2016-02-29

Systembolaget: Antinyheter mars 2016


Systembolaget får in några nya öl i fasta sortimentet i mars. Samtidigt försvinner andra därifrån till beställningssortimentet:

Varunummer, namn, storlek
  • 11257-12, Åbro Småland Mellanöl, 500 ml burk
  • 11515-03, Primátor Premium Lager, 330 ml
  • 1403-12, Tuborg Guld, 500 ml burk
  • 1420-03, S:t Eriks Pale Ale, 330 ml
  • 1434-03, Grebbestad Lager, 330 ml
  • 1484-03, Falcon Raw, 330 ml
  • 1527-01, Efes Pilsener, 500 ml
  • 1530-01, Paulaner Weissbier Kristall, 500 ml
  • 1564-03, Skovlyst Birkebryg, 330 ml
  • 1572-09, Corsendonk Mixpack, 4x330 ml
  • 1581-03, Žatec Premium Organic, 330 ml
  • 30145-03, Stigbergets Endless Summer Ale Amarillo, 330 ml
  • 88723-03, Carlskrona Mörk Lager, 330 ml
  • 89257-03, Gotlands Wisby Mörk, 330 ml
  • 89279-03, Morberg Premium Lager, 330 ml

2016-02-28

Utlottning: Öl Smakerna Hantverket Stilarna + reatips


Utlottningsdags! Åter är det ett exemplar av boken Öl Smakerna Hantverket Stilarna (recension) av Joel Linderoth och Darren Packman som ska iväg. För att vinna boken, som jag skrev om här, så skickar man helt enkelt ett mail till bark@ofiltrerat.se med ärenderaden ”Tävling” innan söndag 6 mars 2016 11:00.
 

Ni har väl förresten sett att boken Mikrorebeller som jag recenserade här nu kommit på bokrean? Väl värd de 35 kronor som exempelvis Adlibris vill ha.

2016-02-27

BrewDog-receptsamling

Bild: BrewDog.
Senaste veckorna har jag känt att det varit något på gång från BrewDog. Det har nämligen varit knäpptyst från dem, vilket i deras mediestrategi är en indikation på att en nyhet kommer att släppas.

Det blev en rätt oväntad: DIY Dog, en receptsamling där de skalat ner alla (alla!, över 200!) sina recept till 20 literssatser.

Givetvis allra mest intressant för hembryggare runt världen, men också en oväntad chans att som överintresserad få analysera deras öl. Vilket exempelvis redan gjort att Boak & Bailey redan fastställt det som många redan misstänkt: Att första generationen Punk IPA är väldigt lik Thornbridge Jaipur. Mer sådant kommer nog att komma.

För mig finns det flera bonusar med DIY Dog: Varje öl har mer mätdata och notiser än vad som står på flaskor och burkar, och till det matförslag för de 200+ ölen.

Ett riktigt kul initiativ!

2016-02-26

Gänstaller Zoigl

Zoigl är en mycket traditionstyngd öltyp. Och inte bara det, utan framför allt ett sätt att brygga öl med medeltida anor från Oberpfalz i östra Bayern. Man går i byn ihop och brygger vört, som sedan delas upp och får jäsa i folks hem. När den sedan är klar sätter man upp en sexuddig stjärna för att visa att man nu serverar Zoigl.

Jag blev lite förvånad när jag inte hittade någon artikel i The Oxford Companion Of Beer om detta. Och oerhört så när det saknades i indexet på Jan-Erik Svenssons Stora Ölboken har ett mycket djupt avsnitt om stilen.

Den Zoigl som nu ska recenseras kommer från Gänstaller Braü och är på 5,8 %. Zoigl är inte någon skyddad ursprungsbeteckning, så trots att bryggeriet i Saltzgitter, Niedersachsen Hallerndorf, Oberfranken ligger inte ligger i Oberpfalz så är det OK att kalla den det. Om ni hör ett obehagligt ljud i bakgrunden så är det ett gäng puritanska germanofiler som gnisslar tänder…

Färgen är gul (6 EBC), vätskan är klar. Det två fingrar höga skummet är vitt, det sjunker långsamt ner till ett tjockt lock och lämnar lite rester efter sig på glaset.

Doften är påtagligt maltig med toner av surdeg och söta örter. Lite jästiga-jordiga toner, aningar av sötmandel och alkohol.

Smaken är mjuk och söt med lite halvbesk halmig humle. Jästiga toner av nybakt bröd, aningar av mogna äpplen och plommon. Medelstor kropp. Eftersmaken innehåller lite alkohol, tydligt vetemjöl, surdeg och en liten aning vanilj. Avslutningen är sött mjuk med franskbröd och torkade blommor.

Kolsyran är mjuk, men de många små bubblorna är friska. Vätskan är mjuk och något kladdig.

Jag hade enormt höga förväntingar på det här, allt jag tidigare druckit från Gänstaller har varit fantastiskt (deras samarbete med Oppigårds Slåtteröl (recension) var så magiskt bra bra att jag på stående fot beställde en låda). Men den här… Det klickar inte riktigt, det är något som inte riktigt… Den är inte riktigt lika lockande att ta en klunk till av. Kanske är den lite för söt, kanske hade det behövts aningen mer humle? Enda sättet att få lite beska från den är att dricka fort. Ja, det är ett högt betyg, men ändå inte riktigt vad jag väntat mig.

Betyg: 4,25. Tillgänglighet: Systembolagets små partier 19 februari 2016 (lagerstatus). Pris: 32:90 för 500 ml. Bäst före: 14.11.16.

