk.

Smaken är mjuk, avrundad och ganska söt. Massor av kaffe och lite kakao. Lätt ren beska, lite chokladkola. Kroppen är medium till lätt. Eftersmaken är ganska torr med mer av kaffe och lite nötter med lite mineraler. Avslutningen är torr och mjuk.

Kolsyran är medelstark med små mjuka bubblor, vätskan är medelmjuk och något torr.

En mycket lättdrucken öl, alkoholen är väl dold och smakerna snygga. Lite mer genomgående sötma och lite mindre mineraler hade gett ännu högre betyg.

Recension #1.600. De senaste 100 har tagit hur lång tid dom helst känns det som.

Betyg: 3,65. Tillgänglighet: Systembolagets tillfälliga sortiment tid höst 2011 (lagerstatus). Pris: 37:50 för 500 ml. Bäst före: 29.06.13.

Mahou Negra

2012-01-16T19:52:00.002+01:00

Ännu ett fynd i skafferiet – det gäller att utnyttja den nyhetsfria månaden till att rensa ut och skapa plats.

Mahou Negra är en münchen dunkel lager på 5,5 % från Madridbryggeriet Mahou (som ägs av San Miguel). Som en sådan ska den vara rostad men ytterst balanserad och lättdrucken.

Färgen är djupt brun (50 EBC), vätskan är klar. Det halvhöga skummet sjunker långsamt ner till ett stabilt fingertjockt skumlager som är kompakt och beige. Inga skumrester på glaset.

Doften är halvsöt och rostad. Nötter, frukt, en lätt och ren beska liksom aningar av torkade örter och karamell.

Smaken startar med en vass sötma som försvinner iväg lika fort. Därefter noterar jag torra rostade karamelliserade smaker liksom lite färgmalt. En ganska mild ren beska, torkad frukt och blommor. Den är genomgående mild, balanserad och mjuk. Eftersmaken är även den mjuk med karamell/kola, torr rostad malt och torkade blommor. Körsbärssylt i slutet.

Kolsyran är medelstark med massor av friska bubblor, vätskan är lätt utan att bli vattnig.

En välgjord Dunkel, mjuk och frisk.

Betyg: 3,7. Tillgänglighet: Systembolagets fasta sortiment, introducerad hösten 2011. Pris: 13:90 för 330 ml. Bäst före: 17FEB13.

Notiser LXV

2012-01-16T11:05:00.001+01:00

Bild: C-Monster. Licens.

Nu har verkligen ölvärlden vaknat till liv efter julölspaniken i slutet av förra året.

= = =

Linköping Beer Expo fyller på utställarlistan. Svenska Ölfrämjandet kommer att visa upp sig, liksom Sigtuna Brygghus.

Och så blir det en världspremiär: Motala Brygghus kommer för första gången att sälja sin öl kommersiellt på mässan! Jag har hört en del prat om denna förening senaste åren, och ser nu fram mot att få prova deras öl.

Festivalen är 17 mars 2011 och biljetter kan köpas på deras hemsida.

= = =

I Norrköping har krogen Black Lion Inn renoverats under helgerna och inbjuder till nypremiär idag 16 januari 2011. Alla fatöl 39:00 och 30 % på maten (efter 18) är invigningserbjudandena.

= = =

BrewDog skriver om varför torrhumling är så oekonomiskt: Länk.

= = =

Rockabillybandet Fatboy har skapat en öl tillsammans med Oppigårds Bryggeri och Akkurat. Premiär blir det för denna Fatboy Brown Ale på 5 % i samband med bandets konsert på Akkurat den 4 mars. Det behövs biljett för att komma in, och enda sättet att få tag på dem är via en utlottning på bandets Facebooksida.

= = =

Danska fantombryggaren Evil Twin ska börja sälja sin öl på burk (länk till Beernews).

= = =

Namnet Budweiser har skapat en del komplikationer eftersom det finns ett par välkända öl som båda gör anspråk på namnet. Nu inser jag att det finns ytterligare ett i Tjeckien, Budwieser Bier. Som nyligen köpts upp av AB-InBev som brygger den amerikanska Budweiser. Och mer komplicerat blir det…

Alltid lika välinformerade tjeckiska bloggen Pivní Filosof gör ditt bästa för att reda ut vad som egentligen hänt, men är väl lika undrande om utgången som alla andra: Länk.

= = =

Dagens Mikkeller: I samarbete med Grassroots håller de på att brygga en ny öl med det talande namnet Wheat Is The New Hops, en IPA på 6 % bryggd med vete och delvis jäst med Brettanomyches-jäst. Hade troligen betraktats som konstigt om någon annan gjort det.

= = =

Bloggen Allt Om Öl har nu omorganiserats, omdesignats och blivit webbmagazinet Allt Om Öl.

= = =

Tja, inte illa för en måndagsförmiddag i januari?

Stone-provningen

2012-01-14T17:16:00.001+01:00

Det var ju öppen ölprovning på De Klomp idag, temat var Stone Brewing Company. Och för en gångs skull hade jag möjlighet att gå som en vanlig gäst, vanligtvis är jag upptagen med annat eller så håller jag provningen. Mycket folk kom det, och förväntningarna var höga.

Provningsledare Bobo var verkligen i form idag, i alla fall verbalt. Jag hade satt mig så att jag inte såg någonting, men jag har ju å andra sidan sett honom förut. Han passade dessutom att småhåna mig för att jag placerat det Kaliforniska bryggeriet i östkustskolan. Väderstreck är bara en social konstruktion, det säger jag bara!

Tog lite anteckningar under resans gång:

Levitation Ale. Amber ale… Lite frän humledoft; Citrus och mycket blommor. Karamell. Rätt lätt. Frisk, inte dammig. Citronzest och grädde i eftersmaken. Rätt svag kropp. Skissbetyg: 3,75.
IPA. Snygg apelsindoft. Ren. Lite mörk rom. Aningen vassa kanter på beskan. Stor. Lätt alkohol. Klar och tydlig beska, snyggt rå. Stor humle. Krispig! Skissbetyg: 4,25.
15th Anniversary Escondidian Imperial Black IPA. Fattoner i doften. Söt. Beska. Rätt mycket kakao. Efter en stund hittar jag exakt vad den smakar: Som körsbär i likör-pralinen i Aladdin-asken! Chokladtonerna blir allt tyngre. Beskan är mycket ren. Mörk rom även här. Stor lång efterbeska. Maskrosor i slutet. Stilen verkar vara svår att få bra. Skissbetyg: 4.
Belgo Anise Imperial Russian Stout. En RIS brygd med belgisk jäst och kryddad med anis. Tja, smakade väl ungefär så underligt som det låter – en öl som tar risker. Hostmedicin i doften. Spritig, någon vid bordet nämnde Sambuca. Kaffe, örtkryddor. Gräddkola. I smaken hittade jag ekfat, lakrits, nyriven mandel och Sambuca. Kolakakor och en rätt hård alkohol. Sött slut. Skissbetyg: 3,25.
Ruination IPA. En gammal extemöl-favorit, men är den fortfarande lika bra? Som Bobo konstaterade är den långt ifrån den beskaste, starkaste och tuffaste som den en gång var. Men den håller fortfarande, inte minst tack vara den magnifika efterbeskan som räcker halva dagen.
Söt humle i doften, lite metall, vetemjöl, lemon-lime och … gurka? Smaken är besk, men förvånande tunn i kroppen. Citrongodis. Torra smaker av buljong. Åter finner jag maltigheten rätt tunn, men är det västkust så är det. Beskan ligger kvar och växer länge. Sött slut med aningar av mörk rom även här. Skissbetyg: 4,25
Oaked Arrogant Bastard Ale. Torra gröna frukter. Citrusarom. Viss karamellton. Virke i doften. Smaken är lite träig, kroppen är stor. Söta äpplen. båda gröna och röda. Flera av deltagarna tyckte sig känna diverse kokta grönsaker och olika sorters kål. Inte riktigt lika bra som den vanliga. Skissbetyg: 3,75.

Kommande provningar på De Klomp:

21 januari: Nyheter med Bobo (Facebookarrangemang).
28 januari: Röd öl med Bobo (Facebookarrangemang).
4 februari: Brill-Jonas favoriter med Brill-Jonas (Facebookarrangemang).
11 februari: Single Hop II med mig (Facebookarrangemang).

Systembolagets exklusiva lansering mars 2012

2012-01-13T16:48:00.001+01:00

Bild: Bluedharma. Licens.

1 mars 2012 lanserar Systembolaget följande öl som sina exklusiva nyheter. Kvotgrupp T5, alltså de 30 största butikerna runt i landet.

Artikelnummer, namn, alkoholhalt, storlek, beställt antal, pris

11613, Schneider Weisse Tap X Mein Nelson Sauvin, 7,3 %, 750 ml, 3.072, 79:00
11674, Hornbeer Happy Hoppy Easter 2012, 6,4 %, 500 ml, 10.000, 45:90
11608, Meantime American Brown Ale, 5,6 %, 500 ml, 8.000, 29:90
11680, BrewDog Hops Kill, 7,6 %, 330 ml, 9.600, 32:90
11605, Innis & Gunn Irish Cask, 7,4 %, 330 ml, 30.000, 26:90
11682, Liefmans Goudenband, 8 %, 750 ml, 2.800, 70:10
11685, Ægir Lynchburg Natt, 10 %, 500 ml, 480, 149:00
11626, Brooklyn Black Chocolate Stout, 10 %, 355 ml, 21.600, 19:90
11600, North Coast Old Rasputin Barrel-Aged, 11,5 %, 500 ml, 1.900, 178:80
11681, Liefmans Cuvée-Brut, 6 %, 375 ml, 4.000, 39:60

En del gamla favoriter kommer tillbaka, en del helt nya bekantskaper. Hoppas jag länkar till rätt Rasputin. Och det här är väl den första Ægir-ölen i det vanliga sortimentet?

Systembolaget kompletterar nyheterna februari - mars 2012

2012-01-13T16:28:00.001+01:00

Bild: S:t Eriks Bryggeri.

Systembolaget kompletterar tidigare nyhetslistor med följande produkter:

Försäljningsstart 1 mars 2012:

1461, S:t Eriks Porter, 5,9 %, 330 ml, T2, 19:90

Försäljningsstart 1 februari 2012:

11627, Brewdog Abstrakt AB:08, 12 %, 375 ml, 960, T6, 125:00

Kval: Från BS till FS januari 2012

2012-01-13T16:21:00.002+01:00

Den ljusa lagern Duff Beer (4,7 %) från Eschweger Klosterbrauerei har kvalat från Systembolagets beställningssortiment till det ordinarie sortimentet, kvotgrupp T9 (inga butiker måste ha den hemma, den kan beställas flaskvis i alla butiker). 330 ml kostar 20:90. Wicked Wine är distributör.

Tidningssvepet

2012-01-12T22:15:00.000+01:00

Sidospår: Blogger har nu skapat trådade kommentarer, något jag saknat länge. Förhoppningsvis blir det nu lite enklare att föra lite diskussioner under inläggen.

= = =

Det har kommit några öltidningar sedan jag senast skrev om vad de skrev om:

BeerAdvocate Magazine #57 gavs ut redan i oktober, men jag fick den ovanligt sent. I ledaren spår bröderna Ahlström vad som kommer under 2012. Bland annat tror de att ”White IPA”, en blandning av Witbier och IPA kommer att bli årets nya grej. De gissar också att TTB kommer att stoppa försäljningen av öl på eBay.

Bland krönikorna klagar Andy Crouch på att Oktoberfest i USA oftast arrangeras utan bra märzen, Tim Webb är orolig för kvalitén hos de nya nanobryggerierna och Ron Pattinson tar Doubble Brown Ale ur arkiven.

Månadens innovation är en datorstyrd storbildsskärmför krogbruk som visar vad som finns på fat, vilka betyg ölen har, vad olika glasstorlekar kostar och hur mycket som finns kvar i faten. Månadens långa artikel tar upp de fysiska likheterna med nyfrälsta ölentusiaster och nyfrälsta kristna.

Reseguiden kollar Akron, Ohio (USAs snabbast växande stad) och sista ordet får Andy Thomas, chef på Craft Brewers Alliance.

= = =

Hembryggaren från Svenska Hembryggarföreningen kom före julen med nummer 4/2011. Lika snygg som vanligt numera.

Björn från Oppigårds och Patrick från Nils Oscar pratar om julöl. Den stora temaartikeln är av den amerikanska ölförfattaren Randy Mosher som diskuterar kryddor i öl, Rick Gordon Lindqvist skriver vad man bör tänka på då man brygger DIPA, typdef i fokus är 7D Porter där Carlsbergs bryggmästare Daniel Eriksson berättar om dagens Carnegie.

”Får man blanda öl?” är en retorisk fråga som besvaras med ”Ja”. Ett par artiklar om jäst beskriver hur man brygger öl med jäst från surdeg eller Kronjäst. Om man nu ska göra det?

= = =

BeerAdvocate Magazine #58 har inför världens undergång ett recept på en sydamerikanskinspirerad vansinneskryddad ale på 12 %, Apocalypse Cacao. De längre artiklarna tar upp fenomenet Tasting Room, bryggerier utan egen krog men med publika provningar, dels ett bakom-kulisserna-reportage från Great American Beer Fest.

Ron Pattinson skissar Alloa under sin storhetstid, månadens etikett är Mikkeller Wet Hop Kellerbier och resguiden tipsar om Reno, Nevada.

Tim Webb skriver om sitt besök på GABF där han tröttnat på att amerikanarna tillsätter saker i ölen, i det här fallet nötter, i stället för att göra det rätta och sekundärjäsa fram de smaker man vill ha. Artikeln övergår sedan i ett rantande och cask-hyllande som inte står nidbilderna av CAMRA långt efter. Jag blev faktiskt provocerad.

= = =

Maltesen, Svenska Ölfrämjandets tidning, kom med nummer 4 2011 som också är #88 sedan starten. Tjockare än någonsin med 62 välmatade sidor! Som sig bör startar tidningen med en tillbakablick på 2011, både för SÖ och öl i allmänhet.

Huvudnumret är trots allt den tredje pubguiden som föreningen tagit fram, den här gången för Skåne. Den kompletteras dessutom med en detaljerad guide till en pubrunda i Malmöstadsdelen Möllevången.

Julen tas upp i en historisk artikel om julölets rötter och en titt på julens öl och mat i Belgien, Tjeckien och Tyskland.

Åtskilliga rapporter kommer från diverse festivaler och resor, liksom provningar av många av kvartalets systembolagsnyheter. Den historiska hörnan tittar på Stockholms bryggerihistoria från det sena 1800-talet. Tomas Danko berättar om när han bryggde en belgo-real ale på Brew Wahrf i London och ölskolan kollar på världens starkaste öl genom tiderna. Tidningen avslutas med en koll på genomförda och kommande aktiviteter i sektionerna. Noteras kan att det nu tagits steg för att skapa en SÖ-sektion i Småland.

Dessutom ställs den kritiska frågan ”Vad är egentligen ett premiumöl?”

Stort beröm till redaktionen som fått ihop ett riktigt imponerande nummer av Maltesen!

= = =

I det för mig senaste numret av BeerAdvocate Magazine, #59, ber man några bartenders blanda drinkar med öl. I nyhetsdelen kan man läsa om att bryggerier kan komma att få skicka öl med posten USPS, vilket idag är förbjudet.

Krönikörerna… Andy Crouch klagar över öl på eBay som driver upp priserna utan att bryggarna får mer betalt, och gör vissa munkar sura. Den utdöda stilen Stock Pale Ale presenteras av Ron Patinson och Tim Webb delar ut egenpåhittade utmärkelser till de som förtjänar det.

Månadens innovation är stadsvandringar med öltema. Bland recepten märks en tung mjuk kaka med havrestout som jag är lite sugen på att baka, faktiskt. Bryggeribesöket sker hos Jester King och reseguiden kollar in London.

Något jag mer och mer uppskattar i de allt tjockare och mer välskrivna numren är alla annonser för öl jag troligen aldrig kommer att dricka och krogar jag troligen aldrig kommer att besöka. De gläntar till en värld som jag inte får del av annars.

Notiser LXIV

2012-01-11T10:30:00.001+01:00

Bild: DJ Spiess. Licens.

Dags för årets första koll på omvärlden.

”Årets första” kan det också mycket väl vara för Vellinge Beer Festival som arrangeras av TWC Dryckesutbildning den 25 februari. Läs mer här. Obligatorisk föranmälan! Och känner jag den där importören rätt kommer det att bli en hel del dansk och tysk öl på festivalen.

= = =

Brekeriet verkar vara på gång att ta fram något slags eget öl. Detaljerna är ännu ganska dimmiga.

= = =

Strömsholms Brygghus har bryggt en specialöl till stockholmskrogen Ardbeg Embassy: Ardbeg Embassys Number One. För er som inte känner igen krognamnet så var namnet fram till nyår Glenfiddich Warehouse no. 68. Jag vet inte så mycket mer om ölet i fråga.

= = =

Humligheter har tittat lite på Systembolagets statistik för ölförsäljningen under 2011: Länk.

= = =

Dagens öl-snackis är den text om ölsnobbism, och hur den positivt och negativt påverkar de amerikanska småbryggerierna, som Dogfish Heads Sam Calagione skrev häromdagen. Mankerbeerblog skriver lite om det och presenterar texten: Länk.

= = =

Gillar du öl? Luriga ledtrådar? Att leta runt i Göteborgsområdet? Då har jag goda nyheter: Hitta Biran har satt igång igen!

= = =

Omnipollo, vars Leon jag inte kan sluta hylla, är på gång med en ny öl. Den här kommer att vara ett samarbete med danska Evil Twin. Via Beer Sweden.

= = =

The Oxford Companion to Beer(stöd bloggen genom att köpa via den länken) är ju en bok med vissa problem. Nu har det startat ett projekt att försöka sammanställa alla korrektioner till ett ställe: OCBeerCommentary. Hittills har det kommit in kommentarer av olika slag och allvarlighetsgrad på nära 10 % av innehållet. Rätt illa, faktiskt.

Krušovice Černé

2012-01-10T19:55:00.003+01:00

Krušovice Černé är en schwarzbier från tjeckiska Královský Pivovar Krušovice på 3,8 %. Det var en av de två flaskor jag fick innan Stockholm Beer i höstas, och en mycket bra öl att dricka under januari, som jag just utropat som drick-upp-det-där-som-blivit-kvar-månaden.Samt som en hyllning till mina fd kollegor som nu är nere i Tjeckien och gör nytta.

Jag har redan recenserat denna öl på BeerAdvocate. Dels som folköl på flaska hösten 2006 då jag gav 3,98 i betyg, dels den starkare variant på 4,4% som bryggs för den nordiska marknaden – den fick hösten 2008 betyget 3,93.

Så jag snabbrecenserar lite sådär.

