2017-08-16

Små bryggerier små pengar?



Det pågick en diskussion i Facebook-gruppen Ölbloggar i Sverige. Den kom att handla om ekonomin hos de svenska små bryggerierna. Ett ämne som jag egentligen inte kan någonting om, men det har ju inte hindrat mig tidigare…

Någon framförde åsikten att bryggarna var för snikna, och att de borde nöja sig med en månadslön på sådär 25 000 kronor innan skatt. Då skulle de kunna sälja ölen billigare och fler bryggerier skulle kunna leva och överleva.

Jag kände mig direkt väldigt skeptisk, och började fundera på om någon som på egen hand driver ett bryggeri kan komma upp i de pengarna.

När det började dyka upp allt fler svenska småbryggerier, någonstans kring 2003, så fanns det en tumregel: ”Ska du kunna försörja dig på att brygga öl själv så måste du brygga minst 1 000 liter per batch” och det har jag rapat upp om någon frågat mig. Jag vet inte om det riktigt stämde då, eller om det stämmer nu. Sedan kanske man skulle utvecklat det hela: Hur många batcher ska man kunna jäsa eller lagra samtidigt efter det?

Under de senaste åren har det dykt upp några ännu mindre bryggerier (som ändå inte kvalar in i den amerikanska passerade trenden nano brewery) där det uttalade målet inte varit att ha det som ett heltidsarbete – snarare ska det ses som en krävande men rolig hobby som i bästa fall går med vinst som kan återinvesteras, inga löner tas ut.

Men hur roligt är det egentligen att fylla flaskor, kapsylera för hand, etikettera eller köra ut fat till kunderna? Eller att skura skura skura? Hur funkar det att säga till övrig familj ”Det blir ingen semesterresa i år, jag måste installera en ny lagertank i bryggeriet…”

Till det hör jag från flera bryggerier att krogarna allt mer börjat pressa priser, och spela ut de små mot varandra.

Frågan fortsätter att eka i mitt huvud: Kan man få en hyfsad lön som ensam bryggare på ett eget bryggeri? Hur många är det där make/maka får dra in pengarna till räkningarna?

2017-08-15

Gotlands Bryggeri Daredevil Bulldog

Folköl och IPA: Daredevil Buldog · People's IPA från Gotlands Bryggeri. Fast jag vet inte riktigt om den är bryggd i Visby eller i Grängesberg, det känns numera alltid lite oklart med deras öl. 3,5 %.

Färgen är bärnsten-röd, vätskan klar. Det fingertjocka skummet är varmvitt och kompakt och det sjunker sakta ner lämnandes en del rester på glaset.

Doften är kraftig och humligt fruktig. Torkad frukt, färsk grapefrukt och citrusmarmelad. Mindre färska toner av läder och billig gräddkola.

Smaken startar beskt med torkade citrusfrukter och lite lime curd. Söta tunga toner av deg och kola, lite salt och aningar av lakrits. Lätt till medelstor kropp. Eftersmaken är snarare sträv än besk med dammiga toner av citronkakor och vått läder/kartong.  Avslutningen är tjock och medelsöt med torkade citrusfrukter.

Kolsyran är medelstor, de många små bubblorna är mjuka. Vätskan är oväntat tjock.

Mer smak och större kropp än jag förväntat mig av en folköl. Men den känns också gammal och trött.

Betyg: 3,07. Tillgänglighet: Dagligvaruhandeln. Pris: 14:90 för 330 ml (denna flaska köpt på Maxi ICA Stormarknad Linköping). Bäst före: 14.04.2018 (batch 15:51L)

2017-08-14

Wild Beer Wild in the Cask


Förutom Adnams Regatta (recension) fanns i torsdags några öl från The Wild Beer Co. på cask hos Charlie's Bar. Jag valde min vana trogen den alkoholsvagaste, som var Wild in the Cask. Vi köpte varsin halv pint av denna, och fick betala exakt hälften av vad en pint skulle kostat. En policy som delas av Backen i Linköping och ssom jag verkligen gillar.

Det har inte varit lätt att hitta information om denna öl, recensionssiterna klassar den antingen som en amerikansk wild ale, eller en session-IPA. Att den ligger på 3,6 % är klart, likaså att den är syrlig. Troligen också fatlagrad, eller jäst på träfat?

Den disiga vätskan är ljust guldfärgad, det låga vita skummet lämnar en del rester efter sig.

Doften är citronsyre-syrlig med lite mineraler och deg.

Smakerna är lätta med en övergående lime-syrlighet och citronlemonad i bakgrunden. Lätt kropp. Något sträv eftersmak med lite beska. Slutet är vattnigt.

Lätt kolsyra, små kortlivade bubblor. Medelmjuk vätska.

Inte dålig, men… Jag uppskattar lätta och lättdruckna öl, men den här var för lätt, och ord som ”blaskig” och ”vattnig” snurrade i mitt huvud när jag drack den.

Betyg: 3,02. Tillgänglighet: Cask på krogen. Pris: 35:00 DKK för 236 ml. 

2017-08-13

Adnams Regatta

Köpenhamn. Vi besökte nog inga krogar som inte besökts förut, men det finns ju gott om dem. Det var dock först hos den ytterst engelska puben Charlie's Bar som block och penna togs fram.

Visserligen har krogen ett utmärkt urval av tysk och tjeckisk lager och belgisk ake på fat, men det är för de 6 handpumpade engelska ölen som jag kommer hit för. Alltid ett stabilt urval, och alltid i perfekt skick.

Fast när vi kom in så blev jag något… besviken. Dels var flera av pumparna tomma (vilket inte är så konstigt under lågsäsong, och de serverar inte ölen som inte fått mogna tillräckligt) men de kändes lite för… moderna. Det var inte bara brun/svart tråkig brittisk ale, utan också ett par relativt moderna experimentella öl från Wild Beer.

Nå, en klassisk öl var också påkopplad: Sommarölen Regatta från Adnams, en blond ale på 4,3 %.

Färgen är guld-gul, vätskan helt klar. Det luftiga fingertjocka skummet lämnar en del rester ifrån sig.

Doften är aningen fruktigt syrlig. Söt malt och lite smör, syrliga fruktkarameller.

Smaken startar mycket sött och lite smörigt. Jordiga toner i bakgrunden liksom syrligt godis. Medelstor kropp. Passerande grädde/smör/kakdeg i eftersmaken som har mer balanserad sötma. Viss beska i slutet liksom blaskig apelsinjuice och buljong.

Kolsyran är mycket lätt, det är knappt noterbar. Mjuk vätska.

Lite för sött. Jag förstod inte riktigt den här ölen, men det var hyfsat gott i alla fall.