Systembolaget: Lokala Småskaliga nyheter mars 2016

1 mars 2016 kommer följande öl som lanseras i det lokala småskaliga sortimentet. En del kommer att finnas i depån och går då att beställa (eventuellt med kollikrav), andra inte…

Nummer, namn, område, i depå?
  • 30877, Nya Carnegiebryggeriet Luma Lager, Stockholms stad, Ja
  • 30897, Råå Lager, ?, Ja
  • 30850, Nils Oscar Ekologisk Lager , Nyköpings kommun, Ja
  • 30885, Värmdö Bryggeri Grönskärs Lager, Värmdö kommun, Ja
  • 30878, Eskilstuna Äppelsäsong, Eskilstuna kommun, Ja
  • 30896, Sälens Colorado Common, Malung-Sälens kommun, Ja
  • 30882, NollFyraSex P.ALE, Kävlinge kommun, nej
  • 30874, Lone Pine The Dreaded Dobermans German Ale, Falkenbergs kommun, nej
  • 30888, West Coast Blonde, Göteborgs stad, Ja
  • 30899, Råå Pale Ale, ?, Ja
  • 30875, Adelsö Chicken Race Pale Ale, Ekerö kommun, Ja
  • 30881, Nääs APA , Ydre kommun, Ja
  • 30893, Walhöll Urds Brunn Craft Ale, Smedjebackens kommun, Ja
  • 30854, Stigbergets West Coast India Pale Ale, Göteborgs stad, Ja
  • 30895, Hönöbryggeriet India Pale Ale, Öckerö kommun, nej
  • 30901, Södra One Love IPA Ekologisk, Haninge kommun, Ja
  • 30873, Beerbliotek Single Hop Mosaic India Pale Ale, Göteborgs stad, Ja
  • 30894, Sälen Session IPA, Malung-Sälens kommun, Ja
  • 30884, Halmstad Brygghus Söderkajs IPA, Halmstads kommun, nej
  • 30880, Nääs DIPA, Ydre kommun, Ja
  • 30866, Nils Oscar Dubbel IPA, Nyköpings kommun, Ja
  • 30902, O/O Evergreen, Göteborgs stad, Ja
  • 30681, Mohawk Black Rocket Porter, Göteborgs stad, Ja
  • 30879, Värmdö Bryggeri Svartsö Stout, Värmdö kommun, Ja
  • 30889, West Coast Stout, Göteborgs stad, Ja
  • 30868, Monks Blend no. 2 Superior Sour Stout, Stockholms stad, nej
  • 30891, Walhöll Freja Chocolate Stout, Smedjebackens kommun, Ja
  • 30892, Walhöll Ragnarök Rökporter, Smedjebackens kommun, Ja
  • 30867, Monks Blend no. 33 Invincible Gueze Style Sthlm Ale 2015, Stockholms stad, nej
  • 30900, Strömsholms Malakias 2015, Köpings kommun, Ja
Jättegammal etikett.
Nyare etikett.
Bild: Wicked Wine


Systembolaget: Små partier 2016-03-18


Även den 18 mars 2016 kommer det nya tillfälliga öl till Systembolaget.

Varunummer, namn, alkoholhalt, storlek, inköpt antal, pris
Medelliterpris: 147:63. Medelalkoholhalt: 9,71 % (högsta någonsin? Jag tror det).


2016-02-25

Systembolaget: Små partier 2016-03-04

Ölet på bilden är inte med i släppet. Tror jag.
Systembolaget låter oss inte ha långtråkigt i mars heller, här är de små partier som kommer till butikerna den 4 mars 2016:

Varunummer, namn, alkoholhalt, storlek, inköpt antal, pris
Medelliterpris: 114:00. Medelalkoholhalt: 8,55 %.

De två Dugges-ölen är smaksatta med kaffe från Etiopien respektive Panama, ett samarbete med kafferostarna Johan & Nyström.

Och jag vågar nog redan nu utnämna To Øls röhchiliporter till årets mest ordvitsiga ölnamn…

2016-02-24

Systembolaget: Öl som kvalat från beställningssortimentet mars 2016


Följande öl i Systembolagets beställningssortiment har sålt så bra att de kvalat in till det ordinarie sortimentet. De kommer dit den 1 mars 2016, även om de redan nu finns i ett antal butiker.

Artikelnummer, namn, alkoholhalt, volym, introduktionsdatum beställningssortimentet, pris
Den som vill lära sig lite mer om Oceanbryggeriet och dess historia (samt bakgrunden till det lite märkliga receptet till deras India Pale Ale) rekommenderar jag att lyssna på senaste avsnittet av Ölpodden!

Omnipollo Noa Pecan Mud Cake Stout

I kväll: Starkt, mörkt, smaksatt. Fantombryggeriet Omnipollos öl som är skapad för att efterlikna en kladdkaka med pecannötter: Noa Pecan Mud Cake Stout på 11 %.

De mer frimärkssamlande ölintresserade kan notera att det finns två varianter av den här ölen på flaska: De i lite högre flaska med svart kapsyl är bryggd hos De Molen, de i lite kortare flaska med guldfärgad kapsyl är bryggd hos Dugges. Flaskan som nu ska drickas är ur den senare serien.

Färgen är kolsvart, det fingertjocka kompakta skummet är varmbrunt och det sjunker långsamt ner till ett tjockt lock utan att lämna mycket rester på glaset.

Doften är söt med intensiva men samtidigt mjuka toner av vanilj, mjölkchokladkaka och nötter. Kokosnöt, toffee och cognac i bakgrunden.

Smaken är inte lika söt som doften – det hade aldrig funkat. Tydliga toner av vaniljstänger, chokladkola, rostade hasselnötter/pekannötter. Det hela påminner mycket om glassen GB Americana Texas Pecan som jag åt som barn. Aningar av katrinplommon och mandel. Medel till stor kropp. Eftersmaken är mindre söt och knäckig med växande ren alkohol, pistasch, kakao och söta småkakor. Det långa eleganta slutet har återkommande toner av chokladpraliner och en aning mörk rom.

Kolsyran är mild, de många små bubblorna små och långlivade. Vätskan är mycket mjuk utan att vara kladdig.

Jodå… Omnipollogänget har gjort det igen: Tagit en vision om en smak och sedan gjort en öl av det. Det fungerar även denna gång, trots att jag egentligen inte borde vara så förtjust över denna kraftiga pjäs.

Betyg: 4,43. Tillgänglighet: Systembolagets små partier 22 januari 2016 (slutsåld). Pris: 59:00 för 330 ml. Bäst före: 2018-11-25 (batch T605).


Jag provade att äta en bit Marabou Mjölkchoklad Daim Saltlakrits (en i mitt tycke rätt fantasilös produkt) och då förändrade Noa helt karaktär: Det söta chokladiga försvann och gav i stället plats åt brända toner, en syrlighet och rätt kraftig beska. Det blev inget vidare ihop.

2016-02-23

Nyheter i Systembolagets fasta sortiment mars 2016


De här ölen lanseras i systembolagets fasta sortiment den 1 mars 2016:

Artikelnummer, namn, alkoholhalt, storlek, pris
Medelalkoholhalt: 5,24 %. Medelliterpris: 62:30.