Färgen är mycket mörkt varmbrun (70 EBC), vätskan klar. Det fina 3 fingrar ojämna skummet är ljusbrunt, det sjunker långsamt utan att lämna några rester.

Doften… Rostad och lite karamelliserad med en del hö, nyklippt gräs, ängsblommor. Torra lite vörtiga toner. Melass.

Smaken är lätt maltig med torra rostade/karamelliserade toner. Lite pumpernickel och knäck. Blommor och hö i den fina friska beskan som ändå känns mjuk. Sötma finns men bara i bakgrunden. Kroppen är relativt lätt, men de fina rostade tonerna gör ölen lättdrucken utan den minsta blaskighet. Elegant mjuk beska, torkade blommor och lite maltkarameller i eftersmaken.

Kolstan är frisk, de medelstora bubblorna många och friska utan att bli vassa. Vätskan är något torr och ganska lätt.

Jodå, den här gick ner dan här gången också. Trevligt att ha den här alkoholsvagare varianten som känns något fräschare och hinkbar än den starkare varianten. Den här ölen finns också i en aningen lättare folkölsvariant också, som jag också tycker om.

Skiss-betyg: 3,92. Tillgänglighet/pris: Varuprov. Bäst före: 22 . 05 . 2012.

St. Peter's Winter Ale

2012-01-08T20:02:00.002+01:00

Trettonhelgen börjar lida mot sitt slut, men det finns julöl kvar. Den här recenserade jag förra året och gav den 3,2 med lite tvekan (länk). 2004 gav jag den hela 3,85.

St. Peter's har ju kommit och gått med sina brygder i Systembolagets sortiment, importerade av Galatea. Winter Ale är en winter warmer på 6,5 % som nog varit den som funnits oftast i hyllorna.

Måste bara påpeka att det är småtråkigt att de karakteristiska ovala flaskorna som inspirerats av 1700-talsflaskor bytts ut mot runda i snarlik specialdesign. Säkert mer praktiskt för alla inblandade, men också just småtråkigt.

Det får bli en snabbrecension av den här…

Färgen är mörkt brun, vätskan klar och skumet fingertjockt och ljusbrunt.

Doften är lite vörtig med en del julkryddor (jag tror inte den här innehåller några kryddor) och kryddig humle. Sött och beskt. Rostad. Coca-Cola-essens. Den står liksom och viftar rätt ordenligt med armarna, doftmässigt.

Smaken är lite fullt så torr som jag verkar ha tyckt förra året. Den är ju ordentligt utjäst, det är den, men inte så det stör. Kryddigt och inte överdrivet beskt. Rostad malt, de där tankarna till Cola-drycker återkommer. Lite sirap/farin i sötman kanske. Kroppen är medium till stor. Eftersmaken har en del alkohol, lite maskros-syrlighet och lite torkade frukter. Den blir något tung och stabbig, faktiskt. Slutet är beskt med en del smörkola.

Kolsyran är ganska så stark, de många bubblorna små och friska. Vätskan är torr.

Nej, det är fortfarande ingen favorit. Jag tyckte nog att den smakade något bättre än vad förra årets recension gav intryck av, men den funkar inte för mig. Jag vill att en winter warmer ska vara lite elegantare och mer, tja, inbäddande.

Skiss-betyg: 2,8. Tillgänglighet: Systembolagets tillfälliga sortiment tid vinter 2011 (lagerstatus). Pris: 26:90 för 500 ml (denna flaska var ett varuprov). Bäst före: MAR2013.

Robinsons Old Tom

2012-01-08T00:22:00.000+01:00

Old Tom är en strong ale (jag tycker att BeerAdvocate-klassificeringen old ale är felaktig) från Fredric Robinson Brewery på 8,5 %.

Ska man tro Martyn Cronell i sin bok Amber, Gold & Black så är/var faktiskt Old Tom en egen stil, en stark halvmörk smakrik ale från norra England, kanske namngiven efter en nu utdöd spritsort – Old Tom Gin. I vilket fall har ”old” varit ett vanligt förled för bryggeriernas starkaste öl, namnet skulle indikera att ölen var vällagrad och mogen att dricka.

Vätskan är klar, färgen mörkt vinröd med lite brunt (30 EBC). Det låga skummet sjunker kvickt till ett tunt ljusbrunt lock. Inga skumrester blir kvar på glaset.

Doften är stor. Nötter och lite rostade toner. Russin, marsipan och lite plommon. Mjuka aningar av alkohol. Mogna hallon.

Smaken är rätt torr och överraskande besk. Den är också, för att vara helt ärlig, rätt tunn. Beskan utvecklar sig åt ett mindre trevligt håll och blir torr, metallisk och nästan astringent. Smakerna är genomgående omogna och råa. Lätt kropp. Den korta eftersmaken har toner av choklad, marsipan, hallongodis och buljong.

Kolsyran är lätt, bubblorna små. Vätskan är lätt och torr.

Jag minns att jag köpte den här när den då och då dök upp på Systembolaget under slutet av nittiotalet. Då var den en betydligt större och mer balanserad öl. Undrar om den skulle mått bra av några år i skafferiet? I vilket fall fungerade den väldigt bra tillsammans med mörk choklad.

Ölen finns förresten i två varianter smaksatta med choklad och ingefära. Jag har druckit den första, och den var väl… Okej.

Betyg: 2,95. Tillgänglighet: Systembolagets fasta sortiment sedan hösten 2011. Pris: 24:80 för 330 ml. Bäst före: JAN 13.

Farsons Hopleaf Pale Ale

2012-01-07T20:49:00.000+01:00

Dags för sista burken öl från Takes Malta-semester (tack igen!): Hopleaf Pale Ale, en engelsk pale ale på 3,8 % från Simonds Farsons Cisk. Den här bryggs delvis med omältat spannmål.

Guldfärgad (10 EBC) klar vätska. Den fyra fingrar höga skumkronan är ljus-beige och luftig. Den sjunker rätt snabbt och lämnar en hel del fina skumrester på glaset.

Doften är lite unken med massor av bröd och jäsande deg. Lite metallisk beska, lite nötter och en aning av billig gräddkola.

Den medelsöta smaken har en bitter-syrlig ton som får mig att tänka på utspädd citronjuice. En hel del smör/diacetyl. Lätta kemiska beska toner. Lätt kropp. Eftersmaken har en inte allt för stark men ändå kladdig sötma, lite aprikos och carambole-frukt. Aningar av alkohol och lösningsmedel i slutet.

Kolsyran är rätt lätt, de många bubblorna mycket små. Vätskan är lätt och lämnar en lätt torrhet efter sig.

Pale ale-stilens motsvarighet till billig ljus industrilager.

Betyg: 2,03. Tillgänglighet: Köpt på Malta. Pris: Gåva. Bäst före: APR12.

Dagens provning. Och kommande.

2012-01-07T20:15:00.001+01:00

Idag var det ölprovning på De Klomp. ”Starka öl” var temat, vi hade gått ut och lovat att ingen öl skulle vara svagare än 12 %. Det var nästan omöjligt att gissa sig fram till en bra ordning på de provade ölen, så jag tog dem efter styrka enbart. Såhär blev det:

Mikkeller Black Hole Barrel Aged Tequila Edition
Vi gick ut lugnt med en öl på 13,1%… Man kände verkligen den oljiga tequila-smaken med sina toner av kaktus-saft och gröna frukter. Komplex.
De Molen Bommen & Granaten
En ljusare sak, ett amerikanskt barley wine på 15 % från Holland. Vansinnigt söt. Övermogen frukt och kola-karameller. Oväntat lättdrucken.
Sigtuna Ace Of Spades 2011
DIPA på 15 %. Ganska så humlig utan vansinnesbeska, med tydliga smaker av honung.
BrewDog Black Tokyo Horizon
Samarbetet mellan Mikkeller, Nøgne Ø och Brewdog med inspiration från deras starka svarta öl. Mjuk och rund. ganska söt. 17,2 %
Brewdog Tokyo*
När jag först läste om den här imperial-stouten på 18,2 % som kryddats med tranbär och jasmin var jag väldigt skeptisk. Men det fungerar fantastiskt bra ihop och skapar en fruktighet som inte påminner om något annat. Min favorit.
Sigtuna Ace Of Spades 2010
Sveriges starkaste öl, en russian imperial stout på 18,5 %. Har lugnat ner sig något av det 1½ år den haft på flaska, men är fortfarande lite enkelspårig. Det finns bränt gummi, en aningen besk sötma men inte så mycket mer.

Bra med folk, intresserad publik och några nya ansikten. En trevlig men krävande eftermiddag. Såhär efteråt är jag speciellt nöjd över att inga frysdestillerade ”öl” serverades.

Framtiden för provningarna är planerade enligt följande:

14 januari. Bobo håller i en Stone Brewing-provning eftersom krogen just fått in en massa öl därifrån.

21 januari. Den här gången visar Bobo upp de öl som inte serverats på krogen tidigare.

11 februari. Jag håller i en provning där vi åter fokuserar på humle med 6 öl som vardera innehåller endast en humlesort.

Gemensamt för provningarna är att de hålls 14:00-15:00, kostar 150:- och att krogen efteråt är öppen som vanligt.

Farsons Blue Label

2012-01-06T22:40:00.003+01:00

Nya tag! Ännu en öl från Simonds Farsons Cisk på Malta. Den här gången kategoriserad i den ytterst rara gruppen engelsk pale mild ale. Jodå, Malta har varit brittiskt. Blue Label har en alkoholhalt på måttliga 3,3 %.

Färgen är ljust bärnsten med en aning brunt (17 EBC), vätskan klar. Det höga skummet sjunker rätt snabbt ner till en fingertjock skumkrona som är luftig. Inga skumrester blir kvar på glaset.

Doften är maltig. Aningen instängda toner av kex och kakor. Aningar av mint och läder.

Smaken är även den mycket maltig men betydligt fräschare än doften. Aningar av karamelliserat socker och rågkakor. Smakerna är som sig bör lätta och mjuka. Försiktiga beska toner med aprikoser och mandel (som jag gissar kommer från jästen), kanske även lite läder. Eftersmaken bjuder på mer maltiga toner med lite lätt rostning. Kakor och digistive-kex i slutet.

Kolsyran är medelstark, de många små bubblorna är friska. Vätskan är medelmjuk.

Jag är ju väldigt svag för engelsk mild. Den här kanske inte är den mest komplexa jag druckit och doften var inget vidare. Men ändå en positiv överraskning.

Betyg: 3,28. Tillgänglighet: Köpt på Malta. Pris: Gåva. Bäst före: MAR12.

Cisk Lager

2012-01-06T21:52:00.001+01:00

Krögare Take var för en tid sedan på familjesemester på Malta. på väg tillbaka tog han med några burkar öl som han tyckte jag skulle dricka i studiesyfte.

Den första av dessa blir en råfruktslager på 4,2 %, Cisk Lager. Bryggeriet är Simonds Farsons Cisk. Ölen har en egen site här.

Färgen är gul (6 EBC), vätskan har en lite märklig damm-lik fällning som ligger kvar i vätskan. Det fingertjocka luftiga skummet är två fingrar högt. Inga skumrester på glaset.

Doften är dammig och aningen unken. Lite vass sötma, aningar av spannmål och deg. Kryddiga toner och en lätt kemisk beska.

Smaken är söt med deg-toner och ojäst spannmål/vört. Underliga svaga toner av julkryddor. Mild eftersmak med dammiga söta toner, kemisk alkohol och en aning av russin.

Kolsyran är medel till stark, bubblorna är rätt kraftiga. Vätskan är kladdig.

Nä, jag är inte imponerad.

Betyg: 2,1. Tillgänglighet: Köpt på Malta. Pris: Gåva. Bäst före: APR12.

Beer Here Høst Citra

2012-01-05T20:35:00.000+01:00

Høst Citra från danska Beer Here är ännu en öl med specialnamn för Systembolagets tillfälliga släpp. I vanliga fall heter den ~~Carma~~ Karma Citra. Oavsett namn är det en amerikansk brown ale på 7 % som humlats enbart med Citra. Ölen har bryggts hos Sørgaards Bryghus.

Färgen är mörkt brunröd (50 EBC), vätskan är klar. Det finns jästfällning på flaskans botten. Det fyra fingrar höga skummet är kompakt och ljusbrunt. Det sjunker mycket sakta ner och lämnar en del skumrester på glaset.

Doften är fylld med amerikansk humle och citrus. Lätt doft av bröd med lite karamellrostad malt. Aningar av buljong, krusbär och toffee.

Smaken är torrare än väntat. Kraftig beska med citrus-syrlighet. Choklad och aningar av fruktgodis. Lite nötter och rostat bröd i bakgrunden. Lätt till medium kropp. Eftersmaken bjuder på växande smaker av beska och alkohol. Avslutningen är enkelspårig med alkohol och beska, nästan som en DIPA.

Kolsyran är ganska stark. De små bubblorna är friska. Vätskan är något tjock och torr.

Lite obalanserad och för mycket (för framträdande) alkohol. Avslutningen är nästan astringent, men bara nästan.

Betyg: 3,08. Tillgänglighet: Systembolagets tillfälliga sortiment tid hösten 2011 (lagerstatus). Pris: 37:50 för 500 ml. Bäst före: 28. 06. 12.

Den obligatoriska nyårskrönikan för 2011 - 3

2012-01-05T09:42:00.000+01:00

Hopps jag kommer ihåg allt jag ska skriva den här gången. Det skulle vara lite genant (men samtidigt helt i bloggens stil) med nyårskrönika #100 i september.

= = =

Få kan ha missat att det var under 2011 som ölintresset växte i Sverige. Explosionsartat.

Bara några år tillbaka så var situationen vid en ”stor butik” ett normalt nyhetssläpp att några stressat sprang mot vinerna, de flesta mot whiskeyhyllan och så några enstaka letade reda på ölnyheter.

Så har det inte varit i år. Visst, spännande whisk(e)y säljer fortfarande slut fort, men nu är det stor trängsel vid hyllorna för ale och porter/stout. Flera andra ölbloggar har rapporterat om irriterad stämning och knuffar i vinkällarbutikerna när något riktigt rart varit till salu.

Jag har pratat med flera lite äldre systembolagssäljare som berättat att de inte upplevt något liknande sedan vin-haussen i slutet av åttiotalet. På den nivån är vi nu. Och Systembolaget har inte riktigt klarat av att hantera det här alla gånger (Ingrid-kaoset…). Som ett monopolföretag får man nog ha en lite annan inställning och andra lösningar än andra butiker. Att begränsa beställningarna första dagen till 1 flaska av varje vara per kund var en bra sak. Att ransonera inköpen även i butik för vissa varor är en idé jag tycker borde provas mer.

Öl har ju fått allt mer och - med vissa få undantag - mer och bättre uppmärksamhet i ”vanlig media”. Och det är bra.

Det har också under året varit trendigt bland en hel del ungdomar att dricka ”craft beer”, något som även märkts på De Klomp. Att det skulle sitta studenter och dricka quad och DIPA på vardagskvällarna var inget som någon kunnat förutse när krogen öppnade.

Vi får väl se om den trenden håller i sig.

Den obligatoriska nyårskrönikan för 2011 - 2

2012-01-03T10:49:00.004+01:00

Okej, det var såklart saker jag glömde i del 1 (länk). Lite sammanfattning, delvis för att jag själv ska fatta vilket häftigt år det var:

Jag blev godkänd på öldomarprovet. Årets plötsligaste överraskning, fortfarande.

Jag höll ett av Nördcafé-kvällarna på Länsmuseet, där jag kåserade kring ölnörden som socialt fenomen. Detta gav i sin tur artiklar och intervjuer i Extra Östergötland, Corren och (två i) Linköpingstidningen. Intensivt.

Carlsberg bjöd på resa till Köpenhamn och en spännande dag på det gamla bryggeriet.

Var med och dömde i mitt första hembryggar-SM. Jag är fortfarande imponerad över flera av de ölen…

Ölbloggare.

Och så ölbloggarträffen i Uppsala. En överintensiv kväll med bryggerivisning, provningar och ölnördande extraordinarie. Träffade Slottskällans Jonas, Anders och Urban i vars händer bryggeriet verkar ha en ljus framtid.

Då så. Det var mitt ölhändelseår.

= = =

Nu till ölen. Här är det väl mer blandat. Följande text kommer att innehålla spekulationer, generaliseringar och omotiverat gnäll, men det känns som det behövs.

Efter att i många år jobbat i uppförsbacke kändes det som att det började släppa för småbryggerierna. Ett större intresse hos kunderna gjorde att det blev enklare att få ut produkterna, dels till Systembolaget (helst om det var lite konstigt) men framför allt till kunderna. De lokala varorna sänkte tröskeln ut till kunderna enormt för de allra minsta.

Det känns också som det har blivit lite trendigt att vara bryggare.

Som jag fattat det har priserna på bryggeriutrustning sjunkit drastiskt under senaste åren, och man behöver inte som Oppipgårds-Christoffer en gång förklarade ”10 år eller 10 miljoner” för att starta ett kommersiellt bryggeri.

Och det är bra, ju mer öl och ju fler bryggerier dess bättre.

Tyckte jag i alla fall för ett år sedan. Problemet är att minskade ekonomiska trösklar också betytt minskade tids-trösklar. De där 10 åren i citatet, liksom. Man har inte fått i lung och ro gått igenom allt som kan gå fel.

Jag har på krogar och mässor (mest på SMÖF) druckit en hel del av de här jättenya bryggeriernas öl. Och med något enstaka undantag har de inte varit färdiga. Eller felaktiga.

Det har varit obalanserade recept, feljäsningar, infektion efter infektion efter oxidation efter konstighet. Och stora variationer mellan flaskorna. Det är problem som alla kan ha till och från, men de ska inte släppas iväg och säljas.

Tänker inte lista några namn här, de som verkligen är intesserade får kolla tillbaka i bloggen.

Några av de bryggare jag pratat med om det här har vart ödmjuka inför problemen, vetat om att de inte riktigt lärt sig bryggverk, råvaror eller kunna tillräckligt om processen för att i tid kunna upptäcka problem. Och nej, man kan inte ta bort tidigare fel genom att torrhumla lite till…

Andra har stirrat ut i tomma luften och förklarat att ölen ska vara sådär. ”Det är craft beer, det ska vara lite edge och rufft. Man ska märka att det är gjort flr hand. Jag tycker det smakar bra.”

Och här finns det problem. Framför allt för de där som ska ”vinnas över från stor stark-träsket” som verkar vara en viktig målgrupp. De kommer inte att köpa en öl till om den första inte är god. Och det kommer att drabba de mer etablerade småbryggerierna som verkligen kan det här. Vilket de inte förtjänar.

Men det kanske är så att de här nya ölen kräver lite mer av drickarna? Jo, delvis. En flamländsk rödöl kan kräva en viss introduktion och möter ett visst motstånd. Men tro mig, jag börjar veta hur en American Pale Ale ska smaka. Och jag har druckit en hel del sådana kommersiella öl som varit rent obehagliga under året.

