2017-10-31

Harboe B For Beer

”Så få recensioner du skriver om ljus eurolager” är ett klagomål som jag hittills aldrig fått.

Min gamle vän Björn var i Danmark för en tid sedan, och som den alltför vänliga människa han är så tog han med sig två öl till mig. En av dem, B For Beer, överlämnades med ett litet flin: ”Det här var den billigaste ölen man kunde få tag på. Populär bland öl kännarna på parkbänkarna!”

Ölen från Harboe är en dansk pilsner på 4,4 % och är en helmaltsöl.

Det tre fingrar höga skummet är vitt och kompakt; det sjunker sakta ner lämnandes lite rester på glaset. Den helt klara vätskan är guld-gul.

Doften är intensivt sött maltig, på ett rent sätt. Lite färsk majs i bakgrunden.

Smaken är söt, men ren och inte vass. Lite majskorn i bakgrunden liksom pilsnermalt. Lätt till medelstor kropp. Burkmajs i eftersmaken som annars mest är söt. Lätta toner av alkohol, metall och godissötma i slutet.

Frisk kolsyra, de många stora kortlivade bubblorna är mjuka. Medelmjuk vätska.

Givet omständigheterna blev jag positivt överraskad över den här ölen: Det hade kunnat vara mycket värre. Någon tungviktare är det dock inte, den lyckades inte stå emot smakerna i en Double Cheese Double Bacon-burgare från Mc Donald's.

Betyg: 3,18. Tillgänglighet: Köpt i Danmark. Pris: Gåva. Bäst före: 22042018 (bryggd ett år innan det datumet).

2017-10-30

Systembolaget: Små partier 3 november 2017


3 november 2017 kommer de här ölen tillfälligtvis ut i Systembolagets hyllor: 

Varunummer, namn, alkoholhalt, storlek, inköpt antal, pris

Medelliterpris: 147:00. Medelalkoholhalt: 9,4 %.

2017-10-29

Systembolaget: Lokala småskaliga nyheter november 2017


Dessa öl i det lokala småskaliga sortimentet kommer 1 november 2017. Om de finns i depån kan de beställas till alla butiker, annars är det i området kring bryggeriet man får söka dem.

Nummer, namn, område, i depå?
  • 31942, Tempel Simulacrum, Uppsala kommun, ja
  • 31963, Åre Bryggcompagni Red & Red Tart Red Ale, Åre kommun, ja
  • 31951, Westerbotten Vithatten Veteöl, Umeå kommun, ja
  • 31932, Wapnö Svala Veteöl, Halmstads kommun, nej
  • 31938, Åsalid Beerfest, Falköpings kommun, ja
  • 31947, The Pine Ridge Brewery The Fearsome Grizzlys California Lager, Falkenbergs kommun, ja
  • 31980, Marbäcks MBMF Bohemian Pilz, Ulricehamns kommun, ja
  • 31978, Lockeby Havsbris Steamer, Härnösands kommun, ja
  • 31943, Gammelbacka Ingefära, Karlskoga kommun, ja
  • 31952, Helsingborgs Vinter, Helsingborgs stad, ja
  • 31968, Lycke Pale In The Face Of Danger, Härryda kommun, ja
  • 31974, Westerbotten Grönåker Ekologisk Pale Ale, Umeå kommun, ja
  • 31972, Möllys Freedom of Speech, Eskilstuna kommun, ja
  • 31948, Alskute Galaxy IPA, Gotlands kommun, nej
  • 31977, Tempel Cinder, Uppsala kommun, ja
  • 31949, Dalabryggeri Vinterbrygd, Rättviks kommun, ja
  • 31941, Röstånga Dubbelraj, Svalövs kommun, nej
  • 31931, Möllys Holy Grail, Eskilstuna kommun, ja
  • 31962, Walhöll Hugin & Munin Svart IPA, Smedjebackens kommun, ja
  • 31964, Västra Ämteviks Fryken Vinter Ale, Sunne kommun, ja
  • 31945, Stenhammaren Lykttändare Winter Ale, Sundsvalls kommun, ja
  • 31959, Wermlands Vinter, Kristinehamns kommun, ja
  • 31957, Nora Brygghus Vinterale, Nora kommun, ja
  • 31946, Ahlafors Winter in Ale, Ale kommun, ja
  • 31956, Remmarlöv Gårdsbryggeri The Crimson Organic Red Ale, Eslövs kommun, ja
  • 31939, Gammelbacka Bryggd I Karlskoga, Karlskoga kommun, ja
  • 31961, Närke Kulturbryggeri Gransus, Örebro kommun, ja
  • 31940, Waxholm Winter Warmer, Vaxholm kommun, ja
  • 31975, Dalabryggeri Stout, Rättviks kommun, ja
  • 31976, Lycke Dark Choclate Manchester Porter, Härryda kommun, ja
  • 31953, Roslags Näsby Pentavägen #1, Täby Kommun, ja
  • 31936, Roslags Näsby Pentavägen #2, Täby Kommun, ja
  • 31934, Hopsie Daisy Stout out loud, Gävle kommun, ja

2017-10-28

Londonresan V: Beer Mile etc

God morgon, Norfolk Square!
Inte heller lördagen innehöll någon sovmorgon, men eftersom fredagskvällen blivit rätt lugn och tidig så kändes det inte speciellt svårt att sätta sig på tunnelbanan söderut strax innan 9.

