2015-01-31

Amager / Cigar City Orange Crush

En åsikt som jag läst från flera håll senaste veckorna har varit ungefär ”Amager Bryghus är Danmarks/Nordens/Europas bästa IPA-bryggeri”, och de har gjort ett stort antal öl i stilen, många gånger tillsammans med några av USAs mest kända bryggerier.

Som den här: Orange Crush som är bryggd tillsammans med Cigar City Brewing. Denna amerikanska IPA på 5 % är bryggd med Citra, Mosaic, Simcoe och amerikanska apelsinskal.

Färgen är djupt bärnsten (20 EBC), vätskan har något slags mycket mycket små partiklar som flyter omkring annars är den klar. Det två fingrar höga skummet är luftigt och lämnar en del rester på glaset efter sig.

Doften är besk med syrliga toner av citron/lime och beska örter. Aningar av jäst och deg, söta apelsinskal och cederträ.

Smaken är mycket besk och rätt så sträv. Beska örter, gröna bananer och hö. En del citrus, medelstor kropp. Eftersmaken är sträv och besk med innerskalet från apelsiner, färska örtkryddor och en aning gummi. Avslutningen är rätt kort och besk.

Kolsyran är medelstark, de små bubblorna är kortlivade. Vätskan är sträv och torr.

Nej… Dels smakade inte alls den här som jag väntat mig (men det är ju mitt problem), men framför allt är den för sträv och överdrivet besk.

Betyg: 2,99. Tillgänglighet: Systembolagets tillfälliga nyheter 17 oktober 2014 (lagerstatus). Pris: 44:90 för 500 ml. Bäst före: 10/2015 (batch 885).

2015-01-30

Schneider Tap X Menie Porter Wiesse

Jag försöker så gott det går att dricka upp ölen i skafferiet innan det blir ett nytt släpp om några dagar. Det går väl sådär, men i kväll blev det en stor flaska i alla fall: En stilblandning mellan en engelsk porter och en bayersk veteöl: Tap X Meine Porter Weisse från Schneider Weisse på 7 %.

Färgen är brun (70 EBC), vätskan klar. Det fyra fingrar höga skummet är ljust beige och kompakt, och det sjunker sakta ned och lämnar tjocka rester på glaset efter sig.

Doften är mjuk med vete-syrlighet och lite djupa rostade toner, det är rätt sött. Aningar av chark, plommon, kex och kryddnejlika.

Smaken är mycket mjuk med tydliga vete-toner, rostad nötig malt, choklad och russin. Medel till stor kropp. Eftersmaken har en lätt metallisk beska, tjock choklad och en aning kryddnejlikor. Avslutningen är mjuk och något söt.

Kolsyran är kraftig, men de stora bubblorna är mycket kortlivade. Vätskan är tjockt kladdig.

Mycket mjuk, mycket porter, lite hefeweissen. Inte dum, den här. Och jag tror att den behövde lagras det här knappa året.

Betyg: 4,03. Tillgänglighet: Systembolagets tillfälliga nyheter april 2014. Pris: 89:90 för 750 ml. Bäst före: 02.01.2016

2015-01-29

Anchor Old Foghorn

Dags för en modern klassiker: Old Foghorn. Det är en engelsk barley wine på 9,6 % från San Fransisco-bryggeriet Anchor Brewing. När den började bryggas 1975 var det ett återuppväckande av stilen, i alla fall i USA.

Färgen är varmt brun (50 EBC), vätskan är klar. Det tre fingrar höga skummet är kompakt och beige, det sjunker långsamt och lämnar rester på glaset.

Doften är rik, söt och mjuk med knäck, alkohol, nötter, marsipan och mer knäck.

Smaken är söt, men inte överdrivet tung. Frisk höig humle, knäck, beska örter, gräddkola, apelsinskal och lite alkohol. Stor kropp. Eftersmaken har lugn alkohol, beska örter, marsipan och en aning läder. Avslutningen är medelsöt, fruktig och lite torr.

Kolsyran är kraftig, bubblorna medelstora och kortlivade. Vätskan är något tjock.

En mycket välgjord öl, ren och ganska så brittisk. Denna flaska är rätt ung, jag kan tänka mig att den här blir betydligt komplexare om några år. Oerhört prisvärd. 

Betyg: 4,66. Tillgänglighet: Systembolagets fasta sortiment sedan december 2014. Pris: 29:90 för 355 ml. Bäst före: 8 2016.

Kommande provning: Belgisk öl

Kopierat från De Klomp-hemsidan

Återigen bjuder vi in Magnus Bark från Ofiltrerat.se för att hålla en provning. Önskemålet från ölgurun själv var Belgobira. Så får det bli!

Vi provar 6 öl från ett av världens mest tongivande ölländer, Belgien.
 

Stora mustiga smaker, rik ölhistoria och Fu Mancumustasch.
 