Så inför 2012 hoppas jag att de här allra nyaste och minsta bryggerierna höjer kvalitetsribban ordentligt. Sälj inte sånt som inte är perfekt. Om man vill ha en snabb och behaglig inkomst är inte ölbryggning den rakaste vägen.

Ett undantag ska dock nämnas. Omipollo. Vansinnigt bra. Men den har också tagits fram med hjälp av ett av de mest erfarna bryggerierna på området, De Proef. Något att tänka på.

Den obligatoriska nyårskrönikan för 2011 - 1

2012-01-01T16:50:00.000+01:00

Jag håller med Dilbert.

Man något slags sammanfattning ska jag väl få ur mig.

Bäst att börja med det enklaste, de öl jag i år gett högst betyg i recensionerna:

Det öl i år jag gav mest avvikande betyg (jämfört med de andra recensionerna på BeerAdvocate) var S:t Eriks Sommarale med +19,1 % och Eskilstuna Anders Dubbel IPA med -83,7 %. Den senare har jag smakat flera gånger därefter och vissa gånger har den varit bra, andra gånger lika hemskt fullproppad med gröna äpplen som när jag recenserade den.

Jahapp. Vad mer ska jag skriva om?

Tysklandsresan bör nog komma med. Första gången jag åker på en tågluff till detta underskattade öl-land. Det var lite pirrigt att åka iväg utan helt klar resplan, men allt slutade väl. Fast nästa gång jag gör något liknande ska jag ytterligare hålla ner alkoholkonsumtionen så att inte magen havererar efter halva resan. Och ha med massor av Samarin.

Höjdpunkterna var annars flera på resan. Det småsömniga sommar-halvtomma Hannover. Altbier-metropolen Düsseldorf där jag inte drack en droppe öl men väl fick se personalslagsmål på Mc Donald's. Köpenhamn på tillbakavägen, lika torrlagd där.

Och Bamberg. Bamberg, mmm Bamberg. Dagarna där måste ha varit årets ölhöjdpunkt! Jag har ju hört och läst och sett en del om denna frankiska pärla, och den var dels som väntat, dels annorlunda. Som det brukar vara. Jag hade väntat mig öl och bryggerier, men inte de väl bevarade stadskärnorna. Eller åskvärmen som slet en del på en oförberedd resenär.

Har jag gjort några mer ölrelaterade resor? Det som först kommer upp i huvudet är Göteborg Porter Festival i höstas. En förtjusande festival, kanske den festival med bäst stämning jag varit på hittills. Och så bara svart öl. Samt att jag äntligen fick dricka Carnegie Starkporter från åttiotalet. Häftigt.

SMÖF måste också omnämnas. Jag har varit där tidigare, men den här gången var jag där som bloggande volontär. Både jag och andra har sagt det tidigare, men det tål att upprepas: Att få en hel liten ort att ställa upp och jobba så hårt under en helg är imponerande, speciellt när jag nu fått se det lite från insidan. Tack, Malte! Fast jag har inte kommit över att jag i blindtest sågade en av mina favoritöl. Ack ack.

Jobba gjorde jag också på Linköping Beer Expo, där jag höll tre överrasknings-ölprovingar där den ena var mer obskyr än den andra. Det blir en mässa även i vår, vilket jag redan ser fram mot. Även detta år kommer jag att hålla ett par provningar.

Jag hittades också halvjobbande på Allt Om Öl Festivalen i Eskuilstuna där den soliga sommardagen och ett litet men entusiastiskt utställarfält skapade en mycket avslappnad och trivsam festival.

Fasen vad festivaler jag var på, trots allt. Stockholm Beer. Har slog jag på stort och bevistade Nacka Standmässan tre dagar. Intressant var ölbloggar-mötet, kul att få träffa de människor man annars bara läser om.

Och så var jag jag några dagar i Göteborg under sensommaren, mest för att få andas ut och dricka någon öl. Känna lite på stan, liksom. Och tjôta med bryggare Bingebo. Det är också ett ljust minne från året.

Dessutom fick jag i våras en av de finaste utmärkelserna i ölsverige: Svenska Ölfrämjandets Guldpin, som jag fick vid årsmötet som hölls på De Klomp. Jag blir lika stolt varje gång jag läser diplomet som hänger på mitt arbetsrum.

Fast allt har inte varit bra för mig. Jag har en förmåga att ta på mig en massa skoj uppdrag och jobb. För mycket, visade det sig och jag drabbades av en hel del stressymtom under tidig höst.

”Rensa bort det mindre viktiga” var kuratorns råd. Så det gjorde jag. Därför blev bloggandet lite mindre ambitiöst än vad jag tänkt mig, framför allt ströks den handfull intervjuer jag tänkt göra under hösten. Likaså har jag dragit ner på inköpen från Systembolaget, jag köper nästan inga stora flaskor och inga vinkällar-varor som jag inte är ärligt intresserad av (mestadels svensk öl).

Ölprovningarna på De Klomp fick också ransoneras, till en i månaden. Det här var en tidvis knackig process som nu löst sig till något bättre för alla inblandade, vilket känns skönt. Jag har också tackat nej till att hålla andra ölprovningar under hösten.

Fast bloggandet har inte varit självklart enkelt alla gånger det heller. Ofta har recensionerna gått som en dans när jag skriver in dem på BeerAdvocate, men varje bokstav har fått slitas fram när jag sedan ska skriva in dem här. Och notis-inläggen har ibland känts sega: ”det där har ju redan en annan blogg skrivit om för flera timmar sedan!” Trots detta har jag skrivit ungefär lika många texter som 2010.

Bloggosfären har utvecklats under året. Det har mognat, och många har funnit sin form och nisch. Samtidigt som det kommit nya hungriga, har andra valt att lägga av eller göra ett längre uppehåll. Också det ett tecken på mognad, tror jag. Fast många av dem är saknade. Jag tror jag är den svenskspråkiga ölblogg som hållit på längst nu, inte illa för någon som är så rastlös.

Det blir en del II, där jag ska fundera över ölläget idag.

Nils Oscar Jubileum 15

2012-01-01T00:59:00.000+01:00

I somras firade Nils Oscar 15 år som bryggeri. Det är en rätt lång tid i mikrobryggar-Sverige. I början var det en rätt vinglig resa som började med Kungsholmens Kvartersbryggeri och gick via Tärnö Gårdsbryggeri till att vara dagens bryggeri, boende i Nyköpings gamla vattenverk, med ett stabilt sortiment och en jämn hög kvalitet som gett en hel del exportframgångar.

Tråkiga, kanske vissa tycker. Jo, måhända kommer det inte lika mycket experiment och påhitt från dem som från vissa andra, men de har en stabilitet och en förutsägbarhet som inte är så dum alla gånger.

I kväll drack vi den öl som skapades för deras jubileum i somras, på sätt och vis en fortsättning på den Saison som kom 2009 och Sorashi Blond från 2010. Systembolaget gillade och frågade om de inte kunde få något snarlikt igen. Och så skapades Jubileum 15, en kryddad saison på 7,4 %, ölen jag drack som sista öl under 2011.

4.920 stora flaskor tappades, liksom ett litet antal fat. Det är en öl bryggd på pilsnermalt och mörk karamellmalt som jästs med en belgisk jästsam och sedan kryddats med skal och fruktkött från kaffe, saaz- och tettnang-humle, citrongräs, thailänsk basilika och limeblad.

Färgen är ljust guld, vätskan klar. Det stora vita skummet faller ner långsamt och lämnar en hel del rester på glaset.

Doften är torr och örtig med en lätt belgisk jästig-fenolisk ton. Örtkryddor och allt mer apelsinskal. Aningen syrlig. Frisk. En hel del dofter, men den känns ändå lite… enkel. Apelsinjuice blir en större doftkomponent ju mer temperaturen stiger.

Smaken domineras från början till slut av en kombination av lite syrliga apelsinskal och söt apelsinjuice. Jo, jag vet att det inte finns ett spår av någotdera i ölen, men det smakar så. Belgiska jästtoner. Apelsin. Örter och exotiska kryddor. Lätta friska smaker. Frisk. Medelstor kropp. Mjuka apelsingodis-smaker i eftersmaken liksom en lätt beska. Apelsin i slutet.

Kolsyran är medelstor, lätta bubblor. Vätskan är mjuk och lite torr.

Det här är ju ingen dålig öl. Men det hade varit trevligt om den släppt fram något annat än de där apelsinsmakerna, som dominerade totalt utan att det fanns en gnutta apelisn i ölet. Undrar hur den var som färsk?

Betyg: 3,73. Tillgänglighet: Systembolagets exklusiva nyheter september 2011 (slutsåld). Pris: 99:00 för 750 ml. Bäst före: AUG 2014.

Our Christmas Ale (Anchor Christmas Ale) 2011

2011-12-31T20:59:00.000+01:00

San Fransisco-bryggeriet Anchor Brewing Company är ett av USAs absolut äldsta mikrobryggerier. Sedan 1975 brygger de vare år ett julöl, Our Christmas Ale, även känt som Anchor Cristmas Ale. I grunden är det en ganska brittisk winter warmer, men den har en (hemlig) kryddtillsats som ändrar sig varje år, kanske också malt och humle varieras.

2004 tyckte jag 4,33. 2008 betygsatte jag med 4,28. 2010 tyckte jag 3,75 (länk). Så det verkar som om både ölen och mitt humör varierar sig.

Något som också varierar är trädet på etiketten, efter så här många år börjar de faktiskt bli rätt obskyra. 2011 års träd är Pinus Longaeva, en kalifornisk tallart som inte bara kan vara världens äldsta organism med en livslängd på över 5.000 år utan ståtar också med världens hösta träd med över 115 meter.

Our Chrismas Ale (Anchor Christmas Ale) 2011 har som de andra årgångarna en alkoholhalt på 5,5 %. En kul detalj är att importören Galatea både tar in den i liten flaska och magnumbutelj i år.

Ölen är brun (50 EBC), vätskan är klar. Det tre fingrar höga skummet är varmt beige med en ojämn kant. Det håller sik kvar länge och lämnar en hel del rester på glaset.

Doften domineras av kryddor och malt. Tunga toner av kanel, kryddnejlika, ingefära och lite kardemumma. Rostade värmande sötma. Det hela påminner inte så lite om klassiska nybakta pepparkakor. Med Coca Cola, faktiskt. Jag tycker nog allt att kryddorna är väl kraftiga.

Smaken är först väldigt brittisk, jag associerar till ett antal klassiska engelska winter warmers. Massor av karamelliserad malt och så blandade julkryddor till det, kanske utan kanelen. Snygg ren kvickt passerande beska. Lätt kropp. Eftersmaken påminner inte så lite om starkvinsglögg. Kryddor, karamell/knäck och en lätt fruktighet. Avslutningen är kryddig och medel-torr med en aning av värmande alkohol.

Kolsyran är mild, bubblorna mjuka. Vätskan är mycket len och mjuk.

Jag vet inte… Antingen är den här årgången mer aggressivt kryddad än de tidigare, eller så har jag blivit känsligare. Toppbetyg blir det i alla fall inte. Kanske den skulle fått lugna sig i flasken ett år? ”Överkryddad” är i alla fall ordet just nu.

Betyg: 3.05. Tillgänglighet: Systembolagets tillfälliga sortiment tid vinter 2011 (lagerstatus). Pris: 25:50 för 355 ml. Bäst före: 7 2013.

Danmark är också nära!

2011-12-30T11:44:00.003+01:00

I oktober skrev jag om att lokala varor, som finns i de till bryggeriet tre fysiskt närmsta Systembolagsbutikerna, i januari 2012 kommer att kunna beställas flaskvis från alla butiker (länk till Systembolagets text). Jag skrev också en längre text om att jag var tveksam till upplägget, att det här bara skulle gälla svenska varor, och gav exempel på hur konstigt det skulle kunna bli (länk).

Någon mer verkar ha tänkt på det här, och dragit slutsatser.

I morse meddelande nämligen Elixir Wine, som specialiserat sig på öl från danska småbryggerier, att de kommer att få hantera sina danska öl på samma sätt.

Först ut blir Gudeløs, en imperial stout från Djævlebryg i Köpenhamn. Ett begränsat antal flaskor kommer att säljas som lokal vara i Malmöbutikerna Limhamn, Mobilia och Kronprinsen. Och därmed bli styckevis beställbar från andra butiker.

För varje såld flaska Gudeløs donerar bryggeriet en slant till Ateistisk Selskab.

Jag använder för många bisastser när jag skriver.

Djævlebryg OriginAle

2011-12-29T20:58:00.001+01:00

OriginAle är en dubbel IPA från Djævlebryg på 8,5 %. Den har skapats med intelligent design, har underrubriken Darwinian Ale och har humlats med 3 engelska humlesorter för att hylla Charles Darwins 200-årsdag häromåret.

Jag köpte den här flaskan när den dök upp på Systembolaget i början av augusti, och så försvann den in i skafferiets gömmor. Illa för en DIPA, frågan är hur den mår?

Färgen är guld med en aning röd (25 EBC), vätskan är klar. Det varmvita skummet är rätt lågt, det sjunker rätt fort utan att lämna mycket rester på glaset.

Doften är något unken. Lite beska, oxiderade russin och toffee.

Smaken har en viss beska. Grönsaker, oxiderade metalliska toner, rätt kraftig maltsötma. Smakerna är råa och obalanserade. Sötma, metall, rostade nötter och en växande beska. Stark alkoholsmak i avslutningen.

Kolsyran är kraftig, de medelstora bubblorna är medelmjuka. Vätskan är an aning tjock.

Jag köpte den här flaskan i augusti, bäst före är om ett knappt halvår. Trots det har den tydliga oxiderade toner, kanske beror det på de engelska humlen som jag vet reagerar lite annorlunda än de klassiska amerikanska högalfa-sorterna när man använder dem i större mängd. Jag hällde ut det mesta.

Betyg: 2,45. Tillgänglighet: Systembolagets exklusiva nyheter augusti 2011 (slutsåld). Pris: 49:90 för 500 ml. Bäst före: 05-2012.

Brutal Brewing Pistonhead Chimney Sweeper

2011-12-28T22:38:00.001+01:00

Jag erkänner direkt. Bilden ser konstig ut. Ihoptryckt på något sätt, inte alls som flaskan som står framför mig. Men det är inte mitt fel. Bilden fick jag från Spendrups förra året, när den här ölen skulle lanserats på Systembolaget. På grund av teknikaliteter fick den dras tillbaka i sista stund. Då kanske flaskorna var av en lite annan modell?

Nå. Brutal Brewing, som vi känner till som varandes inte ett mikrobryggeri under Spendrups, har bryggt en julöl som de presenterar såhär:

Färg: Mörkt mahognyröd.
Doft: Mycket intensiv humleblommig doft med inslag grape och citrus.
Smak: Smaken är humlearomatisk och fylligt maltig med brända inslag av kaffe.
Beskan balanseras med sötma från mörk karamellmalt. Extra stor vikt har lagts vid humlearomen som humlats med aromhumlesorterna Cascade och Tomahawk. Den mycket exklusiva humlen bidrar till ett vitt stabilt skum. Rökmalten ger ytterligare en smakdimension.
Malt: Pilsnermalt, mörk karamellmalt, rökmalt och Caraaroma.
Humle: Magnum, Cascade och Tomahawk

Jäsning och lagring
Pistonhead Chimney Sweeper är en överjäst ale. Huvudjäsning sker i 5 dagar vid 18° C. Därefter sker mognaden i lagertank under 1 vecka vid -1° C.

Riktvärden
Stamvörtstyrka (P°): 14,8
Alkohol (vol %): 5,8
Restsockerhalt (vikt %): 4,1
Färg (EBC): 95
Humlebeska (EBU): 42

Okej, det bör väl besvara alla frågor? Namnet? Pistonhead Chimney Sweeper.

Vätskan är klar, färgen mörkt brun-röd (50 EBC (jag tycker generellt Spendrups har höga värden, har de en annan skala?)). Det tre fingrar höga skummet är brunt, det sjunker sakta ner och lämnar massor av rester på glaset.

Doften har en fin mix av dels amerikansk humle (lite citrus, lite tallbarr) och karamelliserad malt. Knäck, julkryddor, lite örter och en ganska beskedlig beska. Den är inte speciellt söt.

Smaken är dock lite tunnare än vad doften ger intryck av. Massor av karmell-malt, en lite torr citrus-ton och en hel del julkryddor som muskot, kryddnejlika och kardemumma. Torra medel-beska smaker. Kryddor, örter och apelsinskal i eftersmaken som är rätt maltig med knäck och rågbröd. Torra te-lika smaker i det värmande slutet.

Kolsyran är medelkraftig och mjuk i munnen. Små milda bubblor. Vätskan är medel-mjuk.

En lite överraskande mjuk och kryddig öl (den har bryggts utan kryddor). Inte alls illa, och riktigt bra till en skinkmacka med extrastark senap. Jag undrar hur en amerikansk porter på sådär 6 % från Brutal Brewing skulle smaka?

Betyg: 3,75. Tillgänglighet: Systembolagets tillfälliga sortiment tid vinter 2011 (lagerstatus). Pris: 13;90 för 330 ml. Bäst före: 08.10.12.

Notiser LXIII

2011-12-28T18:18:00.001+01:00

Lite tid över? Varför inte läsa ett litet reportage som The Economist gjort om öllandet Belgien? Inga jättenyheter för oss redan frälsta, men trevliga inblickar från Westvleteren och AB-InBev. Länk.

= = =

BeerAdvovate är i ändringstagen igen vad gäller antalet recensioner per öl. När jag började recensera på siten 2003 fick man recensera en gång per serveringstyp (flaska, burk, cask, growler…). På RateBeer hade man på den tiden en databaspost för varje serveringstyp.

Sedan ändrades det så att man fick skriva in 10 recensioner av varje öl oavsett serveringstyp. Varför? ”For the hell of it!” tror jag var huvudargumentet.

Detta drogs tillbaka efter ungefär ett halvår eftersom det tog för mycket resurser på Ölbrödernas då föråldrade serverpark (det viktade betyget räknades efter varje användares medelbetyg) och bredbandsräkningen. I stället blev det en annan extrem: Bara 1 recension per öl, den senaste.

Så gick det ett tag och plötsligt tilläts en recension per öltyp igen, detta eftersom en öl på flaska och cask (exempelvis) kan vara ganska olika öl. Och så har det varit i några år.

Nu har Ölbröderna åter beslutat sig för att ha den senaste recensionen, och radera resten. Detta eftersom de misstänker att systemet används av vissa användare för att manipulera betygen, som tas fram med en ganska komplex algoritm.

Ack ja. Ett problem med BeerAdvocate är att grundarna och ägarna (Öl)bröderna Ahlström ser siten som sin privata egendom och har efter en incident i sitens början blivit ganska paranoida mot användare som är ute efter att förstöra deras livsverk.