Betyg: 3,32. Tillgänglighet: Cask på krogen. Pris: 55 DKK för 568 ml.


2017-08-12

Malmö Brewing Flip Flop


Det är semester. Och veckan har ägnats åt Malmö/Köpenhamn. Den här gången testade vi att bo i Sverige och pendla till Danmark. Fungerade väldigt smidigt. Och drog ner hotellkostnaden märkbart.

Första kvällen stannade vi i Malmö. Jag hade lovat mig själv att inte köpa med någon öl tillbaka hem från den här resan, och dra ner på recensionerna. Men den här blev det anteckningar och betyg på: Pubbryggeriet Malmö Brewing Co. med serveringslokalen Tap Room (båda hette tidigare Malmö Brygghus) har flest kranar i Sverige, och jag hade svårt att välja något törstsläckande och uppfriskande. Det hade inte personalen, som direkt pekade på deras egna Flip Flop, en APA på 5,8 %.

Klar guldfärgad vätska, kompakt vitt skum som lämnar mycket rester efter sig på glaset.

Doften är lätt med citrus/grapefrukt, lite fruktestrar och en syrlig vete-ton. Nötter i bakgrunden.

Smaken startar men en väl tilltagen maltighet. Viss växande beska, mycket citrusskal och citronjuice samt färsk grapefrukt – mjuk och aningen syrlig. Stor kropp. Beskan fortsätter att växa i eftersmaken, där jag också hittar inner-skal och lite havregryn. Citron/lime i det något sträva slutet.

Kolsyran är mjuk, små långlivade bubblor. Mjuk vätska.

God. Men det känns som den smakmässigt försöker både vara en kraftigare APA och en klarare NEIPA. Och lyckas inte helt med något av dem.

Betyg: 3,87. Tillgänglighet: Fat på krogen. Pris: 73:00 för 400 ml.

= = =



När vi satt där i godan ro, drack öl och åt goda oliver så dök ägaren Anders Hanson upp och hälsade. Han berättade att han var stolt över att de under sommaren klarat att ha 19 kranar med egna ölsorter, och att det just nu var oproportionerligt mycket APA påkopplat – det är helt enkelt det som säljer bäst när det är fint väder.

Vi fick rekommendationen att fortsätta med deras samarbete med danska restaurangen Barr, den örtkryddade witbieren Hvit. Den gillade jag inte, jag tyckte att örterna tog över för mycket och skapade en fet tjock kryddighet.

= = =


Kvällen fortsatte sedan på Brewdog Malmö, vilket var mitt första besök på denna del av kedjan. Igenkänningsfaktorn var hög, sällskapsspelen slitna, kävllen ljummen, krogen nästan folktom och sjuttiotalshårdrocken svängig. Där drack jag BrewDog/Cloudwater New England IPA V2, som väl var ungefär som jag hade väntat mig. Samma gällde såklart BrewDog Dead Pony Club.

2017-08-06

Backyard Brewing Handlarens Pilsner

Helgen tillbringades i Ullared. Att det inte fanns någon öl från småbryggerier på Gekås var inte så förvånande, mer så att jag inte hittade något hos ICA Supermarket Ullared.

Ölutbudet på de lokala krogarna var även det som att färdas tillbaka till mitten av nittiotalet. Nå, hos Harrys jag hittade faktiskt en öl som jag inte provat, och den var på sätt och vis lokalproducerad eftersom den kom från Carlsberg Sveriges etikett Backyard Brew. Handlarens Pilsner är deras samarbete med krogkedjan, en tjeckisk pilsner på 4,7 %.

Det två fingrar höga skummet är kompakt och vitt, det sjunker enr till ett tjockt lock utan att lämna några rester på glaset. Den klara vätskan är gyllengul.

Doften är balanserat maltig med lite knäck och har höiga lätta humletoner.

Smaken startar oväntat beskt med brödig/knäckig malt, passerande citrus och metall. Den rena sötman växer allteftersom. Medelstor kropp. Eftersmaken är mindre besk vilket ger större utrymme för smörkola, knäck och gammaldags hård smörkola. Den höiga beskan återkommer i slutet, liksom en balanserande ren beska.

Kolsyran är kraftig, de små vassa bubblorna är långlivade. Medelmjuk vätska.

En kompetent utförd pilsner, det som drar ner den något är den överdrivna kolsyran. Ett tips om ni hamnar på den här krogen förresten: Kolla in drinkarna, har fick jag den mest kompetent utförda whiskey sour jag druckit i Sverige!

Betyg: 3,61. Tillgänglighet: Fat på krogen. Pris: 65:00 för 400 ml.


2017-08-03

Södra One Love IPA 3,5 %

Det sägs att det är något slags IPA-dag idag. Jaja… Eftersom jag hakar på alla trender som finns men gör det lite på snedden så blir det idag en folk-IPA: One Love IPA från Södra Maltfabriken. 3,5 %.

Färgen är ljust guld, vätskan klar (fällning finns på botten). Det höga vita skummet är mycket luftigt, och det sjunker ner till ett märkligt lock samtidigt som det fräser till.

Doften är något fruktig och ganska så söt med lite citrustoner. Aningar av plast och målarfärg.

Smaken är söt med en passerande ren beska. Något slags exotiska frukter och citrusskal. Medelstor kropp. Eftersmaken är sötare med kladdiga toner av mandariner, plommon och en aning gummi. Avslutningen är bara söt med vit formfranska.

Kolsyran är vass och stickig, de stora bubblorna skarpa och kortlivade. Vätskan är medelmjuk.

För sött. Den här känns ungefär som en vanlig ljus standardlager med lite extra amerikansk humle.

Betyg: 2,8. Tillgänglighet: Dagligvaruhandeln. Pris: Okänt. Bäst före: 2018048 (B12)

2017-08-02

Örebro Brygghus Hallon Berliner Weisse

Femte och sista ölen från min beställning av öl från Örebro Brygghus blir en berliner weisse smaksatt med hallonpuré: Hallon Berliner Weisse på 3,9 %.

Färgen är rosa-guld-aprikos, vätskan oklar. Det babyrosa skummet är kompakt och fingerhögt, och det försvinner iväg fort utan att lämna några rester på glaset. Det finns en del fällnings-flak på flaskans botten.

Doften är lite grumligt fruktig med hallon, mogna jordgubbar och en aning mango. Tydliga, nästan syntetiska, söta toner. Aningar av laktos och yoghurt.

