2017-07-28

Örebro Brygghus Half IPA

Den här ölen var faktiskt min första kontakt med Örebro Brygghus: session-IPAn Half IPA på 5 % fanns nämligen i deras monter på All In Beer Fest hösten 2016. Jag minns den som god, men inte så mycket mer detaljerat än så…

Färgen är guldgul, vätskan oklar. Skummet är vitt, två fingrar högt och kompakt; det sjunker sakta ner utan att lämna några rester på glaset.

Doften är ganska lätt med toner av apelsiner och jord. Parfymerade aningar i bakgrunden.

Smaken startar med en skarp beska som ändå inte är överdrivet kraftig. Jordig sötma växer tillsammans med lite papper/pappersmassa och lite… after shave. Medelstor kropp. Eftersmaken har en sträv beska med lite alkohol, torkade blommor och torkade apelsinskal. Avslutningen är jordig med aningar av rå potatis och knäck.

Kolsyran är kraftig, de många små bubblorna är långlivade och friska. Väskan är något kladdig.

Samma resultat som gårdagens No Coast IPA (recension): Den här känns bara gammal och trött. Jag bara funderar på om Ocean-Rod hade rätt i sina funderingar på att något dåligt verkar hända med öl som skeppas via Systembolagets lager i Örebro.

Betyg: 2,81. Tillgänglighet: Systembolagets lokala småskaliga sortiment. Pris: 26:70 för 330 ml. Bäst före: 2018-05.

2017-07-26

Örebro Brygghus No Coast IPA

För en tid sedan bestämde jag mig för att titta lite extra noga på öl från ett lovande (relativt) nytt svenskt bryggeri med öl i det lokala småskaliga sortimentet. Det kom att bli Örebro Brygghus, och jag beställde hem de fem öl som fanns hos Systembolaget.

Först ut blir deras amerikanska IPA, fyndigt döpt till No Coast IPA eftersom Närkeslätten saknar kust. Och kanske för att den inte ska följa de klassiska öst- eller västkuststilarna? 7 %.

 Färgen är guld, vätskan något grumlig. Det två fingrar höga skummet är vitt och kompakt, och det sjunker sakta ner lämnandes lite rester på glaset.

Doften är humlig med toner av grapefruktmarmelad, gröna växter och örtkryddor. Inte så mycket citrus som jag hoppats på. Söta dofter av mandel och kakdeg.

Smaken är hyfsat besk med passerande grapefrukt och limeskal. Dova söta toner av apelsinjuice och kakdeg. Den är oväntat tunn för en 7 %-AIPA. Lätt till medelstor kropp. Växande het alkohol i eftersmaken liksom torkad frukt, bittermandel och läder. Avslutningen är lätt med lite apelsinsaft och alkohol.

Kolsyran är medel till stor, de små bubblorna friska och långlivade. Vätskan är medelmjuk.

Gammal. Trött. Kanske oxiderad. Och ändå har den 9 månader kvar av säljtiden…

Betyg: 2,81. Tillgänglighet: Systembolagets lokala småskaliga sortiment. Pris: 29:90 för 330 ml. Bäst före: 18-04-25.

2017-07-25

To Øl Limón

Kvällens öl blir en folköl från danska fantombryggeriet To Øl: Limón, en cream ale på 3,5 % bryggd med citronmeliss, citronverbena och humle med citrustoner. Den är brygd hos De Proef.

Färgen är mörkt gul med lite guld, vätskan disig. Det två fingrar höga skummet är vitt och kompakt, och det sjunker långsamt ner till ett tjockt lock lämnandes lite rester på glaset.

Doften är söt med tunga citrustoner. Lite bröd, söta örter och citronläsk.

Smaken startar beskt-sött med kryddiga toner av citron, lime och pomerans. Lätt parfymerade toner och färska örter. Medelstor kropp. Citroner och apelsinläsk i eftersmaken liksom växande citrusbeska. Citronessens och syrliga karameller i slutet.

Kolsyran är medelstor, de små bubblorna friska och långlivade. Vätskan är oväntat mjuk för en folköl.

En hel del citronsmaker i den här, och ganska mycket sötma. Men det blir aldrig för mycket utan det är en frisk och törstsläckande öl. Av de citronläsk-inspirerade öl jag druckit under året (den här, Evil Twin Omnipollo Old Fashioned Lemonade IPA och Brew by Numbers 17|02 Table Saison Lemongrass) så är det nog den här jag helst skulle återvända till.

Betyg: 3,66. Tillgänglighet: Dagligvaruhandeln. Pris: Okänt för 330 ml. Bäst före: 16/03/19.

Bild: To Øl.

2017-07-24

Soumenlinna/Sveaborgs Bell Porter

Ship's Special Brew. Det är ett påhitt från Tallink Silja Line, en förlängning av Ship's Wine-konceptet. Ett sätt att skapa identitet. Och tjäna lite extra pengar.

Just nu finns tre öl i den här serien: Sveaborgs Försti Ale (recension), Norrby Dunkel (recension) och så Sveaborgs Bell Porter som får bli kvällens öl. Det är en engelsk porter på 5,6 % från Suomenlinnan Panimo - Sveaborgs Bryggeri.

 Färgen är mörkt brun, nästan svart. Det tre fingrar höga skummet är brunt och kompakt, och det sjunker sakta lämnandes en hel rester på glaset.