Jag hade helst haft kvar dagens system.

= = =

BrewDog har gjort det igen.

En omöjlig öl.

Den här gången en gyllene imperial stout.

Den har tagits fram bland annat med stora mängder havre, kaffe och kakao för att den ska bete sig som en stor kolsvart öl. Abstrakt AB08 är namnet. på webbutiken sålde den slut på några minuter, vi får väl se om den kommer hit, Cask Sweden verkar ha god hand med sin leverantör så helt omöjligt är det kanske inte. Läs mer här.

BrewDog pratar för övrigt, på sitt lite speciella sätt, om planerna inför 2012 i en liten video, länk.

Och så har de blivit stämda av AB-InBev för att ha använt klipp från AB-Inbev-reklamfilmer i sina reklamfilmer. Länk (via BeerNews).

= = =

Bishops Arms i Örebro ska i vår köra med ölprovningar ledda av folk från Sveriges småbryggerier. Först ut är Närke Kulturbryggeri den 10 januari 2012. Det kommer dessutom att bli en liten ”tap takeover” och de kommer under kvällen att servera 6 Närke-öl från fat. Mer information ska komma på krogens hemsida.

= = =

Närke ja. De har tillsammans med Bishops Arms Folkungagatan i Stockholm bryggt Folkungagatans FOLKale som kommer att serveras vid krogens 4-årsjubileum den 19 januari. De utlovar också sin häftigaste fat-lineup någonsin den dagen. (via ölhunden.se)

= = =

Sugen på nytt jobb? Carlsberg Sverige söker just nu en ”marknadsinriktad ölprojektledare” och jag kan tänka mig att det finns kandidater bland er läsare. Länk.

= = =

Det känns som om världens näst största bryggerikoncern SABMiller börjar röra på sig lite mer i Sverige. Öl från amerikanska Leinenkugel's kommer nu att börjar importers till svenska krogar. Först ut blir deras weinerlager Leinenkugel's Red.

= = =

Nu är det inte långt kvar innan man kan beställa öl från svenska småbryggerier styckvis i hela landet. Ängö Kvartersbryggeri pratar om detta med Sveriges Radio P4 Kalmar, länk.

Port Brewing Mongo

2011-12-26T20:43:00.000+01:00

Spanade igenom kylarna på De Klomp. Vad var det där för bomber som jag inte sett förut? Martin tog fram och visade: Det var en öl från Port Brewing Company: Mongo. Enligt mig är det en amerikansk IPA, fast Beer Advocate och bryggeriet själva klassar den som en DIPA. Alkoholhalten ligger på 8,5 %.

Jag slog till, jag har hört mycket gott om den här på diverse ölforum och deras säsongs-DIPA Hop 15 är en av mina verkliga favoritöl. Vad skulle kunna gå fel?

Vätskan är grumlig, färgen orange-gul. Det tre fingrar höga skummet är varmvitt. När det sakta faller ner och lämnar tjocka rester på glaset.

Doften är fruktig med humle, den är aningen oljig . Elegant humlad. Medelbeska och en ren lätt beska. Jag gillar oljigheten.

Det finns en elegant humle i smaken. Den inledande lätta beskan förvånade mig först, men den växer till sig allt eftersom. Mintkarameller, citrus. Mycket knäck i den fina sötman. En del kryddor. Medelstor kropp. Mjuka karamelliga toner i eftersmaken liksom en mjuk medelkraftig beska. En del örter och kryddor i slutet.

Kolsyran är medelstark, de medelstora bubblorna är friska.

En snygg amerikanare, ruskigt lättdrucken. Något som slog mig när jag drack den här är hanteringen av humlen. De svenska och danska bryggerierna är inte riktigt uppe i den här nivån. Än.

Betyg: 4,5. Tillgänglighet: Flaska på krogen. Pris: 235:00 för 650 ml.

Oppigårds Humlelager

2011-12-26T18:54:00.001+01:00

Igår var jag och frugan åter på De Klomp. Vi hade cyklat runt och tittat på årets utplockade version av Vinterljus och tänkte efteråt ta en öl. Mitt sikte var 100 % inställt på vad jag skulle beställa:

Humlelager, en amerikansk ljus helmaltslager från Oppigårds Gårdsbryggeri på 5 %.

Jag vet faktiskt inte så mycket mer om den än just det där.

Färgen är guld, vätskan har an mycket lätt grumling. Det två fingrar höga skummet är ljust varmvitt, det sjunker sakta ner och lämnar massor av rester på glaset.

Den mycket kraftiga doften domineras av amerikansk humle med grapefrukt-toner. Aningar av honung. Det är unte utan att jag kommer att tänka på en AIPA.

Smaken är stor, tidvis är humlesmaken nästan tung. Färska fina toner. Aningar av jordnötter och en fin beska som är stor utan att bli vass. Balanserat besk eftersmak med citrusfrukter och en lite oljig ton. Snyggt.

Kolsyran är medelstark, bubblorna friska och små. Vätskan är medelmjuk.

Troligen den kraftigast humlade ljusa lager jag druckit. India Pale Lager? Jag är mycket förtjust, det här var en av årets ölupplevelser!

Betyg: 4,65. Tillgänglighet: Fat på krogen. Pris: 79:00 för 500 ml.

Vad hon drack? Kissmayer No. 1 Stockholm Syndrome. Den verkade också god.

Hofbräu Original

2011-12-26T00:19:00.000+01:00

München Helles. En lite bortglömd ölstil. Det är, som den tyskkunnige ser på namnet, fråga om en ljus öl. En ljus lageröl av sydtyskt ursprung. När den böhmiska pilsnern slog igenom i mitten av 1800-talet försökte bayrarna efterlikna den nya ölen.

Resultatet, som stabiliserats i slutet av århundradet, blev lite annorlunda, dels på grund av råvaror, dels på grund av skillnader i smakpreferenser. Den norra varianten blev maltigare, mindre besk och mer avrundad.

Det var faktiskt något som slog mig i höstas när jag var i Bamberg och drack en och annan Helles: Hur lätta och otroligt slipade och balanserade de här var; hinkabiliteten var skyhög. Visst, man kan avfärda dem som blaskiga, men det håller jag inte med om. Det här är öl som behåller sin karaktär och är nyansrik i all lätthet.

Hofbräu Original från Staatliches Hofbräuhaus i München är en av de mest sålda i stilen, den ligger på 5,1 %.

Färgen är ljust gul (5 EBC), vätskan är klar. Det fyra fingrar höga skummet är vitt och kompakt, det lämnar massor av tjocka rester på glaset när det sjunker undan.

Doften är maltig. Lite spannmål och en ren beska. Aningar av honung och färska örter. Den är inte riktigt så ren som jag hoppats på.

Smaken är mild, balanserad och avrundad. Pilsnermalt, aningar av mineraler och honung. Rena beska toner, nyklippt gräs och en söt aning av majs. Eftersmaken har en fin humleton, men också en tyngande sötma från malten, örtig humle och en mild beska. Avslutningen är söt med lite spannmål.

Kolsyran är mild till medium, bubblorna medelstora. Vätskan är lätt.

Jag hade faktiskt väntat mig mer, jag hade hoppats på en ännu mjukare och balanserad öl. Som de Helles jag drack i Bamberg. Den här är för söt. Fortfarande mer än okej, men inte perfekt. En utmärkt öl att ackompanjeras av en ölkorv och gamla avsnitt av Heimatmelodie.

Betyg: 3,6. Tillgänglighet: Systembolagets fasta sortiment sedan oktober 2011. Pris: 14:90 för 500 ml. Bäst före: 10.08.2012.

Westmalle Trappist Dubbel

2011-12-25T12:08:00.002+01:00

Tillbaka till De Klomp efter julölsprovningen i fredags. Jag var hungrig och fick in en portion av dagens personalmat: En fiskgryta gjorde med tomater, musslor och räkor. I botten av tallriken låg det potatismos och överst en crème på chevreost och örter. Väldigt typisk De Klomp-mat med tydliga rena smaker alltså.

Jag började att dricka Zero till detta, men det var verkligen inga vänner.

Jag och Angelica, som stod i baren just då, funderade på vad som skulle passa bättre till den rätt knepiga tomat-syran. Belgisk dubbel, blev snart svaret. Men vilken? Jag fick två provglas. Den ena, Maredsous 8, avfärdades direkt som för rostad och syrlig. Kanske inte i normala fall, men här blev det uppenbart. Den andra, Westmalle Trappist Dubbel, fungerade mycket bättre med en rundare sötare smak.

Efter att jag petat bort skal. och blötdjur och ätit upp resten beslutade jag mig för att recensera det som fanns kvar i glaset. Jag har tidigare recenserat den här på flaska, det var hösten 2004 då den fick 3,63 i betyg. Bryggeriet är Brouwerij Westmalle och alkoholhalten 7 %.

Färgen är brun med en aning guld. Vätskan är klar. Det fingertjocka skummet är beige, det sjunker ner och lämnar en hel del rester på glaset.

Doften är lätt och avrundad. Röta bär och lite fenolisk belgisk jäst.

Smaken är något söt-syrlig med tydliga toner av röda bär. Lite alkohol. Medelstor kropp. Röda vingummin i eftersmaken liksom hallon-godis, nötter och mandlar. Värmande alkohol i slutet.

Kolsyran är kraftig, stundtals vass och lite skummig. Bubblorna små. Vätskan är relativt lätt.

En behaglig, avrundad och mjuk dubbel.

Bilden på flaskan är bara en illustration, ölen i recensionen kommer som sagt från fat.

Betyg: 3,58. Tillgänglighet: Fat på krogen (finns också på Systembolaget). Pris: 75:00 för 300 ml.

Nynäshamns Sotholmen Extra Stout

2011-12-25T00:13:00.000+01:00

Eftersom jag recenserat den här tidigare ett par gånger ska jag bara ta några noteringar nu:

Sotholmen Extra Stout, en foreign stout från Nynäshamns Ångbryggeri på 7 %. Årets batch.

Svart. Ganska stort brunt skum som försvinner iväg igen.

Doften ät torr, träig och rostad.

Smaken är lite tjurig och svårflörtad. Jag brukar beskriva bryggeriets hussmak som "IKEA-lager” med en mix av färskt trä och spånskivor. Den här har det mångdubbelt, det är en mycket torr smak med antydningar av starkvin och röda vinbär. Men också en tydlig ton av stall och ladugård som får mig att börja fundera på brettanomyches-jäst.

Rätt lätt kolsyra med tydliga bubblor. Torr vätska.

En torr och, som sagt, lite tjurig öl. Det finns inte många smaker att utforska, men de som finns jobbar bra ihop och skapar en komplexitet i sig självt. Lite av en motsats mot den Fundamental Blackhorn som jag drack tidigare i kväll.

Betyget borde bli någonstans strax under en fyra.

Hornbeer The Fundamental Blackhorn

2011-12-24T21:38:00.003+01:00

The Fundamental Blackhorn är en amerikansk imperial stout på 11 %. Den är bryggd av danska Hornbeer på kaffemalt(?), chokladmalt, svartmalt och honung. Beskan är maffiga 120 IBU, den är torrhumlad och lagrad med ek och valnöt (jag gissar att det är chips i ståltank). På etiketten rekommenderar de att den kombineras med kraftiga ostar, ädelost eller mörk choklad.

Jag hoppas att det är en duglig öl för julaftonkvällen.

När jag häller upp den möts jag av en svart vätska. Kolsvart, ingen brun kant här inte. Det låga skummet är varmt mörkbrunt och lämnar lite rester på glaset när det sjunker ner. Det ger ett relativt stillsamt intryck. På botten ligger en tjock jästkaka.

Doften är kraftig och lagrad. Kaffekarameller, ekfat, katrinplommon, lite maltsyrlighet, söt honung, karamell och röda bär. Torra toner av mörkt bröd och irländsk whisky. Alkohol i bakgrunden. Den är dock lite… spretig?

Smaken är först torr, men det kommer snabbt en mjuk sötma. Starkt sötat kaffe, honung, sötlakrits, lite salta toner. Rostad malt i mängd, såklart, men också lite mörk rom och whiskey-fudge. Ytterst försiktiga aningar av rök. Medelstor kropp. Lite hallon och plommon/katrinplommon. Eftersmaken är torrare, beskare och lite striktare: Aningar av tobak, alkohol, färska blommor, kakao och en kryddig antydan av muskotnöt. Avslutningen är mjuk med frukter, gräddgodis och mörk choklad.

Kolsyran är mild, de många mjuka bubblorna är små. Vätskan är medelmjuk och medeltorr.

Jodå, den här gick ner. Fast med så mycket råvaror, alkohol och jobb bakom så hade jag väntat mig lite mer, faktiskt. Den kanske hade behövt stå och vila några år till? Mina Kung Oscar pepparkakor och Ilchester Beer Cheese fungerade dock förträffligt till, och skapade en kryddkombo som inte ligger långt ifrån Unicum. Mmm…

Betyg: 3,6. Tillgänglighet: Systembolagets exklusiva nyheter augusti 2011 (slutsåld). Pris: 58:90 för 500 ml. Bäst före: 15 05 2021.

Slottskällan Zero

2011-12-24T17:25:00.001+01:00

Det började snackas i höstas. Slottskällans Bryggeri hade något på gång. Något nytt. Ingen visste riktigt vad.

I november startades en blogg, Zerobeer, med programförklaringen ”Zero, en extrem experimentbrygd från Slottskällans Bryggeri”. Ledtrådar lades ut allteftersom och så den 15 november presenterades konceptet och etiketten i sin helhet:

Zero är en reaktion bla på Mikkeller 1000 IBU som inte var i närheten av det trots att den i teorin var det.

Zero är noll i teorin men en uppmätt IBU på 87 !

Strax därefter kom även innehållslistan:

Malt: Pilsner-, Pale-, Mörk karamell- och Cararedmalt.

Humle : Citra, Columbus, Northern Brewer, Nelson Sauvin, NZ Cascade, Simcoe och Sorachi Ace.

Många humlesorter tycker ni kanske ? Jo, men vi har använt alla högalfasorter vi hittat på hyllan i bryggeriet

Jag var nu rätt så nyfiken på vad det här torrhumlingsmonstret skulle smaka. Så när ölmeister Bobo på De Klomp förklarade att de just kopplat på ett fat så var det inget snack om vad jag skulle dricka efter gårdagens traditionella julölsprovning…

Zero är en amerikansk IPA på 6,5 % från Slottskällans Bryggeri.

Färgen är djupt guld (8 EBC), vätskan klar. Det stora kallvita skummet är kompakt. Det håller sig kvar länge och bildar tjocka skumrester på glaset.

Doften… Humle. Mycket humle. Citronskal. Gröna bananer. Omogen frukt i allmänhet. Massor av typiska torrhumlade toner och färska hela humlekottar. Nästan inga dofter från malt.

Smaken är torr och enormt humlig. Trots det upplever jag den som rätt så balanserad. Bananskal. Citron och grapefruktskal. Bananskal. Grapejuice. Aningar av alkohol. Kraftig beska med mycket citrus. Mjuk växande (sackarin-)sötma i eftersmaken, liksom en del apelsinjuice.

Kolsyran är medelstark, bubblorna små och friska. Vätskan är något lätt.

En högst oväntad och spännande öl. Att den var så pass balanserad överraskade mig. Och för att citera Bobo: ”Så här hade nog Nanny State smakat om de bryggt den med mer alkohol”. Jag håller med.

Betyg: 3,85. Tillgänglighet: Fat på krogen (den är också tappad på 330 ml flaska). Pris: 72:00 för 300 ml (detta var ett smakprov).

Meantime Yakima Red

2011-12-24T00:04:00.003+01:00

Det blev ett par recensioner efter dagens traditionella julölsprovning på De Klomp. Men den lappen får ligga kvar i kavajfickan, i stället tar jag mig en annan öl såhär på kvällen:

Yakima Red, en amerikansk red ale från Meantime Brewing i London på 4 %. Den har bryggs med malt från England och kontinenten samt inte mindre än 7 humlesorter från Yakima-dalen i Washington state.

Ursprungligen var de här en engångsbrygd som gjordes under våren 2011. Men så lämnades en offert in till Systembolaget som gillade och ville ha in ölen till sitt oktobersläpp.

Fast det gick inte. Ölen som kom i oktober skilde sig mer i humleprofil mot de inlämnade proverna (kanske för att dessa kom från vår-batchen?). Så den skickades tillbaka och en ny omgång kom i november. Vilket skedde.

Färgen är som väntat rödaktig, men den är ljusare och drar snarare åt guld än brunt som jag gissat. EBC någonstans kring 13. Det fingertjocka skummet är gulaktigt och luftigt. Det sjunker rätt fort men lämnar en hel del rester på glaset.

Doften är torr och drar åt citrus. Syrligt fruktgodis och färska humlekottar. Tydliga nya-världen-toner, kanske mer åt Nya Zeeland/Japan än USA, dock.

Jag brukar inte börja smak-delen av recensionen med kroppen, men nu måste jag det: Den är oväntat lätt, ja tunn. Väldigt lätt. Flertalet svenska lättöl har mer kropp än den här. Konstigt eftersom britterna är så skickliga att få till stora öl kring 4 %. Gröna frukter: Kiwi, mango, gröna bananer, grapefrukt och citronskal. Märkliga kemiska toner av rengöringsmedel och gummisnoddar. Snabbt passerande rena beska toner. Eftersmaken har fruktiga humliga smaker, lite torr malt och en aning av karamell.

Kolsyran är medelstark, de kortlivade bubblorna små. Vätskan är blaskig och semi-torr.

Tunn och obalanserad. Den har också en torrt fruktig lite syrlig smak som påminner mest om den vita hinnan mellan fruktkött och skal på citrusfrukter (främst apelsin och grape), en smak som jag märkt på allt fler humlestinna öl under den senaste tiden och som jag inte alls kan minnas att jag noterat innan sommaren 2011. Spontant är det väl bara i Reparationsbajer och nya Punk IPA som jag tycker det funkar.

Men den här var inget vidare.

Betyg: 2,42. Tillgänglighet: Systembolagets exklusiva nyheter november 2011 (lagerstaus). Pris: 28:90 för 500 ml. Bäst före: 26 08 12.

BrewDog Winter Porter

2011-12-20T20:01:00.001+01:00

I Sverige och Norge heter den här Winter Porter. I övriga världen Christmas Porter. BrewDog är bryggeriet, 6,2 % alkoholhalten och stilen är engelsk porter. Fast inte speciellt klassisk: Den här är kryddad med kakao, chilipeppar och julkryddor.

Färgen är mörkt mörkt brun (90 EBC), vätskan klar. Det tre fungrar höga skummet är ljusbrunt och kompakt. Det sjunker sakta och lämnar lite skumrester på glaset.

Doften har en fin svartmalt-sötma. Lite beska och en mjuk söt kola-ton. Aningar av julkryddor och kaffe.