Lördag 21/2 kl 15.00
 

Tema: Belgien
 

Provningsledare: Magnus Bark
 

Pris: 200kr/person
 

Obs! Drop-in. Ingen föranmälan behövs (även om det underlättar för oss som dukar om du klickar på "jag kommer" på Facebook). Efter provningen har bar och kök öppet som vanligt.
Välkommen!


Belgisk turistbild.

2015-01-26

Ölprovning: På jobbet

Uppdukat.
Jag höll en sedan länge planerad ölprovning på jobbet i fredags. Tyvärr var manfallet stort, men vi sex som var där hade det i alla fall trevligt.

Provningen var i stort sett densamma som ”den episka” jag höll för några veckor sedan (länk) men en öl hade blivit utbytt:
  1. Rothaus Tannenzäpfle
  2. St Austell Proper Job
  3. BrewDog Dead Pony
  4. Saison Dupont
  5. 3 Fonteinen Golden Doesjel
  6. Siren / De Molen Empress Stout 
Eftersom provningen var liten och vi känner varandra väl så uppstod det mer frågor och diskussioner än det brukar.

Det som förvånade mig mest var reaktionerna på Dead Pony, som var mer förvånade och förundrade än över surölen efteråt. Vilket var en intressant ögonöppnare för mig, som håller just den lågalkoholiga humlebomben som en av mina absoluta favoriter just nu.

Dessutom fick en kollega lära sig att man ska vara lite försiktig när man häller upp belgiska ales. Men det gick ju att torka upp.

Handuppräckningen blev lite konstig eftersom vi var få, men till slut blev Proper Job den värdiga vinnaren.

Efter provningen gick hälften av oss ner till Texas Longhorn, åt och drack Austin Amber. Det var trevligt även det.

2015-01-25

Chipsnytt - OLW Big Cut ×2

Chipstillverkaren OLW håller som bästa på lansera en ny serie av potatischips, där större och djupare räfflor ska ge mer plats för kryddorna och mer smak: Big Cut.

Jag har som varuprov fått en påse vardera av de två smaksättningarna Red Onion & Sourcream samt Jalapeno & Ranch.

Utan att ens ha öppnat påsarna så tycker jag att konceptet är snarlikt de brittiska chipsen McCoy's som jag föråt mig på under ett London-besök 2007. Dessa hade dock en mycket lätt röksmak som jag inte riktigt förväntar mig i de här.

Som öl till tilltuggstuggandet har jag valt en Sasion Dupont, eftersom det har visat sig vara en öl som matchar de flesta smaker och till och med förstärker dem.

Först ut: Red Onion & Sourcream, en variation på det sena åttiotalets stora chipssuccé Sourcream & Onion. Som jag vill minnas lanserades som extra fint räfflade eftersom det skulle göra att de tog åt sig mer kryddning och smak. Ack ja… Jag minns det som om det vore igår.


Chipsen har en mild laktos-söt doft, aningar av färsk lök och så lite potatis. Rätt långt ifrån den orgie av flottig lök och grillkrydda som kallas Grillchips.

Smaken är som väntat (det är ju svenska chips trots allt) druvsocker-sött. Till det lite grillkrydda, nystekt lök och laktos. Det är mjukt och tillrättalagt. Lättätna och… småtråkiga.

Betyg: 3 / 5.


Smaksättning #2 är den på pappret kraftigare Jalapeno & Ranch. Doften är om möjligt ännu laktos-sötare,  jag hittar också lite Aromat/glutamat och något vagt som påminner om grön paprika. Eller är det bara jag som vill att det ska lukta så eftersom jag läst på påsen? I vilket fall är det milt, och med en aning av stekflott.

Även här går det att känna igen sig i sötman… Den där svårdefinierade mjölksöta mjuka tomat-grillkryddan som brukar kallas ”ranch” i de här sammanhangen finns här också. Samt en försiktig men ändå tydlig chili-värme.

Chilin biter sig faktiskt fast i munnen ett bra tag. Även om jag gärna skulle vilja ha lite syra som bryter av mot den stora sötman.

Betyg: 3,25 / 5.

Nej, de var inte så lika McCoy's. Och nja, jag fortsätter nog att köpa mina chips från Storbritannien via Amazon UK. Dessutom tycker jag att en påse på 25-50 gram är mer lagom än en på 200 gram…

Det nya knivbladet.

