2018-01-17

Fuller's Damson Porter


Igår öppnade ölcaféet Backen efter vintersemestern. Jag förgyllde givetvis denna bemärkelsedag med ett besök. Öl dracks och trevnad uppstod.

Första ölen blev en porter från Fuller's som jag tidigare inte hört talats om trots att jag var på plats i bryggeriet strax efter att den bryggts. Hm. Damson Porter var deras säsongsöl hösten 2017, en engelsk porter på 4,6% som bryggts med krikon.

Den klara vätskan är nästan svart, det fingertjocka skummet beige. Fina skumrester blir kvar på glaset när det sjunker ner.

Träkol i den rätt lätta doften, liksom sträva toner av choklad och karamell.

Smaken är torr med mörka malter. Mjuka toner av fruktgodis och röda bär. Lätt till medelstor kropp. Rostad eftersmak med inlagd frukt, cocktailbär och kokt nötkött. Mjukt balanserat torrt och långt slut med lite parfym, halstabletter och katrinplommon.

Kolsyran är mjuk med små långlivade bubblor, vätskan är lätt.

Inte dåligt, men jag hade väntat mig mer av en porter från Fuller's. Framför allt mer kropp och större sötma vilket till och med nämns i bryggeriets beskrivning av ölen. Kanske var det så i september?

Betyg: 3,31. Tillgänglighet: Fat på krogen. Pris: 88:00 för 400 ml.

2018-01-13

Nya Carnegiebryggeriet Spökflaska 1: Lumens In Hydria

Jag fick faktiskt en födelsedagspresent av en gäst när Ofiltrerat i somras firade 10 år: En rar flaska svensk öl: Spökflaska 1: Lumens In Hydria från Nya Carnegiebryggeriet. Det är en saison på 7,6 %.

Spökflaska? Uttrycket för en experimentöl, som egentligen inte är tänkt för en större marknad, kommer från deras delägare Brooklyn Brewery som genom åren gjort några mycket hypade ”Ghost Bottles”.

Jag valde medvetet att inte läsa på om denna öl innan jag drack den, lite för att få en lite… spontanare upplevelse. Men såhär efteråt så jag jag lärt mig att det är en mörk Saison som bryggts med en ”kryddpepparblandning” och som sedan lagrats på bourbon-fat. Så vitt jag vet är den bryggd under våren 2015.

Den klara vätskan är rödbrun (den blir något grumligare ju längre ner i flaskan man kommer), det tre fingrar höga skummet är varmvitt och luftigt. Det faller sakta ner och lämnar en hel del fina rester på glaset.

Doften är påfallande kryddig och lite syrlig. Röda bär, svartpeppar, basilika.

Smaken startar med en stor rund sötma som klingar av och ger plats åt kryddor: Kanel, basilika, isop, kryddnejlika. Det finns en lätt jästighet i smaken. Smaken blir något torrare med medelstor kropp. I eftersmaken växer alkoholen och blir allt hetare. Kryddor och torkad frukt (svarta vinbär, aprikos) och saisonjästiga fenoler. Slutet är något lätt med en snabbt växande tung sötma, gräddigt fruktgodis, lakrits och alkohol.

Frisk kolsyra, stora långlivade bubblor. Medelmjuk något lätt vätska.

Oväntade smaker som fungerar väl ihop. Dock gör den allt mer växande tunga sötman att ölen blir rent svårdrucken efter ett glas.

Betyg: 3,56. Tillgänglighet: Gåva. Pris: Gåva (750 ml flaska). Bäst före efter: 2016-02-25.


2018-01-08

Omnipollo / J. Wakefield Brush

Bild: Omnipollo.
Det finns (minst) två varianter av den här etiketten: En med lila bakgrund och gula äggvitor, en med blå bakgrund och orangea äggulor. Jag tror att det är så att den lila är bryggd hos De Proef i Belgien, den blå hos J. Wakefield Brewing i Florida. Den senare är då också lite starkare (14 % och bryggd med marshmallows).

Men helt säker är jag inte.

Vad jag däremot vet är att denna med lila etikett är en imperial stout på 12 % som heter Brush och är ett samarbete mellan Omnipollo och J. Wakefield. Den är bryggd med vanilj, choklad, ancho-chilli och hasselnötskaffe.

Färgen är svart med brun kant. Det låga bruna skummet försvinner snabbt iväg.

Doften har en lätt syrlighet med toner av chilipeppar, choklad, köttbuljong och svart kaffe. Passerande toner av vanilj. Faktum är att den påminner om choklad-vaniljglass, den är inte alls så stor son jag trott.