Smaken startar med en fin torr chokladton. Massor av rostad malt, fruktiga chili-smaker (utan någon märkbar hetta). Väldigt försiktiga julkryddsmaker i eftersmaken. Det finns också en mild fruktig beska och en solid rostad maltsmak. Kryddiga toner och en lätt sälta i slutet.

Kolsyran är medel till stark, de många små bubblorna mjuka. Vätskan är mjuk även den.

En fin stark porter med en kryddighet som jobbar med de andra smakerna i stället för att ta över showen helt. Jag gillar, utan att bli helt lyrisk.

Senare tillägg: Det här är en kryddad variant av Alice Porter.

Betyg: 3,93. Tillgänglighet: Systembolagets tillfälliga sortiment tid jul 2011 (lagerstatus). Pris: 26:90 för 330 ml. Bäst före: 15 09 12.

Sigtuna Vinterlager

2011-12-19T20:58:00.002+01:00

Sigtuna Vinterlager är en mörk eurolager (eller är det en München Dunkles? Jag tvekar.) på 5,2 % från Sigtuna Brygghus. Det är en av årets nya julöl.

Färgen är brun (35 EBC), vätskan klar. Det två fingrar höga skummet är ljusbrunt och kompakt. Det sjunker långsamt utan att lämna märkbara rester på glaset.

Doften kombinerar en hö-aktig beska och söt rostad malt som mest får mig att tänka på korn-knäckebröd. Rätt frisk men inte överdrivet komplex.

Smaken är mycket maltig med en hel del knäckebröd och rostade toner av karamelliserat socker och lite toffee (utan någon större sötma). Torkade blommor i den rätt torra eftersmaken, så väl som lite mörkt matbröd, stekt kött och en aning kaffe.

Kolsyran är mild till medium, bubblorna små. Vätskan är rätt torr i munnen.

En mörk lager, snygg och ren utan några krusiduller. Men också utan något större djup.

Betyg: 3,15. Tillgänglighet: Systembolagets tillfälliga sortiment tid jul 2011 (lagerstatus). Pris: 19:90 för 330 ml. Bäst före: 2012-07-24.

Öl och vänner

2011-12-18T13:17:00.001+01:00

Tidigare i höstas, lagom till Stockholm Beer om jag minns rätt, kom det ut en kokbok som fokuserade på kombinationen mat och öl. Kan det vara den första i sitt ämne på svenska?

Boken har titeln Öl och vänner med underrubriken Den härliga konsten att kombinera öl och mat. Den är skriven av Magnus Svensson, har recept av Michael Björkman och foto av Joel Wåreus. Förlaget Nygren & Nygrens underetikett The Bearded Lady har givit ut och ISBN är 978-91-86623-14-2. 168 sidor i ett format aningen lägre och bredare än A4. Danska pärmar (= invikta mjuka kartongsidor som omslag).

Ölkartan visualiserad.

Öl och vänner är grovt uppdelad i tre delar: En komprimerad introduktion om öl i stort (med ölhistoria) och en uppdelning av öl i ”Ölkartan”. Därefter kommer en avdelning med recept och bilder på maträtter enligt standardformat för moderna kokböcker. Sist ut är en lite djupare analys av öl/mat-kombinationer med tips, genvägar, varningar för farliga kombinationer och en genomgång av de klassiska svenska mathögtiderna. Samt ett specialkapitel om ost och öl.

Det är alltså ”ölkartan” som är nyckeln för kombinationerna i boken, en tvådimensionell matris där X-axeln är färg från ljus till mörk och Y-axeln smak från lätt till kraftig.

Detta delar upp ölen i ett antal mindre fält som senare får namn som ”1. Ljusa och friska” längst ner till vänster, ”3. Lätt rostade och balanserade” i mitten eller ”4. Mörka och friska” nere till höger. Fälten går delvis in i varandra. Fälten delas sedan in i fyra undergrupper som får en noggrannare smakanalys och exemplifieras med en ölsort.

Dessa fält bildar sedan grunden till rekommendationerna som finns vid varje recept. Exempelvis rekommenderas fält 2 primärt (”bästa vännen”) och 3 sekundärt (”annan rolig vän”) till Kantarellsoppa. Texas Chili har 5 och 3 som rekommendationer, Peach Melba 3 och 2.

Recepten är också uppdelade i grupper som avdelas tydligt med flikar i boken: Mild, het, balanserad, smakrik samt kryddig och smakrik. Därefter kommer ett avsnitt med desserter.

Jag ska vara ärlig och säga att jag inte lagat ett enda av recepten (än), men de ser i alla fall genomgående lättlagade och genomtänkta ut. De utmärks av 00-talets fokus på tydliga smaker och inte alltför tung mat. Klassiska svenska rätter blandas med asiatiskt, modernt franskt och amerikanskt.

I slutdelen ges fler och konkretare tips på kombinationer. Lite lösryckta citat:

Om det finns beska i maten kommer det att öka beskan i ölet. I sådana fall behövs någon sälta, lätt sötma och krämighet för att de ska gifta sig.

Chili och annan styrka i mat förstärker smaker och alkohol i ölet och kan göra ölet obalanserat

Feta rätter kan friskas till av beska i ölet.

Här kommer också en lista på ”Vänner och fiender”, där man i den senare delen försiktigt varnas för att vissa kombinationer kan vara svårare att ge sig i kast med som nybörjare: Klara soppor, grapefrukt, mynta och koriander är de främsta exemplen bland maten.

= = =

Så vad tycker jag? Jag erkänner direkt att den första genomläsningen av boken var ganska irriterad och frustrerad. Dels för att de öl som distribueras av Carlsberg Sverige dominerar kraftigt bland exemplen, något som förklaras av att just Carlsberg varit med och hjälpt till vid framtagandet av boken.

Sedan är alla faktaavsnitt kraftigt komprimerade, och på något ställe uppenbart förkortat. Allt är mer komplicerat än som det beskrivs.

Ölkartan är också ganska förenklad, kanske rent av överförenklad. Dess tvådimensionella uppställning blir ibland endimensionell: Inga rököl, inga fruktöl, ingenting ur lambic-familjen. Inget brittiskt. Inget barley wine…

Fast så, vid tredje genomläsningen insåg jag åter det uppenbara: Den här boken är inte riktad till mig som kan ett och annat om öl och ganska lite om matlagning. Snarare är den tänkt för de som instinktivt väljer ett rödvin till köttbiten. Och för de som tycker att det fortfarande är lite suspekt att beställa in en öl på fina vita-dukar-krogen.

Ölkartan fyller väl sin funktion och benar ut en del saker för den som ännu inte är fullfjädrad ölnörd. Speciellt gillar jag att den lyfter fram veteölen på ett rättvist sätt: Av de 16 rutorna har 5 veteöl som exempel.

Och sammanpressandet av faktadelarna har nog också sin poäng. Det hade troligen varit en baggis att göra den här boken tre gånger så tjock. Men då hade det varit en helt annan bok, en bok med betydligt smalare målgrupp.

Carlsberg-dominansen verkar även ha noterats av författarna, som på flera ställen påtalar att det bara är exempel som kan bytas ut mot andra öl i samma kategori. Men det är ju klart, Carlsbergs House of Beer-öl har ju rätt bra distribution.

Och surölen nämns faktiskt som en potentiellt intressant matöl, men att man böra vara försiktig med dem i större sällskap, där de kan avskräcka nybörjarna.

Allt som allt en bra bok, en utmärkt inkörsport till de vinfrälsta vännerna med hemmakock-ambitioner. Snygg är den också. Själv ska jag nog testa att laga den där Texas Chili-varianten när matlådorna börjar ta slut i frysen.

Köplänkar: Adlibris. Bokus. CDON. Kulturbutik.

PS: Jag har nu gått upp från 320 pixlar till 500 pixlar i bredd på mina illustrationer, så det kan löna sig att klicka om man vill se bättre. Gäller inte standard-flaskbilderna.

BrewDog Rip Tide

2011-12-17T22:54:00.000+01:00

”Rip tide” betyder tidvattenvåg. Eller mer specifikt ripström, en kraftig tidvattenström som går ut från hamnen/stranden och kan dra med sig båtar etc. Jag visste faktiskt inte det förrän jag slog upp det alldeles nyss.

Rip Tide är också en amerikansk imperial stout, en del av skotska BrewDogs fasta ölsortiment. Den ligger på 8 %.

Färgen är svart (>100 EBC), det låga bruna skummet sjunker långsamt ner utan att lämna några rester på glaset.

Doften är rostad, lite syrlig och maltig. Lite vass, faktiskt. Kakao och hallonsylt. Lite svår att ta sig in i.

Smaken är först rätt torr med en del fatlagrade toner av torkade frukter och vanilj. Balanserad, men oväntat lätt. Italienskt lakritspulver och en sakta växande beska som håller sig i bakgrunden. Rätt lätt kropp, speciellt vid den här alkoholhalten. Svarta vingummin i eftersmaken, mjuk sötma och långt slut med torkade frukter.

Kolsyran är stark utan att vara vass. Vätskan är lätt och aningen torr.

Jag är av åsikten att alkohol i öl inte är något självändamål, och den här är på tok för lätt och enkel för en 8 %-öl, jag har druckit betydligt komplexare brittiska saker på 5 %. Nå, den är ren och snygg i det som finns.

Betyg: 3,13. Tillgänglighet: Systembolagets fasta sortiment sedan oktober 2011. Pris: 27:90 för 330 ml. Bäst före: 11-05-13.

Herslev Oktober Bock

2011-12-17T17:18:00.003+01:00

”Snöblandat regn” kan vara ett av svenska språkets fulaste uttryck. Få se om en öl kan göra stämningen bättre?

Det blir en bock på 7,5 %: Oktober Bock från Herslev Bryghus. De har bryggt denna öl för höstsäsongen sedan 2007, och råvarorna är korn- och vetemalt (varav en hel del Münchnermalt) och tysk humle.

Färgen är brun-röd (35 EBC), vätskan är klar. I alla fall den övre halvan av flaskan, trots att den stått stilla i ett antal månader ser jag gott om jästfällning som ser ut som slöjor i flaskans nedre del. Det låga varm-vita skummet försvinner iväg rätt fort utan att lämna några rester.

Doften är väldigt maltig och söt. Toffee, torkade frukter, lite ren beska. Aningar av mogna plommon och lika mogna röda äpplen. Lite alkohol i bakgrunden.

Den massiva smaken börjar med en rejält maltig sötma. Lite jordiga/blommiga toner som jag misstänker kommer från jästen. Beska höiga toner, som jag känner igen från andra tyskhumlade öl. Toffee och godis med fruktsmak. En hel del engelsk malt-godis finns också. Eftersmaken har en mild mjuk beska, söta fruktiga-blommiga toner, massor av knäck och lite smörkola.

Kolsyran är rätt mild, de milda bubblorna är rätt små. Vätskan är kladdig och nästan tjock.

En finfin klassisk bock som påminner mycket om de maltdominerade sydtyska ölen.

Betyg: 3,9. Tillgänglighet: Systembolagets tillfälliga sortiment tid höst 2011 (lagerstatus). Pris: 39:90 för 500 ml. Bäst före: 12.02.20

Gouden Carolous Christmas

2011-12-16T22:19:00.005+01:00

Från The Rover.

En öl jag recenserat tidigare, fast inte här på bloggen. Gouden Carolous Christmas är en stark belgisk mörk ale på hela 10,5 % från belgiska Het Anker.

Fösta gången jag drack den här var det från ett årsgammalt fat på The Rover en kall vinterdag 2004. Då var den en av mitt livs största ölupplevelser och jag smällde till med förkrossande 4,85 i betyg. Tre år senare var det på flaska och jag saknade då lite av de oxiderade tonerna och gav 4,35.

Så det blir en liten snabbrecension här och nu.

Färgen är mycket mörtkt rödbrun (50 EBC), det låga gyllene skummet sjunker undan rätt snabbt till ett vitaktigt flor på ölen. Vätskan är klar, det finns en minimal jästfällning i flaskan.

Doften är fylld av torkade röda bär, knäck, marsipan och lite starkvin. Stora toner, men först när ölen blivit ganska varm. Ganska återhållen jästighet, men så brukar väl Het Anker-ölen vara?

Smaken är som väntat stor, fruktig, balanserad och komplex. Röda bär, madeira, grädd-godis, geléhallon, variernade sötma och en värmande alkohol som aldrig blir dominant eller kemisk. Marsipan, hasselnötter och lagrad ost i eftersmaken. Massiva grejer.

Kolsyran? Kraftig och nästan vass med små bubblor. Vätskan är förhållandevis lätt.

Jodå, det här är fortfarande en av de kompetentaste belgiska dessertölen, som passar perfekt till hårdost och ädelost. Men den blir ännu bättre efter 1-2 år: Hamstra. Lagra. Speciellt till det här priset…

Spontanbetyg: 4,25. Tillgänglighet: Systembolagets tillfälliga sortiment tid jul 2011 (lagerstatus). Pris: 29:50 för 330 ml. Bäst före: 04/10/14

Senare tillägg: I min jakt på illustration till denna recension kollade jag runt på Het Ankers webbplats, och såg där att denna öl innehåller en hel del kryddor. Det var inget som stack ut direkt. Gott så.

Abita Christmas Ale 2011

2011-12-16T21:16:00.002+01:00

New Orleans-bryggeriet Abita har varit rätt omtalat bland de amerikanska ölnördarna de senaste åren, kanske främst för sina lageröl.

Jag blev faktiskt lite förvånad när den här ölen annonserades som en kommande nyhet hos Systembolaget: Abita Christmas Ale 2011. Det är en kryddad amerikansk brown ale på 5,5 %. Receptet på denna säsongsöl ändras något varje år.

Färgen är mörkt brun-röd (30 EBC), vätskan klar. Det två fingrar höga skummet är gulaktigt och kompakt. Det håller sig kvar länge men lämnar inga rester på glaset.

Doften är fruktig och besk. Lite rostade nötiga toner Pomeransskal och kex. Ganska tung och söt.

Smaken är något besk och rostad med kryddiga toner. Den är förvånande tunn med en viss metallisk smak. Torra kryddiga julvört-lika smaker. Eftersmaken har även den något slags beska, lite grillat kött och gammal humle.

Kolsyran är mild, de små bubblorna lätta. Vätskan är något torr.

Tunn och lite trött. Ingen speciellt rolig öl. Inte för att jag är speciellt förtjust i brown ale i allmänhet, men den här var sämre än genomsnittet. Näh.

Betyg: 2,65. Tillgänglighet: Systembolagets tillfälliga sortiment tid jul 2011 (lagerstatus). Pris: 24:90 för 355 ml. Bäst före: Jag lyckas inte hitta något datum.

Mikkeller Wet Hop Kellerbier

2011-12-15T20:12:00.001+01:00

Äntligen: Förkylningen håller sig i schack och jag har en icke-upptagen kväll. Öldags!

Det blir en öl jag köpte med mig från Stockholm häromveckan, Wet Hop Kellerbier, en kellerbier på 5,5 % som Mikkeller bryggt hos De Proef.

Men det hade inte varit en öl av Mikkel om han inte konstlat till konceptet på något sätt. Så den här har humlats med färsk (”våt”) humle och ölen har efter jäsningen fått ligga i tre dagar i ståltank med ek-spån.

Färgen är guld (7 EBC), vätskan klar (det finns jästfällning i flaskan). Det jättehöga skummet är varmvitt och luftigt, det håller sig kvar rätt länge och lämnar en hel del rester på glaset.

Doften är välhumlad met tysk-tjeckiska toner av hö, blommor och träsav. Aningar av jäst/ägg/svavel. Lite jordig beska och en aning av spånskiva. Den är rätt mild och lite… undflyende?

Smaken är först besk och medelsöt. Aningar av ekfat och gröna växter. Lätta och lite syrliga beska toner. Låg till medium kropp. Alkohol och en ren beska såväl som blommor och aningar av bröd-jäst och gröna bananer i slutet.

Kolsyran är medelstark men samtidigt lite trött. Små bubblor. Vätskan är något torr.

Jag blir inte riktigt klok på den här. Jag känner inte igen den som en kellerbier, den är för klar i smakerna för det. Och den lätta ek-smaken passar inte in bland de andra smakerna. Nja, ett experiment som inte riktigt funkade. Inte dålig, men… Oinspirerad? Och rätt dyr dessutom.

Betyg: 2,68. Tillgänglighet: Systembolagets exklusiva nyheter december 2011 (lagerstatus). Pris: 39:90 för 330 ml. Bäst före: 03/11/12.

Systembolagets exklusiva nyheter T5 februari 2012

2011-12-14T15:59:00.000+01:00

Februari 2004.

1 februari släpps årets första ölnyheter hos de 30 största butikerna:

Varunummer, namn, alkoholhalt, storlek, beställt antal, pris

11036, Sierra Nevada Celebration Ale 2011, 6,8 %, 350 ml, 20.000, 27:90
11184, Fuller's Brewer's Reserve No.3, 9 %, 500 ml, 5.200, 59:00
11162, Stone Vertical Epic Ale 11.11.11, 9,4 %, 650 ml, 2.160, 94:60
11161, Stone Double Bastard Ale, 10,5 %, 650 ml, 2.160, 83:90
11035, Gouden Carolus Cuvée van de Keizer Blauw 2011, 11 %, 750 ml, 3.000, 116:00
11422, BrewDog Paradox Jura, 13 %, 330 ml, 3.000, 89:90

Systembolaget Tillfälligt Sortimet Tid vår 2012

2011-12-13T13:46:00.003+01:00

För en dryg månad sedan skrev jag om hur Systembolaget tänkt sig sina lanseringar under första kvartalet 2012 (länk). Nu kommer det facit, i alla fall för vårlanseringen som sker 1 mars. Det här är det ”tillfälliga sortimentet tid” som kommer att lagerhållas i 3 månader.

Något att notera utöver ölen är att inte mindre än 11 sorters äppelmust kommer att lanseras denna dag.

Varunummer, namn, alkoholhalt, storlek, kvotgrupp, pris

1422, Spendrups Melleruds Vårpilsner, 4,8 %, 330 ml, BAS, 12:90
1437, Nils Oscar Ctrl Alt Delete, 4,5 %, 330 ml, T1, 19:50
1476, Sigtuna East River Lager, 5,2 %, 330 ml, T1, 16:90
1571, Früh Kölsch, 4,8 %, 500 ml, T3, 19:90
1512, St Georgen Bräu Keller Bier, 4,9 %, 500 ml, T1, 20:90
1436, Sigtuna East Coast IPA, 7 %, 330 ml, T2, 21:90
1595, Karmeliten Kloster Doppelbock, 8 %, 500 ml, T3, 22:50
1690, BrewDog Mix, 6,5 %, 1.320 ml, T1, 96:70

Brewdog-paketet kommer att innehålla en flaska vardera av Alice Porter, 5 A.M. Saint, Dogma och Chaos Theory. En intressant blandning.