Smaken startar mycket sur-syrligt. Massor av torra hallon och lite omogna jordgubbar, aningar av laktos och krut. Medelstor kropp. Eftersmaken är mindre syrlig utan snarare strävt torr. Hallon, röda vinbär och hallon-tuggodis i eftersmaken. Slutet är mindre strävt med ren sötma och färska hallon.

Kolsyran är kraftig, de medelstora bubblorna är skarpa och långlivade. Vätskan är något tjock.

Tydliga smaker, både vad gäller hallon och syrlighet. Kanske lite för mycket av båda, faktiskt. Den påminner mycket om gårdagens Passion Für Berlin (recension) men där skapade fruktens sötma en större balans.

Så, efter 5 öl, vad tycker jag om Örebro Brygghus? Ojämnt. Kanske beror det på Systembolaget, kanske inte. Men det är det här jag får som konsument…

Betyg: 3,08. Tillgänglighet: Systembolagets lokala småskaliga sortiment. Pris: 29:90 för 330 ml. Bäst före: 18-05-03.

2017-08-01

Örebro Brygghus Passion Für Berlin

Nästa öl från beställningen från Örebro Brygghus är en berliner weisse smaksatt med passionsfruktspuré på 3,9 %: Passion Für Berlin.

Färgen är ljust kallt gul, vätskan i stort sett klar. Det fingertjocka skummet är vitt, och det försvinner iväg rätt så fort.

Doften är söt-syrlig med tydliga toner av passionsfrukt, persika och mogen ananas. Gummi och laktos i bakgrunden.

Smaken startar aggressivt sur/syrligt med viss sötma och växande toner av passionsfrukt, persika och mango. Medelstor kropp. Eftersmaken har en lugnare syrlighet med växande ren sötma och toner av exotiskt fruktgodis, passionsfruktsjuice och en aning krut. Avslutningen blir rätt sträv med ännu mer passionsfrukt.

Kolsyran är medelstor; de medelstora bubblorna är vassa och långlivade. Vätskan är sträv.

Jodå, den här var bättre än de andra, och väldigt tydlig i sin syrlighet och fruktsmak.

Betyg: 3,4 Tillgänglighet: Systembolagets lokala småskaliga sortiment. Pris: 29:50 för 330 ml. Bäst före: 18-04-04.

2017-07-30

Örebro Brygghus Böna Och Be Bitter

Okej. De två humlefokuserade ölen från Örebro Brygghus (länk, länk) var väl sådär. Men den här engelska bittern har ju ett annat fokus, få se hur den är?

Böna Och Be Bitter på 4,6 % har ett namn som får mig att tänka på kaffe-öl, men så är det alltså inte.

Färgen är brun, vätskan något grumlig. Det två fingrar höga skummet är varmvitt, och det sjunker ner till ett tunt lock lämnandes en del rester på glaset.

Doften är maltig med fullkornsbröd, choklad, melass och gröna kvistar. Lite unkna/avslagna toner i bakgrunden.

Smaken är rätt så… tjock för en bitter. Rågknäcke, mogna bananer, toffee och apelsin-suckat. Passerande höig lätt beska. Lite jord och gammalt bröd. Medel till stor kropp. Oren eftersmak med läder, knäckebröd och chokladessens. Avslutningen är tjock med viss sötma och ännu mer råg-knäckebröd.

Kolsyran är mild till medelstor, de små bubblorna är kortlivade. Vätskan är något tjock och kladdig.

Det är givetvis upp till varje bryggare att kalla sin öl för vad de behagar. Men för mig är det här ingen bitter, snarare en engelsk brown ale. Och en oren och dammig sådan dessutom.

Betyg: 2,62. Tillgänglighet: Systembolagets lokala småskaliga sortiment. Pris: 24:70 för 330 ml. Bäst före: 18-05-19.

2017-07-28

Örebro Brygghus Half IPA

Den här ölen var faktiskt min första kontakt med Örebro Brygghus: session-IPAn Half IPA på 5 % fanns nämligen i deras monter på All In Beer Fest hösten 2016. Jag minns den som god, men inte så mycket mer detaljerat än så…

Färgen är guldgul, vätskan oklar. Skummet är vitt, två fingrar högt och kompakt; det sjunker sakta ner utan att lämna några rester på glaset.

Doften är ganska lätt med toner av apelsiner och jord. Parfymerade aningar i bakgrunden.

Smaken startar med en skarp beska som ändå inte är överdrivet kraftig. Jordig sötma växer tillsammans med lite papper/pappersmassa och lite… after shave. Medelstor kropp. Eftersmaken har en sträv beska med lite alkohol, torkade blommor och torkade apelsinskal. Avslutningen är jordig med aningar av rå potatis och knäck.

Kolsyran är kraftig, de många små bubblorna är långlivade och friska. Väskan är något kladdig.

Samma resultat som gårdagens No Coast IPA (recension): Den här känns bara gammal och trött. Jag bara funderar på om Ocean-Rod hade rätt i sina funderingar på att något dåligt verkar hända med öl som skeppas via Systembolagets lager i Örebro.

Betyg: 2,81. Tillgänglighet: Systembolagets lokala småskaliga sortiment. Pris: 26:70 för 330 ml. Bäst före: 2018-05.

2017-07-26

Örebro Brygghus No Coast IPA

För en tid sedan bestämde jag mig för att titta lite extra noga på öl från ett lovande (relativt) nytt svenskt bryggeri med öl i det lokala småskaliga sortimentet. Det kom att bli Örebro Brygghus, och jag beställde hem de fem öl som fanns hos Systembolaget.

Först ut blir deras amerikanska IPA, fyndigt döpt till No Coast IPA eftersom Närkeslätten saknar kust. Och kanske för att den inte ska följa de klassiska öst- eller västkuststilarna? 7 %.

 Färgen är guld, vätskan något grumlig. Det två fingrar höga skummet är vitt och kompakt, och det sjunker sakta ner lämnandes lite rester på glaset.

Doften är humlig med toner av grapefruktmarmelad, gröna växter och örtkryddor. Inte så mycket citrus som jag hoppats på. Söta dofter av mandel och kakdeg.

Smaken är hyfsat besk med passerande grapefrukt och limeskal. Dova söta toner av apelsinjuice och kakdeg. Den är oväntat tunn för en 7 %-AIPA. Lätt till medelstor kropp. Växande het alkohol i eftersmaken liksom torkad frukt, bittermandel och läder. Avslutningen är lätt med lite apelsinsaft och alkohol.

Kolsyran är medel till stor, de små bubblorna friska och långlivade. Vätskan är medelmjuk.

Gammal. Trött. Kanske oxiderad. Och ändå har den 9 månader kvar av säljtiden…

Betyg: 2,81. Tillgänglighet: Systembolagets lokala småskaliga sortiment. Pris: 29:90 för 330 ml. Bäst före: 18-04-25.