100 % europeiskt, det var ett tag sedan. Lite kul med en strong ale på storflaska. Lite kul, och väldigt opraktiskt. 


2016-02-22

Bra för att vara svenskt


Tidskriften pop blev under 1993 Sveriges ledande populärmusiktidning efter att ha tagit över stafettpinnen från Slitz som då insett att pengarna fanns i mer grabbiga ämnen. Genom åren fram till nedläggnignen 1999 blev de ofta anklagade för att negligera svensk musik. De försökte försvara sig med att de faktiskt skrev relativt lite om musik från Nederländerna, Chile och Österrike, och det klagade minsann ingen på.

Nu skrev de en hel del om såväl bob hund som Brainpool, Komeda och The Latin Kings, men det var tydligen inte tillräckligt.

Som svar började de i #4:2 att ytterligare bevaka svenska skivor på en sida under rubriken Bra för att vara svenskt med det uttalade målet att belysa det som var bra och nytt, men inte så bra att de skulle skrivit om det om det kommit ifrån något annat land.

För några veckor sedan släpptes årsstatistiken från Ratebeer. Många verkade förvånade över att så få svenska bryggerier/krogar/öl var med i de världsomspännande listorna. Givetvis med ett fåtal lysande undantag, som världens bästa ölkrog Akkurat.

På bloggar, forum och kommentarsfält uppkom diskussioner om hur det kunde bli så här när vi i Sverige upplever ett antal bryggerier/krogar/öl som aldrig förr under modern tid. Och med en bredd, experimentlusta och entusiasm som aldrig sett sin like. Detta återspeglades alltså inte alls i årsbästalistorna. Det är tvärtom färre diplom som går till Sverige idag än vad det gjorde för 5-10 år sedan.

Varför?

En av de teorier jag såg framkastad var att det berodde på oss svenska betygsättare/recensenter. Vi var helt enkelt för tjuriga och gnälliga och visade inte de hårt arbetande svenska bryggerierna tillräcklig respekt, uppskattning och support.

Det var en tanke som jag sedan dess funderat en hel del på.

Jag upplever det delvis på samma sätt. Framför allt verkar vi sakna stora delar av den fanboy-kultur som verkar finnas kring många av USAs mest experimentella bryggerier. Jag har skrivit lite om det förut, och hur vi också verkar sakna den starka lokala förankring som USAs små bryggerier jobbat med.

Och visst, jag erkänner utan omsvep att jag genom åren varit snällare mot Centralbryggeriet och Norrköpings Bryggeri än vad jag varit mot deras öl om de legat i, tja, Uppland eller Skåne. Det har å ena skidan känts okej, det har varit nya företag som ännu inte blivit färdiga med sina produkter. Å andra sidan har det inte känts lika okej, för de är ju ändå kommersiella produkter som bjudits ut till en marknad.

För vad innebär det här förhållningssättet i förlängningen? Jo, att betygsskalorna blir en mängd olika linjaler med samma siffror men olika längd. En skala för lokal öl, en annan för svensk öl, kanske ytterligare en för England vars traditioner och kultur jag tycker om. Ytterligare några skalor för andra länder och religioner.

Och bryggerierna! Stora bryggerier är väl per definition bättre än små? Ägarstrukturen ger väl smak i ölet? Man vill ju stödja det som är bra och bekämpa det som är dåligt. För vi vill ju inte tillbaka till åttiotalet?

Till slut blir det att etiketten betyder mer än väskan, något den rationella delen av min hjärna tycker rätt illa om.

Och var hamnar vi då till slut? Jo, som i pop och Bra för att vara svenskt.

Det kanske finns fler paralleller mellan dagens craft beer och nittiotalets indiepop än man först kan tro?

2016-02-21

Horal's Oude Geuze Mega Blend 2013

En öl jag köpte av en slump, eller något ditåt i alla fall. När Horal's Oude Geuze Mega Blend 2013 kom på Systembolaget så var det i ett webbsläpp under juni 2014. Jag hoppade över den då, men så fanns det några flaskor på hyllan på Systembolaget i Nordstan Göteborg när vi semestrade där våren 2015. Bara sådär.

Ölen är en gueuze på 7 % som blandats av Boon med öl av olika ålder från 3 Fonteinen, Boon, De Cam, De Troch, Hanssens, Lindemans, Oud Beersel, Tilquin och Timmermans i samband med föreningen HORALs Toer de Geuze, ett evenemang när lambicbryggarna kring Bryssel har öppet hus för allmänheten.

Färgen är guld (10 EBC), vätskan är klar. De sista deciliterna från flaskan är dock ganska grumliga. Det stora luftiga skummet sjunker ner till ett tjockt lock lämnandes en hel del rester på glaset.

Doften är tydligt syrlig med en tydlig ton av jod. Mjölksocker, järn. Den är först lite tillbakadragen men den blir lite varmare kommer det en tydligare ton av mjölk.

Smaken är torr och syrlig med toner av mjölk/mjölkpulver, citronsyra, metall och en sakta växande sötma och jod. Medelstor kropp. Syrligt snygg eftersmak med återkommande jod, och citronsyra. Det oväntat mjuka och ganska enkla slutet är syrligt.

Medelstor kolsyra, stora kortlivade bubblor. Sträv vätska.

Inte dålig, men jag hade nog väntat mig mycket mer av den här. En lätt besvikelse inföll, speciellt när man tänker på priset…

Betyg: 3,84. Tillgänglighet: Systembolagets webbsläpp juni 2014. Pris: 294:90 för 750 ml. Bäst före: 29.10.32.

2016-02-20

Buxton Ring Your Mother 1832 XXXX Mild

Oj, det blev visst en öl från gårdagens släpp. Nu blev det bara ett par flaskor vardera av två sorter, men det var verkligen de två sorterna jag såg fram mot. Engelska Buxton Brewing har i samarbete med nederländska kompisarna Oproer och Oedipus Brewing inspirerats av ett recept på en XXXX mild från 1832 på 9,5 %: Ring Your Mother. Stilen: Pale mild ale.

Färgen är ljust brun med en aning bärnsten (40 EBC), vätskan är klar även om det finns en del fällning i botten på flaskan. Det vita skummet är vitt och kompakt, och det sjunker sakta lämnandes lite rester på glaset.