Sigtuna East Coast IPA är samma öl som på Systembolaget hette Summer IPA i somras.

Nils Oscar-ölen? Ingen aning!

Om ni vill mig något i vår så sitter jag och dricker kellerbier.

Senare tillägg: Patrick på Nils Oscar förklarar:

Det är en Altbier, så klart, frestas jag att tillägga.

Överjäst, bärnstensfärgad och med Spalt select i aromen.

Det här borde innebär att Systembolaget ångrade sig om den här sloten i släppet: ”Porter/stout, T2, Skandinavien, 10.000, 330 ml”

Kval: Från BS till FS december 2011

2011-12-13T13:39:00.001+01:00

Årets sista sortimentsnyhet från Systembolaget:

19 december flyttas den thailändska råfruktslagern Leo Beer från beställningssortimentet till det ordinarie, kvotgrupp T9. Det innebär att den inte normalt lagerhålls i någon butik men kan beställas styckvis till alla butiker. Galatea är distributör, 1508 artikelnumret.

Redan den 30 november skedde samma sak för Estrella Damm Inedit, den spanska witbieren som passar fantastiskt till ett vitt spektra av maträtter. Om jag var lite ljummen inför den förra ölen är det här en riktigt bra nyhet, speciellt som en 750 ml-flaska bara kostar 55:00. Distributör Carlsberg Sverige. 1583 är artikelnumret.

Cantillon Gueuze

2011-12-11T10:53:00.001+01:00

Foto: Daniel K.

Fortfarare torsdag. Fortfarande Akkurat. Jag hade nu druckit röklager och ätit schnitzel. Maten såg först inte oövervinnerlig ut, men det berodde till stor del på att tallriken var stor som ett dasslock.

Jag var faktiskt rätt däst när jag frågade krögare Stene om det fanns någon suröl som rekommenderades. Svaret kom blixtsnabbt: ”Cantillon Gueuze på fat!”. Jag hade såklart inga motargument.

Cantillon Gueuze 100% Lambic är en gueuze på 5 % från Brasserie Cantillon. Märkligt nog har jag aldrig recenserat den tidigare.

Vätskan är smågrumlig, färgen är orange-guld med aningar av rött. Litet varmvitt skum.

Doften har en intressant och lite oväntad ton av röda bär och frukter. Vinäger och syra. Söt med lite stalltoner. Snyggt.

Blandade gula frukter och bär inleder smakupplevelsen. Det finns också en hel del syra, mest äppelsyra, men det är ändå ganska beskedligt. Lite torra mineraliska toner; jod, citronsyra. Den är inte på något sätt extrem eller överdriven, snarare stram och mycket komplex. Eftersmaken är syrlig med toner av stall/ladugård, honungspastiller och fin vitvinsvinäger.

Kolsyran är medelstark, de små bubblorna är friskt vassa. Vätskan är torr och medelmjuk.

Jovisst: Den här är med all rätt betraktad som en klassiker och stilikon. Jag hade gärna sett aningen mer syra, men inser att den här typen av öl varierar över tiden.

Betyg: 4,68. Tillgänglighet: Fat på krogen. Pris: Jag lyckas inte hitta den på något kvitto, så jag blev nog bjuden. Tackar!

I och med detta är min förkylda och vita vecka förhoppningsvis över, så nu kan det komma lite fräschare innehåll.

Sagan om de tre glasen

2011-12-10T16:32:00.001+01:00

Det hela började i maj 2008. Jag hade hittat lite ölglas som jag ville ha hos webbutiken Barshopen.

Snål som jag är insåg jag ett av fraktalternativen var att hämta ut beställningen hos krogen Man in the Moon, och eftersom jag snart skulle till Stockholm så tyckte jag att det var ett smart sätt att spara pengar.

Sagt och gjort, jag beställde några glas och gick några dagar senare till krogen.

Där fanns det god öl. Som jag drack.

Sedan återvände jag till hotellet med tunnelbanan. Vilket hotell det nu var? Varför var jag alls i Stockholm?

Jaja, det viktiga i historien var att just den påsen som jag fått glasen i inte var kvar i min hand när jag kom fram.

Jag kollade med krogen och SL, men ingen hade sett till min påse med fina glas. Jag skyller nog på att jag drack för många goda öl.

Tiden gick, men jag har lite svårt att släppa mina gamla misslyckanden. Så när jag nu fått lite pengar av er läsare när ni handlade på Sejdelshoppen (tack tack!) så tänkte jag åter på den här incidenten.

Kunde jag ha någon dokumentation kvar om vilka glas som jag tappade bort? Om jag skulle försöka att beställa dem så att jag äntligen kan gå vidare med mitt liv?

Efter lite letande i arkivet hittade jag faktiskt ett mail där jag listat glasbeställningen. Till viss förvåning insåg jag att jag senare faktiskt åter fått tag i 2 av 3 glas: Samuel Adams lite speciella Boston Lager-glas (tack, Zoi och Galatea!) och det stilrena Fuller's London Pride-pintglaset (tack, Take!). Kvar var bara det mycket snygga och populära (det är ett av de mest stulna glasen på flera krogar jag pratat med) Anchor Beer-glaset.

I veckan hämtade jag ut paketet från Sejdelshoppen. Så nu har jag äntligen fått de glas jag en gång ville ha och beställde!

Krug Dunkles Lagerbier

2011-12-10T13:40:00.001+01:00

Torsdag förra veckan. Stockholmsvistelsen fortsätter. Torsdag innebär Tysktorsdag på Akkurat med egenimporterade öltunnor från Franken och hemlagad tyskinspirerad mat. Jag hade hela veckan sett fram mot detta, men kom något sent (halv sex) så stället var redan fullt.

Nå, det var inte värre än att jag kunde beställa en av de fyra? fem? självrunna ölen: Krug-Bräu Dunkles Lagerbier från Konrad Krug Brauerei, Waischenfeld (någon mil öster om Bamberg). Det är en münchen dunkels på 5 %. När den var upphälld och betald fick jag sedan ställa mig vid en hylla för att njuta och recensera.

Färgen är mörkt brun, det fingertjocka skummet mjölkchokladfärgat. Det lämnar fina skumrester när det sakta sjunker ner.

Doften är torr med lite örtig humle. Kakao och kaffe. Lätta jordkällar-toner och jäst. Den får mig att tänka på Tysklands-resan i höstas.

Smaken är först lätt och frisk. Sedan kommer en oväntad men tydlig smak av bladsallad. Lite jordiga-jästiga toner. Tysk lätt humle, viss beska och en lätt kropp.

Kolsyran är medelstark, de små bubblorna är friska. Vätskan är mjuk.

En lätt och frisk öl med bra karaktär och hyfsat djup.

Betyg: 3,63. Tillgänglighet: Cask på krogen. Pris: 78:00 för 500 ml.

Sedan fick jag tag i en barstol vid baren, och beställde raskt in en schnitzel som var mycket god. Till den en röklager från Hummel, tror jag. Gott det med. Sedan…

Nynäshamns Tjockhult Tjinook

2011-12-09T21:39:00.001+01:00

I våras, i slutet av april, dök det upp konstiga nyheter på krogarna Oliver Twists och Akkurats hemsidor. Någon hade brutit sig in hos Nynäshamns Ångbryggeri och bryggt någon öl som låsts in i en tank. Några ölbloggar hängde på. Historien rullades upp. En mytisk södermalmslegend, Tjinooken, låg bakom tjyvbryggandet.

I mitten av maj berättade så krögare Stene att det hela varit ett sätt att hypa de båda krogarnas nya husöl, en amerikansk ~~pale ale~~ ljus lager på 5,1 % som hade hög hinakabilitet som främsta mål. Det allittererande namnet fick bli Tjockhult Tjinook.

[…] Vad som också var viktigt var att ölen skulle vara en ”drickaröl” av ölälskare för ölälskare. Vi ville absolut INTE skapa ett öl som skulle slå världsrekord i underhållningsvärde och uppfinningsrikedom. Det skulle vara en öl som kan avnjutas i flera glas och inte bli för mycket vara sig i alkohol eller smak.

Helt enkelt en öl som vi kan stå för och dessutom mer än gärna häller i oss många av själva. […]

Innehåll: Pilsnermalt med en aning karamellmalt. Och så humle. Rätt mycket, fast som hela kottar och tillsatta rätt sent i koket: Karaktär, snarare än hård beska var målet. Huvudsakligen Chinook, som namnet antyder, men också Citra och Centennial. Uppskattad beska 35 IBU.

Så kom ölen och folk verkade gilla den. Jag drack en slurk på SB&WF i höstas och uppskattade, jag tyckte de lyckats med sitt mål med en god öl som man ville ha en till av. Fast det skulle dröja tills i onsdags innan jag kom iväg att recensera den.

Det stenhårda höga skummet är vitt. Det håller sig kvar länge och lämnar mycket skumrester på glaset. Den klara vätskan är ljust guldfärgad.

Doften är frisk och amerikansk. Massor av citrus-humle och en närmast bitande beska. Klara tydliga toner.

Smaken utmärks även den av tydlighet och renhet, samtidigt som den är väldigt lättdrucken. Massor av uppfriskande humle och beska. Citrusskal. Lite sötma. Medel-kropp. Än mer växande beska i den rätt korta eftersmaken (åter rena och klara smaker). Avslutningen bjuder på en lång beska.

Kolsyran är frisk, de små bubblorna livliga. Vätskan är lite lätt.

En enormt lättdrucken och god ~~APA~~ ljus maltbaserad alkoholhaltig välhumlad dryck, och en självklar törstsläckare. Väl utöfrt jobb!

Betyg: 4,35. Tillgänglighet: Fat på Akkurat och Oliver Twist. Pris: 68:00 för 400 ml.

Dark Star Oktoberfest

2011-12-07T16:11:00.001+01:00

Dark Star Brewing Company. Ännu ett engelskt bryggeri som jag inte direkt detaljstuderat. Jag vet ungefär att de ligger i södra England, har en mycket hög lägstanivå på sina öl och har under många år levererat cask ales till Oliver Twist och Akkurat.

Och att deras bitter med amerikansk humle, Hophead, är en av mina verkliga favoriter, en klassiker helt enkelt (som jag drack det sista glaset från den tunnan av under måndagen). Och så deras Espresso Stout… Mmm.

Men Hophead drack jag (utan att recensera) förra måndagen till OTs BBQburgare. Jag har upplevt sämre krogbesök om vi säger så. Jag återkom dock redan på onsdagen för en verklig klassiker ur deras meny: Janssons Frestelse. Jag har fortfarande inte stött på någon som gör den bättre!

Till det skulle man ju dricka något. Valet var inte svårt: De hade Oktoberfest, en Märzen på 5,2 % från Dark Star som de brygger av tysk malt och humle under oktober. På cask.

Färgen är ljust bärnsten, vätskan klar och det mycket låga skummet vitt. Inga skumrester blir kvar på glaset.

Doften är humlig. Lite hö. Ganska söt. Bra beska.

Smakupplevelsen från början till slut är mer typisk för Dark Stars ljusa ale än en Märzen. Här finns det en hel del humle, är den rentav torrhumlad? Fruktig och medelsöt. Aningen torra toner av citrusfrukt och blommor i eftersmaken. Torr-beska och mjukt söta smaker kompletterar varandra. Aningar av jäst i slutet.

Lätt kolsyra. Få små men ändå ganska friska bubblor.

Jo, som sagt. En jättegod öl, men inte mycket till en Märzen. De torra humletonerna skapar en jättefrisk ölupplevelse.

Betyg: 3,63. Tillgänglighet: Cask på krogen. Pris: 69:00 för 473 cl ml.

Bild: Dark Star Brewing Company.

Scapa Special

2011-12-06T16:35:00.001+01:00

Akkurat. Något jag verkligen uppskattar med det stället är bredden. Suröl, amerikanare, svenska småbryggerier, vanliga Carlsberg-sortimentet, tysktorsdagarna… Och så en närmast overklig cuvéelista. Och tillfälliga festivaler. Det finns verkligen något för alla. Fast jag brukar stanna vid cask-kranarna. Sån är jag.

I förra veckan pågick de skotska veckorna som bäst, och det vore väl fasen om jag inte skulle dricka minst en öl därifrån nu när jag var på plats. Valet föll på Scapa Special, en pale ale på behagliga 4,2 % från Highland Brewing Company.

Den är bryggd på Maris Otter Pale Ale-malt och innehåller humle från såväl USA, Tyskland, Slovakien som Nya Zeeland.

Den klara vätskan är guldfärgad, det låga skummet är varmvitt.

Doften är ganska lätt med lite hö och humle. …väldigt lätt, faktiskt.

Smaken startar med en frisk ren beska. Rätt mycket humle faktiskt med en del hö och gammalt gräs. Låg sötma, aningar av buljong. Mjuka maltiga smaker och lite mineraler. Eftersmaken har lite en del toner av gröna växter/grönsaker och karamellmalt.

Kolsyran är frisk, bubblorna medelstora. Vätskan är medelmjuk.

En trevlig pale ale, lite trist bara att den knappt hade någon doft.

Betyg: 3,6. Tillgänglighet: Cask på krogen. Pris: 78:00 för 568 ml.

Bild: Highland Brewing company.

Notiser LXII

2011-12-05T20:14:00.001+01:00

Är det inte humlebrist så är det maltproblem. Enligt Göteborgsposten har årets skörd stora problem med svampskador, vilket kan leda till höjda ölpriser i vår. Länk.

= = =

Ett projekt med namnet N Stor Stark försöker dra in pengar till sin kommande verksamhet, där stora tillväxtmöjligheter under vinst utlovas. Affärsvälden skrev om det här för några veckor sedan: Länk.

Personligen har jag svårt att se en ny spelare på marknaden växa på det här sättet, det känns inte som om de kan muta in någon ny mark på det sätt de hoppas.

Tack till Henrik för tipset.

= = =

Om du tycker att milk stout är för mainstream så har danska Gundestrup Mejeri & Bryghus Valle's Bock, där extra näring tillförts från ostbiprodukten vassle (valle är danska för vassle). Normalt kan inte öljäst bryta ner laktos, men här har man använt någon annan slags jäst.

Nyheten från Foodculture, länk.

Vi väntar nu bara på att Mikkeller, To Øl. Evil Twin eller någon annan galenpanna brygger öl med grönmögelost som jästkälla.

Eller kanske inte.

Eller så har de redan gjort det.

= = =

Att Systembolaget har en ny VD med bakgrund från handeln börjar nu märkas. För några dagar sedan lanserades en tjänst med e-beställning av nyheterna i kvotgrupp T7, alltså vinkällarsläppen. I praktiken har det alltid varit så att släppens få flaskor delats upp mellan de tre butikerna och depåerna. Det är de sista som nu kommer att kunna beställas av oss ute på landet. Mer att läsa här.

Jag gillar detta, och hoppas att framtida Ingrid-incidenter™ ska kunna undvikas.

= = =

Fortfarande förkrossad att inte ha vunnit Beer Wars-DVDn? Humligheter ger en ny chans! Länk.

= = =

Minst två personer försökte i våras överleva enbart på (stark) öl och vatten under fastan, som vissa munkar lär ha gjort en gång i tiden. En av dem, J Wilson (blogg: Brewvana), har nu skrivit en bok om sina upplevelser: Diary Of A Part-Time Monk.

= = =

Brattanomyces, jästgruppen som ”mumsar i sig vilken sockerart som helst, men gör det oerhört långsamt” (Tomas Danko), som älskas av lambicbryggarana och skys av alla andra i branschen, har nu fått sitt genom kartlagt. Från BeerNews (länk).

Skebo Heeri Kuu

2011-12-05T18:36:00.001+01:00

Jag är väldigt svag för referenshumor. I Manegen Med Glenn Killing eller Hassan Med Topplistan. Det är min sorts humor. Förutom busringandet då. Sketcherna var roligare.

Som vinnaren i ringa-in-tävlingen ”Indieskämt”:

- Varför kan Page Hamilton stagediva hur mycket som helst utan att skada sig?
- Han har Helmet.

Obetalbart. Programmet blev givetvis ännu roligare att ha en tidig indienörd i gymnasieklassen som kunde förklara de obskyraste sakerna.

Referenshumor. Denna uppskattning har en baksida, jag blir lätt lite inåtvänt funderande om jag hittar något som kan vara referenshumor, men där jag saknar referensramarna. Som film. Jag tittar inte på spelfilm, så där har jag nog missat en hel del humor.

Som den här ölen: Herri Kuu från Skebo Bruksbryggeri, specialbeställd för Akkurats skotska veckor som pågick fram till för några dagar sedan. Det är en 80/-, en scottish ale på 4,3 % som fanns på cask.

Är det referenshumor där jag missar referensen? Kanske, det känns lite så. Hm, om jag skulle skriva in recensionen i stället? Det är inte mycket annat att göra när jag sitter hemma med förkylning och feber.

Färgen är mörkt röd, vätskan klar. Det låga skummet är ljust brunt.

Den mjuka doften har toner av honung, trä och karamell. Den är ganska lätt men väldigt balanserad.

Smaken startar med en spännande ton av nyklippt gräs och en mjuk mild beska. Jästiga toner av trä som jag väl känner igen från deras andra öl, kan det vara jästen eller de öppna jäskaren som ger den här välbekanta tonen? Den ganska lätta och korta eftersmaken har toner av karamelliserat socker/knäck och fruktig humle.

Kolsyran är något starkare än vad jag väntat mig från en real ale. De små bubblorna är lätta på tungan. Vätskan är medelmjuk och aningen torr.

En skotsk ale ska ha fokus på sötma och malt. Tyckte ärligt talat att den här var lite för lik de andra specialölen som Skebo brukar brygga åt Akkurat/OT, jag läste någonstans att de brukar ”vrida och vända på sina recept för att få fram nya speacialare” och det ger öl som är rätt lika varandra. Speciellt med den hussmak som de utvecklat genom åren. Inte alls dålig, men inte så maltig som jag hoppats på.

Betyg: 3,13. Tillgänglighet: Engångsbrygd, cask på krogen. Pris: 78:00 för 568 cl.

Real Ale-lineup!

Ridgeway Lump of Coal

2011-12-04T15:06:00.001+01:00

Veckan i Stockholm innehöll en och annan öl.

Den första jag recenserade var på Man In The Moon, ~~Östermalmskrogen~~ Vasastadskrogen som jag ofta glömmer bort. Det är fel del av stan liksom. Att de inte själva importerar gör också att deras öl ofta också dyker upp ute hos oss ute på landet. Men nu hade jag ätit en utsökt Bibimbat på Ariarang, och då låg ju Man In The Moon i närheten.

Hm, det var nog 5 år sedan senast eller något ditåt.

Stället var sig likt, det är en av de få krogar i Sverige som har baren i en ö i mitten av lokalen. Det är murrigt och brittiskt på ett trevligt sätt. Och ganska lugnt en tidig tisdagskväll.