Systembolagets små partier februari 2015


Dessa öl kommer i Systembolagets två släpp under februari 2015:

Varunummer, namn, alkoholhalt, storlek, inköpt antal, pris 

Säljstart 2015-02-06

  • 11853, De Blaugies/Hill Farmstead La Vermontoise, 6 %, 750 ml, 1.980, 69:70
  • 11835, Sierra Nevada Snow Wit White IPA, 5,7 %, 350 ml, 7.200, 29:90
  • 11877, S:t Eriks & Samuel Adams Belgian Red Strong Ale, 7,3 %, 330 ml, 15.000, 29:90
  • 11805, Sierra Nevada Celebration Ale 2014, 6,8 %, 355 ml, 25.200, 29:80
  • 11858, De Blaugies La Moneuse, 8 %, 750 ml, 1.980, 74:00
  • 11892, Fuller's Past Masters 1914 Strong X, 7,3 %, 500 ml, 12.000,    37:90
  • 11824, The Kernel Imperial Brown Stout London, 10 %, 330 ml, 3.984, 51:80
  • 11833, Jämtlands Strong Ale Cask Edition, 9 %, 500 ml, 3.500, 48:80
  • 11941, Brooklyn Hand & Seal, 13,3 %, 750 ml, 1.000, 149:00
  • 11327, Dugges Perfect Idjit!, 11,2 %, 330 ml, 1.000, 79:70
  • 11525, Oscar Blues Ten Fidy Imperial Stout, 10,5 %, 355 ml, 7.200, 51:70
  • 11249, Great Divide Oak Aged Yeti, 9,5 %, 650 ml, 2.160, 92:00

Säljstart 2015-02-20

  • 11822, La Rulles Blonde, 7 %, 750 ml, 2.640, 66:00
  • 11802, De Ranke Guldenberg, 8 %, 750 ml, 2.688, 79:80
  • 11865, Lagunitas Brown Shugga, 9,9 %, 355 ml, 21.000, 30:90
  • 11889, Brewski Culebra DIPA, 8 %, 330 ml, 7.500, 48:90
  • 11339, LoveBeer D'UvaBeer, 8 %, 330 ml, 864, 79:80
  • 11812, Dupont Monk´s Stout, 5,2 %, 330 ml, 6.912, 27:00
  • 11782, Nynäshamn Smörpundet Porter, 5,9 %, 250 ml, 6.000, 27:80
  • 11739, Camden Town Camden Versus Petrus, 6 %, 330 ml, 3.000, 29:90
  • 11747, Hantverksbryggeriet Baronen 2013, 8,7 %, 330 ml, 2.000, 69:00
  • 11345, Celt Ogham Oak, 8,5 %, 330 ml, 1.560, 39:50
  • 11240, Stone Double Bastard Ale, 11,2 %, 650 ml, 3.540, 95:40
  • 11609, Founders Backwoods Bastard, 10,2 %, 355 ml, 6.360, 41:90
  • 11702, De Struise Pannepot Grand Reserva 2010, 10 %, 330 ml, 3.456, 49:00 
  • 11708, De Struise Rio Reserva 2011, 10,5 %, 330 ml, 3.456, 39:00

2015-01-24

Öppen ölprovning: IPA

En dag på jobbet.
Bild: Take Aanstoot
Det var öppen ölprovning på De Klomp idag, temat IPA och tanken var att bara ha engelsk och amerikansk IPA. Inga dubbla, röda, vita, svarta eller sessionabla varianter. Back to basics!

När jag kom in till krogen och skrev in mig i rullorna så såg ölmannen Bobo nervös ut. Han trodde att det skulle komma mycket folk. Dels var det fler än vanligt anmälda på Facebook-arrangemanget, dels hade han hört att det skulle komma två större sällskap till provningen.

Och… han fick rätt. Kön ringlade sig lång innan dörren öppnades, och det bara fortsatte välla in gäster. Kul, men lite stressigt. Krögare Take fick kallas in för att hjälpa till och det var tur att det var gott om servitörer i tjänst.

Efter ytterligare ett tag började glasen att ta slut, och folk fick sitta ute vid köksdörren vilket gjorde att de sist anlända knappt kunde se mig, och jag fick ta till det större röstläget för att alla skulle höra mig. Vilket tack och lov verkar ha fungerat. Till slut hade vi räknat in 73 gäster vilket med råge är besöksrekord.

Jättekul att möta ett så stort ölintresse i Linköping, även om det tål att tänkas på hur vi i rent praktiskt ska lösa liknande anstormningar i framtiden.

Det var 100 % fatöl som dracks idag, i form av:
  1. Vi gick ut brittiskt-amerinakskt i form av We Can Do It på 4,6 % 65 IBU som är ett samarbete mellan Oceanbryggeriet och FemAleBeer. Ljust bärnstensfärgad och väldigt mycket Ocean med tydlig ton av Marris Otter Pale Ale-malten, men också en kraftigare beska än vad bryggeriet brukar ha. 
  2. Lokal öl: Nääs IPA är en engelsk IPA på 6,3 % och många sorters malt och humle. Överbesk i början men mjukare i slutet där karamellmalten fick huvudrollen. 
  3. Över till Colorado, USA: Ska Modus Hoperandi (6,8 % 68 IBU) känndes väldigt söt, men hade också de där tydliga tonerna av citrusfrukt och kåda som jag vill ha i en AIPA. Lättdrucken trots sin sötma. 
  4. Smuttynose IPA Finest Kind var på pappret snarlik den förra med 6,9 % 73 IBU men kändes betydligt lugnare, mjukare och mer sandpapprad i smaken. Provningens rödaste öl!
  5. Stone IPA på 6,9 % och 77 IBU. Tung, på ett bra sätt, med eftermiddagens hittills kraftfullaste beska, givetvis utan någon strävhet eller konstiga bismaker. Mycket kåda.  Gott.
  6. Sist ut blev dess storebror Stone Ruination IPA (8,2 %, 100+ IBU). Jag har aldrig druckit dem sida vid sida tidigare, och jag blev lite förvånad när jag nu gjorde det: Det här inte inte riktigt den ”maximalt av allt”-DIPA som man är van vid. Snarare tog den upp alla de smaker som finns i den vanliga IPA men med större smaker och framför allt mer djup. 
Eftersom provningen hade en del logistikproblem så blev den lite ojämn i tempot, men jag fick ändå med allt jag skulle säga. Och då jag inte hade möjlighet att se hela publiken kan jag inte ge något resultat i handuppräcknings-omröstningen heller.