Första etappmålet: Utobeer i Borough Market. Mina medresenärer ville kolla om det fanns några vita valar att köpa med hem. Jag hade tidigt bestämt mig för att inte checka in något bagage och därmed inte köpa med mig någon öl hem.


Butiken som sådan var relativt oförändrad sedan jag var i London senast 2006. Fantastiskt att de orkar plocka upp och ner alla flaskor varje morgon och kväll… Av någon anledning var det fotoförbud i själva butiken.

Vi strövade runt lite i området och jag provsmakade den mest fantastiska olivolja jag träffat på. Borde kanske ha noterat vad det var?


Huvudaktiviteten för den här delen av resan var The Bermondsey Beer Mile, ett fenomen som jag läst en hel del om i bloggar etc senaste åren. Jag visste att det var ett antal småbryggerier som finns i valven under bron där järnvägen mot sydost går. Jag har också läst att vissa av dem slutat ha öppet för allmänheten då det varit problem med långa köer, klagande grannar och fylla.

Det har också förekommit klagomål åt andra hållet: Att det gått från att vara bryggerier som råkar sälja öl till förbipasserande till en mer kommersiell barverksamhet.



Vi satte igång direkt med The Bottle Shop, en kombinerad bar och ölbutik med ett stort craft-fokuserat sortiment. Ur svenskt perspektiv såg jag oväntat mycket från Dugges och väntat mycket Omnipollo.

The Kernel. Vissa av ölens kryddor odlas utanför porten.
Så, en bit längre bort i ett avgränsat område där bilverkstäderna och lagerlokalerna ersatts av delibutiker låg första bryggeriet för dagen: The Kernel. Här fick vi resans mest oengagerade bryggerivisning och provsmak av öl. Det poängterades att man bara fick provsmaka om man sedan köpte öl, men jag smög åt mig några droppar jag med. Sammanfattningsvis var deras APA och IPA-varianter bäst och de märkligt syrliga saison-ölen sämst. Deras grafiska design hör till branschens bästa, mest genomtänkta och väl genomförda.



Vidare, vidare. Nu till Partizan Brewing som låg en bra bit från de andra bryggerierna. Här fanns en ranglig bar, och ett i stort sett utrivet bryggeri.



Vi satte oss vid träbänkarna som höll på att placeras längs gatan, solen sken och termometern hade passerat 20º. Här satte vi oss och mumsade på den ost, bröd och chark som Uffe köpt då vi glodde på The Kernel. Till det tog jag en Porter som var fräsch och lättdrucken. Högtalaren inne i valvet dånade ut Madlib och livet kändes faktiskt helt okej.



Bryggeriet, fick vi veta av bryggaren som just hoppat av sin cykel, hade nyligen flyttat till ett annat järnvägsvalv 100 meter från det vi satt vid. Efter att vi ätit upp så fick vi hänga med och titta på de nya betydligt större lokalerna. I det gamla skulle man koncentrera sig på baren. Vi blev lite förbryllade när vi kom in i valvet och såg några tankar inställda i ett hörn. Ingen el var dragen, inget vatten eller avlopp syntes till. Här skulle alltså första bryggningen ske ett fåtal dagar senare? ”Japp, inga problem” tyckte bryggaren…



På väg tillbaka gick vi in till Brew By Numbers som öppnade senare än de andra. Här drack jag en 11|03 Session IPA Mosaic som släckte törsten på ett utmärkt sätt – riktigt bra humlefokus. Bryggeriet hade inte bara en stor uteservering längs valven, utan ytterligare en bar utan bryggeri.  Sortimenten på de båda utlovades vara identiskt.


I närheten av Bottleshop hade ytterligare ett bryggeri öppnat sin port: Anspach & Hobday, som ingen i sällskapet tidigare hört talas om.

Jag blev klart imponerad av stället: Både ölen (provade en väldigt lätt session-IPA, en betydligt bättre berliner weisse och en utmärkt stout(?)) men framför allt det grafiska formspråket. Mycket snyggt!

Här hittade jag en öl som verkligen fick mig att tveka om jag inte skulle checka in väskan i alla fall: The Three Threads. En porter som bryggts genom att laka mäsken tre gånger, jäsa och humla dessa öl separat och sedan blanda dem igen. Den fanns bara på storflaska och… Jag var verkligen sugen! ISO!

Här någonstans tror jag vi åkte tillbaka till hotellet och lämnade av grejer.  Och gjorde oss redo för nästa etapp.

Så vad tyckte jag om Beer Mile? Det var, givet det jag läst, färre bryggerier än jag trodde och glesare rent fysiskt. Såväl ölen som stämningen skiftade mycket mellan ställena, på gott och ont. Det var dessutom oerhört mycket mindre gäster än vad jag läst om  – kanske beroende på vår tidiga ankomst, kanske beroende på slumpen. 