Doften är torr med friska toner av kaffe/choklad/kakao och en aning lakrits. Aningar av nötter och torrmjölkspulver.

Smaken startar något sött och tydligt rostat (men inte bränt). Toner av träkol, mörk choklad, lakrits, lätt kaffe och pumpernickel. Syrligheten är låg, kroppen medelstor. Passerande röda bär i den något lättare eftersmaken, liksom en sakta växande sötma. lakrits, kaffekarameller och torkad frukt. Röda bär och alkohol i det torra slutet.

Kolsyran är medelstor med massor av små långlivade bubblor. Vätskan är mjuk.

Jag gillar en bra porter. Och en bra porter är vad det här är. Funkar finemang till mackor på finskt rågbröd!

Betyg: 4,18. Tillgänglighet: Köpt ombord på Silja Symphony. Pris: 3:50 € för 330 ml. Bäst före: ???518 (batch L0801).

2017-07-23

Om ölrecensioner


Det började med en länk i Facebook-gruppen Ölbloggar i Sverige.

Den gick till en mycket intressant artikel i tidningen All About Beer: The Agony and Ecstasy of Beer Reviews. Många inblandade intervjuas, från siteägare och bryggare till öldrickare med åsikter.

En debatt startade, som fortfarande pågår. Hur ska man recensera öl? För vem? Vad ska man ta hänsyn till? Vad ska man ta upp?

Det här är frågor som jag funderat över i över 15 år, och vissa av frågorna har jag funnit mina svar på, andra inte. Andra har också fungerat och skrivit krönikor/bloggposter/foruminlägg. När man skriver offentligt måste man försöka se olika perspektiv och ständigt vara självkritisk.

Men det ska jag inte skriva om nu. I stället tänkte jag ge några exempel på hur en ölrecension med betyg inte ska se ut. Jag har sett alla varianter i verkligheten, om än ordrikare.
  • Ölen är snygg, god, aptitlig och trevlig! 1,6/5 [omdöme och betyg hänger inte ihop utan någon förklaring]
  • Ölen är rätt vidrig, men jag känner bryggaren och han lever sin dröm och behöver bara lite mer erfarenhet för att det ska bli riktigt bra. 3,75/5 [betyget gäller en framtid och inte ölet i glaset]
  • Ölen är riktigt god, men ägaren är ett svin som fick min familj att gå från hus och hem! 1/5 [ska man bedöma hela företaget i recensionen? kanske?]
  • Jag känner alla som jobbar på det här bryggeriet, och det är jävligt sköna killar som har skön attityd. Världens godaste öl! Bara kör! BFF! 5/5 [samma här, jag går då och då i den här fällan]
  • Mycket god öl, läskande och smakrik. Men bryggaren har helt missförstått hur en västkust-IPA ska smaka, så man får inte vad etiketten lovar! 1,7/5 [kommersiell öl drucken utanför stil-tävlingar ska inte bedömas strikt efter typ-deffar]
  • God öl, men bryggaren borde dra ner på karamellmalten, köra en längre syrarast och dra ner på kalciumsulfaten. Då blir den nog bättre. 3,5/5 [svårt fall. Var recensenten med vid bryggningen och receptskapandet, eller gissar hen bara från sin hembryggar-erfarenhet? Om man nu vet vad man pratar om så är det saker som bör tas direkt med bryggaren. Annars… Nä.]
  • Ölen är på riktigt god, men jag kände inte för en APA ikväll. 2/5 [Nähä? Recensera den inte då!]
  • God öl, men den jag drack innan var mycket godare! 2/5 [Variant på den förra. Vanlig vid festivaler]
  • Den här ölen var inte bra, så den kommer jag inte att skriva om. [resulterar i en ganska obalanserad bild av ölet/bryggeriet/ölscenen]
En annan, parallell och minst lika intressant diskussion kring det här med recensioner är hur bryggaren/bryggeriet ska/bör reagera på recensionerna. Frågan ska ställas på sin spets: Ska bryggaren alls bry sig om att recensioner/bloggar/recensionssiter existerar? ”Nej” om man ska tro en gammal debattartikel som jag minns. Den ansåg att en bryggare som läser positiv feedback blir uppblåst och sänker garden. Blir latare. Och om samme bryggare i stället tar åt sig av negativ feedback så kommer hen att försöka förändra sina öl därefter. Och då blir resultatet ointressanta kompromisser. Långt från det amerikanska craft-idealet att bryggarens öl ska spegla dennes personlighet.

Ja, det är ett komplext ämne som tål att tänkas på.


2017-07-22

Pühaste Sireen

Lika bra att raka av den andra ölen från estniska bryggeriet Pühaste som jag köpte på Finlandsfärjan: Sireen, en amber ale på 6 %. Den har humlats med Cascade, Centennial och Willamette och kryddats med Earl Grey-te och blåklintsblommor(!). Ölen är speciellt bryggd för Tallink Silja Line.

Färgen är mörkt bärnstensröd, vätskan är nästan klar. Det tre fingrar höga skummet är beige och luftigt, och det sjunker sakta lämnandes lite rester på glaset.

Doften är maltig med lätt rostade toner av fullkornsbröd, torkade blommor och dito citrusfrukter. Aningar av bananer och katrinplommon.

