2015-03-30

Stigbergets IPA Simcoe Citra


Jag gräver vidare bland de lokala och småskaliga varorna som fanns hos Systembolaget i Nordstan, Göteborg. I kväll: India Pale Ale Simcoe Citra från Stigbergets Bryggeri, en amerikansk IPA på 6,7 %.

Färgen är brun (40 EBC), vätskan klar. Det två fingrar höga skummet är beige och kompakt, efter att ha sjunkit en stund bildar det att tjockt lock över ölen utan att lämna några rester på glaset.

Doften startar friskt och humligt med beska toner av grapefrukt, citronskal och söt kola/knäck. Efter ett tag dyker det också upp alkohol och målarfärg.

Smaken startar beskt. Toner av mörkt bröd, knäck och melass ger en överdriven sötma, det finns också målarfärg och lösningsmedel i bakgrunden liksom citrus-marmelad. Medelstor kropp. Eftersmaken har en sträv beska av innerskalet från grapefrukt, grapefruktjuice, torkade blommor och fruktsoda. Klor och kalk i avslutningen, som också har en mycket lång efterbeska.

Kolsyran är kraftig och vass; de medelstora bubblorna är långlivade. Vätskan är något kladdig.

Aningen, aningen bättre än Bitter men inte bra.

Betyg: 2,58. Tillgänglighet: Lokalt och småskaligt sortiment hos Systembolaget i Göteborgstrakten. Pris: 30:30 för 330 ml. Bäst före: 20160210 (batch 234).

Beer Expo-provningen 2015


Jag har lagt av mig. Under förra årest Beer Expo höll jag fyra provningar, varav två blinda. I år blev det bara två – en för varje pass. Temat: Moderna Svenska Ölklassiker.

De här ölen serverades, följt av varför jag tycker att det är en modern klassiker:
  1. Nynäshamns Ångbryggeri Bedarö Bitter. En öl som kom 1997 och är därmed en av de äldsta som fortfarande tillverkas av den nya generationens bryggerier. 
  2. Nils Oscar God Lager. Planen egentligen var att ha Kalasöl som jag tror är några månader äldre än Bedarö, men den bryggs inte just nu. Sveriges mest sålda öl från de nya bryggerierna, så den passar här i alla fall.
  3. Oppigårds Golden Ale var först ut från bryggeriet, 2004. Oppigårds höjde ribban för hur en bra svensk ale är. Det här är faktiskt deras mest växande produkt som i volym hotar Amarillo från tronen.
  4. Slottskällan Svart introducerades 1998. Slottskällans experiment visade vägen för den bredd som idag finns bland svensk öl. 
  5. Omnipollo Leon. Omnipollos öl, attityd, kvalitet och design höjde ribban för svensk öl ytterligare ett par steg när den här lanserades i april 2011. Fyra år senare fortsätter de att överraska och skämma bort oss. 
  6. Dugges High Five!. När Express Yourself!-serien dök upp under 2007-08 så fanns det plötsligt bra IPA och DIPA från Sverige, något som var helt nytt då. 
Förutom att prata om ölen stack jag emellan med berättelser om olika bryggerier, dess historia och eventuella utveckling. Jag fokuserade på några som jag tycker fångade tidsandan väl: Sofiero Bryggieri, Thimsfors Bryggeri, Åre Bryggeri, Källefalls Bryggeri, Kungsholms/Tärnö/Nilso Oscar, Oppigårds och Omnipollo. Trogna läsare här känner nog igen namnen och har läst berättelserna.

Det var ingen som sa det rakt ut, men det kände som om åhörarna var lite besvikna på de tre första ölen. De hade nog väntat sig något mer… Kraftfullt och experimentellt än de här tre väldigt välgjorda balanserade och trygga ölen. Men trots att det i stort sett är tyst om den i ölnörd-världen så är alla tre långvariga storsäljare på Systembolaget, och jag tycker att de förtjänar mer uppmärksamhet.

Det var alltså en provning på varje pass, och det var en del skillnader mellan dem: Eftermiddagens gäster var mer frågvisa och lite mer på hugget. Kvällens kändes mer avvaktande och försiktiga. Fast jag fick fler frågor efter den andra provningen.

2015-03-29

Beer Expo 2015 - ett bildsvep

Några bilder från gårdagens Beer Expo:













2015-03-28

I remember beer



I remember beer
before it was called DIPA.
I remember beer
when beer respected beer.
I remember beer
when beer groove on the roots of beer.
I remember beer
when beer was bitter and Märzen,
before beer was craft.

I remember beer
before the superstar brewers.
I remember beer
when people knew the flavours of beer.
I remember beer
before lifestyle magazines sold the beer.
I remember beer
when beer was about love...

I remember beer.

Beer...

I remember beer

when beer was more then just a name to package bad products with a cool label.
I remember beer
when it was just one scene.
I remember beer
when beer had publicans, brewmasters and personalities.
I remember beer
when you didn't have to be a hipster just to be into beer.
I remember beer
when beer was broke.
I remember beer
when beer was done within style.
I remember beer
when it WAS a spiritual thing...

I remember beer
Do you remember beer
Beer...
Do you remember beer
Beer...
I remember beer
before it was sailor tatoos
I remember beer before it had a beard
I remember beer
before it was craft.
I remember beer
before it was over hopped.

I remember beer
when beer had depth.
I remember beer
before Citra.
I remember beer
before beer was barrel aged
I remember beer
before the whole world knew.

I remember beer
Do you remember beer
Beer...
Do you remember beer
Beer...

2015-03-26

Systembolagets små partier 24 april 2015

Linköping, april 2008.
Det kommer småparti-nyheter även den 24 april 2015: 

Varunummer, namn, alkoholhalt, storlek, inköpt antal, pris
En del humle även denna gång, men jag tycker mig ana att ökande intresse för klassiska belgare, i alla fall hos inköparna.

2015-03-25

Nils Oscar Pandemonium

Under ett halvår 2014 gästade bryggaren Chris Kirk från Colorado-bryggeriet Moffat Station Nils Oscar i Nyköping. Tillsammans skapade de ett öl, en scotch ale på 7,4 %: Pandemonium. Lite speciellt är att den har mäskats vid en relativt hög temperatur och sedan jästs och lagrats svalt.

Färgen är djupt brun (60 EBC), vätskan klar. Det fingertjocka skummet försvinner kvickt iväg till ett ojämnt tunt lock utan att lämna några rester efter sig.

Doften är söt och maltig. Gott om farinsocker och melass, lite toffee och torkad frukt. Aningar av alkohol och höig humle.

Smaken startar med en snabbt passerande ren beska, men sedan är det den söta malten som dominerar: Farinsocker och knäck, Medel till stor kropp. Eftersmaken har en växande ren beska liksom värmande alkohol och torkade söta frukter. Avslutningen är aningen spritig, överraskande torr och mjuk med knäckighet.

Kolsyran är relativt kraftig, de många små bubblorna är friska och kortlivade. Vätskan är mjuk.

En öl av den här typen kan lätt slå över och bli övertungt maltiga och svårdruckna. Så inte den här, den är tvärtom farligt lättdrucken. Dock till priset av att den stundtals känns väl tydlig i smakerna. Jag anar dock att den kommer att utvecklas positivt av några års lagring.