2017-10-27

Systembolaget: Små partier 17 november 2017


Fler öl som söker sina köpare den 17 november 2017!

Varunummer, namn, alkoholhalt, storlek, inköpt antal, pris

Medelliterpris: 137:00. Medelalkoholhalt: 8,3 %.

2017-10-26

Londonresan IV: Pubar och Moncada Brewery

Lågvatten.
Från Fuller's gick vi vidare norrut längs Themsens strandpromenad. Vi kom gemensamt fram till att det här inte var de billigaste kvarteren i Londonområdet direkt.

Det hade gått lite längre tid än tänkt på bryggeriet, så dagens första pub fick också bli lunchställe: The Black Lion. En pub med en mycket diskret elegans och lätt känsla av landsbygd. Till bittern (minns inte exakt vilken) tittade jag på när de andra spelade kägel/skittles.


Om jag nu inte minns ölen så minns jag maten, en utsökt portion hemlagad ravioli. En av de bästa pastarätter jag ätit!


När jag sedan tittade på pubens anslagstavla såg jag att de höll i italienska matlagningskurser och hade en italiensk filmklubb. Hm hmhmhm.

Vi gick vidare. Passerade The Dove, men vi var inte så jättesugna på Fullers-öl just då.

Hamnade i stället på en annan pub som också låg längs den allt högre belägna strandpromenaden: The Blue Anchor. I stället för det utlovade regnet var det nu full sommar, så jag tog en halvpint av deras maltiga bitter Blue Anchor Ale från Nelson Brewery på uteserveringen. Gick ner utan större problem…

Inte bara vi gick vidare, utan även klockan. Den tänkta halvtidsvilan på hotellet ersattes av en snabb vända för avlämning av inköpta souvenirer, innan vi begav oss till nästa bryggeri, en knapp timmes resa åt nordväst: Moncada Brewery.


Vi välkomnades av Julio Moncada, grundare chef och bryggare. Platsen vi hamnat på var Dollis Hill, ett industriområde dominerat av företag som importerade varor och mat från Kina och Sydostasien liksom lättare industrier. På andra sidan bryggeriet började ett större villaområde.

Den obligatoriska rundvandringen bland rostfria tankar, rör, elskåp och slangar genomfördes. Moncada, som startade 2011, hade flyttat in i de här lokalerna under våren 2017 och hade bryggt öl här under ungefär ett kvartal.


Allt var skinande rent, jag skulle inte haft några problem att äta middag direkt på golvet. Det här var en stor investering, som skett med privat kapital. Exakt vad det kostade ville Julio inte berätta men jag gissar på ett par miljoner pund. Bland annat fanns en avjoniseringsanläggning för inkommande vatten, så att de kunde bygga exakt den vattenprofil som varje öl mådde bäst av. Det fanns gott om plats för ytterligare jäs- och lagringstankar och i de här lokalerna och de kunde nog maxa anläggningen på 2-3 miljoner liter per år. Ölen paketeras såväl på keg, cask och flaska. Huvuddelen av ölen är dock keg. Om/när man växer så kommer det nog att bli en burklina också.

Redan nu fanns det framtidsplaner: De var väldigt sugna på att bygga ett koelschip och göra vildjästa suröl. Liksom ett större kylrum för den färdiga ölen, troligen på annan plats.

Värmeväxlare och vattenbehandling.
Över den lägre delen med kylrum, maltlager, labb och kontor fanns en stor öppen bar, som fortfarande var under uppbyggnad.


Här var planen att ha en brewpub av större format, ett par hundra gäster kunde få plats. Julio förklarade att i området planerades över 6 000 nya bostäder, och förhoppningsvis en ny tunnelbanestation. Och området är ganska pubfattigt…

Ölen, som säljs under varumärket Notting Hill, finns i ett antal sorter, från imperial stout med vanilj till frukt-berliner weisse. Jag återkommer till dem i en senare text.

Så, bryggeriet startades 2011 men det har bara bryggts några månader i Dollis Hill. Hur hänger det ihop? Jo, de startade i mycket mindre lokaler och med diverse begagnad utrustning i Ladbroke Grove. Och där finns fortfarande en pubverksamhet kvar.

Vi satte oss i Julios bil och blev körda dit i vad som verkade vara en evighet av villor, radhus och butikslokaler. I bilen kom vi, efter ett missförstånd, att diskutera det eventuellt geniala i en senapskryddad öl.


kontrasten mot det kliniskt städade bryggeriet var stor: I hörnet av ett gammalt bussgarage hade bryggpuben byggts upp i 2,5 våningar. Den nedre delen där ölen bryggts var sånär som ett par tankar tom, och övervåningen såg lite ut som en studentkorridor blandat med en hembryggar-källare och ett lunchrum. Ytterligare en etage upp fanns fortfarande delar av företagets kontor.


De två unga männen som jobbade bakom baren sken upp när vi som första gäster äntrade lokalen. Det visade sig att det nästan varit tomt även kvällen innan vilket de inte riktigt förstod. Vi som åkt bil i området hade förklaringen: Ett antal stora asfalteringsarbeten hade nästan skurit av området från all trafik, och busslinjerna var även de omlagda.

