2014-11-30

LHBFs vinterölsträff 2014


Igår förmiddag samlades fyra öldomare på restaurang Blåmesen i Linköping. Linköpings Hembryggare arrangerade för första gången en Vinterölsgräff där fokus låg på det mörka, klass 7 Mild porter/stout samt klass 8 Kraftig porter/stout i SHBFs typdefar. Samt aktuella underklasser ur 11 Specialöl med fatlagradae och kryddade öl där grundölen var från 7 eller 8. 

Träffen var uppdelad i två delar, dels domarbedömningen, dels folkets val. Ungefär som ett SM i miniatyr alltså, och delar av den infrastruktur som skapades för det arrangemanget i våras användes även här – smidigt!

Vi hade 31 öl att gå igenom i många underklasser, så det var bara att köra igång med en bunt lätta stouts 10:30. Tiden gick fort, vi smuttade, funderade skrev och diskuterade ledda av huvuddomaren Viktor. Stort tack till vår assistent Erik som sprang omkring med flaskor och häftade papper, och utan denna hjälp hade bedömningen dragit iväg ännu mer i tid.

Rent allmänt imponerade som vanligt kvalitén på de inlämnade ölen. Den sämsta var bättre än de sämsta kommersiella exemplen i stilarna jag druckit. Och de bästa var i klass med de bättre kommersiella även i ett internationellt perspektiv.

Ett öl skilde ut sig, en chili-porter som vi beslutade oss för att dricka sist av alla öl. Med all rätt: Den var något av det hetaste jag någonsin fått i mig, fullt i klass med de elakaste amerikanska chilisåser jag provat. Det visade sig att den framställts genom att fyra hackade habanero-frukter fått ligga i fatet med 10 liter öl.

Det tog ett bra tag innan känseln kom tillbaka i munnen. Inte helt snällt, Conny, inte helt snällt…

Nå, vi fick fram tre mycket värdiga medaljöl och lyckades forcera fram lika många krystade motiveringar. Som det ska vara.

Därefter intogs lunch på restaurangen, ett ställe som jag inte bevistat sedan jag försökte vara student för 20 år sedan. Och jodå, maten var exakt lika okryddad som då.

Folkets val pågick som bäst, det ställdes ut ungefär 20 öl som man kunde rösta på. Utställarna hade också uppmanats att ta med andra öl utom tävlan, så det fanns en handfull andra öl om man tröttnade på det svarta.

Stämningen var behagligt avspänd och trängseln obefintlig, arrangörerna hade valt att hålla marknadsföringen ganska begränsad eftersom det var ett helt nytt arrangemang och en helt ny lokal. Klokt.

Att ha öppet under sex timmar kanske var i längsta laget, så vid fyra beslutades det att ta röstningen och prisutdelningen tidigare än vad som var planerat.

Priser utdelades, vinnare var glada och allt verkade ha gått bra när jag strax efter fem cyklade hem. Trött, nöjd och rätt trött på svarta öl.

Prislistan har jag inte hittat på nätet än, och jag noterade inget själv. Återkommer när jag hittar den. Senare tillägg: Här är medaljlistan!


Några sammanfattande kommentarer på ölen kan jag nog kosta på mig, de gäller både de inlämnade och de i folkets val. Kanske kan det vara en trendalalys?
  • Ska det vara en rököl, dra på mer med rökmalten! Alla exempel under gårdagen var överdrivet försiktiga. 
  • Imperial stout har blivit svagare under senaste året. Eller så har bryggarna blivit mycket bättre på att dölja alkoholsmaken. Jag upplevde att öeln snarare låg på 8 % än 12 %, och mer balanserade än tidigare.
  • Endast ett av alla öl under dagen var uppenbart brettat. Blev det aldrig en trend i de här trakterna?

2014-11-27

Tävlings-blindprovning med jobbet

Vi har lunch-till-lunch-konferens med gruppen på jobbet. En väldigt långdragen tävling var kvällsaktiviteten. Quiz blandat med ”utmaningar”. En av dem verkar ha varit specialutformad för mig. Vilket väl var roligt på sitt sätt.

Blind provning och identifiering av öl. De trodde väl att jag skulle ta alla, men de insåg nog inte hur svårt det hela skulle vara. Inte blev det bättre av att ölen var rumstempererad och dracks ur stora plastglas. Och att vi hade ögonbindel. Till vissa öl hörde kryptiska ledtrådar, som att en öl är en favorit för en annan medarbetare eller att etiketten var blå.

Och så här gick det…
Min gissning - rätt öl:
  • Newcastle Brown - Chimay Blå 2014
  • Åbro Original - Carlsberg Export
  • Carlsberg Hof  - Corona
  • Newcastle Brown - Guinness Draught
  • S:t Eriks APA - Falcon Amber 
 0 rätt alltså. Vilket var helt i linje med mina förväntningar.  Mina två medtävlande tog var sin poäng. ”Du kan för många sorter” tyckte arrangörerna. Och kanske är det så.