2017-07-25

To Øl Limón

Kvällens öl blir en folköl från danska fantombryggeriet To Øl: Limón, en cream ale på 3,5 % bryggd med citronmeliss, citronverbena och humle med citrustoner. Den är brygd hos De Proef.

Färgen är mörkt gul med lite guld, vätskan disig. Det två fingrar höga skummet är vitt och kompakt, och det sjunker långsamt ner till ett tjockt lock lämnandes lite rester på glaset.

Doften är söt med tunga citrustoner. Lite bröd, söta örter och citronläsk.

Smaken startar beskt-sött med kryddiga toner av citron, lime och pomerans. Lätt parfymerade toner och färska örter. Medelstor kropp. Citroner och apelsinläsk i eftersmaken liksom växande citrusbeska. Citronessens och syrliga karameller i slutet.

Kolsyran är medelstor, de små bubblorna friska och långlivade. Vätskan är oväntat mjuk för en folköl.

En hel del citronsmaker i den här, och ganska mycket sötma. Men det blir aldrig för mycket utan det är en frisk och törstsläckande öl. Av de citronläsk-inspirerade öl jag druckit under året (den här, Evil Twin Omnipollo Old Fashioned Lemonade IPA och Brew by Numbers 17|02 Table Saison Lemongrass) så är det nog den här jag helst skulle återvända till.

Betyg: 3,66. Tillgänglighet: Dagligvaruhandeln. Pris: Okänt för 330 ml. Bäst före: 16/03/19.

Bild: To Øl.

2017-07-24

Soumenlinna/Sveaborgs Bell Porter

Ship's Special Brew. Det är ett påhitt från Tallink Silja Line, en förlängning av Ship's Wine-konceptet. Ett sätt att skapa identitet. Och tjäna lite extra pengar.

Just nu finns tre öl i den här serien: Sveaborgs Försti Ale (recension), Norrby Dunkel (recension) och så Sveaborgs Bell Porter som får bli kvällens öl. Det är en engelsk porter på 5,6 % från Suomenlinnan Panimo - Sveaborgs Bryggeri.

 Färgen är mörkt brun, nästan svart. Det tre fingrar höga skummet är brunt och kompakt, och det sjunker sakta lämnandes en hel rester på glaset.

Doften är torr med friska toner av kaffe/choklad/kakao och en aning lakrits. Aningar av nötter och torrmjölkspulver.

Smaken startar något sött och tydligt rostat (men inte bränt). Toner av träkol, mörk choklad, lakrits, lätt kaffe och pumpernickel. Syrligheten är låg, kroppen medelstor. Passerande röda bär i den något lättare eftersmaken, liksom en sakta växande sötma. lakrits, kaffekarameller och torkad frukt. Röda bär och alkohol i det torra slutet.

Kolsyran är medelstor med massor av små långlivade bubblor. Vätskan är mjuk.

Jag gillar en bra porter. Och en bra porter är vad det här är. Funkar finemang till mackor på finskt rågbröd!

Betyg: 4,18. Tillgänglighet: Köpt ombord på Silja Symphony. Pris: 3:50 € för 330 ml. Bäst före: ???518 (batch L0801).

2017-07-23

Om ölrecensioner


Det började med en länk i Facebook-gruppen Ölbloggar i Sverige.

Den gick till en mycket intressant artikel i tidningen All About Beer: The Agony and Ecstasy of Beer Reviews. Många inblandade intervjuas, från siteägare och bryggare till öldrickare med åsikter.

En debatt startade, som fortfarande pågår. Hur ska man recensera öl? För vem? Vad ska man ta hänsyn till? Vad ska man ta upp?

Det här är frågor som jag funderat över i över 15 år, och vissa av frågorna har jag funnit mina svar på, andra inte. Andra har också fungerat och skrivit krönikor/bloggposter/foruminlägg. När man skriver offentligt måste man försöka se olika perspektiv och ständigt vara självkritisk.

Men det ska jag inte skriva om nu. I stället tänkte jag ge några exempel på hur en ölrecension med betyg inte ska se ut. Jag har sett alla varianter i verkligheten, om än ordrikare.
  • Ölen är snygg, god, aptitlig och trevlig! 1,6/5 [omdöme och betyg hänger inte ihop utan någon förklaring]
  • Ölen är rätt vidrig, men jag känner bryggaren och han lever sin dröm och behöver bara lite mer erfarenhet för att det ska bli riktigt bra. 3,75/5 [betyget gäller en framtid och inte ölet i glaset]
  • Ölen är riktigt god, men ägaren är ett svin som fick min familj att gå från hus och hem! 1/5 [ska man bedöma hela företaget i recensionen? kanske?]
  • Jag känner alla som jobbar på det här bryggeriet, och det är jävligt sköna killar som har skön attityd. Världens godaste öl! Bara kör! BFF! 5/5 [samma här, jag går då och då i den här fällan]
  • Mycket god öl, läskande och smakrik. Men bryggaren har helt missförstått hur en västkust-IPA ska smaka, så man får inte vad etiketten lovar! 1,7/5 [kommersiell öl drucken utanför stil-tävlingar ska inte bedömas strikt efter typ-deffar]
  • God öl, men bryggaren borde dra ner på karamellmalten, köra en längre syrarast och dra ner på kalciumsulfaten. Då blir den nog bättre. 3,5/5 [svårt fall. Var recensenten med vid bryggningen och receptskapandet, eller gissar hen bara från sin hembryggar-erfarenhet? Om man nu vet vad man pratar om så är det saker som bör tas direkt med bryggaren. Annars… Nä.]
  • Ölen är på riktigt god, men jag kände inte för en APA ikväll. 2/5 [Nähä? Recensera den inte då!]
  • God öl, men den jag drack innan var mycket godare! 2/5 [Variant på den förra. Vanlig vid festivaler]
  • Den här ölen var inte bra, så den kommer jag inte att skriva om. [resulterar i en ganska obalanserad bild av ölet/bryggeriet/ölscenen]
En annan, parallell och minst lika intressant diskussion kring det här med recensioner är hur bryggaren/bryggeriet ska/bör reagera på recensionerna. Frågan ska ställas på sin spets: Ska bryggaren alls bry sig om att recensioner/bloggar/recensionssiter existerar? ”Nej” om man ska tro en gammal debattartikel som jag minns. Den ansåg att en bryggare som läser positiv feedback blir uppblåst och sänker garden. Blir latare. Och om samme bryggare i stället tar åt sig av negativ feedback så kommer hen att försöka förändra sina öl därefter. Och då blir resultatet ointressanta kompromisser. Långt från det amerikanska craft-idealet att bryggarens öl ska spegla dennes personlighet.