Doften är söt med massor av engelsk humle – beska örter, knäck, pomerans och mild choklad. Alkohol, läder och muskotnöt i bakgrunden.

Smaken är intensiv med både söt karamellig malt och engelsk humle. Beska örter, hö, apelsinskal, bananskal, digistivekex och värmande alkohol. Stor till medium kropp. Eftersmaken är mer avrundad med torkade blommor, beska örter, lagrad ost och rostat bröd. Det långa slutet är beskt med gröna växter, knäck och mörkt bröd.

Kolsyran är medelstor till kraftig, de långlivade bubblorna är friska. Vätskan är tjock, mjuk och kladdig.

En intensiv öl. Jag har inte mycket jämförelsematerial i stilen ljus mild ale bryggd efter historiskt recept, men det hindrar inte att det här är en mycket smaklig dryck. Och ni som vill lära er lite mer om ”X” och den bokstavssoppa som brittisk öl under 1800-talet var rekommenderar jag Martyn Cornells texter här och (framför allt) här.

Betyg: 4,15. Tillgänglighet: Systembolagets små partier 19 februari 2016 (lagerstatus). Pris: 29:90 för 330 ml. Bäst före: 8JAN18 (flaskad: 8JAN16).

2016-02-19

Ett land i förändring


Idag blir det en bild att titta på och fundera över. Det är en stor förändring som i stort sett skett i det tysta. Siffrorna från 2014 visar ytterligare en marginell minskning av folköl och lättöl.

Grafen kommer från Sveriges Bryggerier.

1973.

2016-02-18

Sigtuna DIPA Organic

Sigtuna Brygghus har bryggt en del dubbel-IPA genom åren, den första kom redan sommaren 2009, och hette Sigtuna Dubbel IPA, som jag skrev om här.

Det var då, nu är nu och den senaste ölen i stilen från dem heter Sigtuna DIPA Organic. 8 %.

Vätskan är djupt guld – ljust brun (40 EBC), vätskan är klar. Det tre fingrar höga skummet är kompakt och varmvitt, och det sjunker långsamt ner till ett tjockt lock lämnandes en hel del rester på glaset.

Doften är humlig och rätt besk. Kåda, grapefrukt och gräddkola. Lite stickig sötma och en aning av tallbarr.

Smaken är ganska besk med kryddiga citrustoner. Grapefrukt, pomerans, tallbarr, limeskal. Lite kåda. Billig smörkola, chokladgodis, söt knäck. Växande rå alkohol, brunt bröd och citrusskal i eftersmaken. Slutet har toner av toffee och apelsinsaft.

Kolsyran är medelstark, de små bubblorna är långlivade. Vätskan är tjock och lite kladdig.

Överdrivet mycket knäck/kola, ofokuserad humle och rå alkohol. Njaaa…

Betyg: 2,95. Tillgänglighet: Systembolagets små partier 2016-02-05 (lagerstatus). Pris: 29:90 för 330 ml. Bäst före: 23-10-2016.

2016-02-17

St. Feuillien Grisette Cerise

Grisette ja, det är en stil jag skrivit lite mer om när jag recenserade en variant smaksatt med skogsbär: Grisette Fruits Des Bois. Så det behöver jag inte göra igen…

Annars är den här från samma bryggeri, belgiska St. Feuillien, och samma alkoholhalt, 3,5 %. Däremot är den smaksatt med körsbär och heter Grisette Cerise.

Färgen är orange-röd (40 EBC), vätskan är klar. Det fingertjocka skummet är vitt med en lätt aning av rosa, och det sjunker rätt kvickt ner till ett tunt lock lämnandes lite rester på glaset.

Doften är tydligt söt med lika tydliga toner av cocktail-körsbär och marsipan. Aningar av Björnklister och körsbärssylt. Något slags syrlighet i bakgrunden.

Smaken startar intensivt sött, men utan att bli vasst. Friska mogna körsbär, körsbärssylt och cocktail-körsbär. En lätt fruktig syrlighet och möjligen något slags beska styr upp balansen, liksom en hel del marsipan. Medelstor kropp. Eftersmaken fortsätter i samma söta spår med körsbärssylt men också kemiska toner av Björnklister och tvål. Avslutningen är söt med lite körsbärsgodis i bakgrunden.

Kolsyran är kraftig, de många medelstora bubblorna är friska och långlivade. Vätskan är medelmjuk och något kladdig.

Sött… Ja, det här är sött som en gammaldags läsk, och det påminner mer om det än en öl. Det hela räddas av den där lätta syran och att smakerna inte slår över i det vasst konstgjorda.

Betyg: 3,39. Tillgänglighet: Dagligvaruhandeln. Pris: 19:90 för 250 ml. Bäst före: 04.05.16

2016-02-16

Schlenkerla Fastenbier

Innan jag öppnade flaskan med Schlenkerla Fastenbier (Lentbeer i USA) så hade jag inte helt lätt att inse vad som skiljer den från den klassiska Schlenkerla Märzen från Bambergs Brauerei Heller-Trum.

Läste på lite och såg att Fastenbier dels var en säsongsprodukt, dels innehöll en lägre andel rökmalt och var ofiltrerad, det senare för att ge ”lite mer mättnad under fastan”. Alkoholhalt: 5,5 %. Den lanserades på årgångsmärkt flaska vårvintern 2015.

Färgen är djupr brunröd (60 EBC), vätskan är något disig. Det fyra fingrar höga skummet är beige och kompakt, och toppas av en tjusig krater. Det sjunker nästan irriterande långsamt och lämnar massor av rester på glaset.

Doften är frisk och rökigt med massor av rökta charkvaror samt lite skogsbrand. Tjära och asfalt i bakgrunden, liksom sött bröd, blommig humle och järn.

Den första smaken överraskar; jag jämför såklart med Märzen och inser snabbt att den här är beskare, torrare och lite lättare. Röken finns här, men den är inte lika överväldigande tjock och fet. Detta gör Fastenbier lättdrucknare och friskare. Jo, den här ölen handlar främst om den välintegrerade rökmalten, men också om den gräsiga/blommiga humlen. Lite sirapslimpa och mörkt knäckebröd. Medel till lätt kropp. Eftersmaken har medelsöta toner av farinsocker och melass och rökt salami (med en gnutta salt). Det överraskande mjuka slutet är knäcksött och lättrökt.