Roligt inslag i kvällen i vilket fall.

Vem som vann tävlingen i stort? Tja, det kändes inte så viktigt. 

2014-11-26

Nils Oscar Vinterbrygd

Vissa bryggerier pressar ut information om nya öl. Sociala medier, maillistor, personliga utskick, hemsideuppdateringar. Extremfallet är att skicka ut någon flaska till bloggare och skribenter.

Andra är mer försiktiga och man får dammsuga nätet efter information för att alls få veta om deras existens.

Nils Oscar brukar vara bra på marknadsföring, men den här ölen fanns bara på någon ölfestival innan den kom ut till butikerna, annars har jag inte hört eller sett något om den: Vinterbrygd, en engelsk brown ale på 3,5 %.

Engelsk? Det står ju att de använt amerikansk humle på etiketten? Ja. Men eftersom jag trots ansträngningar inte lyckas hitta några smaker av modern humle så tycker jag att den ligger mycket bra i den stilen.

Färgen är brun, vätskan klar. Det fingertjocka beigea skummet sjunker ner rätt fort utan att lämna några rester efter sig.

Doften är ren och maltig med bruna brödsorter och knäck. Lätt beska och aningar av kaffe.

Smaken är ganska besk till att börja med. Maltiga toner av pumpernickel och bitter choklad. Lätt-medelstor kropp. Eftersmaken är mjukare med kaffe-smaksatt mjölkchoklad, knäck och melass. Avslutningen har toner av hö och rågbröd.

Kolsyran är medelstark, de medelstora bubblorna är långlivade. Vätskan är medelmjuk.

En trevlig och lättdrucken folköl, som kommer att passa bra till julmaten (om än inte sillen, här kommer beskan att bli metallisk).

Betyg: 3,71. Tillgänglighet: Dagligvaruhandeln. Pris: 17:90 för 330 ml. Bäst före: 22/03/2015 (batch 001228).

Pant?

2014-11-25

Norrköping Pale Ale

Den andra av de två öl som Norrköpings Bryggeri tillverkar just nu är Pale Ale, en APA på 5,6 % och 47 IBU. Den har humlats med Citra och Mosaic.

Färgen är guld-bärnsten, vätskan klar. Det fingerhöga skummet sjunker ner till ett tunt vitt lock utan att lämna några rester efter sig på glaset. 

Doften är söt med toner av våt papp, honung och exotisk frukt. Oljiga aningar av färg och smörjfett. Viss beska och citrus-toner, mest av grapefrukt. 

Smaken är medelbesk och fruktig. Tydliga toner av apelsin och persika. Passerande smaker av våt oljefärg, växande godis-lik sötma och en hel del knäck. Medelstor kropp. Eftersmaken är mjuk med knäck och kola, sött apelsingodis och en lätt något kemisk beska. Avslutningen är medelsöt och rätt neutral. 

Kolsyran är kraftig, de små bubblorna är långlivade i munnen. Vätskan är lätt och aningen sträv. 

Bättre än Red Ale, men det finns en del störande bismaker även här.

Betyg: 2,88. Tillgänglighet: På krogar i Norrköping. Pris: Okänt (denna flaska var ett varuprov). Bäst före: 2015 4.

2014-11-24

Norrköping Red Ale

Så, efter två artiklar om Norrköpings Bryggeri (länk I, länk II) är det dags att prova deras öl. Först ut blir Red Ale, deras lite lättare öl i engelsk stil på 4,9 %, 25 IBU.

Färgen är röd med en dragning åt brunt. Förutom lite mjöl-liknande fällning är vätskan klar. Det två fingrar höga skummet är beige, det sjunker kvickt ner med ett fräsande ljud. Inga rester på glaset.

Doften är något syrlig med lätt vörtig sötma från den karamelliga malten. Lätt beska och lite jästiga-multnande toner.

Smaken är lätt syrlig med viss beska. Karamellmalt, röda bär, gröna växter och söta vört-toner. Lätt till medelstor kropp. Eftersmaken har växande unkna toner, trädsav och farinsocker.

Kolsyran är kraftig, de många små bubblorna är kortlivade. Vätskan är medelmjuk.

Norrköpings Bryggeri är ett väldigt nytt bryggeri, och det känns inte riktigt färdigt: Obalanserad malt, och lite för mycket jäs-bismaker. Fast det går att dricka, trots det.

Betyg: 2,45. Tillgänglighet: På krogar i Norrköping. Pris: Okänt (denna flaska var ett varuprov). Bäst före: 2015 4.

2014-11-22

Omnipollo Gracchus

Tidigt 2014 höll Omnipollo en tävling för brittiska hembryggare tillsammans med Siren Craft Brew. Vinnaren Mike Bates fick brygga sin öl, en 4,5 %-saison med drag av råg och gin, hos Dugges. Den är brygd med enbär, citronskal, svartpeppar och kardemumma. Gracchus är namnet.