= = =

Kommande provningar: 31 januari: Trådlöst med Bobo. 7 februari: Stone Brewing Co med Bobo.

Direktionen låter också hälsa att det släppts fler biljetter till Öl och lakrits-provning med Petter och Nammi,  samt att de finns att köpa i baren.

2015-01-21

BrewDog Santa Paws

Nejmen, var det inte en liten julöl som gömt sig i skafferiets skrymslen? Santa Paws är en ”baby scotch ale” på 4,5 % från BrewDog.

Färgen är mörkt brun (60 EBC), vätskan är klar. Det tre fingrar höga skummet är beige och kompakt, det lämnar efter sig kaffelika fina rester när det sjunker ner.

Doften är fullproppad med kakao, fikon, russin och en aning besk metall. Den ger ett intryck av att vara betydligt kraftigare än sina 4,5 %.

Smaken är mjuk och medeltorr. Toner av fikon, rostad malt, svagt kaffe, rågbröd och en aning träkol. Lätt till medelstor kropp. Eftersmaken har en ren beska, choklad, citrusskal, rökt skinka och farinsocker. Avslutningen är mild, något besk och rostad.

Kolsyran är medelstark, de många små bubblorna är långlivade. Vätskan är något lätt och mjuk.

En lättdrucken öl med spännande fruktighet. Lite som klassiska svenska mörka jul-lageröl, men mycket komplexare.

Betyg: 3,85. Tillgänglighet: Systembolagets tillfälliga sortiment julen 2014 (lagerstatus). Pris: 19:90 för 330 ml. Bäst före: 12/08/15.

2015-01-19

Något mer om lördagen i Stockholm


Efter Zodiak tänkte jag ta ett glas av Brewski Mangofeber DIPA, ett öl jag hört mycket gott om.

Men… Den hade tagit slut under tiden jag drack den första ölen. Blamage!

När chocken gett sig och jag insett att jag faktiskt inte var sugen på en Ocean Dark Mild som kanske var på cask. Så det blev en klassiker: Mikkeller American Dream. Funkar alltid.

Vi gick och åkte alltså vidare  till Vasastan och Mikkeller Bar.

Här fanns det intressant öl i en eklektisk blandning, som väntat. Startade med Three Floyds War Mullet, en maltig och rätt mjuk DIPA på 8,1 % (skissbetyg 4,11). Sedan tog jag en Mikkeller / Siren Beer Geek Daydream, deras försök att göra en ljus stout på 12 %. Mja, smakade som en amerikansk barley wine där någon rört i O'Boy. Skissbetyg: 2,91.

Sedan kändes det som en bra idé att gå och lägga sig.

2015-01-18

Omnipollo Zodiak



Det hela började tidigare i veckan. På något forum delade någon av Beer Advocates grundare "ölbröderna” Ahlström en bild snarlik den ovan, och uttryckte att de var tveksamma till den här nya generationens väldigt grumliga IPA-varianter. Kommentarerna tog fart och en del uttryckte att ”en IPA är klar eller felgjord”. Givetvis har jag inte lyckats hitta diskussionen nu i efterhand.

Så när jag i går var i Stockholm för att äta och dricka gott så hamnade vi på Bishops Arms Folkungagatan. Jag vet inte om det är så att just den här BA gör någonting rätt eller fel jämfört med de andra krogarna i kedjan, men dess ölsortiment är mycket mer fokuserat och på tårna än de andras.

Ett av tornen med kranar verkar vara reserverad för tre av Omnipollos öl. I går fanns det Magic #42, Fatamorgana och så Zokiak, en amerikansk IPA på 6,2 %. Det var just den sista som jag valde, tog bilden, publicerade den på min Facebooksida och noterade kopplingen till diskussionen om grumligheten. Det kom också lite kommentarer där.