Ja, det är ett komplext ämne som tål att tänkas på.


2017-07-22

Pühaste Sireen

Lika bra att raka av den andra ölen från estniska bryggeriet Pühaste som jag köpte på Finlandsfärjan: Sireen, en amber ale på 6 %. Den har humlats med Cascade, Centennial och Willamette och kryddats med Earl Grey-te och blåklintsblommor(!). Ölen är speciellt bryggd för Tallink Silja Line.

Färgen är mörkt bärnstensröd, vätskan är nästan klar. Det tre fingrar höga skummet är beige och luftigt, och det sjunker sakta lämnandes lite rester på glaset.

Doften är maltig med lätt rostade toner av fullkornsbröd, torkade blommor och dito citrusfrukter. Aningar av bananer och katrinplommon.

Smaken är mjuk och samtidigt komplex med karamellmalt, beska örter, stark apelsinjuice. katrinplommon och knäck. Medelstor kropp. Eftersmaken har tydligt het alkohol, sträv beska, fullkorns-lantbröd och gammalt kallt te. Slutet är kort och har smaker av beska örter och lite alkohol.

Kolsyran är kraftig, de medelstora bubblorna är långlivade. Vätskan är medelmjuk.

Inte så pjåkigt. Men den där sakta växande strävheten påminde mig alltför mycket om känslan att dricka en kopp te som stått och blivit kallt. Skulle jag noterat detta om jag inte vetat att ölen bryggts med Earl Grey? Kanske, kanske inte…

Heter det ”att raka av något” förresten? Känns lite konstigt. Nå, det får stå kvar.

Betyg: 3,27. Tillgänglighet: Köpt på Silja Symphony. Pris: 3:50 € för 330 ml. Bäst före: 28.03.18 (batch 22).

2017-07-20

Systembolagets varunytt juli 1996


Det är hög tid att titta in på en 21 år gammal nyhetslista! Eller inte… men jag gör det i alla fall!

Sommaren 1996? Vad gjorde jag då? Jag var arbetslös och luspank. Skulle påbörja mitt andra försök att läsa på universitetet (det gick inte då heller). Ingen kul tid. Drack nästan uteslutande iskall Vestfyen Pilsner 2,8 – den billigaste folköl som ändå gick att få i sig.

Förutom den vanliga listan med foton på de nya dryckerna innehöll Varunytt juli 1996 den vanliga listan med doft- och smakord, en text om den italienska vinlagen, en halvsida om druvan Tempranillo, en par korta artiklar om områdena Chablis och Alsace och så helsidan med inspiration till matlagning och dryckestips till det. Den här gången handlade det om tillbehör till sommarens grillrätter: Tzatziki, rödvinsmör, coleslaw, barbecuesås och så bacon och musselspett. Till det grillade rekommenderas ”ett glas öl”.

Det där sista känns väldigt länge sedan.

Ölnyheterna. De var fyra. Alla ljusa lageröl.
  • Coors Extra Gold
    Coors Brewery, licensbrygd i Spanien
    5 %
    Flaska 330 ml  12:70
  • Three Hearts All Malt
    Appeltorfftska, Sverige
    4 %
    Flaska 330 ml 10:10 (inklusive pant)
  • Gamla Stans Färsköl
    Gamla Stans Bryggeri, Sverige
    5 %
    Flaska 400 ml 16:70
  • Raskens
    Banco, Sverige
    5,2 %
    Flaska 330 ml 10:10 (inklusive pant)
    Flaska 500 ml 15:70 (inklusive pant)
    Burk 500 ml 15:70 (inklusive pant)
Jahaaa… Vad ska man säga om det där? Inte så spännande direkt.

Det intressantaste är Gamla Stan-ölet, som bara kunde köpas i Stockholms län. Det här var den första generationens flaska, en stubbig sak med patentkork. Bryggeriet hade då funnits i knappt två år, och hade när den här ölen lanserades ytterligare sju år att leva. Under hela sin livslängd blödde projektet flera miljoner kronor om året.

Ölets rykte/marknadsföring har visats sig vara oväntat livskraftigt: Jag har träffat en hel del människor som minns det som som sitt första möte med något som var… Annorlunda. Grumligt, jästigt och beskt. Kanske inte jättegott, men i alla fall något som bröt från normen.

Under rubriken Övrigt finne lite ölrelaterat, som ger något slags tidsstämning:
Av det här kan vi utläsa att Appeltorfftska (senare Krönleins Bryggeri) nu skaffat en ny burkningslina som klarade halvlitersburkar. Salomon Draft var en ljus lager från dem. Lame Turkey kom dock från Pripps.

2017-07-19

Pühaste Vulin

En baltisk öl till från Helsingforsresan får det bli i kväll: Session-IPAn (4,6 %, 40 IBU) Vulin från estniska bryggeriet Pühaste Brewery.

Färgen är ljust guld, vätskan nästan klar. Det två fingrar höga skummet är kompakt och vitt, och det sjunker ner till ett tunt lock lämnandes en del rester på glaset.

Doften är humlig med en del maltsötma. Gräddigt fruktgodis, citrusfrukter (apelsiner och pomerans), mango och ananas.

Smaken är initialt besk med salt och beska frukter. Långsamt växande sötma med mango, mango, bananer och ananas. Medelstor kropp. Eftersmaken har åter lite salt, mjuka smaker av exotiska frukter och ren (ganska lätt) beska. Bröd, viss besk humle och salt i slutet.

Kolsyran är medelstark, de medelstora bubblorna långlivade. Vätskan är lätt utan att vara blaskig.

Inte så dum, ren och snygg om än kanske lite lätt. Men varifrån kommer den där sältan?

Betyg: 3,21. Tillgänglighet: Köpt ombord på Silja Symphony. Pris: 3:50 € för 330 ml. Bäst före: 11.10.17 (batch 19).

2017-07-18

Omnipollo/Evil Twin Old Fashioned Lemonade IPA

Ännu ett samarbete: Omnipollo och Evil Twin Brewing ger oss Old Fashioned Lemonade IPA. En AIPA med citron på 7 % som bryggts på Massachusetts-bryggeriet Dorchester Brewing Company.

När jag först hörde talas om den här ölen funderade jag på om den var inspirerad av drinken old fashioned. Men så efter ett tag insåg jag att den inte har någonting med citroner att göra. I stället handlar det om Henoks och Karls minnen av barndomens citron-lemonad.