Färgen är halmgul, vätskan är klar. Det två fingrar höga skummet är vitt och kompakt, det sjunker sakta och lämnar lite rester efter sig.

Doften är torr och jästig med kryddiga toner. Aningar av tvål och citrusfrukt. Mycket kardemumma.

Smaken är torr och frisk, nästan som ett kryddat mousserande vin. Jästiga fenoler och kardemumma, aningar av metall och tvål. Medelstor kropp. Eftersmaken är frisk med en lätt syrlighet och lite kryddor i bakgrunden. Avslutningen är ganska kort med citrusskal.

Kolsyran är kraftig, de många små bubblorna är långlivade. Vätskan är rätt lätt och något torr.

En mycket balanserad saison med subtila kryddtoner som inte tillåts ta över. Men det är ändå en liten besvikelse – inte för att det är en dålig öl, men de där gin-tonerna gick mig förbi. Och… Jag får inte riktigt den där känslan av att få titta in i en alternativ verklighet som de bästa Omnipollo-ölen kan ge. Fast etikettens växt får mig att tänka på Voynichmanuskriptet, och det är bra.

Betyg: 3,51. Tillgänglighet: Systembolagets tillfälliga nyheter oktober 2014 (lagerstatus). Pris: 33:90 för 330 ml. Bäst före: 2015-06-27 (batch T333).

2014-11-21

Scandinavian Spruce Ale

En öl jag fått ta på via omvägar ska ikväll analyseras. Det är Scandinavian Spruce Ale från Lundabryggeriet (senare uppdatering: den bryggs av Eskilstuna Ölkultur). Denna öl på 6 % har bryggts med pisnermalt, sauer-malt och carapils-malt. Cascade-humle, saison-jäst och granskott. De senare plockas i maj och hålls nedfrysta tills dess att de ska användas i vörten.

Färgen är guld-bärnsten (15 EBC), vätskan är klar. Det fyra fingrar höga skummet är varmvitt och kompakt, det lämnar inga rester efter sig när det sjunker ner.

Doften är söt, närmast kladdig. Citrus-humle, Karlssons Klister och lösningsmedel. Parfymerade toner av spånskiva och kryddor.

Smaken startar surt med en aggressiv sötma och lite fruktig humle. Kryddig saisonjäst och feta parfymiga smaker. Medel till stor kropp. Eftersmaken har kvardröjande surhet, men den känns mer belgisk med tydliga jästtoner, kryddor och het alkohol. Avslutningen är kort med parfymerade toner av färskt virke och exotiska frukter.

Kolsyran är extremt kraftig och vass, det nästan gör ont i munnen. De stora bubblorna är långlivade. Vätskan är torr och relativt lätt.

Det här hade varit en klart duglig saison, om det inte varit för de sura tonerna och den överdrivna kolsyran. Granskotten? De märktes inte utan försvann bakom alla jästtoner.

Betyg: 2,44. Tillgänglighet: Okänd. Pris: Okänt för 330 ml (denna flaska var en gåva). Bäst före: 2015-01-01.

Senare tillägg: Ölen, liksom en brun variant, har en egen hemsida: www.scandinavianspruce.com

2014-11-20

Det händer på De Klomp


Det blir provningar på De Klomp.
  • 2014-11-22 15:00 Trådlöst #23 med Bobo
  • 2014-11-23 16:00 Kraftig öl och ost med Petter och Lena Norin (OBS tiden och datumet, biljetter köpes hos Norins Ost).
  • 2014-11-29 15:00 Julöl med Bobo
  • 2014-12-13 15:00 Starka öl med Bark. Ingenting under 9 %! OBS prishöjt till 300 kr.

2014-11-19

Besök hos Norrköpings Bryggeri - II


Det här är andra och sista delen i reportaget från mitt besök hos Norrköpings Bryggeri AB. Första delen hittas här.

Tankar om framtiden? Det som står närmst på tur är den nämnda IPAn Humlemonstret. Just nu står det en saison nere i källaren och jäser, den kanske blir det en tillfällig öl under våren 2015? Planen är i varje fall att jobba mycket långsamt och tålmodigt, hålla fast vid de två fasta sorterna och kanske ha en tillfällig per säsong.

Ölen är medvetet snälla, ska man vara ärlig så är de långt ifrån unika i sina stilar. Hur har de tänkt att slå sig fram på en allt hårdare marknad med – lite tillspetsat – ett par ganska anonyma öl utan överraskningar? Håkan förklarade att de hoppades mycket på den småtjuriga lokalpatriotism som finns i Norrköping, att de tror att det finns ett initialt intresse för produkterna bara för att de är från Norrköping, och att bryggeriet kan bygga en tilltro och en lojalitet till en lokal tillverkare. Att bygga den där lokala känslan som han upplevde i USA.