Efter ytterligare en öl blev det resa vidare till Mikkeller Bar. Och vem sitter där om inte fantombryggare Henok? Jag passade på att störa honom och fråga hur det kommer sig att ölen var oklar. Jag uppfattade inte allt som sades, delvis för att bartendern fått feeling och spelade Michael Jackson på rejäl volym.

Men i korthet så förklarade Henok att De Proef, som bryggt ölen, är världens tekniskt mest skickliga bryggeri och att ingenting de gör är av slump. Det hade varit väldigt enkelt att köra ölen genom centrifug för att få den helt klar. Men med den maltsammansättning den har så skulle den se ut som en pilsner, och det var inte så ölen skulle se ut. Salterna som tillsätts vattnet är också valda för att framhäva arom snarare än beska i humlen, samtidigt blir ölet mindre klart av dessa. Så grumligheten är mycket medvetet vald.

Med detta avklarat så är det alltså dags för den vanliga recensionen:

Färgen är gul-orange, vätskan är verkligen grumlig. Det ser verkligen ut som grapefrukt-juice som fått en fingerhög skumkrona av gulaktig kompakt skum. Det blir en hel del rester på glaset när det sjunker ner.

Doften är mjuk med viss beska. Lime, grapefrukt och citronlemonad. Den är mycket ren.

Smaken startar karamelligt med grapefrukt, mango, limejuice och mediumstor beska. Medelstor kropp. Mjuk fruktigt något besk eftersmak med exotiska frukter. Beskan växer sakta men säkert, slutet är runt med nästan övertydliga toner av grapefruktjuice.

Frisk kolsyra, medelstora bubblor som är långlivade. Mjuk gräddig beska.

En rätt så o-besk IPA med totalt fokus på fruktig humle.

Utsökt.

Betyg: 4,34. Tillgänglighet: Fat på krogen. Pris: 75:00 för 300 ml.

2015-01-16

Sigtuna Winter IPA

Bild: Sigtuna Brygghus.
Det är slaskigt utanför fönstret. Blött, isigt och lite snö. Som vintern brukar vara i den här trakten, alltså. Bra tillfälle att dricka ännu en av de IPA som kommit från Sigtuna Brygghus senaste månaderna: Winter IPA, en amerikansk bärnstensfärgad IPA på 6 %.

Färgen är brun (50 EBC), vätskan klar. Det två fingrar höga skummet är beige och kompakt, det sjunker långsamt ner och lämnar fina rester på glaset.

Doften är söt med drag av mjölk, citrusskal och knäck. Aningar av mjölkchoklad.

Smaken är besk och rostad. Choklad, rostade nötter, apelsinskal, beska örter och knäck. Medelstor kropp. Eftersmaken har förbipasserande toner av multnande löv och jord. Mjuk sötma, beska örter och trä-sav. Avslutningen är besk-söt med lite knäck.

Kolsyran är kraftig, de kortlivade bubblorna är mjuka. Vätskan är mjuk och något torr.

För brun för mig, och lite för mycket konstiga bismaker. Inte min favorit-IPA.

Betyg: 2,96. Tillgänglighet: Systembolagets tillfälliga sortiment julen 2014 (lagerstatus). Pris: 20:40 för 330 ml. Bäst före: 08-07-2015 (batch 859 17850).

2015-01-15

Nya Carnegiebryggeriet Kellerbier

Bild: Carlsberg Sverige.
Sist ut från sändningen av öl för utprovning jag fick lite innan jul från Nya Carnegiebryggeriet via Carlsberg Sverige: Den öl som först presenterades med en prototyp redan under SB&WF 2013: Kellerbier, en tysk kellerbier på 5,9 %.

Färgen är djupt gul (6 EBC), vätskan är helt klar. Det fingertjocka skummet är vitt, det sjunker snabbt ned till ett tunt lock utan att lämna rester på glaset.

Doften är söt med mineraler, blommig humle och färsk jäst.

Smaken är humlig utan att vara uttalat besk. Blommor, tjocka jästiga smaker, söt malt och aningar av kex. Medelstor kropp. Lite alkohol i eftersmaken, mjuk karamellig sötma och en hel del bröd och digistivekex. Det korta slutet är medelsött.

Kolsyran är mild till medelstark, de små bubblorna mjuka. Vätskan är aningen kladdig.

En trevligt lättdrucken fräsch kellerbier, men det stör mig oväntat mycket att den är helt klar; för mig är grumlighet en utmärkande egenskap för stilen. 

När jag pratade med Brooklyn-bryggaren Garrett Oliver om Nya Carnegiebryggeriet sommaren 2013 så uttryckte han förhoppningar att bryggeriet skulle få en uttalat nordisk smakprofil. Jag tycker inte riktigt de kommit dit, å andra sidan vet jag inte riktigt vad en ”nordisk smakprofil” är när det gäller öl. 

Betyg: 3,68. Tillgänglighet: Lokal vara i vissa Stockholmsbutiker, styckvis beställbar till övriga butiker. Pris: 20:30 för 330 ml (denna flaska var ett varuprov). Bäst före: 150213 (batch 037/38).