Namnet får mig att associera lite… till ett musikalbum, och ett TV-spel. Som jag båda underhållits en hel del av.

Betyg: 3,74. Tillgänglighet: Systembolagets små partier 6 mars 2015 (lagerstatus) Pris: 28:80 för 330 ml. Bäst före: 17/02/2018 (batch 001315).


Systembolagets små partier 10 april 2015

Stockholms Skärgård, april 2006.
Snart nyhetsdags igen. Dessa öl kommer till butikerna den 10 april 2015:

Varunummer, namn, alkoholhalt, storlek, inköpt antal, pris
Medel-literpris: 126:60. Medel-alkoholhalt: 8,42 %.

Kul att se öl från det belgiska gårdsbryggeriet Hof ten Dormaal på Systembolaget – jag var själv på besök där förra försommaren: Länk.

2015-03-24

Tjonook-vinnare!


Dragningen har skett, slumpmässigt som vanligt. Och det tjusiga Tjinook-kitet vanns av…

”petterohman”

Grattis! 87 var med i utlottningen den här gången, kul med så stort intresse.

2015-03-23

Tjinooken wants you!


Det är nu bara ett drygt dygn kvar att vara med i utlottningen av det tjusiga Tjockhult Tjinook-kitet med en T-shirt, en plåtskylt och en barmatta (bilder här).

Mail till bark@ofiltrerat.se med "Tävling" i ärenderaden är det som gäller. Innan 2015-03-24 21:30.

Tjinooken själv har angående tävlingen låtit hälsa:
Det här e ju schuckert! Häng på å rissla till stajlen, å tjacka vidare på bollis oxå!

2015-03-22

Stigbergets Bitter

Förra helgen tillbringades i Göteborg.

Det var mycket trevligt. Speciellt den väldigt välkomnande och personliga atmosfär som finns hos stadens ölkrogar, något motsvarande känns inte lika självklart i Stockholm.

Nu när jag var på allmänt gott humör så plockade jag med mig en av alla lokala öl jag kunde hitta på Systembolaget i Nordstan. Ja, jag hade tillfälligt glömt min relativt nya livsregel ”köp ingen öl från svenska småbryggerier innan du läst flera positiva recensioner över tid om ölen”.

Så vi får se hur det här går…

Först ut blir en engelsk bitter på 4,5 % från Stigbergets Bryggeri: Stigbergets Bitter. Marris Otter och Fuggle är ingredienserna.

Färgen är mycket mörkare än jag väntat mig, det är rätt brunt (50 EBC), vätskan är klar. Det ojämna två fingrar höga skummet är gyllengult och kompakt, det sjunker långsamt och lämnar lite rester på glaset.

Den något orena doften är mjuk med lite knäck, torkad frukt och lite tvål. Kryddigt besk humle i bakgrunden.

Smaken är maltig med växande fenoliska toner av tvål och feta kryddor. En del knäck och en växande sträv beska. Medelstor kropp. Eftersmaken är mjukare med rund beska, jäst och alkohol. Slutet är tvåligt.

Kolsyran är medelkraftig, något vassare än jag väntat mig från en bitter. Vätskan är något sträv.

Nej, det här var inte gott. Inte tillräckligt trasigt för att lämna tillbaka till Systembolaget, dock. Det känns som om jästen inte riktigt fått jobba i bästa möjliga omgivning. Jag undrar lite om bryggarna är med den här ölen? Och än mer hur den kommer att vara om ett knappt år?

Betyg: 2,55. Tillgänglighet: Systembolagets lokala och småskaliga varor i Göteborgsområdet. Pris: 23:00 för 330 ml. Bäst före: 20160203 (LOT232).

2015-03-21

Öppen ölproving - Danmark


Dagens provning på De Klomp fokuserade på Danmark, och vi hade tillåtit oss att ta med öl som var bryggda av danska fantombryggare på… ja, De Proef.

Oväntat mycket folk, kring 50 deltagare hade trotsat vintervindarna för att vara med. Alltid kul!
  1. To Øl Garden Of Eden är en sån där trendig IPA där exotisk frukt accentuerar humlen. Eller är i alla fall tänkt att göra det… Aprikos, mango, guava, papaya och passionsfrukt. Doften innehöll en hel del mango, men smaken var skalkärv och besk. En skicklig bryggare hade nog fått fram en snarlik öl bara genom att använda nya världens humle. Skissbetyg: 3.
  2. Mikkeller + FFF Blå Spøgelse är en fatlagrad sur öl med blåbär. Jo, blå var den. Och syrlig. Blåbären fanns i smaken, men jag är inte säker på att jag identifierat dem om jag provat blint. Utsökt balans och djup i smakerna. En av de bästa syrliga öl från Mikkel jag provat. Skissbetyg: 4,25.
  3. Svaneke / Hill Framsted / Beer Here Raskolnikov är en baltisk porter brygd med rökmakt och honung. Här höll jag på att göra bort mig: Det finns i stort sett ingen information om denna öl på nätet. Däremot kan man läsa en hel del om en annan öl från Svaneke Bryghus, den mörka lagern Raskolnikov. Ja, bra att jag insåg detta innan provningen. Ölen på provningen var mjukt len och maltig med en utmärkt syrlighet och fin rök i bakgrunden. Skissbetyg: 3,75. 
  4. Beer Here Dark Hops är en klassiker, jag tror fortfarande att det var den första svarta IPAn i Sverige. När jag drack den här i februari 2011 så gav jag denna besk-svarta öl, precis mellan en IPA och en stout, 4,3 i betyg. Idag skulle det nog bli något lägre. 
  5. Kissmeyer Smokey Oktober är en rökt bock, fast placerad i Banberg-rököl-traditionen. Mycket trevlig och välgjord, men också väldigt långt ifrån de traditionella oktoberfestölen. 4 gav jag den i betyg för ett drygt år sedan, och någonstans där ligger den fortfarande. God, men svårsäljbar med det namnet. 
  6. To Øl Mine Is Bigger Than Yours fick avsluta… Intensivt söt och maltig, en barley wine som inte tvekar. Precis så mycket humle så att den inte tippar över och blir sockerlag. Väl dold alkohol. Fast den är rätt enkel och lite platt fortfarande. Bör lagras lite till. Skissbetyg: 3,5. 
Handuppräckningen vanns med viss marginal av Mine Is Bigger Than Yours.


 = = =

Nästa vecka är det ingen traditionell provning, i stället kör krogen med stort festival-extra:

På fredag 27 mars kommer Gonzo från Wicked Wine förbi och håller en vintage-extravaganza där gammal öl från dammiga flaskor och fat serveras.

Under festivallördagen 28 mars håller krogen öppet och kopplar på så mycket öl från svenska småbryggerier som det bara går, en del bryggare är också på plats.

Söndag 29 mars är det brunch 10-14 där många av festivalens utställare lovat att dyka upp och snacka bärs. Mer information på hemsidan.

Helgen därefter, 4 april, kommer Bobo att hålla provningen ”Storsäljare VS Hyllvärmare” (måhända inspirerad av min gamla provning ”Rester”?). Facebookarrangemang.

11 april återkommer jag och håller provning på temat USA, Facebookarrangemang.