Smaken är mjuk och samtidigt komplex med karamellmalt, beska örter, stark apelsinjuice. katrinplommon och knäck. Medelstor kropp. Eftersmaken har tydligt het alkohol, sträv beska, fullkorns-lantbröd och gammalt kallt te. Slutet är kort och har smaker av beska örter och lite alkohol.

Kolsyran är kraftig, de medelstora bubblorna är långlivade. Vätskan är medelmjuk.

Inte så pjåkigt. Men den där sakta växande strävheten påminde mig alltför mycket om känslan att dricka en kopp te som stått och blivit kallt. Skulle jag noterat detta om jag inte vetat att ölen bryggts med Earl Grey? Kanske, kanske inte…

Heter det ”att raka av något” förresten? Känns lite konstigt. Nå, det får stå kvar.

Betyg: 3,27. Tillgänglighet: Köpt på Silja Symphony. Pris: 3:50 € för 330 ml. Bäst före: 28.03.18 (batch 22).

2017-07-20

Systembolagets varunytt juli 1996


Det är hög tid att titta in på en 21 år gammal nyhetslista! Eller inte… men jag gör det i alla fall!

Sommaren 1996? Vad gjorde jag då? Jag var arbetslös och luspank. Skulle påbörja mitt andra försök att läsa på universitetet (det gick inte då heller). Ingen kul tid. Drack nästan uteslutande iskall Vestfyen Pilsner 2,8 – den billigaste folköl som ändå gick att få i sig.

Förutom den vanliga listan med foton på de nya dryckerna innehöll Varunytt juli 1996 den vanliga listan med doft- och smakord, en text om den italienska vinlagen, en halvsida om druvan Tempranillo, en par korta artiklar om områdena Chablis och Alsace och så helsidan med inspiration till matlagning och dryckestips till det. Den här gången handlade det om tillbehör till sommarens grillrätter: Tzatziki, rödvinsmör, coleslaw, barbecuesås och så bacon och musselspett. Till det grillade rekommenderas ”ett glas öl”.

Det där sista känns väldigt länge sedan.

Ölnyheterna. De var fyra. Alla ljusa lageröl.
  • Coors Extra Gold
    Coors Brewery, licensbrygd i Spanien
    5 %
    Flaska 330 ml  12:70
  • Three Hearts All Malt
    Appeltorfftska, Sverige
    4 %
    Flaska 330 ml 10:10 (inklusive pant)
  • Gamla Stans Färsköl
    Gamla Stans Bryggeri, Sverige
    5 %
    Flaska 400 ml 16:70
  • Raskens
    Banco, Sverige
    5,2 %
    Flaska 330 ml 10:10 (inklusive pant)
    Flaska 500 ml 15:70 (inklusive pant)
    Burk 500 ml 15:70 (inklusive pant)
Jahaaa… Vad ska man säga om det där? Inte så spännande direkt.

Det intressantaste är Gamla Stan-ölet, som bara kunde köpas i Stockholms län. Det här var den första generationens flaska, en stubbig sak med patentkork. Bryggeriet hade då funnits i knappt två år, och hade när den här ölen lanserades ytterligare sju år att leva. Under hela sin livslängd blödde projektet flera miljoner kronor om året.

Ölets rykte/marknadsföring har visats sig vara oväntat livskraftigt: Jag har träffat en hel del människor som minns det som som sitt första möte med något som var… Annorlunda. Grumligt, jästigt och beskt. Kanske inte jättegott, men i alla fall något som bröt från normen.

Under rubriken Övrigt finne lite ölrelaterat, som ger något slags tidsstämning:
Av det här kan vi utläsa att Appeltorfftska (senare Krönleins Bryggeri) nu skaffat en ny burkningslina som klarade halvlitersburkar. Salomon Draft var en ljus lager från dem. Lame Turkey kom dock från Pripps.

2017-07-19

Pühaste Vulin

En baltisk öl till från Helsingforsresan får det bli i kväll: Session-IPAn (4,6 %, 40 IBU) Vulin från estniska bryggeriet Pühaste Brewery.

Färgen är ljust guld, vätskan nästan klar. Det två fingrar höga skummet är kompakt och vitt, och det sjunker ner till ett tunt lock lämnandes en del rester på glaset.

Doften är humlig med en del maltsötma. Gräddigt fruktgodis, citrusfrukter (apelsiner och pomerans), mango och ananas.

Smaken är initialt besk med salt och beska frukter. Långsamt växande sötma med mango, mango, bananer och ananas. Medelstor kropp. Eftersmaken har åter lite salt, mjuka smaker av exotiska frukter och ren (ganska lätt) beska. Bröd, viss besk humle och salt i slutet.

Kolsyran är medelstark, de medelstora bubblorna långlivade. Vätskan är lätt utan att vara blaskig.

Inte så dum, ren och snygg om än kanske lite lätt. Men varifrån kommer den där sältan?

Betyg: 3,21. Tillgänglighet: Köpt ombord på Silja Symphony. Pris: 3:50 € för 330 ml. Bäst före: 11.10.17 (batch 19).

2017-07-18

Omnipollo/Evil Twin Old Fashioned Lemonade IPA

Ännu ett samarbete: Omnipollo och Evil Twin Brewing ger oss Old Fashioned Lemonade IPA. En AIPA med citron på 7 % som bryggts på Massachusetts-bryggeriet Dorchester Brewing Company.