2015-01-11

Ölprovning: Episk öl


Igår höll jag en ölprovning hos en förening i Norrköping. Av tidsskäl har jag dragit ner på den här typen av arrangemang, men ibland så är tillfället och sällskapet det rätta.

Vi hade diskuterat mig fram till att det skulle vara ”episk öl” och förutom ett utpekat öl hade jag fått fria händer att välja och vraka.

Jag beslutade att jag skulle ha öl som inte fanns på Systembolagets hyllor, det skulle vara sorter från beställningssortimentet och privatimport. Så redan i början av december satte jag igång och kollade på vad som fanns tillgängligt. Å ena sidan skulle det vara speciellt och annorlunda, å andra sidan var publiken inga ölnördar så jag ville inte heller skrämma bort någon.

Efter ett par bakslag blev det det den här uppställningen som presenterades tillsammans med oändliga mängder babbel och för första gången bildillustrationer.
  • Rothaus Tannenzäpfle. Ja, en tysk pils. Men ôj vilken tysk pils det är! Ren, snygg med en utsökt balans och tydlig humle.
  • Wells Banana Bread Beer var alltså kravet från medarrangören… Skumbanan i doften, betydligt stramare och lättare banansmak som inte blir överdriven. God, speciell och för mig delvis obegriplig.
  • St Austell Proper Job. IPA-dags! Frekventa följare av Ofiltrerat vet att det här är en av mina stora favoriter: Amerikansk humle, men i brittiska proportioner. Frisk och mjuk där det mer handlar om blommighet än grapefrukt-i-ditt-ansikte. 
  • Saison Dupont var ett sent val eftersom en annan öl tagit slut. Men jag ville ha med något klassiskt belgiskt. I valet mellan quad, wit och saison så blev alltså saison till slut, och det finns inget bättre sätt att uppvisa stilen än det här.
  • 3 Fonteinen Golden Doesjel. Suröl har tidigare gått hem i oväntade sammanhang, och det här är ju bra gueuze: Syra, mineraler, metall och massiva smaker. Oväntat låg kolsyra, men det är ju okej för stilen. Som väntat en vattendelare, det här är öl som är svårt att vara likgiltig inför. Bilder från mitt besök där visades. 
  • Siren / De Molen Empress Stout. Det kändes naturligt att avsluta kvällen med en kryddad imperial stout, och detta samarbetsöl i regnbågsprojektet blev så bra som jag hade väntat mig. Intressant att de stora mängderna svartpeppar inte alls gav speciellt mycket hetta, men väl en komplex kryddighet som förde tankarna till de söta italienska amaro-likörerna.
En mycket lyckad provning som verkligen visade bredden på öl idag. Den efterföljande handuppräckningen var spridd, men jag tror att Proper Job vann. Efteråt hörde jag hur några av deltagarna skissade på att gemensamt inköp av en låda.

Tack till alla inblandade för en allt igenom lyckad kväll. Ja, förutom att jag lyckades ha sönder två av mina provningsglas och fick skavsår på ljumskarna av promenaden till stationen efteråt.

2015-01-09

Sigtuna inspired by IPA - DIPA

Awwwright… Sista ölen ut från Sigtuna Brygghus-mixlådan blir deras DIPA, en dubbel-IPA på 8 %.

Färgen är bärnsten (20 EBC), vätskan är klar. Det två fingrar höga skummet är smutsvitt och kompakt, det sjunker sakta ner till ett tunt lock på ölet.

Doften är rätt lätt med citrus-humle, tallbarr, beska örter och knäckig sötma. Den är balanserad.

Smaken är besk, såklart. Citrusskal, exotiska frukter och deg. Kemisk beska, lättare än väntat från en DIPA. Medel till stor kropp. Eftersmaken är ganska dammig med grönsaker, olivolja, beska örter och godis-sötma. Avslutningen är kemisk med dammigt blommiga smaker.

Kolsyran är medelstark, de stora bubblorna mjuka. Vätskan är kladdig.

Nej, varken någon katastrof eller speciellt bra DIPA. Ingen balans, dammig humle. 

Betyg: 2,95. Tillgänglighet: Systembolagets fasta sortiment sedan december 2014. Pris: Del av mixpack om 4×330 ml för 101:40. Bäst före: 04-08-2015 (batch 877 01344).

Medelbetyg för hela kartongen: 2,91. Mnjaaa…

2015-01-08

Sigtuna inspired by IPA - Session IPA

Bild: Galatea.
Även den nyasta underkategorin till IPA finns representerad i Sigtuna Brygghus-mixpaketet Inspired by IPA: Session IPA som är en variant av välhumlad öl med lägre alkoholhalt, kring 3,5-5 %. Den här är på 4 %.

Jag har hört röster som tycker ”en amerikansk bärnstensfärgad ale på den styrkan är en APA och inget annat” och visst finns en poäng i det, men jag håller inte med: Sesson IPA ska ha en annan tydligare och mer pang-på humleprofil. Det finns plats för båda.