Kolsyran är medelstark, de många medelstora bubblorna är friska och långlivade. Vätskan är medelmjuk och aningen kladdig.

Jämförelserna med Märzen är som sagt oundvikliga, och kan sammanfattas i att den här med mer humle och mindre aggressiv rökighet är mer tillgänglig och lättdrucken. Ytterst behaglig!

Betyg: 4,26. Tillgänglighet: Systembolagets små partier 2016-02-05 (lagerstatus). Pris: 28:90 för 500 ml. Bäst före: 01/2017.

En ofrivillig selfie, Schlenkerla, augusti 2011.
Snyggt skum.

2016-02-15

Dugges har en vinnare, och jag har tvivel!


För en tid sedan skrev jag att Dugges utlyst en tävling där de erbjöd vinnaren att få sin drömöl bryggd.

Nu har tävlingen genomförts och en vinnare utsetts: Apple Elder Mosaic Pale där iden kommer från Instagramsignaturen @joannawever. Grattis till det!. Och visst låter det spännande och gott, men så tittade jag på de fem öl som från ungefär 100 valts ut till omröstningen:
  1. En Belgisk Wit med Grapefrukt
  2. En Berliner Weisse med Morot och Ingefära
  3. En Saison med citrongräs
  4. En Pale Ale with Äpple, Fläder och Mosaic-humle
  5. En Berliner Weisse med Vanilj och Hallon.
Ser ni samma ska som jag?

Det är alltså uteslutande öl i klassiska stilar med tillsatser av frukt och kryddor som svenska folket drömmer om att få brygga/dricka. Nu vet inte jag om det här återspeglar alla 100 idéer som lämnades in, eller om det var de 5 som Dugges trodde mest på. Eller helst såg som vinnare (de är ju rätt duktiga på fruktöl numera).

Fast lite skaver det hos mig. Är det här det som de ölintresserade drömmer om?

Jag kommer att tänka på ett resonemang jag läste om när jag pluggade teoretisk filosofi: Att människans fantasi var fångad i sin verklighet. Man kan tänka sig ett berg av rent guld, och det är visserligen något som inte finns i verkligheten. Men samtidigt är inte mer fantasi än en kombination av de existerande koncepten ”berg” och ”guld”.

För jag vill verkligen inte tro att precis allt redan är gjort med konceptet öl, och allt som återstår att göra är att ta färdiga stilar och lägga till lite kryddor och bär. Jag är ingen stor reinheitsgebot-fanatiker, men visst borde det gå att göra något mer, något helt nytt, av de fyra elementen?

2016-02-14

Ska Modus Mandarina

De första åren av svenskt ölbloggande (säg, före 2010) kunde kännas lite… hmmm… enkelspåriga. Vi som roade oss med att skriva om öl gick på samma evenemang och krogar, skrev om samma nyheter och drack i stort sett samma nysläppta öl ungefär samtidigt.

Så är det inte riktigt idag, det finns så mycket att välja på vad gäller öl, bryggerier, evenemang, festivaler och nyheter att det i alla fall som hobbyskribent på landsorten är nödvändigt att sålla och fokusera.

Jag tycker att det är en väldigt trevlig utveckling.

Men ibland blir det en återgång till ”alla springer på samma boll” som då. Som nu senaste veckorna när det plötsligt känns som om ”alla” skriver om en öl i en brandgul burk: Modus Mandarina, en version av Ska Brewings Modus Hoperandi som bryggts med apelsinskal och torrhumlats med den relativt nya tyska humlen Mandarina.

Originalölen gillar jag väldigt mycket, gav den 4,3 i betyg när jag recenserade den våren 2011 (länk). Och Mandarina är inte heller en nyhet för mig, jag recenserade för 1½ år sedan BrauKunstKeller Mandarina IPA som fick 3,16 i betyg.

Färgen är klar och guldfärgad (8 EBC). Det tre fingrar höga skummet är varmvitt och kompakt, och det sjunker ner till ett tjockt lock lämnandes fina rester på glaset.

Doften är torr med tydliga toner av mandariner och apelsinskal och -juice. Aningar av vetedeg, bananer och ananas. Den känns unik, men också lite endimensionell.

Smaken är måttligt besk i början med tydliga (nästan konstgjorda) toner av apelsinskal och mandariner. Apelsinsmakerna avtar och ger rum för mer allmänna fruktsmaker och lite citronjuice. Det finns en övergående citrus-sötma också. Medelstor kropp. Eftersmaken har mer mandariner och aningar av knäck, apelsinchoklad och gammaldags apelsinkarameller. Det länga slutet är bara apelsinskal(olja) och söt knäck.

Kolsyran är medelstark, det små bubblorna långlivade. Vätskan är mjuk och ganska så kladdig.

Och så är det det här med ålder och IPA: Om jag ska tro overifierade rykten på nätet så stämplar Ska fram sina öl 6 månader. Vilket borde innebära att den här är burkad i början av december 2015. Känns väl rätt okej?

Betyg: 3,82. Tillgänglighet: Systembolagets små partier 2016-02-05 (lagerstatus). Pris: 28:90 för 355 ml. Bäst före: MAY 09 16 (burkbotten), Aug 2016 (påklistrad etikett).

2016-02-13

Gouden Carolus Cuvee Van De Keizer 2011

Jaja, samma flaska som igår.
Igår drack jag en gammal öl: Gouden Carolus Cuvee Van De Keizer 2009. Ikväll blir det samma öl, årgång 2011.

Och hur är då ölen från 2011? Lite mörkare och betydligt grumligare än den från 2009, öven har också lägre och mer kortlivat skum som inte lämnar några rester på glaset.

Doften påminner om gårdagens doft: Söta russin och mandlar. Kanske lite alkohol och något slags beska. En hel del hallon och annan röd frukt.

Smaken är intensivt söt, med inslag av vitt portvin och madeira. Lite russin och röda bär. Oväntat lätt kropp. Eftersmaken är alkoholhet med toner av blandsaft och lite knäckebröd. Slutet är lite strävt med osötat hallonsylt.

Kolsyran är kraftig; de stora bubblorna är långlivade. Vätskan är lätt.

Jaha, nu ska jag försöka sammanfatta och jämföra den här. Lagringstoner finns mer uttalat i den från 2009, och den här har bättre kolsyra. Samtidigt känns det som om den här har förlorat sin kropp utan att det kommit in så mycket mer. Det känns som om om den här hade varit bättre färskare, eller äldre.