Öl provades under det att en handfull ytterligare gäster i 20-årsåldern kom in, tydligen direkt efter jobbet.

På väg ut såg vi att området tidigare uppenbart innehållit verkstäder, industrier och lager var fullt av konststudios, skolor, ett enormt arbetsförmedlingskontor, flera gym och ett och annat callcenter.

Vi kom snart ut på banken till Union Canal, och efter en frisk promenad såg vi dagens sista inbokade mål: Fullers-puben The Union Tavern som lockade med sin uteservering vid vattnet.


Det här, fick vi veta, hade varit en av Fullers experiment-pubar. När man för några år sedan tog över den, renoverade och fixade till uteserveringen så bestämde man sig för att inte tvinga franchisetagaren att ha några Fullers-öl, alls. De skulle driva krogen som ett free house. Numer fanns det ungefär så många Fullers-öl som det brukar på deras pubar, men det var mer keg än man kunde trott, och en hel del av Londons mindre och modernare bryggerier fanns representerade. Jag högg i på en nachotallrik och sköljde ner med en APA på sådär 4 % från något bryggeri... Kanske Portobello?

Nå, i alla fall jag tyckte att det fick räcka för dagen.

2017-10-25

Londonresan III: Fuller's

Ånghål vid… Någonstans… längs Circle Line.
Det var inte tal om sovmorgon på fredagsmorgonen: 08:40 behövde vi vara i tunnelbanan för att nå dagens första mål, Fuller's Brewery.

Resans inte bara största (55 miljoner liter/år) utan också äldsta bryggeri (grundat 1845, men det har bryggts öl på platsen i 30 år innan dess). Vi skulle inte gå den vanliga visningen, utan få en fördjupande specialvariant.

Den som skulle visa oss runt visade sig vara Will Theakston, på visitkortet stod det ”Export manager - Europe". En mycket intresserad, vältalig och kunnig ung man skulle det visa sig.

Turen började vis Themsens strand, grunden till att bryggeriet låg där det låg. Visserligen höll järnvägarna på att byggas, men det var i första hand via vattenvägarna som råvaror kom in och öl skeppades ut. Men floden är också ett hot, tidvattnet är över 12 meter och vid extremt väder så kan vattnet höjas ytterligare några meter. Och även om det nu finns dammluckor så fanns det översvämningsskydd vid alla portar som låg längs stranden.


Vi gick in och fick på oss fina orangea besöksvästar och gav oss in i bryggeriet, där museala inslag stod sida vid sida med dagens produktion.


”Titta! Ett Yorkshire square-jäskar! Det har jag aldrig förr sett i verkligheten!” utropade jag glatt, men fick direkt mothugg av Will: Nej, ett Yorkshire square är inte klätt med koppar utan med skifferskivor. Han var mycket nöjd med att ha rättat mig och påpekade att han själv faktiskt kom från Yorkshire. Vad detta kar som stod bredvid mäskkärlen hade för exakt funktion vet jag fortfarande inte.


Vi gick vidare, allt högre upp i huset. Will visade en av de gamla vörtpannorna. Den hade använts senast 1984, men skulle i alla fall teoretiskt kunna användas igen. Fullers brygger idag 10 gånger per vecka.

Fullers klassiska öl bryggs på ett lite speciellt sätt, enligt brittisk tradition. Det är parti-gyle, men inte riktigt (man lakar bara en gång): Två olika vörter kokas: En svagare som i sig kommer att bli Chiswick Bitter (3,5 %), en stark som i sig kommer att bli Golden Pride (8,5 %). Genom att blanda dem och humla lite olika så kommer man få London Pride (4,1-4,7 %) och ESB (5,9 %).

Vi gick vidare och kom ut på balkongen som låg mellan bryggeriet och kontorshuset/ägarens våning.


Därifrån såg vi ut över bryggeriets äldsta delar. Som fortfarande används, om än inte till det de ursprungligen byggdes för.


Vi såg också skorstenen, som nu ska bli en mer ikonisk del av Fuller's. Inte minst då London Pride-pumphandtaget på amerikanskt manér nu skulpterats efter denna skorsten.



Vandringen gick vidare, allt högre upp i huset. Eftersom bryggeriet hade fyllt upp hela sin tomt kan man bara växa på höjden. Det är viktigt för bryggeriet att allt med namnet Fuller's verkligen kommer från den här platsen. Det enda som fanns utanför området var diverse lagerlokaler och kanske burklinan (jag förstod inte riktigt var det låg).

Till slut var vi 30 meter över golvnivån och skyddsräckena blev också allt högre. Över de fristående tankarna fanns det skyddsnät – det hade för inte allt för många år sedan inträffat dödsfall här…

Efter ytterligare trappor och stegar hamnade vi i ett av de rum som normalt visas för besökare. Här fanns bland annat de bryggloggar som man skapat ett par av Past Masters-ölen från.


I ett angränsande rum låg laboratoriet. Will berättade att de gärna hjälper de nya små bryggerierna att göra analyser om de får problem. De är övertygade om att det hjälper branschen i stort och ser sig som ”godfathers of craft”.