Under december kör de med en stor julölskampanj, ”En Godare Jul”, som man kan läsa mer om här. Jag ögnade igenom fatölssortimentet med stor entusiasm och valde till sist ut en svart öl, Lump of Coal från engelska Ridgeway Brewing. Fatet är från förra årets tappning, 2010.

Färgen är svart, det fingertjocka skummet är gyllenbrunt. Lite skumrester blir allteftersom kvar på glaset.

Doften innehåller framför allt söta röda bär, lite beska, lakrits oh hallongodis.

De röda bären återkommer i smaken, liksom en bränd ton som gav associationer till brända popcorn. Salta hallon-godis noteras också. Eftersmaken är relativt lätt med mer av de där röda bären, lite ren lakrits och tyskt rågbröd. Växande fruktig efterbeska och aningar av lagrat starkvin.

Kolsyran är frisk, de små bubblorna lika friska. Vätskan är rätt lätt, men inte så det stör.

En engelsk stout som höjer sig över medelbetyget, jag insåg först i efterhand att den var på 8 %, jag hade själv gissat på kanske 5 % så välgjord var den. Tyvärr serverades den på tok för kall, något som tjejerna i baren var medvetna om men som det inte gick att göra något åt. Det förtog dock något av upplevelsen även om jag försökte ignorera detta vid betygsättningen.

Betyg: 3,85. Tillgänglighet: Fat på krogen. Pris: 89:- för 500 ml.

Bild: IBU Store.

Beer Wars-utlottningen utlottad!

2011-12-03T10:53:00.001+01:00

Jag har varit i Stockholm under veckan, på kurs. Den övriga tiden ägnade jag mig åt att samla krogkvitton och ölrecenseioner. Så inom kort blir det lite mer bloggaction igen.

Nu är det hög tid att presentera vinnaren av Beer Wars-utlottningen! Det blev Karl Räms som kammade hem filmen, grattis!

Själv vill jag tacka Despotz Media för film och distribution. Ni andra, mindre lyckliga, kan fortfarande förhandsboka denna utmärkta öldokumentär hos exempelvis CDON.

Beer Expo 2012

2011-12-03T10:27:00.001+01:00

Festivalen 2010.

I höstas började Folkets Park i Linköping att omvandlas till ett bostadsområde. I och med det fick plötsligt föreningen de pengar de behövde för att kunna helrenovera Cupolen-huset. Något som satte igång omgående. Ombyggnaden har länge varit planerad och behövd, men det ställde till det för ölfestivalen Beer Expo som tänkt sig ha sin festival där under våren.

Nu har det problemet blivit löst, festivalen flyttar till konferenscentret Tornet på gamla slakthusområdet!

Redan nu är listan med utställare imponerande:

Wicked Wine Sweden
Ängö Kvatersbryggeri
Närke Kulturbryggeri
Oppigårds Bryggeri
TWC Dryckesutbildning
Slottskällans Bryggeri

och fler lär komma. 17 mars är datumet som gäller. Fortlöpande information finns framför allt på Beer Expos Facebooksida.

Krušovice Imperial

2011-11-27T20:19:00.001+01:00

Strax innan Stockholm Beer i höstas fick jag ett paket med posten (liksom en del andra ölbloggare). Den innehåll två tjeckiska öl, en ljus och en mörk. Samt ett fint glas, lite informationsmaterial, en fribiljett till festivalen och en inbjudan att prata med en gästande tjeckisk bryggare.

Generöst värre. Jag var inte riktigt lika tacksam tillbaka, så det blev ingen intervju. Men nu hittade jag den ena av flaskorna, Krušovice Imperial från Královský Pivovar Krušovice (som ägs av Heineken). Det är en ljus tjeckisk pilsner på 12° P och 5 %.

Som jag, trots att det varit en stapelvara på De Klomp under de första åren, inte alls recenserat. Det finns bara en sak att göra åt det:

Färgen är gul med en aning guld (6 EBC), vätskan är klar. Det tre fingrar höga skummet är vitt och hårt, det sjunker långsamt ner och lämnar massor av skumrester på glaset.

Doften är mjuk, len och mycket balanserad. Söta toner av honung, smör och färska blommor. Ren beska i bakgrunden, liksom aningar av wellpapp.

Smaken är mjuk, len och mycket balanserad, den med. Ganska lätt faktiskt. Lite smör-toner, lite blommor och gräs. En mild ren beska, lite söta kex. Eftersmaken har en långsamt växande beska, mer smör och en något torr ton. Avslutningen är mild och väl sammanhållen.

Kolsyran är mild till mediumstark, de små bubblorna friska. Vätskan är medel-mjuk.

En mycket balanserad pilsner, så ren och välgjord att den gränsar till att bli småtråkig.

Betyg: 3,78. Tillgänglighet: Systembolagets fasta sortiment. Pris: 14:90 för 500 ml (jag drack en 330 ml flaska som var ett varuprov). Bäst före: 22. 05. 2012.

Beer Magazine

2011-11-27T15:48:00.001+01:00

För ungefär en månad sedan läste jag i någon svensk ölblogg att Press Stop tagit hem en öltidning – något som saknats sedan brittiska Beers Of The World blev nedlagd för några år sedan.

Det borde man ju uppmuntra, tyckte jag, men hann inte så mycket mer innan frugan köpt #21 (sep/oct 2011) av Beer Magazine åt mig i den lokala Press Stop-butiken. Det var 3-4 veckor sedan och jag har sedan dess bläddrat i denna amerikanska tidning, utan att riktigt komma loss med att skriva om den.

Jag prenumererar på en annan amerikansk öltidskrift, Beer Advocate Magazine, sedan innan den började ges ut. Tyvärr kan man inte längre prenumerera på den utanför USA, men jag lyckades slinka igenom. Det är alltså tidningen jag har som referens när jag läser den här.

Tidningens slogan på omslaget är ”Drink · Laugh · Learn · Happy Hour” och redan där anges tonen, att jämföras med ”Respect beer!”.

Och just tonen skiljer tidningarna åt. Efter lite bläddrande insåg jag en annan bidragande orsak till detta: Beer Mag har sitt säte i Riverside, Kalifornien. BA Mag har sitt i Boston, Massachusetts.

Beer Magazine är grabbigare och avspänd på ett lite nervöst sätt. När jag tittar bland tidigare nummer är omslagstemat tydligt: Snygga brudar med generösa urringningar. Och öl. BA Mag brukar ha bilder på bryggare, bryggerier eller barinteriörer.

Och ungefär på samma sätt fortsätter det inne i tidningen.

Huvudartikeln är en intervju med årets upplaga av ”The St. Pauli Girl”, som vunnit en amerikansk skönhetstävling och får därför vara på etiketten på en serie öl från Bremen, St. Pauli Girl. En öl jag inte stött på, men jag var nog å andra sidan bara på Mc Donald's när jag stannade till i Bremen. Den verkar vanligare i USA.

Fast det finns artiklar om öl också. München Dunkles är i fokus i en fyllig stil-artikel. Intervju med en bryggare från en bryggpub i Hollywood och ett reportage från Deschutes Brewery.

Liksom längre recensioner av 15 öl: Bootlegger's Knuckle Sandwich DIPA får högsta betyg, 98/100, Northen Brewing Honey Brown Lager får lägst, 86/100. Å andra sidan kostar ett sexpack av den senare bara $ 5 så den rekommenderades ändå. En kul detalj är att vid varje öl ser man var i USA den distribueras. Lärdom: De verkar inte ha så kul i Alabama…

Öl och mat får även det plats. Ett annorlunda perspekiv ger artikeln om att brygga egen öl primärt för att ha som matlagningsingrediens. Eller använda malt och humle som matingredienser. Tom Leykins är är tydligen en känd och kontroversiell radio-kock som bjuder på ett recept till en spansk kycklinggryta, Arroz Con Pollo, som kokas med sake och Firestone Walker Doubble Barrel Ale. Det ska nog testas vid tillfälle.

Tidningen har också ett temauppslag med ”roliga ölnamn”: Golden Showers, Tactical Nuclear Penguin, Happy Ending, Panty Peeler, 400 Pound Monkey… Tja, jag har väl inte amerikansk humor.

Hembryggarna har en del att hämta i en ganska detaljerad artikel om hur man håller fat och fattappar rena. Liksom en artikel om hur man kan odla humle och korn själv.

Okej. Listor finns också. För att fira att de fyller 21 presenterar de sina 51 bästa öl de recenserat hittills. Generellt verkar betygen vara väldigt höga, men de förklarar också att de bara publicerar de högst betygsatta testerna. Fast listan ser inte riktigt ut som på Beer Advocate eller RateBeer. Här är de öl som alla fått 98/100, det hittills högst utdelade betyget:

Ballast Point Sea Monster
Bootlegger's Knuckle Sandwich DIPA
Flying Dog Coffee Stout Batch 2
Goose Island Bourbon Coffee Stout
Oskar Blues Ten Fidy
Great Divide Yeti Imperial Stout
Sweetwater Happy Ending Imp. Stout
Sierra Nevada Hoptimum Imp. IPA

Så, vad tyckte jag? Nja. den var nog inget för mig riktigt. Jag håller mig nog till den mer Europeiska, tråkigare och mer faktaspäckade Beer Advocate Magazine.

BA Mag, förresten. De flesta trodde väl att det var ett självmordsprojekt att börja ge ut den tidningen, och genom åren har den varierat i format, distribution och papperskvalitet. Men nu är de uppe i #57, tidningen blir allt tjockare och snyggare och de har faktiskt heltidsanställt ett par redaktörer. Tidningen drar dessutom in pengar till websiten, det var det nog ingen som trodde då.

Samuel Adams Winter Lager

2011-11-26T20:12:00.001+01:00

17 december 2004 recenserade jag Samuel Adams Winter Lager från Boston Beer Company, då tyckte jag att det var en riktigt trevlig halvmörk lager, men kanske inte riktigt en bock som den klassas som på Beer Advocate. Då fick den 4,05 i betyg. Vad tiden går… Hög tid att åter göra en recension!

Ölen ger ett mjukt och lite trögt intryck när jag häller upp den. Färgen är ljust brun (16 EBC) och vätskan klar. Det två fingrar höga skummet är varmvitt. Nästan inga skumrester blir kvar på glaset.

Doften är något metallisk. Jag noterar lite rostade toner, rågbröd och en fruktig beska.

Smaken är först rätt besk. Sedan kommer det bröd, rostade nötter, blommor och lite smör. Citrus i bakgrunden. En rejäl sötma. Eftersmaken är maltig och halvsöt med en del blommor, bröd och hö-aktig humlig beska. Avslutningen är aningen kladdig.

Kolsyran är mild till medium, de små bubblorna medelstarka. Vätskan är aningen läsk-kladdig.

Nej, någon bock är det inte. Men en helt okej och rätt så tysk wienerlager med väl sammanhållna smaker. Trist med en där metallen i doften. Ölen är nog likadan nu som för 7 år sedan, men jag nog blivit lite mer blasé sedan dess.

Betyg: 3,75. Tillgänglighet: Systembolagets säsongsortiment jul 2011 (lagerstatus). Pris: 17:50 för 355 ml (denna flaska var ett varuprov). Bäst före: SEP 12.

Rester

2011-11-25T22:08:00.001+01:00

Kvällens öltema fick bli ”drickande av ölrester”, öl jag tidigare recenserat men fått/köpt fler flaskor av.

Först ut var Limfjords-Porter från danska Thisted Bryghus, en stark porter som på danskt vis kallas double brown stout på etiketten. Bryggd med lakrits. Drack den våren 2007 efter besöket i Aalborg, gav den då 3,45. Idag skulle jag nog gett den ett något högre betyg, säg 3,6? Trevlig.

Sedan blev det engelsk pale ale från Kronoberg: Kallebryggeriet Kung Inge, en av de flaskor jag fick av min vän Peter i somras. Trots att den passerat bäst-före med några veckor så var det fortfarande en klart drickbar öl. Visst fanns antydningar till blöt wellpapplåda och lite läder, man inget som störde så jättenycket. Vilket är ett mycket bra betyg till ett litet bryggeri! Snabbetyg: 3,1.

Till sist Rauköl från S:t Eriks. Här flyttas jag åter tillbaka till Bamberg. De må ha använt rar gotländsk rökmalt, men för mig är det här 100 % Bamberg. 3,7 i betyg? Jo. (Bild: Galatea)

Systembolagets nyheter småpartier (T7) december 2011

2011-11-25T14:45:00.001+01:00

Bild: coljay72. Licens.

Den här listan över exklusiva nyheter från Systembolaget var ovanligt sen, så ni vet väl redan vad som kommer på torsdag 1 december. Det här är kvotgrupp T7, alltså de varor som släpps i vinkällarbutikerna och beställbara om 1 flaska per kund första dagen från andra butiker.

På allmän begäran är nu varunumren med i listan.

Varunummer, namn, alkoholhalt, storlek, beställt antal, pris

11192, Low FrEQuency Liquorice Stout, 5 %, 330 ml, 1.000, 29:90
11195, Strömsholms Malakias, 5,8 %, 330 ml, 3.000, 29:90
11197, Siguna Ace of Spades IPA 2011, 15 %, 330 ml, 600, 149:30
11194, Mikkeller Spontancassis, 7,7 %, 375 ml, 720, 69:90
11196, Mikkeller Wet Hop Kellerbier, 5,5 %, 330 ml, 1.800, 39:90
11190, Shepherd Neame Generation Ale 2011, 9 %, 750 ml, 424, 199:00
11037, Samuel Adams Utopias 2011, 27 %, 710 ml, 120, 1.300:00
11193, Dark Horse Tres Blueberry Stout, 7 %, 355 ml, 1.200, 44:90
11370, Anchor Christmas Ale 2011, 5,5 %, 1.500 ml, 600, 179:50
11191, Samichlaus Barrique 2011, 14 %, 1.000 ml, 240, 217:20

Så som av en slump är jag i Stockholm nästa vecka. Ska nog smyga förbi Regeringsgatan och se om det finns någon lakritsstout och kellerbier kvar…

Undrar hur Sigtuna resonerat vid prissättningen av deras DIPA?

Utlottning: Beer Wars

2011-11-24T20:29:00.001+01:00

Under våren 2009 var det premiär för en öl-dokumentär, Beer Wars – Brewed in America. Bakom filmen stod Anat Baron, en filmare med en bakgrund i mikro-byggbranschen.

Filmen pekar framför allt på de stora skillnaderna som små och stora bryggerier har i USA när det gäller att komma ut till konsumenterna och marknadsföra sig. Det system som en gång utarbetats i USA, three tier, för att undvika monopolsituationer trots få aktörer fanns, ansåg Baron vara ett problem för nya spelare på marknaden.

I filmen intervjuas allt mellan konsumenter, bryggare, distributörer och ölkändisar om situationen. Problematisering sker.

Det var mycket snack om den här filmen på bloggar och forum när den kom ut och trots att den inte var först – jag tänker exempelvis på den mer underhållande och betraktande filmen American Beer från 2004 – så anses den som en av de viktigare öldokumentärerna.

De vänliga människorna på den nyblivna Svenska distributören Despotz Media har skänkt en DVD till Ofiltrerat som givetvis kommer att lottas ut till er läsare!

Och det funkar som vanligt: Skicka ett mail till bark@ofiltrerat.se med ordet "ölkrig" i titeln. Tävlingen pågår i en dryg vecka, fram till fredag 2 december 2011, 21:00.

Ni som inte vill chansa och tävla kan i stället förhandsboka filmen hos CDON eller Discshop eller där du handlar DVD-skivor vanligtvis. Officiellt releasedatum är 8 december.

Zhiguli Barnoe

2011-11-24T19:43:00.001+01:00

Såhär en månad före julafton tänkte jag dricka något som var så långt från julöl som jag kunde komma. Svaret stod i kylen: Zhiguli Barnoe, en rysk ljus eurolager från Moskovskaya Pivovarennaya Kompaniya (Mosbrew) på 5 %. Svensk importör: Tre Svampar Import Export.

När jag häller upp ölen ur den oväntat lätta flaskan med sin Sovjet-inspirerade design möts jag av en guldfärgad vätska (7 EBC) som är klar och toppad med ett aningen gulaktigt två fingrar högt skum. Inga skumrester blir kvar när det långsamt sjunker ner.

Doften är lite instängd, men med en kraftigare (ren) beska än vad jag väntat mig. Men mest är det korn, spannmål och en viss sötma.

Smaken är väldigt söt med blommiga toner och en hel del deg. Eftersmaken har lite mer ren beska, som snuddar vid det metalliska. Och, faktiskt, ännu mer sötma.

Kolsyran är rätt så kraftig med små småvassa bubblor. Vätskan är aningen kladdig.

Ren, enkel och rakt på. Och väldigt söt. Anledningen till Systembolagets val av den här till det fasta sortimentet står att läsa i 2011 års Lanseringsplan:

Lager flaska internationell (…-5,9%), T2, Ryssland, -, Komplettera ursprung

Och när jag läser en av Beer Advocates få ryska medlemmars recension av denna öl inser jag att det väl var rätt val: ”All in all it's much better than other russian macrocrap.”

Betyg: 2,68. Tillgänglighet: Systembolagets fasta sortiment 1 oktober 2011. Pris: 14:50 för 330 ml. Bäst före: 01.06.12 (bryggd 01.09.11).

Göteborg Porterfestival 2011 - III Brygghusvisning

2011-11-23T19:18:00.001+01:00

Som en del av Göteborg Porterfestival arrangerades ett par ”Brygghusvisningar”.

Jag hängde med på den andra av dem, så kring femtiden samlades jag och ungefär 25 andra nyfikna besökare under ledning av Stefan ”Mr Mohawk” Gustavsson. Vi gick ut från hotellet och in i en kontorsentré och upp ett par trappor för att komma in i ett kontor som verkade tillhöra ett företag som jobbade med hamnlogistik och lyftkranar. Tror jag.

Inne i kontoret fanns mycket riktigt en rejäl vörtpanna, en lika stor mäskpanna och en vacker keramikrelief på en av väggarna.

Vi fick varsitt provglas Carnegie Porter 2010 och möttes av en äldre man i PDA-klädsel (bonjour, hög hatt) i en stol. Han presenterades av Stefan som Lennart Sätmark, en gång i tiden bryggare, kvalitets- och analysansvarig hos Pripps' verksamhet i Carngiebruket.

Lennart började berätta sin historia, med kortare och längre utläggningar åt olika håll.

Hål hade tagits upp i mäskpannan, som nu fungerade som relaxrum.

Som nyutbildad organisk kemist hade han först jobbat på Volvo Flygmotor, men bytte ganska snart till Pripps med argumentet ”bränsle som bränsle”. Han gick igenom processen att brygga porter pekandes på pannorna. Vi fick reda på inmäskningstider och vörtkok-temperaturer. Som jag uppfattade det fick portern enbart bitterhumle tidigt i koket.