Utrustningsmässigt har de redan märkt att det behövs en sekundärtank till, liksom en enklare filtreringsanläggning. Flaskorna är ett annat arbetsintensivt område just nu, all fyllning, kapsylering, etikettering och datummärkning (5-6 månader framåt) sker idag med ren handkraft. Det är redan nu ohållbart, och om fler kunder som önskar ölen på flaska så måste handgreppen bli färre och enklare.


Bryggverket sätter inte några större gränser för vad de kan göra. Det går, på omvägar, att dekoktionsmäska om man vill det, och jästankarnas temperaturreglering kan hantera lager-jästemperaturer även om det inte är sådana stilar som de planerar för just nu.

Samtalet gled över i det där med stilar. Som kommersiell bryggare kan man göra det man själv vill och kunderna vill ha, något en kund under premiärkvällen i höstas inte kunde acceptera: Den testbrygd som serverades var en mycket ljus engelsk ale, som bryggarna inte tänkt som speciellt stiltypisk. På en kunds fråga kallade den för en ”summer pale ale”. Men, tyckte kunden, något sådan stil finns ju inte! Jag kände lite igen mig själv för många år sedan då jag som nyutexaminerad domare hade svårt att hålla isär den vanliga verkligheten med hembryggartävlingar (och de speciella villkor som gäller där).

Så vitt jag vet är inte hembryggar-scenen riktigt lika livlig i Norrköping som i Linköping, men de hade redan fått försiktiga förfrågningar om det skulle gå bra att bli fantombryggare hos dem om bryggverket någon gång skulle vara ledigt.

Förr bageributik, nu lagerlokal.
Anders och Håkan hade funderat över möjligheten om de exempelvis skulle vara bortresta en tid eller att det inte skulle fungera att brygga av andra praktiska skäl. Men de var inte helt övertygade: ”Visst låter det som en spännande idé, men kommer jag verkligen att vilja lämna över nycklarna när det verkligen gäller? Jag tror inte det, faktiskt.”

Jag tittade runt i lokalerna en vända till, och insåg med mitt trubbiga ögonmått att dörrhålen var väldigt smala. Hur får ni in en pall här? Det fick de inte, allt får bäras in med armkraft, också ett steg som började kännas allt mer problematiskt.

Så det finns utmaningar både på lång och kort sikt.

Håkan berättade att de fortfarande kände sig som ödmjuka nybörjare i den här välden, och att de är mycket tacksamma för den hjälp de fått från mer erfarna bryggare, framför allt Johan på Ängö Kvartersbryggeri.

IPA-traktorn. Bild: Norrköpings Bryggeri.
Innan vi gick berättade han också om ett av de senaste tillskotten till bryggeriets maskinpark: En bil för att köra ut ölen till kunderna i. Och varför välja en tråkig modern skåpbil när man hittar en finfin pärlgrå Volvo flak-duett för ett bra pris? IPA-traktorn var införskaffad! Jag rankar den faktiskt som den näst häftigaste bryggeribilen just nu, efter Mikkellers Morris Minor 1000 Traveler.

Det ska bli mycket intressant att se hur det här projektet utvecklar sig, det är kul att det äntligen kommit ett bryggeri i Norrköping igen. Och ett som verkar tänka och jobba på ett sätt som är väldigt annorlunda mot de flesta andra nya bryggerier.

För de som är nyfikna på ölen så finns de att få tag på hos Salige Munken, Black Lion Inn, Lagerquist och Titan Sportsbar. Alla i Norrköping.

Ett mycket stort tack till Håkan som ställde upp att visa och prata en sen lördags-eftermiddag! Och jag hoppas att mina små tips och råd kommer till nytta.


2014-11-18

Besök hos Norrköpings Bryggeri - I

Bild: Norrköpings Bryggeri.
Det finns, för första gången på nära 40 år, ett bryggeri i Norrköping!

Jag blev inbjuden att komma dit och kolla läget, och i lördags blev det av av eftersom jag ändå hade ärenden till grannstaden.

Norrköpings Bryggeri Aktiebolag är inte stort på något sätt. Inte så att det vinner något pris för det minsta i Sverige, men det är i varje fall det minsta som jag besökt.

Lokalen som sådan är ganska speciell, där den ligger på en liten tvärgata i stadsdelen Oxelbergen. När huset byggdes i mitten av fyrtiotalet så inhyste butikslokalen först Söderhöjdens Mjölkaffär, och delar av inredningen och exteriören finns faktiskt kvar efter den tiden.

Tjugo år senare blev det i stället Östra Hembageriet, en verksamhet som jag minns väl – det var lätt att stanna till med bilen utanför, även om det oftast var en omväg för familjen Bark. Jag har väldigt klara minnesbilder av besöken där under mitten av åttiotalet, framför allt att det tidiga sextiotalet var så närvarande, det var glasdiskar med småkakor, lösgodis i små plastkartonger och chokladkartonger på eleganta glashyllor i en lokal som både var liten och ödslig.