2015-03-18

Fuller's Past Masters 1914 Strong X

Ah, öl bryggd efter historiska recept. Det gillar jag, även om det direkt blir problematiskt när man börjar granska hur autentiskt det egentligen är.

Jag tror egentligen ett det är omöjligt att göra ett fullständigt autentiskt öl som det var för (i det här fallet) 100 år sedan. Vi har inte samma bryggeriteknik. Inte samma spannmål, inte samma humlesorter, samma jäst eller samma kunskaper.

Ändå är det väldigt lockande, så roligt att få chansen att dofta och smaka på något som i alla fall är snarlikt något gammalt, något man suttit och läst om.

Speciellt som det är en så obskyr stil som engelsk ljus mild.

Men det är i det här fallet blir det speciellt intressant eftersom originalreceptet faktiskt är publicerat. Och där ser man att den här inte är 100% överensstämmande med de recepten: Ölen borde vara kring 5 % och inte 7,3 %. Jag vet inte om det är spekulationer eller kommer från bryggeriet, men det sägs att den är lättare att sälja till ett premiumpris såhär.

Ingredienserna: Pale ale malt, invertsocker #3, mörk sirap. Humle: Bland annat Fuggels och Goldings (fast bryggeriet tror att den ursprungliga ölen bryggts med belgisk humle).

Visst ja, namnet. Past Masters 1914 Strong X från Fuller's. Den tredje i deras historiska Past Masters-serie.

Färgen är ljust brun/bärnsten, vätskan är klar. Det två fingrar höga skummet är varmvitt och kompakt, det sjunker långsamt och lämnar en hel del rester på glaset.

Doften är söt och mild. Lite besk humle, torkad frukt, en hel del knäck och kex. Aningar av ren alkohol.

Smaken startar väldigt mjukt. Knäckig karamellmalt, aningar av toffee och ljus sirap. Ren mild beska. Medelstor kropp. Kex, torkade äppelringar och en kemisk alkohol finns i eftersmaken. Avslutningen drar åt det torra och tunga med viss beska och lite vetedeg.

Kolsyran är medel till stark, de små bubblorna är långlivade. Vätskan är något kladdig.

Mjuk, ja, men efter ett tag överdrivet malttung. Som en återskapad historisk öl är den intressant, tveklöst så. Men tyvärr mer intressant än fantastiskt god. Om jag skulle typa in den enligt moderna stildefinitioner ligger engelsk strong ale mycket nära den här.

Betyg: 3,74. Tillgänglighet: Systembolagets små partier 6 februari 2015 (lagerstatus). Pris: 37:90 för 500 ml. Bäst före: END 2017.

2015-03-17

Tävla med Tjinooken!


De vänliga människorna på Nynäshamns Ångbryggeri har skänkt lite finfin merchandise som jag nu lottar ut till hugade läsare. En överlycklig vinnare vinner ett litet kit med följande innehåll:
  • T-shirt med Tjockhult Tjinook-tryck på såväl bröst, rygg och ärm.
  • Plåtskylt med bryggeriets logotyp.
  • Barmatta med Tjinook-motiv




Utlottningen går till som den brukar göra här: Skicka in ett mail till bark@ofiltrerat.se med ärenderaden ”Tävling” innan tisdag 2015-03-24 21:30.

På förekommen anledning: Alla saker är så klart nya, men de har förvarats en tid i en miljö med katter.

2015-03-13

Intervju: De Klomp 2


Take, sent 2008.

Intervju med Take och Bobo på De Klomp, del 2. Del 1 finns här.

Magnus: Någonting jag funderat på en del är det här med specialöl. Alltså öl som är exklusivt bryggda för just en krog. Det har ni aldrig haft?

Bobo: Nej, det har vi inte... Däremot har vi genom åren lyckats mygla till oss några andra krogars specialöl. Vi har haft öl som gjorts för På Besök, och flera av Sorbon X.

Take: Vi har haft den där som specialbryggts åt de där...

B: Ja! Just det! Den där som Eskilstuna Ölkultur bryggde åt Bishops Arms Linköping...

T: Men som de inte lyckades sälja slut på...

M: Var det den där Linköping Porter?

B: Ja... Nej! Linköping Pale Ale.

M: LPA ja.

T: Var det inte Ölands som bryggde den?

B: Det kanske det var, jag minns inte riktigt... Det var jag som ritade den etiketten för Ölands-ölen i alla fall. Token, som gjorde svandyket från vattentornet.

M: Det var väl de som bryggde den från början, tror jag?

T: De lyckades inte sälja det de hade beställt så, och hade inte lovat Öland att de skulle ta alla fat heller.

M: Det här känns länge sedan.

T: Då fick vi några fat där.

B: Ja det stämmer. Sedan, frågan är om vi inte hade något från Nils Oscar också som var special till något.

Men problemet för oss - eller om det är ett problem egentligen - är att våra gäster är vana vid att det det sitter ny bärs påkopplat hela tiden. Om man kommer hit en gång i veckan så kan man räkna med att det är 10-15 nya fat påkopplade. Skulle det vara så att vi hade en husöl så skulle den vara spännande i tre veckor kanske, sedan skulle intresset falna.

Vi gjorde ett experiment att ha Oppigårds Indian Tribute fast på fat en vår. Vi köpte hela lagret som de hade bryggt. ”Hur mycket har ni? 30 fat? Okej, då tar jag dem. Leverera i två omgångar, tack”. Men då fick vi till slut tjata ut de sista två faten efter tre-fyra månader.

Och jag hade tjatat på Björn i flera år att han skulle brygga den till oss så vi kunde ha den fast, men han sa nej. Då gick jag bakom ryggen på honom om köpte upp allt från TOMP i stället. Ställde klockan en halvtimme tidigare och köpte upp allt fem minuter efter att listan kommit ut.

T: Det är han inte så nöjd med.

B: Jag vet faktiskt inte... Men det kom ju tillbaka och bet oss i arslet sedan, för vi hade inte underlag för de volymerna. Så med det i bagaget så... Vi har haft lite diskussioner med småbryggerier att sätta en mindre sats på ett experimentverk så man får kanske två-tre-fyra-fem fat. Vi hade till exempel en sådan diskussion med Stronzo när han var här, men sedan... Sket det sig till musik med Stronzo...

M: Det var väl lite passande.

B: Häpp!

T: Sedan har vi haft han... han har ju lovat att brygga en batch åt oss. Han som gjorde Sandbacka.

B: Ja just det. Fast han hörde aldrig av sig till oss... Eller, jo han hörde av sig och då bad jag att han skulle skicka en lista med bärs som vi kunde köpa av honom. Sedan dess har vi aldrig hört någonting.

Han hade något projekt där han skulle hyra in sig hos Mackmyra. De skulle använda hans vört eller något i den stilen.

T: För det sa vi, ska du brygga en batch med Sandbacka Imperial Stout igen, då kan vi ta en sex eller åtta fat av den.

B: Vi har ett fat kvar nere i källaren. Tänkte att vi skulle koppla på den nu i vår.

T: Han sa att han kunde brygga det, och vi kunde ta dem. Men...

B: Torbjörn från Sandbacka är inte så mycket säljare.

T: Han bryggde förbannat god imperial stout.