När jag först hörde talas om den här ölen funderade jag på om den var inspirerad av drinken old fashioned. Men så efter ett tag insåg jag att den inte har någonting med citroner att göra. I stället handlar det om Henoks och Karls minnen av barndomens citron-lemonad.

Färgen är orange-gul, vätskan oklar. Det fingertjocka vita skummet försvinner iväg utan att lämna några rester efter sig.

Doften är besk-söt. Citronjuice, citronskal. Lite exotiska kryddor och färska beska örter.

Smaken är mjuk och söt som en läsk. Citronjuice, citronskal och söta kryddor (enbär, enekvistar, kryddnejlikor). Viss citrus-humle, väldigt lätt beska. Lätt till medelstor kropp. Eftersmaken påminner mycket om Fanta Citron med en skvätt gin. Avslutningen är söt med torra toner av citronskal och en aning enbär/gin.

Kolsyran är mild, de många små bubblorna är mjuka och långlivade. Vätskan är medelmjuk och lite kladdig.

En välgjord imitation av en citronläsk, som får en extra komplexitet av gin-tonerna. Ingen alkoholsmak alls, ingen klassisk IPA-humlighet, inte speciellt besk. Men ett spännande experiment är det. Skulle jag köpa den igen? Nja, speciellt inte till det här priset.

Betyg: 3,75. Tillgänglighet: Systembolagets små partier 7 juli 2017 (lagerstatus). Pris: 49:90 för 355 ml. Bäst före: 01-10-2018 (batch 5).

2017-07-17

Gbg Soda India Pale Soda

För två år sedan skrev jag om den humlesmaksatta lemonaden Hopster Hopfenlimo (länk). Jag har inte sett den i någon butik varken före eller efter att jag fick de där två flaskorna skickade till mig. Men idén kändes lite för väl liggande i tiden (ledord: Craft Soda) för att någon annan inte skulle ta upp den igen.

Så nu i våras kom India Pale Soda från Gbg Soda in på Systembolagets alla butiker (330 ml kostar 19:90). Den är som namnet antyder ett försök att få till en IPA-liknande dryck utan alkohol. Den innehåller dessutom bara hälften av de kolhydrater som finns i vanlig läsk.

Men hur är den i glaset?

Den kallt ljusgula smågrumliga vätskan toppas av ett tjockt kompakt vitt skum som efter en kort stund försvinner iväg.

Doften är fruktigt söt med tydliga toner av modern humle: Citrusskal, ananas och blodgrape-godis.

Smaken är inledande söt med ganska försiktiga toner av amerikansk humle. Grapefrukt och apelsinskal. Det finns något slags underliggande ton av gammaldags fruktgodis. Kroppen lätt. Eftersmaken är mjuk med lite sötma, fruktkola citronjuice och blommiga humletoner.

Kolsyran är lite vass med stora långlivade bubblor, vätskan något kladdig.

Mmm… De kunde nog dragit på lite mer med humle i såväl smak som beska, det känns som en läsk-APA. Den påminner en del om andra alkoholfria öl men utan någon besvärande vörtighet. Och som läska betraktat är den god och ett välkommet tillskott i den alkoholfria hyllan.

2017-07-15

Tanker Sauna Session

Minns ni för en tid sedan att jag av misstag stoppat fel flaska i kylen? I så fall… rekommenderar jag att ni skaffar lite fler fritidsintressen.

I vilket fall: Rätt flaska hade varit den här: Sauna Session, en session-IPA från estländska Tanker bryggd med björklöv. 4,7 %.

En märklig detalj är att jag faktiskt druckit den här ölen under tiden mellan de här recensionerna: På Haket fanns nämligen den här som 3,5 % som en av kvällens flask-specialare. Undrar om den varianten kommer att dyka upp i livsmedelsaffärerna?

Färgen är ljust guld; vätskan aningen grumlig. Det fingertjocka vita luftiga skummet försvinner iväg utan att lämna speciellt mycket rester på glaset.

Doften är rätt så speciell med söta toner av trädsav, rabarber och omogna hallon. Blommiga toner i bakgrunden.

Trädsaven återkommer i smaken såväl som en rätt ren beska, godisartad sötma och lite parfym. Medelstor kropp. Eftersmaken är något syrlig med trädsav, kryddor (muskotnöt, timjan) och sakta växande mild beska. Björk-läsk och beska örter i slutet.

Kolsyran är medelstor, de medelstora bubblorna är långlivade och friska. Vätskan är medelmjuk.

En intressant tolkning med perfekt avvägning av grundölen och smaktillsatsen, den är både spännande och lättdrucken.

Betyg: 3,56. Tillgänglighet: Köpt på Silja Symphony. Pris: 3:50 € för 330 ml. Bäst före: 15 09 2017.

2017-07-13

Inför Ölets dag 2017

Bild: Sveriges Bryggerier.
Ölets dag 2017.
Räknar jag rätt så är det den sjätte gången detta arrangemang hålls på initiativ av föreningen Sveriges Bryggerier. Alltid den tredje onsdagen i juli, i år den nittonde.

Såväl bryggerier som krogar hittar på påhitt under denna dag. Bryggeriernas arrangemang hittas samlade här.

Lokalt i Linköping kommer bland annat Malt & Hume att få besök av Centralbryggeriets lilla öltruck.

Samma Linköpingsbryggeri kommer att köra en semi-tap takeover på The Horse and Hound.