Färgen är djupt guld-bärnsten (30 EBC), vätskan är klar. Det kompakta tre fingrar höga skummet är varmvitt, det sjunker långsamt ned och lämnar en hel del rester på glaset.

Doften är lätt och lite dammig. Kemisk beska, en viss vass sötma och tydliga toner av färg och lösningsmedel. Jag hittar också lite jord och cederträ.

Smaken har en vass övergående sötma, och en hel del beska. Den innehåller en hel del nymålad färg, jord och blött läder. Lätt till medium kropp. Eftersmaken är skarpt besk med lite alkohol, unken humle och lite mer jord. Avslutningen är söt med mer av den där färgen.

Kolsyran är vass, de långlivade bubblorna är friska. Vätskan är medelmjuk.

Nej, den här var faktiskt rätt… otäck.

Betyg: 2,03. Tillgänglighet: Systembolagets fasta sortiment sedan december 2014. Pris: Del av mixpack om 4×330 ml för 101:40. Bäst före: 08-08-2015 (batch 870 01108)

2015-01-07

Sigtuna inspired by IPA - Black IPA

Bild: Galatea.
Andra ölen från Inspired By IPA-mixpacket från Sigtuna Brygghus blir svart: Black IPA på 6,6 %.

Färgen är mycket mörkt brun, nästan svart (80 EBC), vätskan är klar. Det två fingrar höga skummet är luftigt, det sjunker rätt fort ner till ett ojämnt tjockt lock och lämnar lite rester på glaset.

Doften är besk, fruktig och rostad. Tjocka feta toner av träkol, toffee och apelsinskal, motorolja och en aning rök.

Smaken startar väldigt humligt, jag det känns lite som en DIPA men med mindre beska och mer rostad malt. Apelsinskal, grapefrukt och pressad citron. Rostade toner av kakao och kaffe i bakgrunden. Medelstor kropp. Eftersmaken är mindre besk och mer fruktig med en mjuk sötma. Lätt rök, kol och en lång lätt beska i slutet.

Kolsyran är medelstark, massor av små långlivade bubblor. Vätskan är relativt lätt.

En trevlig svart IPA med en fin balans mellan det humliga och maltiga.

Betyg: 3,88. Tillgänglighet: Systembolagets fasta sortiment sedan december 2014. Pris: Del av mixpack om 4×330 ml för 101:40. Bäst före: 14-07-2015 (batch 866 01069)

Sigtuna inspired by IPA - Red IPA

Bild: Galatea.
I december kom det ett mixpack på Systembolaget: Sigtuna inspired by IPA. Den består av fyra olika öl i den allt mer vildvuxna IPA-familjen. Eller snarare humlefokuserad ale, som det kommit att bli.

Mixpack ja... Det går alltså inte att köpa de här ölen individuellt, och alla fyra har tagits fram med avsikt för att säljas på det här sättet.

När jag började ölblogga, för ungefär sju år sedan, så var jag en stor supporter av blandlådor. Jag tänkte mig att de kunde skapa en överblick över ett bryggeri på ett hanterbart sätt. Det här var tiden innan det lokala sortimentet, och beställningssortimentet var krångligare att hantera än idag och ofta förknippat med kollikrav.

Jag försökte marknadsföra idén om provlådor eller mixpack till importörer och bryggerier: I stället för fyra lådor med 12 flaskor av en öl, splittra upp det så att man fick fyra lådor om tre flaskor av fyra olika öl. Jättelätt och smidigt, alla skulle bli vinnare!

Flera leverantörer lyssnade, men kom med motargument: Vad jag inte tänkt på att det krävde att man ständigt hade alla fyra sorterna i lager, helst också med snarlika bäst före-datum. Det skulle komplicera bryggschemat, kräva större lagerytor och inte minst ökade personalkostnader, någon var ju tvungen att packa (om) ölen.

Detta för en produkt som i alla fall skulle bli väldigt marginell i volym.

Blandade lådor verkar betydligt populärare i USA med sina större volymer och kundbas, men de som kommit hit har ofta varit i ganska dåligt skick och saftigt prissatta.

De som väl kommit ut på Systembolagshyllorna har ibland varit intressanta ur tekniskt perspektiv: Jag tänker mest på BrewDog IPA Is Dead-varianterna och lite på de med bayerska ölsorter. 

Problemet har varit att de inte varit tänkta som en introduktion till ett bryggeri eller en stil, utan en fast produkt som skulle sälja på sina egna meriter. Och jag förstår inte tanken med den fasta laseringen: Att jag eller några andra konsumenter skulle finna alla öl i paketet lika goda och intressanta känns osannolikt, och lusten att någonsin köpa fler än en låda känns spontant minimal.

= = =

Med denna tvekan är det dags för den första ölen ur Sigtuna inspired by IPA: Red IPA. Det är en amerikansk IPA på 5,9 % brygd med sex maltsorter och sex humlesorter av Sigtuna Brygghus.