På väg ut från själva bryggeriet såg vi ytterligare gammal utrustning som fått stå kvar: Ett tvåvånings jäskar enligt drop-systemet där ölen först jäser i en tunna och sedan får droppa ner i ett öppet jäskar där jästen rakas bort för att sedan återgå till processens början.


Vi kom till slut ner till gatunivå och flyttade oss över till en källarlokal där det tidigare varit tvättrum för fat. Nu var det den avslutande delen av besöken. Här fanns tv-skärmar som visade historiska filmer och dagens reklam, en samling breweriana från pubkedjan och bryggeriet. Och inte minst en bar med Fuller's sortiment på cask och fat.

Här pratade vi en hel del om bryggeriets nya och kommande produkter.

Alla varumärken och etiketter kommer under kommande halvår att göras om, man hade som bäst börjat med London Pride. Det nya formspråket kommer att vara inspirerat av den sirliga grafiken från arts & craft-rörelsen och 1800-talets lekfulla typografi.

Framför allt var Will nöjd med att äntligen få ordning på London Porter-burken, som han idag tyckte såg ut som omslaget till en oaptitlig chokladaka.



Och så Frontier, deras ljusa lager på 4,5 % med lite modern humle. Den är framför allt riktad till deras 380 pubar, där många gäster vill ha den här sortens öl, och då är det bättre att göra den själv än att köpa in utifrån. Under tiden i London såg vi nog mer Frontier-logotyper än Fullers-logotyper på pubarna.

London Pride Unfiltered lanserades i vintras. Det en produkt med en tydlig målgrupp: De som växt upp med craft beer, och som inte skulle kunna tänka sig att beställa en ljummen avslagen cask-öl som gamlingarna gör. Och det hade visat sig svårt att ha samma öl på cask och keg bredvid varandra på puben. Dessutom är ”unfiltered” ett ord som andas trendighet och exklusivitet.

India Pale Ale är en öl som kommer att utgå ur sortimentet under året. Det är en öl som blivit allt mer svårsåld när konsumenterna förväntar sig en amerikansk citrusbomb när de ser uttrycket IPA. Funderingar finns på att i stället låta den roterande Bengal Lancer tillverkas under större delar av åren, men de var osäkra om namnet var gångbart på exportmarknaderna? Se kommentaren om detta.

Vi kom in på en av världens bästa folköl, som plötsligt försvann från de svenska butikshyllorna: Chiswick Bitter. Att den gjort så berodde på att den tagits från det fasta sortimentet till det roterande. De gäster på pubarna som ville ha en vanlig bitter föredrog Gales Seafarers Ale, som i stället fått ökad distribution.

Men den svenska marknaden är viktig för Fuller's, och under kommande vinter kommer den att återlanseras här – de brygger ju som jag skrivit ovan redan ölen i alla fall – men då under varumärket London Pride. Will och hans kollegor på exportavdelningen var lite oroliga för att vi kunder inte skulle förstå att det var två öl med olika styrkor, men där hade importören lugnat: Svenskarna är vana vid samma varumärke för olika styrkor.

Vi provsmakade oss i stort sett igenom hela sortimentet, och jag insåg hur god en välhållen Seafarers är.


Besöket avslutades som sig bör i presentshopen, där mina reskamrater noterade att det fanns få Vintage Ale-årgångar kvar och att de som fanns var rätt dyra.

Ett av de trevligaste och intressantaste bryggeribesöken jag varit med om, faktiskt. 

2017-10-24

7 Fjell Gyllene Tider

Jag har tidigare farit med osanning, när jag skrev att jag köpte på mig alla de folköl som ICA och Bottle Shop valt ut: Ingen butik i närheten hade valt att ta hem Grado Plato Arabica Porter.

Så i kväll blir det den sista av de jag fått tag i. Den är från Norge och heter Gyllene Tider från 7 Fjell Bryggeri. Den är enligt etiketten ”För svag för att vara en IPA” med sina 3,5 %.

Färgen är röd-bärnsten, vätskan klar. Det två fingrar höga skummet är beige och kompakt, och det sjunker ner till ett tjockt lock lämnandes en del rester på glaset.

Doften är balanserad med knäckig malt och fruktig/örtig humle. Torkade apelsinskal och lite aprikossaft.

Smaken är torrare än doften med knäck och lite toffee, torkade citronskal/frukt och lite aprikos/persika. Beskan blir snabbt ganska lätt. Medelstor kropp. Eftersmaken har mer av de maltiga rena smakerna: Mörkt bröd, knäck ock lite småkakor. Avslutningen innehåller en växande beska som övergår till en aningen jordiga gröna sträva smaker.

Kolsyran är kraftig, de stora bubblorna är vassa och långlivade. Vätskan är medelmjuk.

Bra balans och relativt komplexa smaker i den här, men humlen känns lite trött och avslutningen inbjuder inte riktigt till nästa klunk.

Betyg: 3,01. Tillgänglighet: ICA. Pris: 24:90 för 330 ml (inköpt på Maxi ICA Stormarknad Linköping). Bäst före: Saknades.