Uppstickaren Kebab House kommer att ha premiär för sin egna lager som jag tror kommer från Fors Bryggeri.

De Klomp kommer även de att ha något slags aktivitet, oklart vad i skrivande stund.

Mer kommer säkert att tillkomma.

En extra intressant nyhet för i år är den krogrunda eller Pub Walk som kommer att arrangeras av pubwalk.se, bland annat tillsammans med Linköpings Hembryggare. Fler sådana rundor är planerade i Linköping och Norrköping om man inte kan hänga med på den här.

2017-07-12

Norrköpings Ofiltrerat X


Under måndagens rajtan-tajtan serverades en för tillfället unik öl. Ofiltrerat X som bryggts av Norrköpings Bryggeri med lite inblandning från min sida. Och bara att få se den listad på Beer Advocate eller Untappd är en inte så liten egoförstärkare.

Ölen är en engelsk mild ale på 3,8 % baserad på Tetley's Mild från 1945, den bryggdes i deras Braumeister på 20 liter den 4 juli. Den var alltså relativt färsk vid serveringen.

”Baserad” ja. Anders på bryggeriet hade stuvat om en hel del i receptet. Så den bryggdes utan färgat invertsocker. I stället fanns små mängder vete, karamellmalt och svartmalt. Den sena humlegivan bestod av Saaz i stället för Fuggles. Å andra sidan, det var inte många pellets som gick i då så det kände som en acceptabel kompromiss. Koktiden hade också kortats ner från 180 minuter till 80.

Resultatet blev trots allt detta en helt acceptabel mild. Lite murrig i smaken men utan spår av vörtighet. En inledande farinsocker-sötma, karamell och knäck med en lätt antydan till smör. Beska fanns om än inte på något dominerande sätt, den låg klart närmare de 22 IBU som stod i ursprungsreceptet än de 8-10 som hade räknats fram.

Ölen serverades från ett kylt keg, så den var initialt kallare och med lite hårdare kolsyra än min idealbild av stilen. Å andra sidan serverades den i halvpints så båda problemen var rätt så hanterbara.

De jag pratade med verkar ha gillat ölen, såväl de som är djupt nere i ölnördsträsket som de som inte är det. Något jag reagerade över under kvällen var att flera gäster oberoende av varandra förklarade att ölen var ”somrig” vilket inte riktigt stämmer överens med min bild av mild: Jag tänker mer på en kylslagen höstdag med tjock dimma.

Folk satt och drack. Pratade, umgicks och verkar ha haft det trevligt. Ölen var ett socialt smörjmedel, en bakgrund och roffade inte åt sig huvudrollen. Jag har svårt att se ett bättre öl till mitt firande.

Etiketten är jag dock helt oskyldig till, det är helt och hållet Norrköpings Bryggeri som står bakom den. Fick själv faktiskt inte se den förrän dagen innan premiären. Vill på det sättet passa på att dementera precis allt.

2017-07-11

Tack!

Jag, Håkan och Ricky.
Bild: Black Lion Inn.
Var ska jag börja? Vad ska jag skriva som kan uttrycka all tacksamhet jag känner för gårdagens ytterst lyckade arrangemang? Det är inte ofta, men just nu känns det inte som orden räcker till.

Men det har ju aldrig hindrat förut, så…

Tack!

Tack till Norrköpings Bryggeri som var de som styrde upp hela det här arrangemanget. Som gick med på att brygga en blaskig brun småtråkig öl i en nästan utdöd stil med en helt otänkbar etikett (återkommer om den). Och som stått ut med mina nervösa frågor. Utan er hade det här bara blivit ett av alla antiklimax i mitt liv…

Tack till The Black Lion Inn som lät oss hållas i sin krog en vanlig juli-sommarkväll.

Men framför allt ett enormt tack till er 20-25 som under kvällen dök upp för att dricka mild, snacka öl/fotboll/blogg/minnen/krogar. Speciellt er som tog er från andra hörn av Sverige för den här kvällen. En fantastisk blandning av människor! Jag hoppas att alla kände att jag hann med att vara social med er, det blev lite rörigt ett tag där. Tack!

Så med det sagt, här är lite bilder från den oförglömliga kvällen.






2017-07-10

På väg mot firandet!

Bild: Norrköpings Bryggeri. Viss bildbehandling har skett.

Zythos VAP

Bild: VAP.
En arbetskamrat skickade ett meddelande för någon vecka sedan. Han undrade om jag var intresserad av någon lokal öl från Rhodos där han var på semester. Klart att jag var!

Efter lite om och men fick han tag på en flaska och tog med den hem till mig.

Jag har så vänliga människor i min omgivning att jag nästan får dåligt samvete. Tack så mycket, Niklas!

Ölen i fråga är en ljus eurolager på 5 % från VAP P. Kougrios SA på Rhodos, Grekland: Zythos VAP.

Färgen är ljust gul, vätskan helt klar. Det två finger tjocka skummet är vitt och luftigt, och det sjunker ner till ett tjockt lock utan att lämna några rester på glaset.

Doften är maltig och något söt med lite honung, blommig humle och margarin.

Smaken är lätt och mycket ren. Passerande toner av lime-artad beska, lite franskbröd och en antydan till deg. Lätt till medelstor kropp. Långsamt växande smaker av margarin och blommig humle i eftersmaken. Lätt alkohol och lite kandisocker i slutet.