Hembageriet levde kvar oväntat länge, något som grannarna Norrköpings Tidningar, Norrköpings Lokaltrafik, Statens Invandrarverk och Luftfartsverket nog hade stor del i.

Tiderna ändras även för små bagerier, och till slut hade de blivit en del av det lokala tungviktarna Landerholms. Verksamheten lades ner för något år sedan, och frågan är vad man skulle göra med det visserligen vackra men samtidigt omoderna och slitna bageriet. Bostadsrättsföreningen var tydliga med att de inte ville ha en pizzeria eller annan restaurang i huset, och den förre hyresgästen hade villkorat att det inte skulle bli något bageri/konditori.

Håkan förklarar läget.
Nå. Här träder de nuvarande ägarna in: Håkan, som jobbar som chef på Arbetsförmedlingen, och Anders, som pysslar med bland annat pumpteknik på dagarna. De hade båda en bakgrund som hembryggare.

Håkan och hans familj hade på nära håll upplevt hur craft beer-tänkandet och det lokala fokuset slagit genom i Kaliforniska Bay Area när de under en tid bodde där.


Så stötte de på ett begagnat mindre bryggverk (som först varit installerat i Cornwall) från den kortlivade bryggeripuben Gol Brothers på Orust.

När det plötsligt dök upp en livsmedelsklassad lokal med lite knepiga bivillkor på promenadavstånd från Håkans och Anders’ hem så insåg de att det var en chans de bara skulle få en gång i livet, och snabbt beslutade de sig för att starta Norrköpings Bryggeri AB, köpa bryggverket och börja det mödosamma jobbet att få bort de bänkar och annan inredning som de inte kunde få att funka ihop med bryggeriet. Så mycket som möjligt har sparats för att behålla den genuina känsla av fyrtiotal och sextiotal som ligger kvar i lokalerna.

Bryggverket, som är en brittisk historia i rostfritt med träisolering, har en kapacitet på 375 liter. Förutom vörtpanna och koktank finns fyra primär-jästankar och en något större konbottnad sekundärtank. Jästankarna har alla varsitt kylaggregat.

Den ursprungliga planen var att behålla den tvåvånings bakugn som följt med köpet, kanske för att torka egen malt i, men så fort allt fanns i lokalen så insåg de att det omöjligt skulle få plats. Och bara att renovera den orörda elinstallationen skulle kosta stora pengar. Så under sommaren vidtog ett hårt fysiskt arbete att tegelsten för tegelsten demontera ugnen, väl hopklistrad av 50 års deg, sirap och annat kladd.

Väl på plats så installerades rör och tryckluft fast i snygga kabelstegar – för att minimera extraarbete under städning. Två nya styranläggningar konstruerades och byggdes, många ventiler automatiserades och en kraftig pump sattes mellan kokpannan och vörtpannan.

Det här har skapat en anläggning som är väldigt lättarbetad, så när det är bryggdag finns det en tank med exakt lagom varmt vatten klar, det är bara att hälla i malten och låta pumpen röra i kring mäsken, någon traditionellt mäskroder finns inte. Det här arrangemanget kan också vara en förklaring till att man i lyckats hålla en effektivitet om 80 %.

Vi fick efter att ha tittat på det rostfria en rundtur i lokalerna, vilket alltså gick ganska snabbt. Bageriet har blivit bryggeri, den vackra butikslokalen i kolmårdsmarmor är just nu lager för malt, tomglas och tomfat. Den lilla gången däremellan är just nu mekarbänk och platsen för humlefrysen. Utöver detta finns det en trappa ner till det gamla omklädningsrummet och ett par mindre förråd som just nu står tomma.


Håkan började berätta om tankarna bakom de öl som de tagit fram, just nu är det två stycken: Red Ale (engelsk red ale, 4,9 %, 25 IBU) och Pale Ale (APA, 5,6 %, 47 IBU). Den röda är bryggd med lågalfahumle och tidiga givor, den ljusa med Citra och Mosaic, även den med större bittergivor än sena givor. Tanken med dem är att vara”lågtröskelöl” som ska vara lätta att ta till sig för de som annars mest dricker stor stark.

Marknaden är tydligt lokal, idag säljs ölen på en handfull krogar och restauranger i Norrköping, ett par av dem har ölen på fat men de mindre får flaskor. Just nu sväljer (häpp!) de allt som duon hinner producera, och även om tanken är att brygga större volymer ligger en lansering på Systembolaget långt fram i tiden, om alls.


Etiketterna har tydligt lokal förankring, och baksidestexterna undviker rena receptlistningar – det är inte vad de tänkta kunderna i första hand är intresserade av. De har också designats av en vän till bryggeriet som till vardags jobbar som tatuerare.

En tredje öl är på gång, men ännu inte brygd än: Humlemonstret, en amerikansk IPA med klassiska högalfa-humlesorter. Här kommer etiketten inte att prydas av Norrköpingsmotiv utan en fiktiv filmaffisch.