Betyg… Ja… 3,5?

Öppen ölprovning: Nyheter


Dagens provning hade temat Nyheter och bestod av 6 öl som inte tidigare serverats på De Klomp. De knappt 30 gästerna fick uppleva en rätt så blandad provning, jag noterade att den del hembryggarprofiler saknades i publiken. Tror de var i Uppsala.
  1. Modern Times Fortunate Island är en vete-session-IPA. Rätt mycket vetedeg och vete-syrlighet och en ganska snäll amerikansk beska. Skummade vansinnigt mycket, så pass att jag blev nervös att vi inte skulle få ut ölen till gästerna. Men det gick bra till slut.
  2. Blaugies Bière Darbyste var något så ovanligt som en belgisk öl bryggd efter ett gammalt recept: En saison jäst med fikon. Fruktig i doften, torrare och mer återhållen och torr i smakerna.
  3. Mad River Steelhead Extra Stout var syrligare och torrare än den engelska stouten brukar vara (för här fanns väldigt lite av nya världens humle). Jag kan tänka mig att den passar utmärkt till kladdkaka.
  4. Oscar Blues Old Chub dricker jag annars sällan, när det finns så mycket annan öl från bryggeriet som jag gillar mycket bättre… Denna öl handlar bara om malt, men jag lyckades inte hitta den rökighet som ska finnas här.
  5. Menaresta La Verguenza är en DIPA från ett pyttelitet italienskt bryggeri som jag aldrig hört talas om innan denna provning. Ölen var sådär; efter ett tag släppte den ifrån sig exotisk frukt från de sex olika amerikanska humlesorterna, men beskan var helt enkelt inte där.
  6. Beerbliotek What A Girl Wants är ett samarbete mellan göteborgsbryggeriet och FemAle, en imperial stout på 11 %. Tung, rostad, söt men ändå balanserad. Borde nog få ligga i ett par år för att få mer djup, men bra redan nu.

Handuppräckningen vanns av starkast möjliga öl: What A Girls Wants.

Nästa vecka 20 februari 2016 återkommer Petter med en Blindprovning. Jag återkommer sedan den 5 mars 2016 med temat Lager.


2016-02-12

Gouden Carolus Cuvee Van De Keizer 2009


En öl ur de djupaste delarna av skafferiet: Gouden Carolus Cuvee Van De Keizer från Het Anker. Årgång: 2009. Innan den blivit Blauw.

Hur har den klarat åren? Har den kanske blivit bättre? Djupare?

Jo, det här är en öl jag druckit tidigare och försökte för sådär 5-7 år sedan köpa på mig av. Sedan insåg jag det aldrig blev av att dricka upp de här stora starka flaskorna. 

I december 2005 drack jag en flaska som borde ha varit knappa året gammal. Då tyckte jag att det var en bra stark belgare utan att vara exceptionell. Ändå fick den 4,35 i betyg? Ack ja, andra tider…

Färgen är mörkt brunröd, vätskan klar. Det fingertjocka skummet är luftigt och ljusbrunt. Håller sig kvar rätt länge och lämnar en hel del små rester på glaset. 

Doften är tungt knäckig och full av mogna bär, en hel del russin och gammaldags smörkola. En hel del mjuk alkohol och marsipan.

Smaken är mjukt söt med överraskande toner av mjölkchoklad och kanelbullar. Viss lite blommig beska. En del russin och katrinplommon. Medelstor kropp. Eftersmaken har en hel del smörkola, mjuk alkohol, vetedeg och godiset Tootsi Roll. Slutet är långt och mjukt, men kanske lite väl mjuk Genomgående översöt.

Kolsyran är mjuk, de stora bubblorna är kortlivade. Vätskan är på samma gång lite sträv och kladdig. 

Jodå, den här är bra och väldigt avrundad. Och söt. Men jag tror samtidigt att den från nu är på väg utför i smakerna. 

Betyg? Tja… 3,85?



2016-02-11

Tröttnat?


En tidigare kollega som nu jobbar på en annan avdelning dök igår upp på jobbet.

– Tröttnar du aldrig?

Frågan kom direkt, rakt på.

– Jag menar med öl. Jag har flera hobbies, men ibland tröttnar man och låter någon av dem bara stå i några år innan det blir kul igen.

Jo, jag förstod vad han menade. Och det finns en poäng i det: Jag har recenserat öl i textform under drygt 15 år. Fotograferat flaskor ungefär lika länge och bloggat mer eller mindre dagligen i nära 9 år.

Det är rätt lång tid. Men också något av ett personligt mål för mig själv. Kring sekelskiftet upplevde jag att jag var en människa utan uthållighet som gärna lärde mig nya saker och sammanhang för att sedan bara hoppa vidare till nästa. För att försöka göra någonting åt det bestämde jag mig för att försöka hålla kvar och sjunka in i det jag just då var intressera av.

När bloggverktygen var tillräckligt mogna och jag redan börjat skriva lite utförligare än bara utseende-doft-smak-känsla för de (nya) öl jag drack så var det inte svårt att hoppa på det då så hypade formatet. Ja, det där har jag berättat om förut.

Sedan har bloggandet gett mycket tillbaka. De första årens brant stigande besökskurvor, när jag insåg att branschfolk och forumskribenter jag såg upp till började läsa och kommentera. När jag började bli igenkänd av bryggare och branschfolk växte mitt ego ytterligare. Och så vidare. Tack vare Ofiltrerat har jag träffat intressanta människor och fått resa till spännande platser som jag annars aldrig hamnat på.

Men lite går det på rutin idag. Ibland återser jag texter från de första åren och där finns det en nyfikenhet, en glöd och en lätt naivitet som nog saknas idag. Och jag erkänner att en och annan öl har jag hällt i mig mest för att fylla en i övrigt tom bloggdag. Samtidigt som jag av olika skäl inte alls dricker lika mycket som för 5-10-20 år sedan.

Så nja. Jag har nog inte riktigt tröttnat. Men det är en annan upplevelse att skriva idag än vad det var 2008. Och konstigt vore väl annars.

Om det är något jag kan tröttna på så är det vissa delar av ölvärlden, som märkks tydligare nu: De som tolkar allt som politik/ideologi. Som övertolkar. Eller bortser från de problem som faktiskt finns. De som är oförmögna att se någon annans synvinkel. Och de som aldrig någonsin skulle erkänna att något problem uppstått på grund av dem själva.