Kolsyran är medelstor, de små bubblorna är friska. Vätskan är lätt men inte blaskig.

En mycket behaglig ren öl som passade bra till den lätta husmanskosten som jag åt till. Den påminner en hel del om sydtysk pilsner eller de nordtyska mjuka öl som går under namn som Gold eller Edel.

Betyg: 3,81. Tillgänglighet: Köpt på Rhodos. Pris: Gåva, 500 ml flaska. Bäst före: 22-02-18.

2017-07-09

Bryggpub: Sad Robot Breweing


Om bilderna: En av gästerna önskade att inte vara med på bild. Jag har därför maskerat bort alla gäster på bilderna. Bilderna är tagna med personalens godkännande.

Jag hade i förväg bestämt att träffa Rick Gordon från Ölprovningar under helgen i Göteborg. Till slut kom vi fram till att bryggeriet Sad Robot Brewing, som har pubkvällar ett par gånger i månaden (se detaljer på deras hemsida) skulle föräras ett besök.

Sad Robot är lite av ett oskrivet blad hos mig, jag har vetat att de finns och har sett dem på någon mässa, men inte så mycket mer. Jag visste dock att de låg långt ute i något industriområde på Hisingen.

Så när vi bestämt oss att åka ut till Aröd trodde jag att vi skulle tillbringa nära timmen med Västtrafik. Riktigt så var det inte, 16 minuter utan byten från Brunnsparken enligt tidtabellen skulle det ta. Just vår buss tog dock några minuter extra eftersom chauffören åkte fel ett par gånger(!).

Väl ur bussen så var det väl skyltat och lätt att hitta de cirka 100 meter som behövde vandras.


Väl inne möttes vi av en luftig lokal där en tredjedel av golvytan bestod av bryggverket, lite mer av serveringsytan med långbord eller udda bord och stolar. Avgränsningen mellan dessa ytor bestod av diverse tomfat. Till det kom det avgränsade köket.

Rostfritt…
När jag och frugan satt oss ned med en öl och cider så dröjde det inte länge förrän Rick Gordon dök upp. Det visade sig då att då att stora delar av Göteborgs Ölfrämjande satt i lokalen så det blev en hel del snackande.

Vi hoppade över maten (de vi såg äta valde desserterna och verkade nöjda), det fanns ingen form av snacks att köpa.

Öl fanns det däremot:


Vi tre drack väl igenom sortimentet, ge och ta någon sort. Och… Det var väl… Sådär. Genomgående.

Bäst var Furlow Imp Stout och Prime Directive, en belgisk IPA.

Ett problem var vissa öls temperatur. Fatanläggningen saknar kylblock, i stället står faten i ett stort kylskåp. När ett fat tar slut så tas ett rumstempererat fram och kopplas in. Så under en tid kommer ölen att vara ganska så ljummen.

De andra ölen var… Lite små-orena eller karaktärslösa. Woosh Melon Sour var varken speciellt syrlig eller melonsmakande. DIPAn Tropical Rebel's Bomb överdrivet snäll och försiktig med lite jästsmak. Deras brown ale I Am A Leaf On the Wind påminde mest om en utspädd Coca-Cola. Äppelcidern hade gröna toner med drag av bagerijäst.

Vi funderade och gissade att flera av dessa öl är experiment som bryggts i ett litet bryggverk snarare än helt färdiga produkter. Och det kan kanske vara lite charmigt, men då får medelnivån höjas ett par snäpp om de ska sälja det till sina gäster (skrev först ”jäster”). 

Någon riktig inriktning var också svårt att se bland ölsorterna. Jag fick veta att de helst brygger öl i belgiska stilar, men inte heller de var riktigt rena eller snygga tolkningar av stilarna. Namnen var mysterier för mig, jag antar att de hänvisar till något slags SF-litteratur som jag inte känner till.


Stämningen bland gäster och personal var god, dock var miljön slamrig så fort något sällskap blev pratigt. Lite textilier kanske skulle hjälpa just det, men också göra bryggeriet lite mer svårstädat?

När vi satt där så insåg jag att det kändes lite osvenskt att dricka öl inne i ett bryggeri. En trevlig känsla, och jag hoppas att fler bryggerier går i funderingar om att göra något liknande. Jag känner till att Spike Brewery i Gamlestaden, Göteborg har ett liknande koncept. Få se om det blir något besök där framöver.



2017-07-08

Lehe Heckle

Men… Jag var ju helt säker på att jag hade lagt in en helt annan öl i kylen? Märkligt… Nå, det här går nog också bra.

Det blir alltså en öl från den Helsingfors-resa som vi gjorde under midsommarhelgen: Heckle, en APA från estländska Lehe Pruulikoda på 4,7 %. Den är framtagen i samarbete med Comedy Estonia.

Det skummar friskt om ölen när jag öppnar kapsylen. Väl i glaset är den ganska mörkt guldfärgade vätskan nästan klar. Det två fingrar höga kompakta vita skummet försvinner iväg och lämnar lite rester efter sig på glaset.

Doften är lätt, söt och lite humligt fruktig. Grapefrukt, aprikos, apelsinskal och gräddgodis. Samt en aning gummi.