Hur har det här finansierats? Går det ihop sig? Såväl lokal som bryggverk har varit billigare än väntat, det de investerat de största pengarna i har varit installationen med rördragning samt styrutrustningen. Håkan stannar upp en stund och funderar. ”Jag tror att om vi skulle lägga ner i morgon och sälja av allt så skulle vi gå med vinst, så mycket bättre har det blivit”. Rent formellt så är det Anders’ andra företag Miljö & Teknik som fungerar som moderbolag och också agerar buffert för bryggeriet.

I övrigt sköts den här verksamheten som ett fritidsprojeket, ingen av bryggarna tar ut lön, och arbetar heltid på andra ställen på dagarna. Och med de förutsättningarna så går verksamheten runt just nu: Råvaror, el och hyran kan betalas, men att jobba heltid med det är inget som i dagsläget är något alternativ. Å andra sidan har inga lån behövts vilket skapar en speciell frihet i företaget.

Det blir en del restprodukter av ölbryggandet, mest drav. Av det går en del till Kamraternas Finbageri där det blir en ingrediens i deras knäckebröd, men det mesta går som foder till ett par gårdar i trakten, bland annat en kalkonfarm.

Mer om bryggeriet och deras funderingar på framtiden kommer i del II.

2014-11-17

To Øl LikeWisse

I kväll blir det syrlig öl: LikeWeisse från To Øl, en välhumlad fruktfri berliner weisse på 3,8 %. Jag lyckas inte på flaskan utläsa exakt var den är bryggd.

Jag hade med den på veteölsprovningen i slutet av augusti 2015 2014 (länk) och gav den då 3 i skissbetyg.

Färgen är kallt gul, vätskan är disig. Det två fingrar höga skummet är vitt och kompakt, det sjunker sakta och lämnar lite rester på glaset.

Doften är syrlig med mjuka toner av vetemjöl, mineraler och blommig humle.

Smaken är lätt och syrlig, småmjuka toner av det, blommor och exotisk frukt. Medelstor kropp. Eftersmaken är gräddig och rätt lätt. Vete-syrlighet, lite frukt och en gnutta salt. Slutet har en lätt sötma.

Kolsyran är frisk med många medelstora kortlivade bubblor. Vätskan är lätt och något sträv.

En balanserad öl med en intressant ton av humle. Om jag hade önskat något från den så hade det varit ännu tuffare syra och tydligare humlesmaker.

Betyg: 3,31. Tillgänglighet: Systembolagets tillfälliga nyheter oktober 2014 (lagerstatus) . Pris: 32:90 för 330 ml. Bäst före: 02/06/16.

2014-11-14

Systembolagets exklusiva nyheter december 2014

Göteborg, december 2008.
Förutom de öl som kommer in i T5 (de 40 största butikerna) den 5 december 2014 (länk) kommer samma dag de här till T6-T7 (vinkällarbutikerna samt webben):

Varunummer, namn, alkoholhalt, storlek, inköpt antal, pris 
La Trappe-lådan innehåller en flaska vardera av följande öl: La Trappe Isidor, La Trappe Dubbel, La Trappe Tripel, La Trappe Quadruppel.

Släppets medel-alkoholhalt: 8,4 %. Dess medel-literpris: 138:00.

2014-11-13

Krog: Malt och humle

Bild: Malt och humle.
För drygt två veckor sedan öppnade Linköping nyaste ölkrog: Malt och humle. Jag tänkte att det började bli dags att gå dit och prova stället, nu när de värsta öppingsskavankerna förhoppningsvis gått över.

Hunger fanns, så vi började att titta på den koncisa matsedeln:


Utöver det fanns det två tillfälliga rätter, långkokt gryta på högrev samt en stekt köttbit som jag inte la på minnet.

Krogen ligger i ett tegelvalv under Stora Hotellet, parallellt med Borgmästargatan och består av ett långsmalt rum. Innerst ligger restaurangdelen som var fullbokad, närmre dörren finns baren med höga och låga bord, väggfast soffa och stolar utan ryggstöd. Vi satte oss vid ett lågt minimalt bord, jag gick till baren och beställde en kikärtsburgare och en korv. Till det ett par av session-IPAn Nya Carnegiebryggeriet J.A.C.K. (79:00 för 300 ml). Skissbetyg 3.

Portionen med salsiccia var i minsta laget (speciellt för 199 kr), allt var gott men såväl korv som surkål badade i fett. Surkålen smakade för övrigt bara olja, men vissa kanske tycker om det så? Vego-burgaren var lite torr och hamburgerdressingen skar sig lite med rätten i övrigt, haloumnin var nästan bränd. I övrigt var frugan mycket nöjd med rätten. Gastropub ska det här vara, men det kändes i både smaker och upplägg att det här egentligen var från en hotellrestaurang: Snyggt och kantlöst.