2017-10-23

Londonresan II: Camden Town och diverse pubar

Efter besöken hos bryggerierna i industriområdet Compass West så blev det en timmes kollektivtrafik åt sydväst. Nu skulle nämligen den officiella delen av resan påbörjas, och på puben The Grafton i Kentish Town mötte vi Fredric, den fjärde och sista deltagaren i arrangemanget.

Till synes en traditionell viktoriansk pub (och det är den), men 2012 revs hela interiören ut för en välbehövlig uppfräschning. Stämningen var den klassiska med den öppna brasan och baren i centrum av lokalen. Jag läste anslagstavlan och noterade att de höll såväl spela-vinylskivor-för-varandra-kvällar, vinprovningar som babysång – flera småbarnsfamiljer kom in under tiden vi var där. Här drack jag en halv pint Timothy Taylor Landlord (och någon APA på sådär 4 % som jag inte minns).

Efter en kortare promenad var det så dags för ytterligare ett bryggeribesök: Camden Town Brewery.


Jag tittade runt bland cyklarna vid entrén: Någon lådcykel, några fixies och några åttiotals-racers. Vilket skapade en stämning av vilken sorts område det här var.

Vi hade blivit inbokade på rundturen med efterföljande provsmakning. Guiden var oväntat kunnig i de tekniska och marknadsrelaterade frågor vi ställde, och rundvandringen tog längre tid än beräknat så vi fick hasta från nästa grupp.

Trångt utanför.

Tapphallen.
Ett hyfsat bryggeri i storlek, men inte alla så stort så att de skulle kunna sälja ölen runt hela UK och inte minst Sverige. Och det stämmer, de har ytterligare ett bryggeri i Enfield där de sedan i våras brygger de fasta ölen i större mängd. Alla öl bryggs dock fortfarande i Camden, detta för att inte minst i den lilla baren bredvid bryggeriet kunna säga ”jodå det är lokalt”.

Jag ställde några frågor om det där med att de sedan en tid tillbaka är uppköpta av AB-InBev. Hur ställer de sig till begreppet ”craft beer”? Är de fortfarande det? Jag fick ett antal motfrågor, det här var tydligt något som de förberetts på. I korthet så tyckte de att uppköpet inte förändrat någonting  över huvud taget, förutom att de fått råd att brygga det andra bryggeriet. Och att de definitivt fortfarande såg sig som den del av craft beer-rörelsen.


Vi smakade oss i stort sett igenom bryggeriets sortiment, som fanns på åtta keg-kranar. Mitt tidigare intryck av bryggeriet bestod: Det är välgjort, rent, snyggt och lättillgängligt. Nästan på gränsen till småtrist. Men det är inte svårt att se vad det amerikansk-brasiliansk-belgiska konglomeratet var ute efter när de shoppade loss.

Fyllda med tankar om öl, pengar och makt begav vi oss passande nog in mot The City.


Ett av reseledar-Uffes mål med resan var att vi skulle besöka alla de stora pubkedjorna, och med The Blackfriars så kunde vi bocka av Nicholson's. Det var mitt under värsta after work-rusningen och även om jag bar skjorta och kavaj så var jag klart underklädd jämfört med omgivningen som körde med mörk kostym. Det har visserligen funnits pubar här sedan lång tid tillbaka, men just den här är byggd på 1880-talet i en historiserande stil med klostertema.

Jag kunde här bocka av en öl från min önskelista: Sharp's Doom Bar Bitter. Inte för att den är speciellt intressant, snarare tvärtom: Den var visserligen en av de öl som var främst i real ale-vågen under sjuttiotalets början, men numera anses den som urbota tråkig och en arketyp som ingen egentligen är intresserade av.

Vilket var precis var den var.

Uteserveringen bjöd på behagligt sensommarväder, utsikten med skyskrapa under byggnad intressant men det kändes ändå som att vi gjort det som skulle göras här.

Så vi traskade vidare till nästa kedjepub: The Knights Templar som drivs av JD Wetherspoon. Som så många av deras ställen så var lokalen otraditionell: Ett före detta bankkontor där bankhallen nu var en stimmig fullsatt pub-restaurang.

Vi hittade till slut ett bord i en lugnare del och eftersom det var torsdag valde jag en curry. Till det Fullers London Pride. 'spoons brukar ha bra öl och bra mat till vettiga priser, och det gällde även här.

🌶 🌶 🌶
Under de här veckorna höll de en real ale-festival där olika utrikiska bryggare gjort samarbetsbrygder med brittiska bryggerier (bland annat Midnight Sun Ale från S:t Eriks och Shepherd Neame), dessa serverades från en tillfällig extrabar.

Det var dock för stimmigt i lokalen för att vi skulle trivas, så vi gick vidare några kvarter till en pub som faktiskt var så gammal som den utgav sig för: Ye Olde Cheshire Cheese som hör till Samuel Smith. Vi hamnade i en av de bakre barerna, där de glödheta elementen skapade en ångande het värme.

Jag började bli ganska sliten, inte minst av luften. Men de hade iskallt bubbelvatten som gjorde att jag piggnade till nog för att beställa en halvpint Samuel Smith's Dark Mild. Ölen var dock en besvikelse eftersom den mest smakade som en utspädd irländsk stout.