Smaken startar med en tydlig beska, men det går snabbt över. I stället tar söta toner av mjölkchoklad, paprika, het alkohol och vaniljstänger. Växande chilihetta. Medel till stor kropp. Eftersmaken har alkohol, kakao, rostade nötter och lite pumpernickel. Passerande exotisk frukt, nypon och mörk rom. Avslutningen är kort, söt och rostad utan spår av chili.

Kolsyran är kraftig, de små friska bubblorna kortlivade. Vätskan är medelmjuk och lättare än vad jag trott vid 12 %.

Ja. Ännu en smaksatt imperial stout från Omnipollo. Här finns lite passerande chilismak och kanske inte samma sötma som i flera av de andra, men annars känns det lite… likadant?

Betyg: 3,1. Tillgänglighet: Systembolagets små partier 20 oktober 2017 (lagerstatus). Pris: 69:00 för 330 ml. Bäst före: 04/09/26 (batch T1).

2018-01-07

Fuller's Imperial IPA

Bild: Fullers.
Mitt bidrag till ”öltrender 2017”-listan? Det skulle i så fall vara beskrivningen ”vi har bryggt i en klassisk ölstil, men med en twist”.

Detta stämmer tydligt för Imperial IPA från londonbryggeriet Fuller's: Här har man tagit en amerikansk stil, men bryggt den med engelsk humle, men också med en aning svartpeppar. 10,5 %.

Den klara vätskan är brun, det två fingrar höga skummet är beige och kompakt. Det sjunker ner till ett tjockt lock utan att lämna mycket rester på glaset.

Doften är medelsöt med tydliga toner av karamellmalt, katrinplommon och torkade blommor. Aprikossylt, apelsinskal och mördegskakor. Kryddiga toner av lagerblad, svartpeppar och sandelträ. Alkohol i bakgrunden. Den påminner mycket om ett av mina standardöl, London Pride, men bara mycket mer av allt.

Smaken är kraftig med het något oren alkohol, kryddor och peppar. Torkad frukt och torkade blommor, aprikossylt och apelsinmarmelad. Medelstor kropp. Eftersmaken är torrare, lugnare och mer balanserad med knäck, lagrad ost, lagerblad och kryddpeppar. Köttbuljong med en gnutta salt, viss alkohol och en ren klar beska. Det långa slutet har toner av fruktkaka, alkohol och bananskal.

Kolsyran är medelstark, de kortlivade bubblorna är små och mjuka. Vätskan är något kladdig.

En intressant DIPA där den engelska malten men också svartpepparn är mer tydlig än jag hade trott, men med mindre beska än jag hoppats på. Den är dock farligt lättdrucken, jag vet inte när jag hällde i mig en halvliter öl över 10 % så här lätt senast.

Betyg: 3,84. Tillgänglighet: Systembolagets små partier 3 november 2017 (slutsåld). Pris: 64:90 för 500 ml. Bäst före: END 2027.

2018-01-05

Mahrs Ungespundet

Mahrs Ungespundet (eller heter den A U numer?)är en kellerbier på 5,2 % från tyska Mahrs Bräu, den kom till Systembolagets tillfälliga nyheter i höstas.

Färgen är djup guld med en aning orange, vätskan i stort sett klar (den blir dock grumligare ju närmre botten på flaskan man kommer). Det höga skummet är luftigt och varmvitt, och det sjunker sakta ner till ett tjockt lock lämnandes en del rester på glaset.

Doften är mjuk med gräddigt spannmål-lik malt, färska örter och aningar av knäck. Gräsiga-blommiga toner i bakgrunden.

Smaken startar med en frisk beska, blommig humle, lite smör och fullkornsmjöl/spannmål. Växande mjuk söt malt och cream crackers. Medelstor kropp. Eftersmaken har mer av maltiga-brödiga-mjöliga smaker, balanserande örtig-gräsig beska, kex och en aning smörkola. Avslutningen är mjukt elegant med lite karamelliserad malt och en gnutta salt.

Kolsyran är kraftig utan att bli vass, de små långlivade bubblorna är friska. Vätskan är medelmjuk.

En utmärkt kellerbier, samtidigt som den är lättdrucken har den bra komplexitet och smakutveckling. Inte bara så att jag gillar stilen, den här var ovanligt välgjord och saknade den där jästigheten som vissa öl i stilen har, speciellt på fat. Dessutom känns den fräsch trots åldern. Passar prima till en bit finsk rökt ost!