M: Grejen med att ha en egen öl, som OT och Akkurat exempelvis har, är att de har ölturism på ett helt annat sätt. Folk som kommer in och allting är nytt för dem för att de kommer dit en gång var tredje månad och inte var tredje dag.

T: Det är lättare i Stockholm. Bara Stockholms egen publik, det finns många som har ett stamställe och så går man en gång varannan månad till OT. Men så är det inte i Linköping. Vi byter inte publik, vi måste byta öl åt dem i stället.

Och sedan säljer vi någonstans kring en tredjedel av vad OT eller Akkurat säljer. De ligger väl på sådär 150.000 liter om året.

B: Och vi säljer av hela fatölssortimentet varje dag. I och med att vi har 41 kranar och det säljs lite av varje dag så blir det aldrig några enorma volymer av någon enskild sort. Vi säljer mer ljus lager än vad vi säljer andra grejer om man ser till enskilda produkter, men inte så stor skillnad det är det inte.I princip säljer vi lika många Trappist-ölfat som vi säljer Bernard-fat, men då är Trappisterna på 20 liter i stället för 30 liter.

T: När vi öppnade första året så var vi den största försäljaren av Maredsous utanför Belgien.

M: Har det ändrats mycket genom åren, vad folk dricker?

T: Ja! Det har gått från Beglo med en mellanlandning i England (väldigt kortvarigt)...

B: Sedan vart det mycket intresse för svenskt micro. Sedan kom det amerikanskt. Och nu ser vi väl lite ”man har provat allt som går att prova och nu är det dags att gå tillbaka och prova det klassiska ölstilar”, gärna så snygga som möjligt snarare än att göra dem så moderna, beska och extrema som det går.

T: Det är det många som kommer hit, kollar på Beer Advocate och kollar snittbetyget innan man ens testar. Är det ett öl med lågt betyg så tar man inte ens ett provglas.

M: Det beteendet kom när Untappd slog igenom. Det är ju faktiskt gjort för det.

T: Fast det är svårt där att se vad som finns att välja mellan.

B: Ett fullständigt värdelöst verktyg som jag ser det. Jag är aldrig inne på Untappd över huvud taget.

T: Men det bygger ju på att folk vet vad de håller på med. Jag minns när jag såg på Fatkoll att Ölrepubliken hade Rouge på cask. Jag var tvungen att ringa ner till krogen: ”Ursäkta, har ni Rogue på cask? Tre sorter? Ja, det står på internet att ni har det. Nej? Inte på cask utan på fat. Jaha.”

M: Beer Advocate tog ju bort det där med med serveringstyp. Fatkoll likaså. Folk fattade inte.

T: Och det ser man ju nu fortfarande när man tittar på vår konkurrent Horse & Hound är de publicerar information på olika sidor så varierar det ganska friskt mellan om de har ett eller fyra cask.

M: Det är väl lite meningen att de där handpumparna ska ge det intrycket. Att gästerna ska tro att det är real ale.

T: Men det är skillnad att tro och att skriva ut.

M: Är det någon öl som har förvånat er, att det sålt över förväntan?

B: BrewDog Tokyo*, det är liksom 18,2 % imperial stout och vi säljer för 49 kronor för 6 centiliter, det är inga problem att bli av med dem. Och samma sak med Tactical Nuclear Penguin, 32 %, den sålde vi för 1.690 kronor för 33 centiliter. Och jag tror att vi har något slags rekord för hur mycket som är sålt. Vi har sålt närmare en låda, vi var nog en av de få som var intresserade på riktigt.

Vi åkte upp till Stockholm och ställde oss i Systembolagskön, och dröjde oss kvar för att se om det skulle bli någonting över. Och så köpte vi dem. Ransonen var från början två flaskor per person och så åkte vi därifrån med 14 stycken. Sedan har vi lyckats mygla till oss några flaskor till genom importören. Så de har - i det lilla - varit en riktig framgångssaga.

Men jag är mer förvånad över att vi lyckas ta betalt för de öl som är svagare och lättare. Att folk är intresserade av att betala uppåt en 60 spänn för en alkoholfri öl eller för en lättöl idag. Det är jag mer förvånad över egentligen. För att till syvende og sist så måste vi acceptera att en stor del av de som besöker restaurang och krog för att dricka alkohol gör det för yrslets skull. Och i det läget kanske det inte är så svårt att förstå varför någon provar något som är 18 % och på fat. Om det så är 6 centiliter för 49 kronor.

Från kylen, okänt datum.
T: Sedan hade vi ett tag en stor försäljning av bombers [650 ml flaska]. Men nu säljer vi inte en enda. Tar vi ens hem dem längre?

B: Ja, vi har en radda där nere i kylen. Men det där är också så att vi har en möjlighet att styra importörerna, så om vi krogar inte går ihop och bestämmer oss unisont för vad som ska köpas så är vi i deras våld. Och vi beroende av våra konkurrenter, för om vi är de enda som köper in bomber-flaskorna så kommer inte importörerna att ta in dem.

Så var det med exempelvis Harviestoun Bitter & Twisted, vi hade det som våran mellis på fat i det fasta sortimentet. Och så plötsligt får jag reda på att de ska sluta ta in den för att den säljer för dåligt. Då visar det sig att de i stort sett bara köpt in den till oss. Sedan har de importerat 60 fat åt gången. Sedan sålde de tio i taget till oss. När det började bli dåligt datum så kastade de in resten på OT. Hade jag vetat det hade jag kanske kunnat ringa runt och bett några andra krogar stödköpa lite Bitter & Twitsted, det är bra bärs och vi vill ha den hos oss.

Jag tror det var samma sak med Satanic Mills och Burning Gold från Wells. Det var ett fåtal krogar som sålde den stenhårt och när den försvann från Systembolaget så fanns det ingen ekonomi att ta in den...

M: Fast just de slutade Wells att brygga.

B: De hade kunnat sluta med Banana Bread Beer i stället!

M: Den tillverkas fortfarande. Helt utan vettig anledning. Jag fattar inte den ölen...

B: Det är ett rop på hjälp, har du inte förstått det?

T: Jag är rätt nöjd med att sånt som bara fanns på bombers för ett par år sedan nu går att få tag i på 33 eller 35,5-flaska.

B: I den mån vi inte blev lurade att köpa dem på bomber ”Det här är en engångsbryggd som aldrig kommer att komma någon annan gång. Köp det här, även om det är svindyrt så är det en enda chansen!”. Tre veckor senare så kommer den på liten flaska för en femtedel av priset.

Vi hade 75 cl-flaskor med Raging Bitch för 900 spänn samtidigt som de såldes för 17 på Systembolaget i 33,5-flaska. Det blir svårt att motivera det för gästerna.

T: Och Raging Bitch skulle vara en one-time-only!

B: En gång! Bara exporterad till Sverige! Nejdå, det blev fast sortiment året runt. ”Vill du ha den på fat?”

Fast de lyckades ju en gång. To Øl Mine Is Bigger Than Yours på 30 liter-flaska. Den som [studentpuben] Villevalla tog 19.000 spänn för.

T: Men de sålde den?

B: Ja...

M: Finns det något som tvärtom förvånat er över att det bara inte går att sälja?

T: Engelsk öl. Alltså, engelsk bitter/mild/real ale. Du [Magnus] kommer att köpa en pint, en handfull av våra stammisar kommer att köpa en pint var. Och sedan står det 45 liter kvar i källaren.