Fredric insisterade på att vi skulle gå vidare, och eftersom det inte fanns några lediga sittplatser så var jag inte sen att hålla med. Efter en mycket dryg kilometers promenad hamnade vi på Craft Beer Bar Covent Garden.

Med 30 fat, 15 cask och massvis med flaskor revolutionerade denna kedja öllandskapet i London när de först öppnade 2011, och skapade inte minst  en marknad där de många små nystartade bryggerierna kunde få ut sin öl. Det kanske inte är lika nytt och häftigt idag, men det verkade som om ölen var intressant och i gott skick. Men eftersom jag varit uppe sedan 04:00 och sippat öl sedan 12-tiden så kändes plötsligt en säng och en rejäl dos mineralvatten som en mycket bättre idé än … allt annat, faktiskt.

2017-10-22

Systembolaget: Lokala småskaliga julöl 2017

December 2009.
Dessa julöl i det lokala småskaliga sortimentet kommer 1 november 2017. Om de finns i depån kan de beställas till alla butiker, annars är det i området kring bryggeriet man får söka dem.

Nummer, namn, område, i depå?
  • 32289, Lundabryggeriet Julöl, Lunds Kommun, ja
  • 31981, BarlindBeer Skärgårdsjul, Öckerö kommun, ja
  • 32188, Nya Carnegiebryggeriet Ljusslingan, Stockholms stad, ja
  • 32286, Brygghuset Finn Winter Bock, Landskrona stad, ja
  • 32192, Rådanäs Ekologisk Vinterbajer, Härryda kommun, ja
  • 32288, Nääs Mörk Lager Julöl, Ydre kommun, ja
  • 32172, Ljusdals Kåtöl Jul Dark Lager, Ljusdals kommun, ja
  • 31990, Byaregårdens Jul, Varbergs kommun, nej
  • 31988, Ängsöl Kalla Tiders, Kalmar kommun, ja
  • 31992, Stallhagen Julbock, Åland, ja
  • 32283, Bearded Rabbit Julbock, Göteborgs stad, ja
  • 32170, Ocean Midvinter, Göteborgs stad, ja
  • 32193, Marbäcks Julöl, Ulricehamns kommun, ja
  • 32165, Västergården Tjockö Mörk Stark Julöl, Norrtälje kommun, nej
  • 31987, Fors Östgöta Julöl, Motala kommun, ja
  • 31971, Mjelga Julöl Ekologisk, Borlänge kommun, nej
  • 32287, Göteborgs Nya Bryggeri Jul-Öl, Göteborgs kommun, ja
  • 32167, Ocean Julöl, Göteborgs stad, ja
  • 31997, Eskilstuna God Jul Ale, Eskilstuna kommun, ja
  • 32173, Ljusdals Bryggeri Julöl, Ljusdals kommun, ja
  • 32282, Tyska Eken Julöl, Kungsbacka kommun, ja
  • 32171, Limhamns Julöl, Malmö stad, ja
  • 32181, Halmstad Brygghus Slottets Julöl, Halmstads kommun, ja
  • 32285, Centralbryggeriet Folkes Julöl, Linköpings kommun, ja
  • 31989, Ängsöl Jenny Nyströms Julöl, Kalmar kommun, ja
  • 32159, Poppels Julaale Tvåtusensjutton, Partille kommun, ja
  • 32197, Umeå X-mas Ale, Umeå kommun, ja
  • 31966, Coppersmith's Westerås Julöl, Västerås stad, ja
  • 31993, Roslags Näsby Snö Vinteröl, Täby Kommun, ja
  • 32196, Lidbhy Gård Murgese Christmas Stout, Norrtälje kommun, ja
  • 32290, Amager Winter Bangalore IPA, Danmark, ja
  • 32195, Wessinge Brygghus Midvinter, Laholms kommun, nej
  • 32183, Skeppsgossen Tomtejeveltvau, Karlskrona kommun, nej
  • 32178, Ryentorps Julbrygd, Falu kommun, ja
  • 32184, Roslagens Julöl, Norrtälje kommun, ja
  • 32176, Hönöbryggeriet Julöl, Öckerö kommn, ja
  • 31995, Odd Island A Christmas Tale, Kungsbacka kommun, ja
  • 31994, Eskilstuna Bitter Jul, Eskilstuna kommun, ja
  • 31973, Remmarlöv Gårdsbryggeri The Red Carol Organic Winter Ale, Eslövs kommun, ja
  • 32162, Remmarlöv The Red Slope Imperial Red Ale, Eslövs kommun, ja
  • 31982, Sibbarps Husbryggeri Winter Warmer, Malmö kommun, ja
  • 32163, Pax Polaris, Eslövs kommun, ja
  • 32175, Två Feta Grisar Galtens Julöl, Göteborgs kommun, ja
  • 32291, Nils Oscar Winter Edition, Nyköpings kommun, ja
  • 32166, West Coast Beersmiths Christmas Beret, Göteborgs stad, ja
  • 31433, Jädraås Jädra Jul, Gävle kommun, ja
  • 31996, Poppels Vintervärmare Tvåtusensjutton, Partille kommun, ja
  • 32160, Poppels Julporter Tvåtusensjutton, Partille kommun, ja
  • 31999, Eskilstuna Robust Julporter, Eskilstuna kommun, ja
  • 32281, Helsingborgs Bryggare Peters Julöl, Helsingborgs stad, ja
  • 32174, Två Feta Grisar Spiderpig, Göteborgs kommun, ja
  • 32180, Sigtuna Midvinterblot, Sigtuna kommun, ja
  • 31986, Spike Hazelnut Chocolate Porter, Göteborgs stad, ja
  • 31969, Bröderna Bommen Broder Ivan Russian Imperial Stout, Sundsvalls kommun, nej
  • 32179, Kristianstad SjöCrona Noël, Kristianstads kommun, nej
  • 31991, Byaregårdens Vinter, Varbergs kommun, nej
  • 32164, Pax Vesper, Eslövs kommun, ja
  • 31998, Jädraöl White Christmas, Gävle kommun, ja
  • 32168, Kvarnagårdens Bryggeri Rimfrost, Växjö kommun, nej
  • 32169, Fjäderholmarnas Winter Ale, Stockholms stad, ja
  • 32194, Walhöll Midvinterblot, Smedjebackens kommun, ja
  • 32186, Bryggande Holländaren Tre Weize Männen, Gnesta kommun, ja

