Gott och blandat från Norrköpings Bryggeri

Håkan och hans öl.

Ända sedan jag besökte Norrköpings Bryggeri senast, för två år sedan, så har vi snackat om att åter träffas, kolla igenom deras nuvarande sortiment. Igår blev det äntligen av.

Detta då det var premiär för deras senaste öl Club 33 på Kvarterskrogen Durkslaget i Norrköping. Mer om den senare.

Jag och bryggare Håkan drog igenom deras övriga sortiment, och här är mina vaga minnesbilder av dem:

• Stolt Stad, en ljus lager på 5,2 % bryggd hos Eskilstuna Ölkultur. Aningen vörtig och ganska så stor-stark-maltsöt. 
• Weiss Guys, hefeweizen på 6,2 % hade en del tung alkohol och drog sig åt weissbock-hållet. Fenolisk och och snygg i övrigt. Intressant kryddig ton av saffran.
• Humlemonstret från Oxelbergen #3, den tredje varianten på deras östkust-IPA på 6,5 % var ganska så mörk i färgen och karamellig i smaken. Rätt snäll och försiktig beska. Tyvärr fanns en del orenheter och en tydlig strävhet i ölen. Huvudanledningen till den tydliga numreringen av batcherna är den ojämna tillgången på humle, så det blir ganska stora skillnader mellan dem. Även denna är bryggd hos Eskilstuna Ölkultur.
• Milk Stout (5,8 %) har varit en oväntad försäljningsframgång till restauranger som inte är utpräglat ölkrogar, den söta runda stouten har visat sig gå bra till diverse maträtter. Sötman sitter där den ska utan att bli torrmjölks-fadd.
• Bastarden från Öster Tull är en amerikansk imperial red ale (7,1 %) inspirerad amerikansk Big Red-öl. Ursprungligen skulle de vid bryggtillfället gjort en AIPA, men på grund av humlebrist så fick de snabbt göra om receptet och denna bastard uppstod. Här dracks den efter en tids lagring och började nu dra sig åt amerikans strong ale/barley wine med en finstämd knäckig maltighet med bra beska och en hel del russin.
• Sist ut och starkast: Humlemonstret Goes Noir, en ”imperial black IPA” på 8,6 % som väl var mer av en amerikansk stout än något annat. Men en god sådan med en hel del brända toner och tydlig beska med antydan till apelsin.

Vi försökte analysera sönder ölen och jag försökte komma med kommentarer och gissningar på hur de kunde fortsätta bli bättre. Bäst av ölen var Bastarden. 

Att två öl bryggts i Eskilstuna beror på att de fått några öl med större efterfrågan, och samtidigt som de fortfarande är nyfikna och vill testa sina egna idéer och tekniker på olika sätt så vill de också kunna möta efterfrågan från krogarna. Och kanske i framtiden komma in på Systembolagets hyllor.

Jag uppskattar verkligen Norrköpings Bryggeri för deras öppenhet, kompromisslösa ärlighet och fasta förankring i sitt ursprung. Hoppas det inte behöver gå två år tills nästa gång vi kan sätta oss ner och kolla vad som hänt bara.

Friskrivning: Jag blev bjuden på ölen och en Durkburgare under träffen.