2016-04-05

Också ett slags tilltugg


Om du tycker att utbudet av tilltugg till ölet kan vara skralt eller fantasilöst idag – chilinötterna saknar hetta och det finns inga chips med ketchupsmak – så var det värre förr:

Rättsligt 

I Härnösand hade ägaren av kafé 5:an åtalats för att såsom »lagad mat», till öl ha serverat några skivor kokt kålrot. Dessa skivor uppgåvos ha »roterat» från den ene gästen till den andre.

I rådhusrätten anförde den åtalades advokat, att kokta kålrötter under kriget varit nödtvungen surrogatmat, vilken emellertid såsom pilsnerkvalificering väl kunde hävda sig i jämförelse med den buljong, till vilken man på spritrestaurang fick både brännvin och öl.

Allmänna åklagaren var helt enig med försvarsadvokaten om den åtalades oförvitlighet samt anförde flera förmildrande omständigheter. Rätten frikände den åtalade. Åklagaren, som icke räknat med helt frikännande, har överklagat domen. 
Så, vad handlar det här om? Under slutet av första världskriget hade Sverige av såväl nöd som ideologi en mycket restriktiv hållning till alkohol, vi hade faktiskt totalförbud mot spritförsäljning under en månad. I samband med detta och än mer efter totalförbudsomröstningen 1922 stramades bland annat reglerna som gällde utskänkning upp, framför allt riktat mot de enklaste tredjeklass-krogarna.

En del av detta var ”mattvånget”, tanken var att alkoholen skulle vara en del i en lagad måltid. Något som i något lättad form fortfarande gäller för svenska restauranger med utskänkningstillstånd. Tanken var att få bort supandet. gästerna skulle dricka långsammare och mindre.

Lika snabbt som reglerna trädde i kraft skapades sätt att ta sig runt dem: Restriktionsrätten var född, och uppfinningsrikedomen stor. Ärtsoppa, buljong (som nämns i texten), smörgåsar, salt sill… Maten åts sällan upp, utan ”roterade” in och ut mellan bord och kök.

Min pappa brukade berätta om när han fick följa med ut till sådana ställen, och där brukade trycka in tandpetare i de serverade ”vändmackorna” för att busa med de stackare som eventuellt försökte ta sig en tugga av brödet.

Mattvånget eller måltidstvånget avskaffades vid den stora avregleringen 1956. Några månader senare höjdes i stället punktskatten på alkohol kraftigt, vilket fortfarande gäller.

Tyvärr är jag inte säker på dateringen av det här klippet från Svensk Bryggeritidskrift, men en kvalificerad gissning är att det är från 1946 eller strax därefter.

Vad kan man mer utläsa ur notisen? Jo, att det handlade om ett ölcafé eller pilsnercafé, en institution som på sätt och vis var Sveriges motsvarighet till den brittiska puben. Enbart öppen för män, öppet från tidig morgon till sen kväll. Ölen var pilsner, alltså folköl som efter andra världskriget låg på 3,5 % drygt 4 % alkohol (pilsner var alltså inte egentligen den tjeckiska ljusa lagerstilen, även porter var pilsner).

Ölcaféerna förde en tynande tillvaro och de flesta försvann under sjuttio- och åttiotalen vilket hade flera anledningar: Stammisarna, som mer och mer utgjordes av äldre män med  problem med alkoholen och anpassningen till samhället i stort, dog ut. De fick  konkurrens från den nya generation enklare restauranger som dök upp, framför allt pizzerior som också serverade starköl. Rivningar av innerstäderna och höjda lokalkostnader drog ytterligare strån till stacken.

Det sista ölceféet i Norrköping, den stad jag känner bäst, var Ölstugan Tirol,  som till slut stängde 1993 (drevs det under de sista åren som ett socialt hjälpprojekt i regi av Verdandi? Jag minns inte riktigt, men tror det).

Vidare läsning:

Stort tack till Fredrik Sörbom på Sveriges Bryggerier som letade i arkiven åt mig (efter något helt annat egentligen)!

5 kommentarer:

  1. "Pislnerdrickans" (=klass-II) styrka var dock något högre än dagens folköl, den låg på max 3,2 viktsprocent alkohol, d.v.s strax över 4%.
    Källa: "Pilsnerdricksförsäljningsförordningen", Svenska Bryggarföreningen 1947

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det där är något jag ska studera vidare, tack.

      Radera
  2. Värt att nämna i sammanhanget är också Ölhallen 7:an.
    http://www.ratebeer.com/p/olhallen-7an/27219/

    Det festliga med den är den har ett utskänkningstillstånd utan att servera mat alls. Det bygger på ett gammalt tillstånd som egentligen strider mot lagen men som ändå gäller på grund av några juridiska snårigheter.

    SvaraRadera
  3. Innan 1923 så fick pilsnerdricka (klass II) ha max 9.5% plato i stammvörtstyrka och max 3.5% alkoholhalt (i volymprocent). Efter 1923 och fram till och med några år in i andra världskriget så fick pilsnerdricka klass II ha max 10.5% stammvörtstyrka och 4% alkoholhalt (volymprocent). Efter kriget (när väl restriktionerna släppte) så gick man tillbaka till reglerna som gällde innan 1923 vad gäller alkoholhalt för klass II, men man tog bort maxgränsen för stammvörten.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Aha, det gör saker och ting lite begripligare. Men visst gick alkoholhalten i praktiken ner till 3,5 vol % under andra världskriget. Vilket senare återspeglades i lagstiftningen?

      Radera