Färgen är orange-gul, vätskan oklar. Det fingertjocka vita skummet försvinner iväg utan att lämna några rester efter sig.

Doften är besk-söt. Citronjuice, citronskal. Lite exotiska kryddor och färska beska örter.

Smaken är mjuk och söt som en läsk. Citronjuice, citronskal och söta kryddor (enbär, enekvistar, kryddnejlikor). Viss citrus-humle, väldigt lätt beska. Lätt till medelstor kropp. Eftersmaken påminner mycket om Fanta Citron med en skvätt gin. Avslutningen är söt med torra toner av citronskal och en aning enbär/gin.

Kolsyran är mild, de många små bubblorna är mjuka och långlivade. Vätskan är medelmjuk och lite kladdig.

En välgjord imitation av en citronläsk, som får en extra komplexitet av gin-tonerna. Ingen alkoholsmak alls, ingen klassisk IPA-humlighet, inte speciellt besk. Men ett spännande experiment är det. Skulle jag köpa den igen? Nja, speciellt inte till det här priset.

Betyg: 3,75. Tillgänglighet: Systembolagets små partier 7 juli 2017 (lagerstatus). Pris: 49:90 för 355 ml. Bäst före: 01-10-2018 (batch 5).

2017-07-17

Gbg Soda India Pale Soda

För två år sedan skrev jag om den humlesmaksatta lemonaden Hopster Hopfenlimo (länk). Jag har inte sett den i någon butik varken före eller efter att jag fick de där två flaskorna skickade till mig. Men idén kändes lite för väl liggande i tiden (ledord: Craft Soda) för att någon annan inte skulle ta upp den igen.

Så nu i våras kom India Pale Soda från Gbg Soda in på Systembolagets alla butiker (330 ml kostar 19:90). Den är som namnet antyder ett försök att få till en IPA-liknande dryck utan alkohol. Den innehåller dessutom bara hälften av de kolhydrater som finns i vanlig läsk.

Men hur är den i glaset?

Den kallt ljusgula smågrumliga vätskan toppas av ett tjockt kompakt vitt skum som efter en kort stund försvinner iväg.

Doften är fruktigt söt med tydliga toner av modern humle: Citrusskal, ananas och blodgrape-godis.

Smaken är inledande söt med ganska försiktiga toner av amerikansk humle. Grapefrukt och apelsinskal. Det finns något slags underliggande ton av gammaldags fruktgodis. Kroppen lätt. Eftersmaken är mjuk med lite sötma, fruktkola citronjuice och blommiga humletoner.

Kolsyran är lite vass med stora långlivade bubblor, vätskan något kladdig.

Mmm… De kunde nog dragit på lite mer med humle i såväl smak som beska, det känns som en läsk-APA. Den påminner en del om andra alkoholfria öl men utan någon besvärande vörtighet. Och som läska betraktat är den god och ett välkommet tillskott i den alkoholfria hyllan.

2017-07-15

Tanker Sauna Session

Minns ni för en tid sedan att jag av misstag stoppat fel flaska i kylen? I så fall… rekommenderar jag att ni skaffar lite fler fritidsintressen.

I vilket fall: Rätt flaska hade varit den här: Sauna Session, en session-IPA från estländska Tanker bryggd med björklöv. 4,7 %.

En märklig detalj är att jag faktiskt druckit den här ölen under tiden mellan de här recensionerna: På Haket fanns nämligen den här som 3,5 % som en av kvällens flask-specialare. Undrar om den varianten kommer att dyka upp i livsmedelsaffärerna?

Färgen är ljust guld; vätskan aningen grumlig. Det fingertjocka vita luftiga skummet försvinner iväg utan att lämna speciellt mycket rester på glaset.

Doften är rätt så speciell med söta toner av trädsav, rabarber och omogna hallon. Blommiga toner i bakgrunden.

Trädsaven återkommer i smaken såväl som en rätt ren beska, godisartad sötma och lite parfym. Medelstor kropp. Eftersmaken är något syrlig med trädsav, kryddor (muskotnöt, timjan) och sakta växande mild beska. Björk-läsk och beska örter i slutet.

Kolsyran är medelstor, de medelstora bubblorna är långlivade och friska. Vätskan är medelmjuk.

En intressant tolkning med perfekt avvägning av grundölen och smaktillsatsen, den är både spännande och lättdrucken.

Betyg: 3,56. Tillgänglighet: Köpt på Silja Symphony. Pris: 3:50 € för 330 ml. Bäst före: 15 09 2017.

2017-07-13

Inför Ölets dag 2017

Bild: Sveriges Bryggerier.
Ölets dag 2017.
Räknar jag rätt så är det den sjätte gången detta arrangemang hålls på initiativ av föreningen Sveriges Bryggerier. Alltid den tredje onsdagen i juli, i år den nittonde.

Såväl bryggerier som krogar hittar på påhitt under denna dag. Bryggeriernas arrangemang hittas samlade här.

Lokalt i Linköping kommer bland annat Malt & Hume att få besök av Centralbryggeriets lilla öltruck.

Samma Linköpingsbryggeri kommer att köra en semi-tap takeover på The Horse and Hound.

Uppstickaren Kebab House kommer att ha premiär för sin egna lager som jag tror kommer från Fors Bryggeri.

De Klomp kommer även de att ha något slags aktivitet, oklart vad i skrivande stund.

Mer kommer säkert att tillkomma.

En extra intressant nyhet för i år är den krogrunda eller Pub Walk som kommer att arrangeras av pubwalk.se, bland annat tillsammans med Linköpings Hembryggare. Fler sådana rundor är planerade i Linköping och Norrköping om man inte kan hänga med på den här.

2017-07-12

Norrköpings Ofiltrerat X


Under måndagens rajtan-tajtan serverades en för tillfället unik öl. Ofiltrerat X som bryggts av Norrköpings Bryggeri med lite inblandning från min sida. Och bara att få se den listad på Beer Advocate eller Untappd är en inte så liten egoförstärkare.

Ölen är en engelsk mild ale på 3,8 % baserad på Tetley's Mild från 1945, den bryggdes i deras Braumeister på 20 liter den 4 juli. Den var alltså relativt färsk vid serveringen.

”Baserad” ja. Anders på bryggeriet hade stuvat om en hel del i receptet. Så den bryggdes utan färgat invertsocker. I stället fanns små mängder vete, karamellmalt och svartmalt. Den sena humlegivan bestod av Saaz i stället för Fuggles. Å andra sidan, det var inte många pellets som gick i då så det kände som en acceptabel kompromiss. Koktiden hade också kortats ner från 180 minuter till 80.