Fast det är nog problem jag har med mänskligheten i stort.

Men jag tycker fortfarande att det är väldigt gott med god öl.

Och en öl kan ibland bara vara en öl. 

2016-02-09

Corsendonk Agnus-Tripel

Nämen om man skulle ta den där sista ölen ur Corsendonk-mixlådan? Det är en öl som jag tror att jag recenserat tidigare, dock innan jag började blogga.

Våren 2004 fick den betyget 2,85 och förutom att jag klagade på syrlighet och degsmak så verkar jag tyckt att den var okej. Då, under namnet Agnus / Abbey Pale Ale.

Nu står det Agnus - Tripel på etiketten, men det är fortfarande en tripel på 7,5 %. Jag använder mig av sprickorna i Beer Advocates databas och recenserar den på nytt. Trots att jag innerst inne tror att det är samma öl.

Färgen är ljust guld (7 EBC), vätskan är klar. Det fyra fingrar höga skummet är luftigt och vitt, och det lämnar lite rester när det faller ner.

Doften är rätt kraftig med jästiga fenoliska toner, lite exotiska kryddor och mogen frukt. Sött nybakt bröd och honung. Viss metallisk beska och sträva bananskal.

Smaken är inte rkitigt lika balanserad: Passerande vass metallisk beska, söta mogna frukter och vetedeg slåss mot varandra utan att jobba tillsammans. Äpplen, apelsinskal, persikor. Medelstor kropp. Eftersmaken är mer balanserad med växande alkohol, färsk deg och långfranska. Aningar av muskotnöt och vetedeg. Avslutningen har tydliga toner av bananskal och fruktgodis.

Kolsyran är kraftig, de små bubblorna kortlivade. Vätskan är mjuk och lite kladdig.

En tripel utan krusiduller eller större fel. Inte dålig, men inte heller speciellt spännande. Ungefär som de andra i lådan, alltså. Passar bra till ost/fransk senap/sellerisalt.

Betyg: 3,69. Tillgänglighet: Systembolagets fasta sortiment som en del av mixpack sedan juni 2015. Pris: 24:90 (medelpris för en flaska). Bäst före: 25/02/18.



2016-02-07

Knäppingen Spiseri & Bryggeri


Igår besökte jag den relativt nystartade bryggpuben Knäppingen i Norrköping. Den är belägen centralt på Västgötegatan, mitt emellan galleriorna vid södra Drottninggatan och studentkvarteren kring Dragsgatan.

Det här är ett område, och ett hus, som förändrat sig något enormt sedan jag flyttade från Norrköping i mitten av nittiotalet.

På den tiden var det här rätt eftersatta bortglömda kvarter med MC-klubbar, små tillverkningsföretag, bilmekar, föreningar, rivningstomts-parkeringar och stadens sista ölcafé. Västgötegatan var en vältrafikerad genomfartsled för de som skulle från de norra stadsdelarna österut, mysfaktorn var låg.

Nu är det upprustat (eller gentrifierat om man nu tycker så), och i området finns nu studenternas kårhus, gymnasieskola, Sveriges Radio/Sveriges Television, kontor och krogar. Tvärs över gatan pågår två byggprojekt som ska fylla de tomter som stått tomma i över 50 år med bostäder.

I huset där Knäppingen nu ligger låg entrén till Norrköpings Stadsmuseum, dess reception, och det sömniga caféet med inredning från den historiska källaren Kräftriket. På övervåningen låg ett par samlingssalar samt en uppbyggd skolsal från tidigt 1900-tal.

Jag besökte museet ganska ofta. Men det var då. Spåren efter den verksamheten är få.

Nu är det alltså en restaurang i 3½ våning med ett eget bryggeri. Knäppingen drivs av de fyra bröderna Alegria, och jag fick möjligheten till en liten rundtur och frågestund med Alex och Sebastian, som jobbar med ölen (Emanuel och Rasmus är mer hemma i köket).

Direkt vid entrén står fatkylen.
Jag fick gå upp på övervåningen där bryggeriet ligger. Grunden är en 230 liters Bruameister, fyra temperaturkontrollerade jästankar från Camurri och det senaste inköpet, en trycktank. Total tankkapacitet är 600 liter.

Knäppingen (döpt efter en borg som kanske låg i närheten under vikingatiden) startade som lunchrestaurang 2012, fick nuvarande ägare för ett år sedan och efter en hel del förberedelser och ombyggnader så började de brygga öl sommaren 2015.

Ombyggnader ja, det är inte helt lätt att jobba i det här huset eftersom det är K-märkt.

Bryggverket.
Utrustningen kommer från MaltMagnus och Humlegårdens Ekolager, två företag som också varit till stor hjälp under bygget och uppstarten. Bra att det utvecklats en infrastruktur för de här mindre företagen.

Det långsmala rummet med bryggverket har stora fönster ut mot restaurangens festvåning Bryggeriet där det också finns en mindre scen. Här håller de också ölprovningar med pedagogisk överblick över den rostfria anläggningen.

Alex vid Bryggeriet.
Alex och Sebastian hade just blivit klara med att fat-tappa deras APA Mono Loco och städade just som bäst bort bottensatsen. De har en bakgrund som hembryggare och startade med att skala upp de recept som de tidigare jobbat fram.



Jag fick smaka en skvätt av Mono Loco direkt från tanken. Denna amerikanska pale ale på 6 % är bryggd med humlesorterna Chinook, Cascade och Mosaic. Den kändes givetvis väldigt färsk men samtidigt oväntat ren men med en del höga alkoholer. Ganska mycket färsk frukt och relativt lite citrustoner.

Sebastian städar.
Det var ganska segt att övertyga Norrköpings krogpublik om den egna ölen i början, något som de trodde berodde på ovana gäster, men också lite ovana bryggare där allt inte satt till 100 % från början, bland annat var inte ölen så klar som den är idag. Däremot har de hittills bara behövt hälla ut en enda batch, något de skyllde på att de haft för bråttom, något som de därefter försökt undvika – om ölen inte känns helt färdig så serveras den inte.

Nästa steg är att försöka få fram en alkoholsvagare öl kring 3 % till luncherna, något som efterfrågats av gästerna.