Betyg: 4,51. Tillgänglighet: Systembolagets små partier 22 september 2017 (slutsåld). Pris: 25:90. Bäst före: 22 02 18.

2018-01-04

Clown Shoes Cruncle Sam

Den här ja. När kan jag ha köpt den här egentligen? Det bör ha varit i våras, eftersom jag tipsades om att barley wine och semlor passade mycket bra ihop. Och det här var den enda öl i stilen som fanns i butiken (och det fasta sortimentet vill jag minnas). Därefter så köpte vi inga mer semlor den säsongen så flaskan blev stående.

Cruncle Sam är ett amerikanskt barley wine på 11 % från amerikanska Clown Shoes Beer.

Färgen är mörkt guld, vätskan är klar. Det fingertjocka skummet är kompakt och beige, den sjunker sakta till ett tunt lock utan att lämna några rester på glaset.

Doften är medelsöt med lite knäck och sötmandel. Jordiga toner av cognac och värmande alkohol.

Smaken är även den medelsöt med en fin balans mellan malten och mjuk citrusmarmelad-humle. Knäck, cognac och bananskal. Medelstor kropp. Växande het alkohol i eftersmaken såväl som mördeg, ekfat och beska örter. Avslutningen är rätt besk med alkohol, vanilj och småkakor.

Kolsyran är medelstark, de få medelstora bubblorna är långlivade. Vätskan är något kladdig.

Inte så mjuk och elegant som jag vill ha barley wine.

Betyg: 3,19. Tillgänglighet: Tidigare fasta sortimentet på Systembolaget, nu slutsåld. Pris: 29:90 för 355 ml. Bäst före: 01/11/2018.

2018-01-02

Om lokala bryggerier och lokala revyer


Jag har genom åren haft svårt att förstå andras drivkrafter, ambitioner och mål när de startar ett litet kommersiellt bryggeri. Mycket för att jag applicerade mina egna funderingar och prioriteringar: Om jag skulle göra detsamma skulle målet självklart vara att göra världens bästa öl. Fullkomligt hängivet och kompromisslöst.

Så när jag då träffar de som verkligen dragit igång sin verksamhet och gör öl som är… okej och verkar helt nöjda med det så krockar det alltså med mina tankar. Varför har de inte högre ambitioner och större mål? Och låter andra betala för det?

Men så, efter att ha läst en artikel i ett annat ämne, insåg jag en parallell som fick mig att inse hur det kanske ligger till.

Man ska inte tänka ”Jag gör det här för att vinna VM”, man ska tänka lokalrevy.

Nu har jag inte varit på en lokalrevy under ett antal år, man jag tror jag uppfattat konceptet från artiklar och TV.

Här är det inte samma krav som om man hade gått på Dramaten eller någon musikal på West End. Här är det faktiskt okej att alla ser att kulisserna är av wellpapp, att trumpetaren inte spelar helt rent eller att manuset har brister.

Det är okej, för man har en tyst överenskommelse med publiken att det inte är av världsklass. Att det inte är resultatet som är det huvudsaken, utan vägen dit. Att försörja sig på det har aldrig varit ett alternativ, eller ens intressant.

Att det är jätteroligt att samla det gamla gänget och tillsammans ta fram något lokalt igenkännbart. Att det är tjejen i ICA-kassan som är i baletten, och att man känner igen en gammal granne i orkesterdiket. Att poängerna handlar om rondellerna och politikerna man möter en vanlig torsdagsmorgon. Och det är gott nog?

Kan det vara så man resonerar?

2018-01-01

Statistik


Jag använde lite av nyårsafton till att ta fram kurvan ovan.

Hm, skulle kanske ändrat rubriken. I vilket fall visar den antalet inlägg på Ofiltrerat per år.

Trenden är tydlig. Frågan är vad det beror på. Först funderade jag på att jag lagt mindre tid på ölbloggandet än tidigare. Men det känns inte som det, bara det att det jag gör tar mycket mer tid. Utan att det blir så mycket mer eller djupare innehåll.

Till det kommer att jag i stort sett la ner ölprovningarna i somras.  

Mitt öldrickande har ändrat sig under de här 10 åren: Jag jagar inte alls nyheter på samma sätt, jag recenserar mindre och tar hellre ett  tryggt val än en ny öl som jag misstänker är dålig. Och så går jag/vi mycket mindre på krogen trots att urvalet blivit mångdubbelt större och bättre.

Det känns inte helt bra, det gör det inte. Men det kanske är en naturlig utveckling?