Resultatet blev trots allt detta en helt acceptabel mild. Lite murrig i smaken men utan spår av vörtighet. En inledande farinsocker-sötma, karamell och knäck med en lätt antydan till smör. Beska fanns om än inte på något dominerande sätt, den låg klart närmare de 22 IBU som stod i ursprungsreceptet än de 8-10 som hade räknats fram.

Ölen serverades från ett kylt keg, så den var initialt kallare och med lite hårdare kolsyra än min idealbild av stilen. Å andra sidan serverades den i halvpints så båda problemen var rätt så hanterbara.

De jag pratade med verkar ha gillat ölen, såväl de som är djupt nere i ölnördsträsket som de som inte är det. Något jag reagerade över under kvällen var att flera gäster oberoende av varandra förklarade att ölen var ”somrig” vilket inte riktigt stämmer överens med min bild av mild: Jag tänker mer på en kylslagen höstdag med tjock dimma.

Folk satt och drack. Pratade, umgicks och verkar ha haft det trevligt. Ölen var ett socialt smörjmedel, en bakgrund och roffade inte åt sig huvudrollen. Jag har svårt att se ett bättre öl till mitt firande.

Etiketten är jag dock helt oskyldig till, det är helt och hållet Norrköpings Bryggeri som står bakom den. Fick själv faktiskt inte se den förrän dagen innan premiären. Vill på det sättet passa på att dementera precis allt.

2017-07-11

Tack!

Jag, Håkan och Ricky.
Bild: Black Lion Inn.
Var ska jag börja? Vad ska jag skriva som kan uttrycka all tacksamhet jag känner för gårdagens ytterst lyckade arrangemang? Det är inte ofta, men just nu känns det inte som orden räcker till.

Men det har ju aldrig hindrat förut, så…

Tack!

Tack till Norrköpings Bryggeri som var de som styrde upp hela det här arrangemanget. Som gick med på att brygga en blaskig brun småtråkig öl i en nästan utdöd stil med en helt otänkbar etikett (återkommer om den). Och som stått ut med mina nervösa frågor. Utan er hade det här bara blivit ett av alla antiklimax i mitt liv…

Tack till The Black Lion Inn som lät oss hållas i sin krog en vanlig juli-sommarkväll.

Men framför allt ett enormt tack till er 20-25 som under kvällen dök upp för att dricka mild, snacka öl/fotboll/blogg/minnen/krogar. Speciellt er som tog er från andra hörn av Sverige för den här kvällen. En fantastisk blandning av människor! Jag hoppas att alla kände att jag hann med att vara social med er, det blev lite rörigt ett tag där. Tack!

Så med det sagt, här är lite bilder från den oförglömliga kvällen.






2017-07-10

På väg mot firandet!

Bild: Norrköpings Bryggeri. Viss bildbehandling har skett.

Zythos VAP

Bild: VAP.
En arbetskamrat skickade ett meddelande för någon vecka sedan. Han undrade om jag var intresserad av någon lokal öl från Rhodos där han var på semester. Klart att jag var!

Efter lite om och men fick han tag på en flaska och tog med den hem till mig.

Jag har så vänliga människor i min omgivning att jag nästan får dåligt samvete. Tack så mycket, Niklas!

Ölen i fråga är en ljus eurolager på 5 % från VAP P. Kougrios SA på Rhodos, Grekland: Zythos VAP.

Färgen är ljust gul, vätskan helt klar. Det två finger tjocka skummet är vitt och luftigt, och det sjunker ner till ett tjockt lock utan att lämna några rester på glaset.

Doften är maltig och något söt med lite honung, blommig humle och margarin.

Smaken är lätt och mycket ren. Passerande toner av lime-artad beska, lite franskbröd och en antydan till deg. Lätt till medelstor kropp. Långsamt växande smaker av margarin och blommig humle i eftersmaken. Lätt alkohol och lite kandisocker i slutet.

Kolsyran är medelstor, de små bubblorna är friska. Vätskan är lätt men inte blaskig.

En mycket behaglig ren öl som passade bra till den lätta husmanskosten som jag åt till. Den påminner en hel del om sydtysk pilsner eller de nordtyska mjuka öl som går under namn som Gold eller Edel.

Betyg: 3,81. Tillgänglighet: Köpt på Rhodos. Pris: Gåva, 500 ml flaska. Bäst före: 22-02-18.

2017-07-09

Bryggpub: Sad Robot Breweing


Om bilderna: En av gästerna önskade att inte vara med på bild. Jag har därför maskerat bort alla gäster på bilderna. Bilderna är tagna med personalens godkännande.

Jag hade i förväg bestämt att träffa Rick Gordon från Ölprovningar under helgen i Göteborg. Till slut kom vi fram till att bryggeriet Sad Robot Brewing, som har pubkvällar ett par gånger i månaden (se detaljer på deras hemsida) skulle föräras ett besök.

Sad Robot är lite av ett oskrivet blad hos mig, jag har vetat att de finns och har sett dem på någon mässa, men inte så mycket mer. Jag visste dock att de låg långt ute i något industriområde på Hisingen.

Så när vi bestämt oss att åka ut till Aröd trodde jag att vi skulle tillbringa nära timmen med Västtrafik. Riktigt så var det inte, 16 minuter utan byten från Brunnsparken enligt tidtabellen skulle det ta. Just vår buss tog dock några minuter extra eftersom chauffören åkte fel ett par gånger(!).

Väl ur bussen så var det väl skyltat och lätt att hitta de cirka 100 meter som behövde vandras.


Väl inne möttes vi av en luftig lokal där en tredjedel av golvytan bestod av bryggverket, lite mer av serveringsytan med långbord eller udda bord och stolar. Avgränsningen mellan dessa ytor bestod av diverse tomfat. Till det kom det avgränsade köket.

Rostfritt…
När jag och frugan satt oss ned med en öl och cider så dröjde det inte länge förrän Rick Gordon dök upp. Det visade sig då att då att stora delar av Göteborgs Ölfrämjande satt i lokalen så det blev en hel del snackande.

Vi hoppade över maten (de vi såg äta valde desserterna och verkade nöjda), det fanns ingen form av snacks att köpa.

Öl fanns det däremot:


Vi tre drack väl igenom sortimentet, ge och ta någon sort. Och… Det var väl… Sådär. Genomgående.

Bäst var Furlow Imp Stout och Prime Directive, en belgisk IPA.

Ett problem var vissa öls temperatur. Fatanläggningen saknar kylblock, i stället står faten i ett stort kylskåp. När ett fat tar slut så tas ett rumstempererat fram och kopplas in. Så under en tid kommer ölen att vara ganska så ljummen.