Utvecklingen har gått framåt under det dryga halvår som verksamheten varit igång: Från början tappades all öl till flaska där den kolsyrejästes, något som krävde mycket manuellt arbete. Nästa steg var att införskaffa en handfull corneliusfat, men resultatet blev för ojämnt. Med trycktanken kan de nu tappa över den färdiga ölen till engångsfat vilket fungerar väldigt bra. En del öl tappas också på flaska och säljs vidare till ett par andra krogar i Norrköping.


Två gånger i veckan bryggs det en ny batch öl, vilket är maximalt för anläggningen. Det är på gång att skaffa en trycktank till, något som skulle möjliggöra ytterligare en bryggning i veckan.

Malten köps krossad, något som till stor del beror på platsbrist – det behövs ett rum avskiljt från bryggeriet för krossning, vilket helt enkelt inte finns att tillgå. Ett problem som togs upp var att köpa malt i lagom mängder: Eftersom de vill ha den krossad så kan den inte ligga på lager så länge, något det för övrigt inte fanns plats för heller. De köper mer malt än vad hembryggaren gör, men inte så mycket att man kan göra det i bulk. Det finns ett glapp i marknaden här.

Bryggarna har inte det här som huvudsysselsättning, men de vill inte växa för mycket heller. Ölen ska drickas färsk, vilket här innebär inom två månader.

Klubbrummet med öppen spis.
Vi tog en liten tur ner i källaren, som består av två stenvalv. För oss triviahistoriskt intresserade kan nämnas att det i det större av dem låg Sveriges första dokumenterade diskotek (med samma namn som krogen) som startade 1963.

Det större källarvalvet.
Inredningen är modernt avskalad, men inte så inspirerad av gamla industrier som verkar gälla senaste åren. I högtalarna: Nutida lugn country. Alex förklarade att de tittat runt bland andra krogar och försökt få fram något som kändes ”nu” utan att direkt kopiera andra. En svår balans.

Till det kommer det fyrkantiga rummet med baren och en långsmal restaurangdel vid entrén. ”Man blir bra på att gå i trappor” som Alex konstaterade.

Framme vid bardisken, där tapparna finns på väggen bakom i amerikansk stil, så finns ett urval av öl på fat och flaska ur Galateas portfölj. Tapphandtagen är hjorthorn, en ny inredningsdetalj.


Två egna öl finns just nu på de åtta kranarna, planen framöver är att så småningom ungefärligt fördubbla de siffrorna. Efter en trög start så är nu gästerna övertygade och ungefär 70 % av all såld öl kommer från det egna bryggeriet. Man kommer hit för att dricka Knäppingen-öl. Maten är modern krogmat centrerad kring hamburgare och andra stekta rätter.

Jag fick möjlighet att smaka på samtliga öl som finns i sortimentet: Först ut var den nyaste, John Doe där Knäppingen för första gången jobbat med belgisk jäst i en öl som i övrigt var någonstans  i närheten av en APA.

Den var väldigt torr och utjäst, och även om det fanns de där typiska fenoliska belgiska tonerna så fanns ingen kropp att så tillbaka den rena beskan. Inte dålig men med klar utvecklingspotential.


Nästa öl blev Citrus Session IPA som humlats med Herkules, Simcoe, Citra och Mosaic. 4,5 %. Den var rakt på citrusbesk utan större krusiduller med bra balans. En frisk törstsläckare med mjukt slut.


Renatus är den öl som de haft längst i sortimentet (om jag fattade rätt). En DIPA på 7 % som förutom Mosaic, Summit, Bravo och Cascade innehåller svensk vildhumle plockad i Vånga (mitt i triangeln Norrköping - Finspång - Linköping). Den var torr med kraftig beska och en del exotisk fruktkonserv. Lite höga alkoholer i slutet.

Vi hade här insett att vi egentligen druckit ölen i fel ordning, men med en hel del vatten mellan provglasen så funkade det ändå. Nu var det dags för den enda mörka ölen de bryggt, ett samarbete med de trevliga grabbarna från Norrköpings Bryggeri (som också hjälpt till med goda råd och rörmokeri): Black Lucia, en svart IPA på 8,5 % med kallmäskad svartmalt. Med de gräddigt rostade maltiga tonerna och den snälla beskan så tycker jag att det mer var en välhumlad amerikansk stout än en BIPA, men god och ren var den.




Sist ut var en öl som inte skulle bryggas igen: Crystal IPA på 5,2 %. Här var det crystalmalt och Simcoe som spelade huvudrollen. Småkonstig och sämst av ölen jag provade: Först fanns det ingen doft alls, men efter lite glassnurrande så uppstod en närmast övertydlig doft och smak av hjortronsylt. I övrigt var den jordig med toner av övermogen frukt.

Genomgående tyckte jag att ölen var okej, det fanns inga spår av infektioner eller problematiska orenheter i någon av dem, men de var samtidigt lite… oslipade, och det finns stora möjligheter bara de jobbar lite mer med proportioner och recept. Det tekniska känns godkänt redan nu.

Såhär efteråt fungerar jag på hur tankarna gått när man har en IPA på 5,2 %, en APA på 6 % och en DIPA på 7 %. Lite skaver det, även om det givetvis är upp till bryggaren att definiera sina sorter. 


Jag funderade lite om syrliga öl eller öl med frukt. Båda något av det hetaste som finns idag. Var det något de funderade på? Nej, inte på ett långt tag i alla fall, detsamma gäller lageröl. Dels saknar de utrustning, förklarade Alex, dels ville de nu koncentrera sig på att bli bättre på det de gör nu. Och så vitt de kunde se var APA/AIPA/DIPA-trenden långt från över bland gästerna.

Framtidens mål var att få till ungefär 10 sorter parallellt, där några är fasta, några roterar efter säsong och några är engångsbrygder.

Samarbetade de som brygger något med köket när man tar fram nya öl och menyer, undrade jag, och fick direkt svaret att det är så helt naturligt när det är fyra bröder som håller i verksamheten, allt annat hade varit konstigt.

Jag tackar Alex och Sebastian för att jag fick ta av deras tid, jag hoppas de tyckte att det var lika trevligt som jag gjorde. Jag kommer att återkomma, och då ska jag ha tid att äta lite mat också!

Och vill man läsa om Knäppingen med en annan infallsvinkel så var MankerBeer där redan i november, vilket man kan läsa om här.