Efter att vörten kylts tillsattes två jästkulturer, underjästen P1 C1 och överjästen P2 C2. Sedan skickades den ut till de så viktiga klassiska öppna jäskaren.

Jag var inte alls beredd på att träffa denna kunskapskälla, så jag kom inte på alla frågor som jag nog borde ställt. Att Carnegie bryggts med dubbla jäststammar visste jag redan, men jag förstod inte vid vilken temperatur det skedde.

Efter jäsning, som jag tror skedde under rätt lång tid, pastöriserades. filtrerades och buteljerades ölen.

Efter den här genomgången berättade Lennart om flytten av porterbryggningen. Anledningen var att bryggeriet i Klippan, Göteborg var för litet och gammalmodigt. Flyttlasset gick under 1975 till ~~Sunne~~ Frykdalens Bryggeri i Torsby, som valts eftersom även de hade öppna jäskar.

Pripps lade under sextio- och sjuttiotalet ner ett stort antal bryggerier, och snart även Sunne. Carnegie Porter (fortfarande bara folkölsvarianten) var en mycket marginell produkt vid den här tiden, och troligen inte speciellt lönsam. Men det var bryggarmästarnas favoritöl, så det var aldrig någon ekonom som vågade föreslå att den skulle läggas ner.

Flyttlasset gick nu till Sundsvall, även där fanns det öppna jäskar. Det var här som man började brygga starkportern, som under att antal år bryggts ganska inofficiellt, 1985. Många anser att det här var ölets verkliga guldålder.

Inte heller Sundsvallsbryggeriet fick vara kvar, så 1992 flyttades åter porterbryggandet, den här gången till Bromma. Här skedde stora förändringar, ölen bryggdes nu i höga jästankar och överjästen P2 C2 ”slarvades bort”. Jag tror Lennart såg lite ledsen ut när han konstaterade ”Det var då det slutade vara porter…”. Jag är inte säker. för det var fullpackat i kontorsrummet med vörtpannan och jag stod bakom ryggen på honom.

Ölen bryggdes i Bromma, men skickades med bulk-lastbil till Pripps' bryggeri i Västra Frölunda där det tappades på flaska.

Inte heller Brommabryggeriet fick vara kvar när Carlsberg tagit över. 2004 flyttades avv svensk tillverkning till det tidigare Falcon-bryggeriet i Falkenberg, en av Carlsbergs största produktionsanläggningar. Här uppkom en hel del problem eftersom varken människor eller teknik var anpassade till den här typen av öl. Men det blir allt bätttre och man gör numera en fullt duglig öl, även om jag personligen tycker att den mognar mycket fortare och tappar snabbare än ölen från Bromma.

Här mättes resultaten från de olika jäskaren. Tror jag.

Vi var nu framme vid nutid och Lennart började berätta om sin utlandskarriär. Pripps genomförde på sextio- och sjuttiotalet ett antal mer eller mindre lyckade utlandssatsningar, och det hade ofta varit han som höll i det bryggtekniska.

Först till Mallorca, där man köpt upp ett mindre bryggeri som döpts om till Pripp Española S.A. Under hans ledning fick man till ett bra lageröl, men det var stora problem att sälja det: De svenska charterturisterna var inte alls intresserade av att dricka Pripps i solen utan fördrog spanskklingande drycker. Och lokalbefolkningen kunde inte uttala ”Pripps”. Det hela löstes genom att köpa upp ytterligare ett mindre bryggeri och ta deras namn.

Jag har länge funderat över de här satsningarna på att bygga bryggerier på exotiska platser. Varför gav sig Pripps in på detta äventyr? Nu fick jag svaret att Pripps ville växa, och de ansåg att de inte kunde bli större än de redan var i Sverige. De europeiska marknaderna ansågs för svåra att ta sig in på, och då återstod nya outvecklade marknader.

Flera resor och uppstarter av utländska bryggerier, eller oftare övertaganden av existerande bryggerier. Ett antal i stillahavsområdet, bland annat Vanuatu, Tonga (Royal) och Amerikanska Samoa. Samt Burma, men där blev de inte kvar så länge. Juntan behandlade visserligen dem väl och de fick en tiofaldig produktionsökning i det lilla bryggeri som köpts, men det var en ganska obehaglig situation och stämning i landet. Mången anekdot berättades innan vi åter lyckades leda in honom på ämnet porter.

Vi fick nu en än mer detaljerad redogörelse för hur man bryggt med den utrustning vi hade framför oss, hur man värmde och kylde vörten med vatten och ånga. Ämnet infusionsmäskning vs. dekoktionsmäskning togs upp. Lennart argumenterade starkt för infusions-varianten; den var mer ekonomisk, lättare att kontrollera och gav ett mer förutsägbart resultat.

Nu hade många av deltagarna gått tillbaka till festivalen, men vi var några entusiaster kvar som lyssnade vidare. Vi fick bland annat höra om vad man gör med mindre lyckade batcher, fick höra anekdoter om olika bryggerier, bryggare och öl. Exempelvis varför det i övrigt så tyska Krönleins har råfrukt i lagern Crocodile.

Till slut undrade någon om man skulle kunna börja använda bryggverket igen. Nej, var svaret. De delar som är kvar är bara där som dekortation, och allt som funnits under det golv vi stod på revs ut för att ge plats för kontor.

Att den här delen var kvar var mest av en slump: Hyresgästen hade flyttat in när huset fortfarande var orört, och under det att hotellet hade rivit ut resten av huset hade det här snickrats ihop tillfälligt i väntan på vad som egentligen skulle ske. PDA hade genom året försett företaget med porter för att hålla dem på gott humör.

Fast, påpekade Lennart och Stefan, det är frågan hur länge det här får vara kvar. Visst är det snyggt och ger en unik kontorsmiljö. Men det är också väldigt mycket pengar lagrade i all koppar.

Så vandrade vi ut, och i alla fall jag var lite tagen av denna livsberättelse och porterkunskapskälla.

Och med det tror jag att rapporterna från årets porterfestival är över. Av det lilla jag hört funderar PDA redan på hur de ska få till nästa festival, hösten 2013. Jag kommer nog att vara där.

Göteborgs Porterfestival 2011 - II Carnegieprovning

2011-11-22T19:28:00.001+01:00

En bra ölmässa är inte bara mingel och klunkande, det är seminarier och provningar också.

Göteborg Porterfestival var inget undantag, snarare tvärtom: Det var 2-5 arrangemang varje timma! Ur programmet:

Ost och porter
Choklad och porter
Mummaprovning
Porterhistoria
Carnegieprovning

Jag köpte biljetter till den första Carnegieprovningen och den andra Brygghusvisningen.

Carnegieprovningen var klockan 14 i ett av hotellets mellanstora mötesrum,. jag tror vi var kring 25 personer som med van hand leddes av Marc Rothausen, Lord vice Chancellor i Porter Drinkers Association och med ett förflutet hos Pripps.

Provningen rivstartade med en kort genomgång av Carnegiebrukets tidiga historia under det att Marc portionerade ut Carnegie Porter av årgång 2010 och Carnegie Porter 3,5 (”matlagningsportern”), byggd i somras. Vi ombads att jämföra, och jag har faktiskt inte provat de olika varianterna direkt mot varandra tidigare. Folkölen tyckte jag både var lättare och torrare än den starkare.

Vi fick veta att det i basen är samma öl på 5,5 %, men folkölen är utblandad med ljus lager för att få rätt alkoholhalt. Ett slags half 'n half alltså. Vi fick också veta att det totalt säljs ungefär en miljon liter Carnegie Porter per år, med klara toppar kring älgjakt och jul. Detta är en kraftig ökning sedan den djupaste dalen i början av sjuttiotalet då en dryg tiondel av denna volym tillverkades per år (då bara som folköl).

Nästa flaska var från 2001. Jag jämförde med den färska och noterade att den mognat bra; madeira, söta röda bär, marsipan och passerade jordgubbar. ~~Det här var den tredje årgången som tillverkades i Falkenberg, och det var väl ungefär där som de började få hyfsad ordning på saker och ting igen~~. Den bryggdes i Bromma och var bättre än väntat.

Marc berättade nu om de olika platser som Carnegie Porter tillverkats på genom åren (Göteborg, Torsby, Sundsvall, Bromma, Falkenberg) och de tekniska förändringar som samtidigt skett.

Nu hivades det upp rariteter ur en kartong: Starkportern från 1986, som genom en mängd lyckliga slumpar kommit att bevaras till vår tid.

Jag har under det senaste året varit lite sur på mig själv att jag inte passat på att dricka denna utsökta öl, bryggd i Sundsvall som den andra omgången av starköls-Carnegie, då just den årgången fanns i cuvée-listan hos Akkurat: Jag har hört så mycket gott om de här årgångarna av andra, men aldrig själv haft möjligheten att prova.

Och nu fick jag det!

Något om åldrandet i denna öl: Ölen är pastöriserad, så det är ingen jäsprocess som sker i flaskan, utan ett långsamt oxiderande och övrig nedbrygning som skulle vara katastrofal för de flesta andra öl, men här ger de ”felsmaker” som uppstår snarare en större komplexitet, rundhet och elegans.

Jag hällde andäktigt upp en skvätt ur 25 cl-flaskan som vi kring bordet delade på. Svart och tjockt, nästan helt utan kolsyra. Så noterade jag

Madeira. Många oxiderade toner. Alkohol. Exotisk frukt. Torkade hallon. Torr-söt och oerhört fyllig. Stram mild beska. Ingen kolsyra i munnen. Torrt slut.

En stor ölupplevelse, helt klart. Dagns största? Årets störta, med viss säkerhet! Häftigt att få ha druckit en 25-årig Carnegie Porter, som dessutom ~~tagnerade~~ krossade mitt gamla ”rekord” med 5 år.

Wow.

Efter detta vidtog en diskussion kring Carlsbergs hantering av varumärket Carnegie Porter. Jag kom in på fatöl. Varför finns inte portern på fat idag, som den en gång gjorde? Markanden idag borde ju finnas, jag kan tänka mig att det skulle vara en perfekt produkt åt inte minst Bishops Arms.

Ungefär det här fick jag som svar: I början av 1990-talet var det en engelsk pubtrend i Sverige. Till det tog Pripps fram Carnegie Porter på fat, liksom den då nya ölen Carnegie Pale Ale, en klassisk engelsk ~~bitter på 3,6 %~~ pale ale på 4,5 % - en öl jag har luddiga men positiva minnen av. Till detta erbjöds pubarna en snygg fatpump med huvud i porslin med två kranar liksom en hel del reklammaterial: Plåtskyltar, glas, öppnare, barmattor, handdukar etc.

Det var ju innan dagens prispress, så man kunde göra sånt då…

Men det gick hyfsat.

Om det inte varit för att någon (Pripps? Falken?) fick distributionen av den då i Sverige ganska smala produkten Guinness Stout på fat. Kväve-upphällningen tillsammans med rejäl marknadsföring och en trendomsvägning från det engelska till det irländska pubidealet tog sakta men säkert död på Carnegie på krogen. Och när Bromma-bryggeriet inte kunde sälja mer än 50 fat per batch så ansågs det ohållbart att fortsätta produktionen. Så ungefär i höjd med att Carlsberg köpte Pripps 1999 så var båda produkterna borta ur sortimentet.

Raskt över till provningens sista öl: Carnegie Special 175th Anniversary Porter. Vi pratade här lite om denna öl och den uppmärksamhet den fått, inte minst i New York dit det skeppats ett antal key-keg som ska portioneras ut via Brooklyn Brewery.

Lite av stramheten kändes igen från den färska starkportern, men annars var likheterna ganska små. Å andra sidan är det här en ursprungligen starkare öl, bryggd med blandjäst som på gamla tider och så en ordentlig lagring på bourbon-fat. Och det var mycket vanllj och bourbon i den, liksom en nästan snaps-lik alkohol. Mycket av brända toner och en del sötma. Mmmmh. Bra. Men den behöver nog ligga och vila ett tag.

Efter detta var det ytterligare några frågor och diskussioner kring varumärket och ölen, varefter Marc fick välförtjänta applåder och vi tågade ut för att dricka ännu mer svart öl.

En riktigt bra faktaspäckad provning i ett högt och underhållande tempo. Tack!

Göteborg Porterfestival 2011 - I

2011-11-21T22:45:00.001+01:00

Under det att Alla Andra Svenska Ölbloggare™ frotterade sig på Örebro Öl & Whiskeyfestival så valde jag att ta bil och fru till Göteborg, där den tredje upplagan av Göteborg Porterfestival genom tiderna gick av stapeln.

Jag valde att boka ett paket med en natt i superior-dubbelrum och biljetter till festivalen för 1.370:00 vilket jag tyckte var helt okej, speciellt som parkering ute ingick. Det var faktiskt väldigt lyxigt att bara ta hissen till sitt rum om man kände för en liten paus i porterdrickandet. Eller bara gå på en egen toalett!

Hotellrummet.

Arrangemanget utspelade sig alltså på Hotell Novotel. Vilket inte bara är ett ****-hotell, utan också det hus där Carnegie-bruket låg under nära 200 år. Så en mer passande lokal är svårt att hitta. Eller, ja, hotellet har delar av fasaden kvar av bryggeriet, resten är utblåst och nybyggt. Utom vissa delar som jag nog återkommer till.

Nå, vi hade startat resan halv åtta från Linköping på morgonen, så vi var framme rätt lagom till festivalens öppnande 12. Frugan tog spårvagnen till Haga för lite shoppande, jag köade under tiden i lobbyn för att få min stämpel och röstsedel samt instruktionen att följa ljudet för att hitta rätt.

Vilket inte var så svårt med tanek på de ljudvolymer som två män med säckpipa får fram: Detta var nämligen introduktionen till festivalens öppnande. Sedan hölls ett kort välkosttal och medlemmarna i Porter Drinkers Association vände sig mot Carnegie-vörtpannan och skålade i porter för att högtidligt inviga festivalen.

Något lite om festivalen då: Det är ett arrangemang av Porter Drinkers Association och Svenska Ölfrämjandets Göteborgssektion tillsammans med Novotel. Festivalen hålls under senhösten vartannat år och det här är som sagt tredje gången den hålls. Besökssiffrorna är intressanta:

2007 - 250
2009 - 400
2011 - 680

Vilket flera av arrangörerna jag pratade med återkom till: De var glatt överraskade och lite förvånande över det stora intresset.

Det är ju ärligt talat en ganska smal festival, om man tänker efter. 100 % mörkbrun och svart öl. Visst finns variation – engelsk porter, irländsk torr stout, välhumlade svarta öl i amerikansk stil och imperial-varianter. Men ändå: Inget ljust eller mellanmörkt, inga belgare och inte en IPA i sikte!

Och samma helg som Örebromässan. Men arrangörerna verkade nöjda: I de lokaler man har tillgång till, två större konferensrum och en hanfull mindre rum, så får amn in 700 och det var så många biljetter som sålts. Man kan ju inte har fullare än fullt, liksom.

Arrangemanget som sådant påminde en hel del om SMÖF… En arrangör har köpt all öl, man betalar med klippkort och alla som jobbar är där ideellt. Vilket faktiskt gör stämningen avslappnad och familjär, visst fanns det någon skavank här och var men man får så mycket mer av entusiasm. Och dyrt var det inte: Normal entré kostade 150:00 eller 100:00 för medlemmar i PDA eller SÖ. Och då ingick 5 klipp.

För ett klipp fick man 10 cl av vanlig öl eller 5 cl av de exklusivare.Behövde man fler klipp köpte man 5 stycken för ~~100~~ 50 kr.

Förutom att sitta, stå eller mingla med en svart öl i glaset så fanns det lite tilltugg i form av ost, choklad eller (på kvällen) ostron. Hotellbaren erbjöd också hamburgare samt fish & chips för de som var hungriga.

Dessutom fanns det ett generöst antal provningar, seminarier och visning av huset. Jag valde att besöka Carnegieprovning och Brygghusvisning.

Nå, vad jag drack framgår av av mitt livebloggande… Fast det går inte riktigt ihop. Jag har 13 kryss på korten, men har bara rapporterat 10 öl. Jag vet att jag drack den utmärkt amerika-humlade Black Rocket Porter, men det saknas ändå öl. Hmfh.

Bland besökarna noterade jag bryggarprofiler från Oceanbryggeriet, Mohawk, Malmö Brygghus och Sandbacka/Gammelstilla. Och säkert någon jag missade.

Jag återkommer med mer från provningen och visningen.

Precis som väntat orkade jag inte med 9 timmars porter, så vid halvåtta valde jag och Caroline att ligga i de bekväma sängarna och kollla TV. Efter det en 3,5 km promenad till Järntorget för en hamburgerare och ett oväntat sammanträffande med Bryggare Bingebo som stolt visade upp ett diplom, Bästa Stark-Porter för Ocean Klippan Porter.

För att sammanfatta så var det en väldigt behaglig, trevlig och lärorik dag. Det var faktiskt skönt att bara vara ”vanlig” besökare någon gång också. Jag besöker gärna Göteborg Porterfesvial igen!

Fast det är klart, det hade varit trevligt med någon porter på cask också.

Live från Porterfestival

2011-11-19T12:36:00.001+01:00

Brygghusvisning med intressanta berättelser från Carnegiebryggeriets siste bryggare. Har samlat anekdoter för flera månader.

Ocean Göteborgsporter. Torrare och hårdare rostad än Klippan. Jag tycker nog den här är en godare öl. 4,1.

Malmö Imperial Kaffe Porter. Espressodoft. Gott. Tjock och lyxig i smak och vätska. Fin beska balanserar sötman. 4,2

Anchor Porter. Torrare än jag minns. Hallon, hallon. Lite rostad. Behaglig. 4,0.

Carnegieprovning. 2011 3,5 %, 2010 5,5%, 2001, 1986 och jubileum. 1986 var himmelsk. Mycket bra provning ledd av Marc Rothausen.

Göteborgs Nya Bryggeri John Nonnen promenadporter (provbryggd). Mjuk rund elegant med en hel del Schweizernöt. 3,7

Dagens minst väntade: Åbro Porter 2008 (provbrygd). Vin och klor i doften liksom röda bär. Rätt lätt och aningen dammig. Blandsaft, karamellig. Inte så illa. 3,5.

Ridgeway Lump of Coal. Stor doft. Röda bär. Torr relativt lätt och mjuk. Cocktailbär. Stram beska. Bra! 4,0

Wisby Oaked Porter. Lite fenolisk. Kolmörk choklad. Nyknäckta grenar och vanilj. Rå och spritig. Gräddkola. 3,0.

Ocean Klippan Porter. God fast lite ung. Spretig. 4,0.

Invigt. Carnegie Porter 2010 i välkomstglaset.

Inflation i EBC-tal!

Malmö Brygghus' Imperial Kaffe Porter gick åt.