De andra ölen var… Lite små-orena eller karaktärslösa. Woosh Melon Sour var varken speciellt syrlig eller melonsmakande. DIPAn Tropical Rebel's Bomb överdrivet snäll och försiktig med lite jästsmak. Deras brown ale I Am A Leaf On the Wind påminde mest om en utspädd Coca-Cola. Äppelcidern hade gröna toner med drag av bagerijäst.

Vi funderade och gissade att flera av dessa öl är experiment som bryggts i ett litet bryggverk snarare än helt färdiga produkter. Och det kan kanske vara lite charmigt, men då får medelnivån höjas ett par snäpp om de ska sälja det till sina gäster (skrev först ”jäster”). 

Någon riktig inriktning var också svårt att se bland ölsorterna. Jag fick veta att de helst brygger öl i belgiska stilar, men inte heller de var riktigt rena eller snygga tolkningar av stilarna. Namnen var mysterier för mig, jag antar att de hänvisar till något slags SF-litteratur som jag inte känner till.


Stämningen bland gäster och personal var god, dock var miljön slamrig så fort något sällskap blev pratigt. Lite textilier kanske skulle hjälpa just det, men också göra bryggeriet lite mer svårstädat?

När vi satt där så insåg jag att det kändes lite osvenskt att dricka öl inne i ett bryggeri. En trevlig känsla, och jag hoppas att fler bryggerier går i funderingar om att göra något liknande. Jag känner till att Spike Brewery i Gamlestaden, Göteborg har ett liknande koncept. Få se om det blir något besök där framöver.



2017-07-08

Lehe Heckle

Men… Jag var ju helt säker på att jag hade lagt in en helt annan öl i kylen? Märkligt… Nå, det här går nog också bra.

Det blir alltså en öl från den Helsingfors-resa som vi gjorde under midsommarhelgen: Heckle, en APA från estländska Lehe Pruulikoda på 4,7 %. Den är framtagen i samarbete med Comedy Estonia.

Det skummar friskt om ölen när jag öppnar kapsylen. Väl i glaset är den ganska mörkt guldfärgade vätskan nästan klar. Det två fingrar höga kompakta vita skummet försvinner iväg och lämnar lite rester efter sig på glaset.

Doften är lätt, söt och lite humligt fruktig. Grapefrukt, aprikos, apelsinskal och gräddgodis. Samt en aning gummi.

Smaken startar med en förbipasserande ren sötma, lite fruktkola och kakdeg. Inte alls så mycket fruktighet som jag väntat mig… Lite bananskal och färska aprikoser, det är allt. Medelstor kropp. Eftersmaken är kort och svag med deg, aningar av knäck och köttbuljong. Avslutningen har toner av färskt bröd och lite smörkola.

Kolsyran är lätt till medelstor, de medelstora bullorna är friska i munnen. Vätskan är lätt men samtidigt något sträv.

Inte så pjåkigt. Lättdrucken utan allt för stora problem.

Betyg: 3,28. Tillgänglighet: Köpt ombord på Silja Symphony. Pris: 3:50 € för 330 ml. Bäst före: 11.01.2018.

2017-07-07

En teknisk notis

Jag håller just på att flytta domänhanteringen för ofiltrerat.se. Eventuellt kan det uppstå vissa avbrott på webb och mail. Jag ber om ursäkt för detta.

Ett nytt besök hos Oceanbryggeriet del III


Del I hittas här, del II här.

Övervåningen i Oceanbryggeriets nya hus är i stort sett ett stort besöksrum. Det finns några fönster ut mot gården, och mot bryggeriet är det en glasvägg som ger så pass bra utsikt att man inte behöver gå ner för att förstå hur processen hänger ihop och vad som är vad.

Glasväggen sedd från tapprummet
Jag blev stående med Rod vid den djupa bardisken. Kök finns inte, utan de tar in catering när så önskas. ”Vi hade en del tur, vi fick vårt provnings-serveringstillstånd innan det började snackas om matskedsstora ölprover.”

Provningarna (som främst riktar sig till företagsevent) är mycket populära utan att egentligen ha marknadsförts, och det skulle nog inte vara några problem att köra två arrangemang per kväll om det hade varit möjligt. Det är alltid någon av de som arbetar på bryggeriet som håller i eventen, eftersom det är just vad besökarna förväntar sig.

Rod hällde upp ett glas knastertorr Ocean Extra Stout och jag ställde en fråga som jag fått med hemifrån: Ocean Ebbot Ale är en av frugans favoritöl. Varför har den plötsligt börjat skumma så mycket? Beror det på flytten till det nya bryggeriet?

Nej, så var det helt säkert inte. Ebbot är en liten produkt, och den har ännu inte bryggts i Mölndal. ”Det är något annat… Det är lite konstigt, vi har aldrig några klagomål på de öl som vi kör ut till butikerna i Göteborg, men flera returer på öl som hanterats på depån i Örebro. Undrar vad de gör med ölen däruppe egentligen?”

Vi kom att prata vidare om dagens ölscen. Alla de nya bryggerierna och den ständigt skiftande kvaliteten på deras öl. Att det verkar som man kan komma långt bara med en öl som bara inte är otäck och en god portion lokalpatriotism. Och om en i delar av branschen tilltagande konservatism.


Eftersom jag sett deras cask-stapel i lagret så undrade jag hur det gick med försäljningen av real ale? Inget vidare, faktiskt. Det är en för svår produkt. Dels vill krogarna – om alls – bara ta emot en tunna i taget och det är få pubar som alls är intresserade och ännu färre som klarar av att hantera denna sköra men belönade produkt. Det går helt enkelt inte att få någon ekonomi i det hela för det lilla fåtal som verkligen är intresserade av en källasval cask ale.

Senare tillägg: Casken har nu sålts till Oliver Twist, Akkurat och Bishops Arms Gustav Adolfs Torg Malmö

Firmabilarna ska också städas.
Oceanbryggeriet fyller i år 10 år och har gått från 3 anställda (alla är fortfarande kvar) till 8. Växer långsamt med en genomtänkt lokalt förankrad strategi och en portfölj med öl som för hipsterpubliken kan framstå som småtrist men som stabilt säljer på såväl krog som Systembolag (däremot tror jag de inte längre brygger 2,8 %-ölen Ocean Ljusa).

Städa städa städa städa.
Storsäljaren på krogen är Ocean India Pale Ale, och på Systembolaget APAn Ocean Västkust som från i höst kommer att finnas på 250 butiker runt om i landet!

Brygghund!

Med det närmade mitt besök sitt slut, och jag vill åter tacka så mycket för att jag fick komma och att jag fick ta av er tid!