Färgen är röd (34 EBC), vätskan klar. Det två fingrar höga skummet är kompakt och varmt beige, det sjunker långsamt och lämnar en hel del rester på glaset.

Den kraftiga doften är rätt vass med sträv beska och konstgjord sötma. Citrusfrukter och röda bär. Samt en hel del trädsav.

Smaken startar beskt. Nysågat virke, röda bär, vass sötma och sträv humle även här. Tallbarr, alkohol och ett kemiskt drag av rengöringsmedel. Stor kropp. Eftersmaken är något lugnare med lättare beska, sträva trätoner och aningar av våt jord och röda bär. Lätt ren sötma. Det korta slutet är kladdigt medelsöt.

Kolsyran är medelstark, de medelstora bubblorna är vassa och långlivade. Vätskan är något tjock och rätt så kladdig.

Nej, det här var en rätt obalanserad öl med en del märkliga smaker, som jag tror mer kommer från receptet än tillverkningsprocessen. 

Betyg: 2,78. Tillgänglighet: Systembolagets fasta sortiment sedan december 2014. Pris: Del av mixpack om 4×330 ml för 101:40. Bäst före: 08-09-2014 (batch 878 04457)

2015-01-03

Omnipollo Potlatch

Här är en öl som jag varit väldigt nyfiken på, men där rätt tillfälle att öppna inte riktigt dykt upp. Förrän nu: Potlatch från Omnipollo, en saison på 7 % som bryggts hos De Proef. Jag vill minnas att det är en SMASH, bryggd med en sorts malt och en sorts humle.

Det är också ett samarbetsöl, ett annorlunda sådant där samma recept samtidigt bryggdes av Omnipollo i Belgien och Praire Artisan Ales i USA. Båda varianterna saknar etiketter på flaskan, i stället har de ett omslagspapper med samma grunddesign och olika illustrationer och färger: Grönt för den europeiska versionen och gult för den amerikanska.

Ytterligare en anledning till mitt intresse är att jag för ett tag sedan kom att prata om denna öl med en bekant, som så vaknade till och förklarade att det var bland det obehagligaste i ölväg som hon någonsin druckit. Det lät faktiskt lite spännande…

Färgen är mycket ljust halmgul (4 EBC), vätskan helt klar. Det finna aningar av fällning på flaskans botten. Det luftiga vita skummet är tre fingrar högt, och det sjunker snabbt ner till ett stabilt tjockt lock över ölen, lite rester blir klar på glaset.

Doften är frisk och godis-söt med tydliga toner av bagerijäst och ädelhumle. Kryddiga toner och massor av syrlig lime. Ren alkohol i bakgrunden.

Smaken startar beskt med nästan övertydliga toner av nypressad lime, stall och hö. Mjuk ren sötma och kryddig jäst, deg och nybakt bröd. Medelstor kropp. Eftersmaken har toner av stark svartpeppar, muskotnöt och kryddnejlika. Citron/lime-juice, limeskal och färsk långfranska. Slutet är kryddigt sött.

Kolsyran är kraftig, de många små bubblorna är långlivade. Vätskan är ganska lätt.

Betyg: 4,24. Tillgänglighet: Systembolagets små partier april 2014. Pris: för 375 ml. Bäst före: 01/12/2018.

Heh, skönt med en riktigt bra öl för en gång skull! Jag har inte skrivit en recension på en öl med betyg över 4 sedan början av november, så det var hög tid.

2015-01-02

Summer Wine Mokko Milk Stout

Söt. Mörk. Fyllig. Ja, milk stout är ungefär som jag fast tvärtom.

Mokko Milk Stout från Summer Wine Brewing, alltså. 6 %, 24 IBU och 53 EBC enligt etiketten.

Färgen är mörkt varmbrun, vätskan är klar. Det två fingrar höga skummet är ljusbrunt och luftigt, det sjunker långsamt ner till en tunn ring lämnandes lite rester på glaset.

Doften är maltig och tungt rostad med brända toner av träkol och mörk besk choklad. Rena beska örter och lite mjölk/grädde.

Smaken är söt, men på ett fräscht sätt. Toner av mjölk, kaffe, mjölkchoklad och träkol. Medelstor kropp. Eftersmaken försvinner iväg snabbt; kvar blir sötma och fruktig humle. Avslutningen är söt och mjuk.

Kolsyran är lätt till medium, de medelstora bubblorna är långlivade. Vätskan är lätt.

Jag vet inte, det är något som saknas. Lite mer djup, lite mer kropp? Lite mer som Left Hand Milk Stout, kanske? Det händer att jag saknar den ölen på Systembolagets hyllor.

Betyg: 3,11. Tillgänglighet: Systembolagets tillfälliga nyheter augusti 2014 (lagerstatus). Pris: 30:90 för 330 ml. Bäst före: 30/06/15.