2015-12-24

Stockholm Beer 2015: Jurybedömning och hänt på golvet I

Den nya foodcourten.
Vet ni vad? När jag letade igenom min samling med anteckningsblock så hittade jag plötsligt ett med mina anteckningar från Stockholm Beer & Whisky Festival and Taste Experience från i höstas. Och jag insåg att jag bara skrivit om de Master Class-evenemang som jag besökte. Ingenting från dagarna ute på mässgolvet, eller som en del av juryn i fatölsbedömningen har publicerats.

Det har inte funnits någon tanke bakom detta, det har bara blivit så här. Nu är väl nyhetsvärdet i mina notiser ganska lågt såhär ett halvår senare, men… det var det nog redan en vecka efter själva evenemanget. Ni får i stället lite extraläsning under vinterhelgerna, alltid något.

Och så, en extra tydlig reservation: Flera månader har gått och mitt minne är dåligt, så det kommer säkert att komma missuppfattningar, minnesfel och ren förvirring i de här texterna.

= = =

För första gången någonsin var jag i år med i en av jurygrupperna i festivalens tävlingsdel, den som bedömde fatölen. Mycket var nytt i årets tävling, och en av de största var att om ölen både fanns på fat och flaska så bedömdes bara flaskölen, detta då den bedömningen kunde ske i flera veckor innan festivalen. Faten var bara tillgängliga första torsdagen.

Det var aningen rörigt eftersom så mycket var nytt, men i stort sett var det smidigt och väl fungerande. De många jurygrupperna gjorde att varje öl fick ta sin tid på ett annat sätt än tidigare år.

Bedömningen var helt blind, så vi visste bara öltyp och eventuella specialpåhitt för varje öl (fatlagring, frukttillsats etc). Och tittar jag på den resultatlista som publicerades efteråt och jämför med mina minnen så inser jag att jag nog röstade väldigt annorlunda mot de andra.

Nå, nog om detta.

= = =

Första montern jag besökte efter den rätt krävande dömningen var svenska CAP där bland andra bryggarna Mattias Hammenlind och Thomas Danko stod. Jag pratade med dem och förklarade att jag hade väntat mig att se mycket mer öl från dem än vad jag gjort under senaste året. Förklaringen är att de mer eller mindre av slumpen har blivit väldigt efterfrågade och populära i Norge och Finland, så merparten av ölen går på export. Ungefär 25 % av ölen stannar i Sverige.

Jag drack ett smakprov av CAP American Pride på 5,5 % med citra, som var riktigt citrusfräsch.

Hamnade därefter i en av Carlsberg Sveriges montrar som fokuserade på Staropramen, där jag pratade med en man från bryggeriet som väldigt gärna ville prata om Staropramen Unfiltered (Nefiltrovaný). En väldigt mjuk och lättdrucken öl, men det är inte en ofiltrerad version av deras vanliga pilsner som man lätt kan tro av namnet. Det är snarare deras tolkning av en veteöl/witbier som jästs med en neutral smörfri jäst och 30 % vetemalt. Som tilltugg bjöds det maltkorn på malt som kömnats i saltvatten. Tydligen en lokal och traditionell specialitet, och fantastiskt gott till deras vanliga pilsner!

Danska Ugly Duck (en del av Indslev Bryggeri) hade med sig en ektunna med öl till festivalen. Den innehöll… Vad har jag skrivit? Donesby? Donebay? som jag sammanfattade med ”Unket karatebesk”.


Det är alltid fullsatt framför Brill & Co-bardisken, frågan är bara hur fullsatt det är. Nu under sen torsdagseftermiddag var det rätt okej, och ölen var spännande. Omnipollo och Buxton hade tillsammans bryggt vaniljeölen Ice Cream Pale Ale som lätt hade kunnat haverera i kvalmig vanilinsötma. Men icke, här var det precis lagom och lämnade rum för en fin beska och beligska jästtoner. Glassig? Tja, kanske inte. Men det var nog bra.

Från uppländska Tempel Brygghus fanns bryggare Arvid, och han hade med sig ett par syrliga öl. Perdition på 8,3 % var bryggd med hallon var balanserad och läskande med söta övermogna hallon som jobbade bra mot syran.

Tempel hade också med sig en Gose på 4,5 % som smakade lite som att slicka på salta godisbitar, men det fanns också en passerande syra som hade lite svårt att jobba mot maltigheten.


Nu är jag lite osäker på vilken utställare jag var hos Brewers Assicoation, men två öl från Texasbryggeriet Deep Ellum dracks nu: Dels session-IPAn Easy Peasy IPA på 5,2 % som jag tyckte var frisk, torr och lagom besk med en hel del exotisk frukt. Dels deras vanliga IPA på 7 % som var kraftigare på alla sätt men inte på något sätt sträv i beskan.

2 kommentarer:

  1. Hur lång tid tog fatölsbedömningen? Vilket skick var ölen ni fick i? Var det så pass bra logistik att ni slapp platta och ljumma öl?

    Flaskbedömningen pågick för övrigt bara i en knapp vecka, lördag-onsdag innan festivalen. Deep Ellum borde ha varit i BA-montern.

    SvaraRadera
  2. Vi satte igång 12 och var klara vid ungefär halv sex om jag minns rätt. Hur många öl som hanns med minns jag inte och inga anteckningar finns kvar. Med avbrott för en lunch (som jag inte hann äta).

    Ölen var i bra skick, vi fick in dem i glasen enstaka minuter efter att kannan fyllts. Logistiken fungerade. Problemen var snarare åt andra hållet, vi fick vid ett par tillfällen vänta på att ölen skulle komma in från utställarna.

    Tack för kompletteringarna.

    SvaraRadera