Lokalen är som sagt ett långsmalt valv, och enbart byggt i hårda material. Det, tillsammans med den sorliga bakgrundsmusiken, gjorde att ljudnivån blev väldigt hög trots den tidiga timmen. Det där får de nog fundera på…

Ölen kom från Carlsberg Sverige, Wicked Wine, Galatea och Brill (vad jag kunde se i alla fall). Efter maten tog vi varsin Summer Wine Barista, en kaffestout på 4,9 %. Och den var väl god. Men tyvärr (för den) var den väldigt lik Dark Star Espresso Stout som är helt fantastisk. Skissbetyg: 3,5.

Notan gick på 690 kr.

Personalen gav ett lite stressat intryck, men det går nog över med tiden. Jag känner spontant inte att jag kommer att bli stamgäst hos Malt och humle. Den öppna planlösningen gjorde att det hela tiden blir spring och jag kände mig lite uttittad. Lite för mycket ljud, lite för lite… Personlighet. Och, som jag och frugan funderade på under cykelturen hem: Det kändes lite kalt, det saknade något slags… gemyt.



Systembolaget: Inkvalat från beställningssortimentet december 2014


Följande öl har kvalat in från beställningssortimentet till det ordinarie sortimentet dit de kommer 1 december 2014. De finns redan i ett antal butiker efter lokal efterfrågan, så den största skillnaden är att nu går de att beställa styckevis till alla butiker. 

Artikelnummer, namn, alkoholhalt, volym, introduktionsdatum beställningssortimentet, pris

2014-11-12

Nääs Mörk Lager

Det får bli en väldigt kortfattad recension, eftersom det här råkade bli middagens matöl.

Mörk Lager från Nääs Gårdsbryggeri. En mörk lager på 5,8 %.

Färgen är mörkt brunröd, nästan som Coca-Cola. Vätskan är klar. Det höga skummet är ljusbrunt och sjunker ner snabbt.

Doften är något syrlig med rostade toner av mörk choklad och svagt kaffe. En del knäck.

Smaken är överraskande intensiv och maltig. Något syrlig, tjocka stora smaker av kaffesump, melass och sirap men utan att bli för söt. Växande beska i eftersmaken.

Medel till kraftig kolsyra. Aningen kladdig vätska.

Som sagt, oväntat intensiv och kraftig. Inte på något sätt dålig, men samtigt lite rå och oborstad. Inte en öl för alla.

Och inte blev det så kortfattat heller.

Skissbetyg: 3,5. Tillgänglighet: Systembolagets lokala sortiment i södra och centrala Östergötland. Pris: 23:40 för 330 ml.

Nyheter i Systembolagets fasta sortiment december 2014


Oj, har det redan gått ett kvartal? De här ölen kommer till Systembolagets fasta sortiment med lanseringsdatum 1 december 2014.

Artikelnummer, namn, alkoholhalt, storlek, pris
  • 1001, Anchor Old Foghorn, 9,4%, 355 ml, 29,90
  • 1268, Slottskällans Rökporter, 6%, 330 ml, 25,50
  • 1436, Sint Jozef Vlaamsche Zotten, 5 %, 330 ml, 16,90
  • 1545, Brasserie du Mont Blanc Brassin d'Hiver, 7,2 %, 750 ml, 59,90
  • 1569, Primátor Unfiltered Lager, 4,7 %, 330 ml, 12,90
  • 1581, Zatec Premium Organic Lager, 4,8 %, 330 ml, 15,90
  • 1586, Saison Bocq, 6,4 %, 750 ml, 54,90
  • 2110, Innis & Gunn Bourbon Cask Dark Ale, 7,4 %, 330 ml, 24,90
  • 2170, Hilliards Amber Ale, 5,5 %, 355 ml, 20,90
  • 3001, Sigtuna inspired by IPA Mixpack, 6,1 %. 1.320 ml, 99,60
Inspired by IPA innehåller en flaska vardera av Session IPA, DIPA, Red IPA och Black IPA.

Jag är överraskad över flera saker här: En fransk och en belgisk på storflaska. Ett barley wine i ordinarie sortiment, och en rökporter (som dessutom inte klassikern från Nils Oscar).

Släppets genomsnittliga literpris är 66:30, den genomsnittliga alkoholhalten 6,25 %.  

2014-11-11

Big Dan's Oaky Smokey Wheat Lager

Å ena sidan uppskattar jag verkligen öl som är extremt traditionella och för vidare hundraåriga traditioner på ett varsamt vis.

Å andra sidan tycker jag minst lika mycket om de öl som tar traditioner vidare, nyskapar eller helt bryter alla förutfattade meningar om vad öl kan vara…

I den senare kategorin, i alla fall för att vara en oktoberfestöl, hittar jag Big Dan's Okay Smokey Wheat Lager, en rökt vete-lager på 5 % som bryggts av Slottskällan för Big Dan's Beer Barn (som verkar vara ett varumärke från AMKA/Beer Enthusiast).