B: Det måste vara mycket nytänkande och mycket modernt om det ska gå att sälja och komma från England. Fast samtidigt kan det inte vara för nytänkande och för modernt för att då blir det äckligt på något sätt. Engelsmännen, om de ska göra något som är extremt, så väljer det inte råvaror som lämpar sig för extrem bärs utan de har bara i mer Goldings. Och så blir det äckligt.

M: Jag tänker på det där tillfället när ni hade två eller tre holländska bokbier på fat.

T: De fick vi verkligen tvinga ut, det var sex stycken dessutom, samtidigt. Vi hade flest i Sverige!

B: Jag tror vi hade haft en bockprovning. Det var lite det som var problemet. Det är ofta sånt som satt oss i klistret sortimentsmässigt.

T: Dessutom trodde jag att när vi på den här tiden sålde så mycket belgoöl, och även om bokbier är en lager, men jag kände att det var holländskt... När vi öppnade så trodde jag att vi skulle ha Nils Oscar Pils fast på fat...

M: Det där kommer jag ihåg.

B: Och att vi inte skulle behöva ha någon annan starksprit än jenever. Alla vill ha jenever!

T: Nej, det trodde jag inte...Men å andra sidan så trodde jag att vi skulle haft en bas med 40 % lager. För det är faktiskt vårt stora problem: Att vi säljer förbannat lite lageröl.

B: Ja.

M: Hur ofta är det någon numera som kommer in och vill ha ”En stor stark”?

B: Jaaa... Om vi förutsätter att alla som ber om en stor stark blir serverade ur stor stark-kranen så... Det är 60 serveringar stor stark i ett fat, och det tar i runda slängar sex dagar att tömma ett sånt, så tio gånger om dagen.

T: Hockeykvällar och vissa lördagar när det är mycket folk på stan så går det åt mer. Ett helt fat på en kväll, till och med.

B: Och mer hamburgare.

T: På söndagar så händer det att vi inte säljer en enda stor stark.

B: Men vi kör ju samma upplägg på stor stark som på allt annat, att det här fatet är slut så kopplar vi på något annat. Som det är nu så ha vi åtta-nio sorter ljus lager som vi roterar på. Några kommer tillbaka oftare eftersom de är populärare. Efes är tydligen väldigt populärt i Linköping. Mycket exilturkar antar jag... Datanördar och folk som inte gillar musik, det är våra gäster!

Och med det tackar jag Take och Bobo att de tagit sig tid för denna intervju!

2015-03-12

Intervju: De Klomp 1


Det här är en intervju jag velat göra ett bra tag.

Krogen De Klomp är inte som andra krogar, och min relation till den är annorlunda mot alla andra ölkrogar. Jag har varit insyltad i De Klomp som något slags bollplank från det att krögaren började fundera på att bli krögare.

Sedan har det fortsatt och jag har sedan den första sommaren jobbat som provningsledare. Vid enstaka tillfällen har jag också hoppat in bakom baren.

Krögare Take Anstoot har jag känt genom gemensamma vänner och nätforum sedan sent nittiotal. Förutom krogen hade han under en tid lunchrestaurangen Bondens Bord, och är inblandad i bolaget bakom fastighetsövervakningssystemet Modio.

Ölmannen "Bobo" lärde jag känna när han plötsligt dök upp som allt-i-allo på De Klomp när krogen var ung. Sedan dess har vi diskuterat öl, livet och universum, och han har berättat populärkulturella skrönor när man minst anar det.

Vi känner alltså varandra väl, så det här samtalet vid ett bord på krogen en måndagseftermiddag är mer av "tre kompisar babblar" än en formellare intervju. Men jag tror att det här kan vara av intresse och ge en inblick i hur det är på andra sidan bardisken i en ölcentrerad krog på landsorten.

Ni är varnade!

= = =

När jag kom in till krogen satt Bobo och väntade, vi var lite osäkra på när/om Take skulle dyka upp. 

Magnus: Jaha, hur länge har du varit här?

Bobo: Tja, tio minuter.

M: Jag menade mer hur länge du jobbat på De Klomp?

B: Jaha! Ja, det är lite lurigt det där. Jag var delvis med från början, en av mina kompisars flickvän hade fått jobb här och hade lite kontakter den vägen. Men rent formellt 1 mars 2009.

M: Då var krogen fortfarande rätt ung.

B: Under den tiden så gjorde jag visitkort, och jag var med och planerade för chokladmässan som vi ställde ut på. Jag började så smått att skissa på menyerna, som just då gjordes av Niklas på Takes IT-firma. Det var inte så att jag sökte mig till De Klomp på grund av ett genuint och brinnande intresse för öl, utan det var mer ett brinnande genuint intresse för att betala hyran och sätta mat på bordet.

M: Men vad jobbade du med då, förutom att göra det grafiska?

B: Det var rätt mycket med att skapa en grafisk profil till krogen. Det Take hade gjort innan var att köpa en logotyp, faktiskt samma logotyp som vi har idag även om jag satt min egen prägel på den. Det är det enda i vår grafiska profil och våra trycksaker som jag inte har gjort själv.

I och med att vi tidigt bestämde oss för att ha ett genomgående utseende på tappkranarna och de flesta svenska mikrobryggerier skickade sina skyltar i form av "Klipp ut den här biten av lådan som flaskorna levereras i". Då satte Take mig på att plagiera de  fyrkantiga tappskyltarna i den mån jag inte kunde få en rund skickad till mig. I vissa fall fanns över huvud taget ingen skylt till ölet, och då fick jag hitta på något eget.

Så jag höll på att göra toppskyltar, menyer och så började jag snickra på vår första hemsida som inte bara var en meny och kontaktuppgifter. Men det jag framför allt gjorde var att jag var Takes assistent… Jag gick snett bakom honom och skev ner allting. Så jag var med på varenda möte. Då var jag också med och anställde folk och så. Men sedan anställdes en restaurangchef som tog över en hel del av det där med att ha övergripande koll. Och då började jag fokusera på ölsidan och de inköpen.

En låda runda pumpskyltar.

M: Hur gick inköpen till då?

B: Ja, från början var Tess barchef här och satte det sortiment vi hade. Hon körde det racet i ungefär ett halvår. Sedan började hon mer att jobba med att sälja ölen.

Take: Hallå!

M+B: Hallå!

T: … då tänkte jag "Han [Magnus] ringer väl när han är på väg in". Men icke då. Han skiter väl i vad jag tycker och vill bara lyssna på Bobo.

M+B: Javisst!

T: Inga sanity checks!

B: Inte ens vaccinationskort...

M: Bobo höll just på att berätta om när han blev Bobo. Eller... Barchef?

B: Nej, nej. Det är jag verkligen inte.

M: Vad är du då?

B: Ja, jag... är... jag... egentligen... tja...

T: Kabouter heter det på holländska!

B: Är det så?

T: Ja, kabouter, de har sån där röd... [Take visar upp telefon med bildsökning på skärmen]

B: Kabouter-Bobo! Där har vi det! Nej, jag har väl sagt redan från början att jag inte är så intresserad av titlar. Jag skiter i vad jag är.... Men jag köper in all öl, jag tar emot all öl, jag packar upp och sorterar den, jag inventerar den, jag kopplar på och kyler den. Och håller provningar.