2017-10-21

Systembolaget: Julöl 2017



Julöl. Jag tittade igenom listan från 2008 (verkar inte ha skrivit in den från 2007) och insåg snabbt att det hänt ett och annat i ölvärlden under denna tid…

1 november 2017 skläpps de här ut i butikerna, som är fria att beställa vad de vill i vilka mängder de vill.

Varunummer, namn, alkoholhalt, storlek, pris

Medelalkoholhalt: 5,9 %. Medelliterpris: 62:00.

2017-10-20

Londonresan I - One Mile End och Redemption

One Mile End
Förra helgen blev en långhelg då jag var med på den ölresa till London som arrangerades av Karlströms Malt. Den blev för mig dessutom lite längre eftersom jag träffade på Uffe (och medresenären Veronica) i hotellets lobby redan vid lunchtid.

Uffes plan var att kolla på två bryggerier som han tidigare inte besökt, och vi befanns värdiga att hänga med.

Diverse lokaltrafik tog oss en bra bit norrut, från Paddington till Tottenham. Här, i samma industrihotell, låg det ganska lilla och ganska nystartade (hösten 2014) One Mile End samt det något äldre (2010) och större Redemption Brewing.

One Mile End flyttade in här när de växt ur sitt ursprungliga pubbryggeri våren 2016, och de övertog då i stort sett hela Redemptions gamla bryggverk. Ungefär 5 heltider sysselsätts och kring 120 000 liter bryggs per år.

Vi fick smaka två brygder som togs direkt från tank: Båda var mörka och syrliga med fruktsmaker. De hängde inte riktigt ihop och jag noterade dem inte mer än så.

Vi tittade på de olika delarna av bryggeriet, som ärligt talat var bland de smutsigare jag någonsin besökt.



Huvuddelen av produktionen tappas på fat, lite på cask och till konsument är det burk som gäller. Burkningen sker på ett annat bryggeri.  Specialbrygder tappas på storflaska manuellt.

Tidigare körde One Mile End med KeyKeg, men har nu nästan helt övergått till stålkeg som hyrs från Kegstar. En mycket smart lösning som rätt skött faktiskt blir billigare än engångsfaten.

Hur de tog fram sina nya öl? Tja, de samlades på den gamla bryggpuben, drack öl och spånade fram vad de tyckte var kul. Inga större marknadsanalyser där inte… Att brygga samma öl gång efter gång var inget som lockade utan kändes mest trist.

Genom åren har APAn Gunslinger (5 %) varit bryggeriets storsäljare men under året har den passerats av New England-APAn Juicy 4PM (4,9 %). Vi fick med oss varsin burk när vi gick och den dracks tillsammans med områdets gatuköks-burgare med majonnäs. Funkade perfekt ihop, och hade oväntat mycket kropp för styrkan!

Andra bryggeribesöket var 50 meter bort, i en betydligt större lokal. Redemption, alltså.


Åter tittade vi runt bland rostfria kärl, sladdar och slangar.

Bryggaren berättar.

Intresserad publik.

De säljer i stort sett enbart sin öl på cask. Jag frågade lite nyfiket om de inte visste att det fanns en motsättning i den brittiska ölvärlden mellan ”craft beer” och ”keg beer”? Det var inget de märkt av, utan trodde att det i grunden mest varit ett sätt för BrewDog att marknadsföra sig.

Tre öl dracks från tank medan vi tittade runt: Portern Urban Dusk och den förvånande stora amerikanskt humlade bittern Trinity på 3 %. Till slut deras storsäljare AIPAn Big Chief som med sin fruktiga australiensiska humle slog undan allt motstånd.

Jästen jäser.
Vi tog nu buss och tunnelbanor söderut, för nu skulle den tredje turisten plockas upp och nästa bryggeri besökas.