Smaken startar med en förbipasserande ren sötma, lite fruktkola och kakdeg. Inte alls så mycket fruktighet som jag väntat mig… Lite bananskal och färska aprikoser, det är allt. Medelstor kropp. Eftersmaken är kort och svag med deg, aningar av knäck och köttbuljong. Avslutningen har toner av färskt bröd och lite smörkola.

Kolsyran är lätt till medelstor, de medelstora bullorna är friska i munnen. Vätskan är lätt men samtidigt något sträv.

Inte så pjåkigt. Lättdrucken utan allt för stora problem.

Betyg: 3,28. Tillgänglighet: Köpt ombord på Silja Symphony. Pris: 3:50 € för 330 ml. Bäst före: 11.01.2018.

2017-07-07

En teknisk notis

Jag håller just på att flytta domänhanteringen för ofiltrerat.se. Eventuellt kan det uppstå vissa avbrott på webb och mail. Jag ber om ursäkt för detta.

Ett nytt besök hos Oceanbryggeriet del III


Del I hittas här, del II här.

Övervåningen i Oceanbryggeriets nya hus är i stort sett ett stort besöksrum. Det finns några fönster ut mot gården, och mot bryggeriet är det en glasvägg som ger så pass bra utsikt att man inte behöver gå ner för att förstå hur processen hänger ihop och vad som är vad.

Glasväggen sedd från tapprummet
Jag blev stående med Rod vid den djupa bardisken. Kök finns inte, utan de tar in catering när så önskas. ”Vi hade en del tur, vi fick vårt provnings-serveringstillstånd innan det började snackas om matskedsstora ölprover.”

Provningarna (som främst riktar sig till företagsevent) är mycket populära utan att egentligen ha marknadsförts, och det skulle nog inte vara några problem att köra två arrangemang per kväll om det hade varit möjligt. Det är alltid någon av de som arbetar på bryggeriet som håller i eventen, eftersom det är just vad besökarna förväntar sig.

Rod hällde upp ett glas knastertorr Ocean Extra Stout och jag ställde en fråga som jag fått med hemifrån: Ocean Ebbot Ale är en av frugans favoritöl. Varför har den plötsligt börjat skumma så mycket? Beror det på flytten till det nya bryggeriet?

Nej, så var det helt säkert inte. Ebbot är en liten produkt, och den har ännu inte bryggts i Mölndal. ”Det är något annat… Det är lite konstigt, vi har aldrig några klagomål på de öl som vi kör ut till butikerna i Göteborg, men flera returer på öl som hanterats på depån i Örebro. Undrar vad de gör med ölen däruppe egentligen?”

Vi kom att prata vidare om dagens ölscen. Alla de nya bryggerierna och den ständigt skiftande kvaliteten på deras öl. Att det verkar som man kan komma långt bara med en öl som bara inte är otäck och en god portion lokalpatriotism. Och om en i delar av branschen tilltagande konservatism.


Eftersom jag sett deras cask-stapel i lagret så undrade jag hur det gick med försäljningen av real ale? Inget vidare, faktiskt. Det är en för svår produkt. Dels vill krogarna – om alls – bara ta emot en tunna i taget och det är få pubar som alls är intresserade och ännu färre som klarar av att hantera denna sköra men belönade produkt. Det går helt enkelt inte att få någon ekonomi i det hela för det lilla fåtal som verkligen är intresserade av en källasval cask ale.

Senare tillägg: Casken har nu sålts till Oliver Twist, Akkurat och Bishops Arms Gustav Adolfs Torg Malmö

Firmabilarna ska också städas.
Oceanbryggeriet fyller i år 10 år och har gått från 3 anställda (alla är fortfarande kvar) till 8. Växer långsamt med en genomtänkt lokalt förankrad strategi och en portfölj med öl som för hipsterpubliken kan framstå som småtrist men som stabilt säljer på såväl krog som Systembolag (däremot tror jag de inte längre brygger 2,8 %-ölen Ocean Ljusa).

Städa städa städa städa.
Storsäljaren på krogen är Ocean India Pale Ale, och på Systembolaget APAn Ocean Västkust som från i höst kommer att finnas på 250 butiker runt om i landet!

Brygghund!

Med det närmade mitt besök sitt slut, och jag vill åter tacka så mycket för att jag fick komma och att jag fick ta av er tid!

2017-07-06

Ett nytt besök hos Oceanbryggeriet del II

Nära till kollektivtrafik…
Jag besöker Oceanbryggeriet. Del I hittas här.

Vi traskade vidare några meter och kom nu till nästa logiska steg i processen: Jäsningen. Samma tankar som i det gamla bryggeriet. Men nu är det inte stopp där: Det finns plats för ytterligare några stående tankar och när produktionen ökar ytterligare så finns det gott om plats upp till taket. 

Humlekanonen längst till vänster.
Här stod ett av bryggeriets senaste hårdvarutillskott: En humlekanon. ”Den här kan vi nog göra en hel kul med i framtiden” konstaterade Rod när vi tittade på den.

Han gick fram till en av tankarna med ett glas. Efter den retoriska frågan om jag var törstig så tappade han upp en skvätt av en helt ny öl direkt från tanken: Det var en gyllenljus öl, oväntat klar för att komma direkt från tank. ”Känner du beskan? Den är nästan som en lager, den håller sig kvar hur länge som helst!” Ölen är en specialbryggd för krogarna Nya Plankan Bar & Kök och Linnéterassen i Göteborg, Plankan & Linnéterassen IPA på 5,6 % ”Egentligen tycker vi nog att det är en APA, men de ville att den skulle heta IPA, så…” noterade Rod. God, frisk och lättdrucken, tyckte jag. 