T: Ja, kabouter.

B: Som en Chouffe-tomte.

T: Ja, du är en Chouffe! [Take pekar på den hukande tomten som står i fönstret]

B: Nej, men de grejer som jag gjorde från början - förutom att gå bakom Take - gör jag fortfarande, i princip. Men så har det tillkommit lite grejer med inventering och sånt. Sedan sitter jag i vår operativa ledningsgrupp. Jag sitter inte i ledningen för företaget, men jag försöker att vara involverad i så mycket jag kan.

M: Det som du gör nu är väl en dans på rosor jämfört med hur det var i början? Nu är det väl bara att handla det du vill ha?

B: Ja, om man jämför med det första året när jag fick ta reda på vilka leverantörer som fanns och vad de hade i sina sortiment. Sedan fick jag lära mig något om bärs också.

Jag gjorde allt i fel ordning. Jag blev ju inköpare av bärs innan jag hade lärt mig någonting om bärs. I stället för att lära och låta det bli en väg in. Så det var tvärt om... Men jag drack väldigt mycket öl under det där intensiva året. Sedan kände jag att jag kunde det där.

T: Sedan dricker han inte öl längre!

B: Nja... Ett intensivt år, för att få det där att sätta sig.

M: "Titta en sån där öl med brun etikett. Den är inget god. Men en sån där med mycket vokaler i namnet däremot. Den köper vi!"

B: De med flest vokaler och medaljer är alltid bäst! Det har vi fått lära oss...

M: Medaljer på etiketterna ja.

B: Och ofta är de ett märke som visar att man betalt en viss summa, det är kvittot på att man uppfyller kraven för att få medaljen...

[Här kom en lång berättelse om att hyra limousiner i Las Vegas]

B: För att svara på din fråga: Ja, det är mycket lättare att köpa in öl när alla distributörer och importörer vet att man har möjligheten att sälja kul bärs. Då får man fler spontana samtal från säljare som undrar om man är intresserad av att köpa, när vi var nya så fick vi mer presentera oss och vad vi gjorde.

Det hände att man fick lite gliringar om att de kunde hjälpa oss med utbildning i att tappa öl och sådär. Jag minns en speciell leverantör som ville ta upp hela vår personal på en utbildning innan de ville sälja någon bärs till oss.

Så... Man måste väl skapa sin egen trovärdighet.

T: Och så alla de där som förklarade att de tagit in ett fantastiskt öl från Polen eller Serbien eller ...

B: "Hej vi har fått in ett tjeckiskt öl! Kan ni någonting om ... tjeckisk öl?"

T: Vi har fått in en hel del frågor om öl från Estland, Polen, Vitryssland, allt möjligt.

B: Jag minns inte vilket ställe det var som lite förstörde för importörerna. Det var något ställe som tog in väldigt många sorter, och så trodde importörerna att det där var något alla ville hålla på med. Om det gick att sälja en ljus lager från Bolivia så ville alla säkert också ha en Argentinsk ljus lager och en från Peru

T: Och från Ghana!

B: Givetvis.

M: Fast det där var också lite en trend, några år före att ni öppnade att ha många flaskor. Monks Café Wallingatan hade ett tag 2.000 olika flasköl och försökte ha världens största sortiment. Och så satt man där och tittade på en jättelista med öl som inte var speciellt... Intressanta.

B: Jag har faktiskt skrivit en ... Det kan du ju lägga till i listan över vad jag gör: Jag är ju copywriter för det här stället också, jag har skrivit nästan all text gästerna ser.

Men jag har skrivit att vi fokuserar på bredd, och att bredd inte handlar om att ha en ljus lager från varje världsdel. Utan mer en bredd i stil och smak. Vi har smakat alla öl, det tar ju lite tid, men det är...

T: I början så blev vi ju hela tiden jämförda med Akkurat och Oliver Twist. På både gott och ont.

M: Det var väl ett bra betyg?

T: Nej, allt blev måttat mot dem. De var ju liksom Ölkrogen™ men nu är de inte det på samma sätt. Visst har de också utvecklats, men om man jämför med vad andra ölkrogar hade då och vad Akkurat/OT hade då och jämfört med vad ölkrog-Stockholm har nu med vad de har nu... Visst har allt utvecklats, men det är inte längre synd om en om man är i Stockholm och inte kommer in på just de två krogarna.

B: Nej, nu kan man till och med åka ut till Brommaplan och gå på Sorbon...

T: Fast det är inte lika mycket snack om Sorbon nu som det var då.

M: De är inblandade i Brewdog Bar också.

B: De kanske skulle ta och skriva lite mer på Facebook?

Fortsättning följer...

2015-03-10

Journalisten


I eftermiddags pratade jag en stund med Klas Granström från tidningen Journalisten, och strax därefter publicerades en kort artikel på deras webbsida: Länk.

Det handlar alltså åter om förtydligandet kring om jag som bloggare inte får ta emot varuprover. Jag pratade mycket mer, men det där var en utmärkt sammanfattning.

I övrigt håller jag som bäst på att få ut en läsvärd läsbar text från den timslånga intervju jag genomförde i måndags.

2015-03-08

Coppersmith's White IPA

Bild: Coppersmith's
Förra lördagen gav jag ett luddigt löfte om att en dag senare recensera en speciell öl, dagen innan den släpptes på Systembolaget (länk).

Så blev det inte, ett elakt förkylningsvirus slog ut mig helt i nästan en vecka.

Men nu tror jag att jag är tillräckligt tillbaka för en ölrecension.

Systembolaget hade tidigt hösten 2014 en tender för ett öl i fasta sortimentet, en vete-IPA. Förvåningen över vem som vann den sloten var stor, inte minst hos det lilla och relativt nystartade västeråsbryggeriet Coppersmith's.

Ölet, Coppersmith's White IPA, är bryggt på lika delar kornmalt och vetemalt. Humlen Columbus, Mosaic ooch Amarillo och jästen Belle Saison. 7 % alkohol, kraftiga 75 IBU beska och distributionen är till att börja med till butiker i Stockholm, Göteborg, Malmö och Västerås. Beställbar i alla butiker.

Färgen på den klara vätskan är kallt orange-gul (10 EBC). Det tre fingrar höga skummet är varmvitt och luftigt, det sjunker långsamt ner och lämnar massor med rester efter sig.

Den kraftiga och fräscha doften är mycket humlig med citrusskal, gurka och tung beska. Exotisk frukt, fenolisk jäst och vete-syrlighet.

Smaken är mycket besk och torr. Vete-syrlighet, fenolisk saison-jäst, oljiga citrusskal och en del deg. Medel till stor kropp. Eftersmaken har en lugnare beska, men mer uttalat tvålig jäst, torra kryddor och torkade frukter samt en del parfym. Avslutningen är fruktig med toner av fruktigt estrigt smågodis.

Kolsyran är kraftig, de långlivade bubblorna kittlar tungan. Vätskan är något torr och sträv.

Det är inte så speciellt komplext det här, humlen, malten och jästen är däremot väldigt tydliga och jobbar hyfsat med varandra: Om du är ute efter en korsning mellan en belgisk saison och en amerikansk IPA så är det här ölen för dig. 

