Slottskällans Imperial Stout Barrel Aged 2012

Ja, det har varit mindre nysläppta öl recenserade här senaste månaderna – en medveten strategi för att i stället dricka upp det jag redan har köpt. Och få ändan ur med de där ölen jag sparat till ”ett speciellt tillfälle” som aldrig dyker upp.

Som den här: Barrel Aged Imperial Stout 2012 från Slottskällan. Jag har varit helt övertygad om att jag redan recenserat denna fatlagrade utgåva på 11 % när den kom ut hösten 2012. Men det hade jag inte. Den är inte ens inlagd i Beer Advocate-databasen.

Märkligt. Och lite trist, för då kan jag inte jämföra och se vad som hänt under de här fyra åren i skafferiet.

Friskt pys när jag öppnar flaskan. En mycket mörk varmbrun färg på vätskan som toppas av ett litet beige skum som försvinner iväg utan att lämna några rester efter sig.

Doften är bränd/rostad med en tydligt syrlig ton. Kaffe och nötter, växande chokladkola. En hel del alkohol. En frän pepprighet i bakgrunden. Men väldigt lite av de söta russintoner som jag väntat mig.

Smaken är kraftig, ja intensiv. Övergående värmande alkohol liksom något slags alkoholig beska. Rostade nötter, bränt kaffe och mörk choklad. Medelstor kropp. Eftersmaken har växande het alkohol, pekannötter, norskt kolapålägg och lite Coca-Cola. Slutet är oväntat kort där alkoholen är det enda som dröjer sig kvar.

Kolsyran är kraftig, de få bubblorna stora och långlivade. Vätskan är kladdig och lite tjock.

Med reservationen för att jag inte vet hur den här smakade när den släpptes och att jag ofta har svårt att förstå storheten i fatlagrade imperial stouts så… Jag hade väntat mig att den här skulle vara betydligt mer avrundad, elegant och trevligt oxiderad än vad den är.

Jag tror att den tål ytterligare några års lagring.