Bryggare Daniel städar.
Om specialöl till krogar: ”Det är väl ingenting vi marknadsför, men vi tackar inte nej om vi får frågan…” och hittills har den handfull öl som skapats sålt bra.

Vidare till rum (eller snarare fack) fyra. Här stod utrustningen mer provisoriskt än i de tidigare rummen. Naturligt eftersom just flasktappningen är nästa steg att uppgradera.


Idag sker arbetet att flytta flaskorna mellan tappmaskinerna, etikett/märk-maskinen och in i lådor för hand. En mer automatiserad lösning för den här hanteringen har beställts från USA, vilket kommer att öka kapaciteten för flasköl märkbart.

När den nya flasklinan är på plats så kommer Oceanbryggeriet att börja brygga två gånger om dagen, vilket är ett stort steg upp i kapacitet: 2016 bryggde man 350 000 liter, och siktar i år på att komma upp i 450 000 liter.

Så var vi framme vid sista bryggeribiten: Lagret med färdiga produkter. Noggrant märkta kartonger och fat stod och väntade på att få plockas och levereras. 




Bryggeriet har ett relativt stort bassortiment med 8 öl och 1 cider, så det behövs lite plats för att alltid ha allt leveransbart.

Vi hade nu tittat runt på hela produktionsleden av huset och gick nu genom en dörr till entrén och trapphuset. ”Just det här var svårare än vi trott att bygga. Eftersom vi har besöksverksamheten en trappa upp måste vi kunna utrymma även om själva bryggeriet blir rökfullt. Därför blev det en extra dörr här.”

Det var hög tid att inspektera övervåningen.

2017-07-05

Nästa vecka: 10 år.


Glöm inte bort att Ofiltrerat firar 10 år av ölgnäll nästa vecka. Måndag 10 juli 2017 från 16 och framåt. Platsen är Black Lion Inn i korsningen Gamla Rådstugugatan – Trädgårdsgatan, Norrköping.

Facebookarrangemang här.

2017-07-04

Ett nytt besök hos Oceanbryggeriet del I


En märkbart nöjd Rodrigo ”Ocean Rod” Arvidsson tar emot mig vid dörren till det gnistrande vita huset. Bryggeriets ekonomi-alltiallo pekar på huset och på gårdsplanen ”Det här är vårt egna hus, byggt efter våra idéer och ligger på vår mark. Hur många bryggerier äger sin mark?”

Jag börjar fundera. Ja, de allra största och äldsta borde väl göra det i alla fall?

Det har tagit ett tag att ta sig hit, men efter några månaders planering så har jag nu äntligen kunnat besöka Oceanbryggeriets nya bryggeri i Mölndal. Från att ha legat i gamla Lyckholms Bryggerier ett stenkast söder om Liseberg (mitt besök 2011 skrev jag om här) flyttade man i våras till ett litet industriområde omgivet av småindustrier, nybyggda bostäder, Kapp-Ahls huvudkontor och Åby Travbana. En knapp halvtimmes bussfärd söderut från Göteborg C.

”Den här remsan land blev över när de byggde bostadsområdet. Vi är först ut men det kommer fler grannar… En byggfirma är nog nästa på tur.” berättar Rod när vi inspekterar ägorna. Han pekar på ett vitmålat metallklot vid väggen: ”Den där rymmer hur mycket kolsyra som helst… Vi fick tips om modellen från Nynäshamns Ångbryggeri!"

Väl inne i huset blev jag rundvisad i bryggeriet. Det långsmala huset är grovt uppdelat i fem delar, fyra för bryggeriet och en för administration och besöksverksamhet. Allt kring en central gång:


Först var råvarulagret. Malt, humle, flaskor, fat, casks, kartonger och etikettrullar prydligt staplade i höga och låga hyllor. Samt lastpallar. ”I början hade vi lastpallarna ute på parkeringen bakom ett låst staket, men de blev stulna direkt…”


När jag tittar lite extra på maltsäckarna insåg jag att en stor förändring skett: Från att ha nästan enbart köpt malt från engelska Tomas Fawcett kommer nu det mesta från Viking Malt och Crisp Malt. Rod förklarade att det berodde på att en stor del av produktionen numera är ekologisk.

”Här känner du väl igen dig?” var frågan när vi kom in i nästa avdelning. Och ja, det gjorde jag ju. Det är samma bryggverk som bryggeriet använt under sina 10 år. Men nu såg det mycket mindre ut i de luftiga lokalerna med sina dryga 5 meters takhöjd. Luftigare och mycket mer lättarbetat. Dumt nog verkar jag inte tagit någon bild åt just det hållet.


Det gamla bryggeriet hade en hel del logistiska brister, saker fick placeras där det fick plats och inte där det fungerade bäst, och redan när jag var där 2011 klagade bryggare Thomas Bingebo (som den här dagen var bortrest till Nynäshamns Ångbryggeris jubileumsfest) på att lokalerna hindrade produktionen. Men värst var att hålla rent: ”Vi städade och städade och städade. Det blev nästan maniskt efter ett tag, det kändes aldrig som om det blev riktigt rent…”

Fortsättning följer här!