Betyg: 3,74. Tillgänglighet: Systembolagets fasta sortiment från 2 mars 2015. Pris: 28:00 för 330 ml. Bäst före: 150811 (batch 030).

2015-03-07

Systembolagets påsköl TSLS 2015

Bild: Arenholm. Licens.
Ja, det var väl ett utslängt hundben… Jag brukar normalt inte ta med de småskaliga lokala nyheterna i mina listor. Tycker att de är av just lokalt intresse och … i många fall knappt det.

16 mars 2015 lanseras de här påskölen i Tillfälligt Sortiment Lokalt och Småskaligt. Dess exakta distribution kommer på systembolagets hemsida.

Varunummer, namn, alkoholhalt, storlek, pris
  • 30238, Nääs Påskale, 4,6 %, 330 ml, 22:90
  • 30237, Folkared Hare of the Dog Easter Ale, 5,4 %, 500 ml, 32:50
  • 30240, Onsala Gathenhielm Påskbrygd Ale, 5,1 %, 500 ml, 34:00
  • 30241, Villovägens Falu Påsköl, 5,5 %, 330 ml, 38:90
  • 30236, Fängelset Easter Ale, 5,5 %, 330 ml, 28:50
  • 30239, Charlis Våreld, 5,7 %, 500 ml, 31:00
  • 30243, Umeå Twin IPA, 6,6 %, 330 ml, 29:80
  • 30242, Södra I F*king Love Bunnies, 8 %, 330 ml, 27:90

2015-03-06

Systembolagets påsköl 2015


Den 16 mars 2015 lanseras årets uppsättning av påsköl. Samtliga utom den från Ørbæk är svenska.

Varunummer, namn, alkoholhalt, storlek, pris
Medel-literpris: 59:90. Medel-alkoholhalt: 5,6 %.

Utöver dessa lanseras samma dag en handfull lokala påsköl. Om intresse finns kan jag plocka ihop den listan med.

2015-03-05

Systembolagets nyheter februari 2000


Det senaste året har jag blivit allt mer uppslukad av tidens gång och olika tidsperspektiv, inte ens på mitt eget liv. Det är väl något slags förtioårskris.

Passande tillfälle att rota fram något ut historiemappen, alltså. Det fick bli Systembolagets Varunytt februari 2000. Å ena sidan säger något i mitt huvud ”inte så jäkla länge sedan” samtidigt som en annan skriker ”Det har gått 15 år!”.

Hur var ölläget vintern 2000? Annorlunda. Systembolaget var mitt uppe i efterdyningarna till mutskandalerna och höll som bäst på att strama åt sitt sortiment i butikerna. Den brittiska pubtrenden hade gått över. Nya ställen satsade mer på cocktails och singel malt whiskey (gärna i kombination med cigarrer). Vad gäller utemat var tapas på väg ut och sushi på väg in, i varje fall bland de mer trendkänsliga.

Beer Advocate var fortfarande ett projekt för att kartlägga var man kunde köpa färsk öl i USA, och RateBeer hade inte startat än. I Sverige fanns en handfull hemsidor om öl, som i praktiken var mer eller mindre genomarbetade recensionslistor som Nisses Ölsidor eller Ohhh… My Head.

Bryggerier? Nils Oscar hade just fått sitt namn och design. Nynäshamns Ångbryggeri hade just fått in sina öl på de första Stockholmskrogarna och Jämtlands höll på att lansera sin välhumlade mörka lager Heaven. Sedan fanns det några mindre lagerbryggerier som bildats några år tidigare, men tiden började sakta men säkert rinna ut för dem. Pripps ägdes fortfarande av norska Ringnes och Falcon av Carlsberg.

Svensk IPA i amerikansk stil? Jag har fortfarande inte fått fram några säkra indikationer på att det hade bryggts sådan vid den här tiden, annat än att Nynäs hade gjort några experiment som sålts på Bärsklubben.

Om man som Linköpingsbo ville ha ett stort ölsortiment och kunnig personal så fick man ta pendeltåget till Bishops Arms i Norrköping.

Men åter till nyheterna som Systembolaget presenterade, de första för det nya millenniet:
  • Ljus lager
    • Brooklyn Pilsner
    • Nya Gellivare Jahki. Gellivare Bryggeri hade gått omkull bara ett halvår tidigare, men konkursboet hade köpts upp av en grupp lokala företagare De försökte nu återstarta bryggeriet med en samisk framtoning och varje år återlansera åtta olika öl under denna hyllplacering, en för varje samisk årstid.

      Det nya bryggeriet begärde sig själva i konkurs sommaren 2002.
    • Pripps M/52. ”Detta ljusa lageröl med medelstor beska ersätter Bulldozer.” Jag är rätt säker på att den här kamouflagemålade burken med underrubriken ”Glöm inte lumpen!” inte skulle passerat Systembolagets granskning idag.

      Bulldozer
      minns jag dock vagt – det var en av de första extrastarka lagerölen från Pripps på 8 %, och som de andra i samma stil som kom då var det ganska… Vulgärt. Det var uppenbart att de inte var gjorda för annat än att ge snabb och billig fylla. Jag har för mig att den smakade som något man annars tvättar målarpenslar med.
  •  Ale
    • Badger Export Ale. Denna best bitter på 4,8 % tillverkades några år kring sekelskiftet. 
Jag har inga minnen av att ha druckit någon av de här ölen, så det får bli lite av antiklimax-stämning även denna gång. Ingen av dem finns idag i Systembolagets sortiment. 

Under rubriken ”Övrigt” noterar jag att såväl Kopparbergs Original (18:50) som Kopparbergs Special Brew (19:90) lanserades på 995 ml-burk, en förpackning som aldrig riktigt slog igenom. Och att Zeunerts Merke kom i halvliterburk (15:30).

2015-03-01

Centralbryggeriet - frågor och svar


Ända sedan i november har jag velat prata med mitt närmsta bryggeri, Centralbryggeriet i Linköping. Hur har det gått sedan se drog igång för ett år sedan?

Till slut fick jag och bryggaren Viktor Hansen till en fråga-svar-variant av intervju:

Har det gått ungefär som ni hade tänkt er innan ni startade?

Både ja och nej. Det började ju inte klockrent då våra tilltänkta lokaler som vi lade ner viss tid på att skissa upp och planera in placering av bryggeri, rör och eldragning mm tillslut inte visade sig vara godkänd för vårt ändamål trots vi från början hört annat.

Eftersom denna lokal var bland det första som ”löste” sig var vi nu tvungna att snabbt hitta nytt och vid det tillfället fanns det inte mycket ledigt i den storlek vi behövde eller så skulle det vara för stora ingrepp som vi tyvärr inte skulle ha möjlighet att lösa ekonomiskt.

Efter väldigt många lokalbesök, telefonsamtal, mailkonversationer och ständigt uppdaterande på Objektvision kom jag i kontakt med Mikael Wettner på Tornfalken som var i full färd att bygga upp nya lokaler ute i Malmskogen.

Micke var väl till en början något skeptisk till våra idéer men kontrakt skrev och vi kunde börja förbereda utformningen av våra lokaler och då de var helt nybyggda kunde vi vara med att påverka det mesta från grunden och äntligen lägga beställningen på bryggeriet! Detta gjorde att vi blev några månader försenade men såhär i efterhand börjar man bli lite van vid att allt inte riktigt blir som man tänkt sig.

I vår affärsidé tänkte vi satsa ganska hårt på olika event som den "första" lokalen passade mycket bättre till pga läge och utseende men detta har vi nu lagt lite på is då vår nuvarande lokal, ännu, inte uppfyller vissa krav som krävs för att kunna erbjuda utskänkning och provsmak men detta är något vi jobbar med.

Hur tror ni att ni upplevs bland ölnördar?

Som ett lokalt och småskaligt alternativ. När vi blev registrerade hörde vi att vi var nummer 100 i Sverige och efter oss har det ju ploppat upp ytterligare ett par.

Vad har ni stött på för problem som ni hade räknat med när ni startade bryggeriet?

Då vi är helt nya inom branschen visste vi att det var svårt att planera in så att allt ska rymmas i en låda utan att saker ska hamna utanför. Vi var iväg på flera studiebesök och pratade mycket med andra kontakter vi har på olika bryggerier för att få så mycket information och koll på det mesta som etablerade bryggerier råkat ut för.

Oavsett vad man startar upp för företag så gäller det ju att exponera sig så att folk får upp ögonen för ens verksamhet och detta är något som vi arbetar med på många olika sätt. Vi har fått ett stort stöd från många olika lokala medier som vi har mycket att tacka för! De flesta saker säljer sig ju inte av sig självt heller så att hitta olika försäljningskanaler ligger ständigt på schemat.

Och som ni inte räknat med, som andra kan lära sig av?

Ja, var ska man börja?

De första 4-5 månaderna såg varje dag annorlunda ut vill jag minnas. Det svåraste är att förhindra sådant man själv inte kan råda över. Oförutsedda händelser är ju lite svårt att gardera sig för. Strömavbrott under bryggning på grund av att en strömkabel kapats vid grävning ute på Gärstad. Pumphaverier, humlebrist, förseningar av råvaror för att nämna vissa.

Vi hade även räknat med att det skulle gå åt många timmars arbete med att bygga upp en så fungerande struktur som möjligt, på alla plan, ekonomi – produktion.

Den teoretiska gränsen nåddes för väldigt länge sen.

Men samtidigt är det ett väldigt roligt och givande arbete så det gör inte så mycket men vissa nätter har man sovit bättre än andra, och vissa inte alls.

Från juli 2014.

Växer ni? Hur ser framtidsplanerna ut?

Det gör vi, sakta men säkert. Vi har väl nått den kapacitet i antal sorter som vår anläggning i dagsläget mäktar med men vi har planer på att lansera ytterliga produkter men då krävs viss investering i nya tankar mm. och vi får väl se när det blir dags att ta det steget.

Ni har inte tagit ut svängarna ur ett ”craft beer”-perspektiv. Hur undviker man att verka "tråkig"? Är det ett problem?

Vi har producerat öl i nio månader nu och fokus ligger på att vara ett lokalt alternativ med välgjorda ölsorter som tilltalar en större massa. Vi jobbar mot att ha 6-7 fasta sorter som basutbud för att sedan framöver kunna ta fram mindre batcher och tillfälliga produkter.



Folköl… Skiljer det sig mycket att jobba mot dagligvaruhandeln än mot krogar?

Det skiljer sig lite. Till de större kedjorna måste man uppfylla specificerade krav för att bli en godkänd leverantör vilket kräver en del pappersarbete, men sen fungerar det ganska likt.

Vi håller på med att bli godkända för kunna erbjuda folkölsförsäljning direkt via bryggeriet till privatpersoner också.


Hur funkar Linköpings vatten för ölbryggning? Behövs det mycket vattenbehandling?

Linköpingsvattnet är väldigt mjukt och har nästan inget klor i sig alls så vi tillsätter olika salter för att på bästa sätt matcha vattenprofil efter öltyp.

Kranvattnet i Linköping har förövrigt blivit utsett till att vara bland det bästa i Sverige.

Hur vill ni växa, satsa regionalt eller på hela Sverige? Hur växer man bäst med tanke på distribution och identitet?

Fokus är att bli ett etablerat bryggeri i Östergötland. Den ölserie vi just nu har är ju väldigt lokalt förknippad men vi har en ny serie som planeras att släppas under maj med en ny touch! I dagsläget så kör vi själva ut alla leveranser, dels för att få en bättre kontakt med våra kunder och dels för att hålla nere priserna på våra produkter som automatiskt skulle höjas i samband med grossister.

Vad tycker ni om Systembolagets nya lokalt, småskaliga sortiment med utgång från Örebro, deltar ni och har någon skillnad märkts av?

Ändringen kom ju såpass nära inpå vår start så vi hann väl inte riktigt med att vänja oss vid det ”gamla”. För oss har det inte inneburit några jätteförändringar förutom att vi själva nu måste köra våra sorter till Systemets centrallager men det ligger inte jättelångt bort för vår del som för många andra.

Dessa leveranser ger oss även ett tillfälle att kika förbi MaltMagnus i Kumla vilket alltid är lika trevligt för att se hur hans utbyggnation tar sig med mera.

Hur arbetar ni med att förbättra kvalitén, renligheten i era produkter? Oppigårds gick nyligen ut med en utmaning, arbetar ni med syremätning i processen precis som dem?

Vi blev ganska nyligen medlemmar i den svenska bryggerinäringens branchorganisation ”Sveriges Bryggerier”. Där har vi möjlighet att via deras lab kunna skicka in våra olika öl för viss analys. I dagsläget har vi inte några apparater för att göra egna tester men initialt eftersökte vi så bra utrustning vi kunde hitta och vår flasktapp är försedd med en så kallad syreevakueringsfunktion vilket innebär en högre kvalitet och längre hållbarhet.

Vilka stilar tror ni kommer att bli populärare i nära framtid och vilka vill ni följa?

Välhumlade öl kommer nog alltid att sälja bra. Ambitionen är som sagt inte att nischa sig utan att ha ett lokalt sortiment på 6-7 öl som täcker in de populäraste öltyperna och göra dem så bra och prisvärda som möjligt. I den mån kapaciteten finns så skulle det vara roligt att brygga tillfälliga släpp i begränsade volymer samt säsongsprodukter.

Nämn en öl som du själv önskar du hade bryggt och salufört?

Utöver de som vi redan gjort? En frisk och bärig hallon-saison skulle vara spännande att se hur den skulle tas emot.



Finns det regionala skillnader mot Norrköping? Är det mer engelskt i Norrköping och mer amerikansk i Linköping (som det ibland sägs)? Säljer ni något i Norrköping alls?

Jag kan inte riktigt komma på att det är några skillnader vi märkt av direkt.

Vi har sålt ganska mycket till Norrköpingsborna och har ett flertal återkommande pubar/restauranger som vi har god kontakt med. Då vi över jul/nyårsledigheterna fick resta en del så har vi inte kunnat få ut våra öl i samma takt som efterfrågan men nu brygger vi för fulla muggar och försöker få upp ett litet lager.

= = =

Tack till  Viktor för att han tog sig tid att svara på frågorna, och tack till Anders och Martin för inspiration till frågorna!