Färgen är halmgul (5 EBC), vätskan helt blank/klar. Det två fingrar höga skummet är luftigt och vitt innan det snabbt sjunker ner till ett tunt lock. Det blir lite rester kvar av det på glaset.

Doften har en ren rökig ton som drar åt charkvaror. Några syrliga vetetoner, en tydlig och ren beska samt aningar av maltsötma. Den känns som en mycket lättare, renare och rätt tillbakadragen klon av Æcht Schlenkerla Rauchbier Märzen.

Smaken är ren med chark-rök i bakgrunden. Ren beska, brödig sötma och antydningar till vete-syrlighet. Medelstor kropp. Ren beska, mer bröd-sötma och lätt rök i eftersmaken. Aningar av metall, trä och grönsaker. Avslutningen är medelmjuk med toner av rågbröd och ölkorv.

Kolsyran är kraftig, de många medelstora bubblorna är mjuka och kortlivade. Vätskan är aningen sträv.

En ren och balanserad ljus lager med lite rökighet. Jag hade hoppats på mycket mer smaker av rökmalt, vetemalt och ekkuber (jag vet inte om ölen alls lagrats med sådana, men namnet gav viss inikation tyckte jag). Nu känns det mest som Slottskällans gamla trotjänare Uppsala, fast med en skvätt Bamberg-rökmalt.

Betyg: 3,54. Tillgänglighet: Systembolagets tillfälliga sortiment oktoberfest 2014 (finns idag kvar i 78 butiker). Pris: 28:90 för 500 ml.Bäst före: 030315 (batch BDOS1405).

2014-11-10

Oppigårds Närke Ädelweiss

Under festivalen Stora öl - små bryggerier tidigare i höstas serverade Närke Kulturbryggeri ett öl som de bryggt i Örebro tillsammans med Oppigårds: Den versionen av Ädelweiss minns jag som en trevlig hopfenweisse.

Nu har den åter bryggts, i större mängd, hos Oppigårds och buteljerats: Denna Ädelweiss är en hefeweisse på 6 % humlad med de ganska nya tyska sorterna Saphir och Opal.

Färgen är guld-brun, vätskan är lätt grumlig. Det mycket höga skummet är beige och kompakt, det sjunker långsamt och lämnar lite rester på glaset.

Doften är mjuk med söta toner av bröd. Jäst-fenol-kryddiga toner samt fruktdofter av apelsiner och ananas. Mild syrlighet och en beska som drar åt metall.

Smaken är besk, ren och faktiskt rätt lätt. Lite röda äpplen, apelsiner och ananas. Den växande beskan blir efter en stund lite sträv. Kryddiga toner av muskotnöt och kryddpeppar. Stor kropp. Eftersmaken är aningen tvålig med beska fruktiga toner och en sträv känsla av gröna bananer och äppelkart. Avslutningen är strävt omogen.

Kolsyran är kraftig (som den ska vara), de medelstora bubblorna är friska och långlivade. Vätskan är något tjock.

Nej, det här var en viss besvikelse. Inte alls så god som de tyska traditionella veteölen eller de mer moderna tyska veteölen. Å andra sidan är det ett av de första försöken i stilen som Oppigårds gör, så man får hoppas att de slipar på saker och ting för jag ser gärna fler exempel i framtiden.

Betyg: 2,95. Tillgänglighet: Systembolagets tillfälliga sortiment 17 oktober 2014 (lagerstatus). Pris: 29:90 för 500 ml. Bäst före: April 2015.

Senare tillägg: Om det är samma recept men bryggt på två olika bryggerier, borde det då listas som två olika öl på Beer Advocate? Nej, i princip inte. Men av det jag vet så är det här ett 50/50-samarbete, så det finns heller inget uppenbart sätt att lösa "problemet", hur man än gör annars så blir det fel ändå. 

2014-11-09

Om bloggande och Pilsner.nu 5 år


Efter att ha läst Fabrikör Eksteds topplista över svenska ölbloggar så har jag funderat mycket på mitt bloggande.

En av de stora fördelarna med att blogga är att man bestämmer själv, i alla fall om man är själv. Det är lika okej att skriva mycket eller lite, ofta eller sällan, högt eller lågt.

Men en del typer av blogginlägg av andra finner jag helt ointressanta. De kan i stort delas upp i två kategorier:
  1. Bryggloggar. Det var 22° i lokalen. Sista delen av lakningen gick oväntat långsamt. Har gått över till att röra mäsken lite snabbare efter att ha läst en forumdiskusion.
  2. Dagböcker. ”A och B dök upp för att kolla på Bingolotto och dricka lite bärs. A hade med sig ett par flaskor X och Y, jag korkade upp en Z och till slut när C också kommit förbi plockades det fram en W och en speciellt trejdad V. Y smakade förresten lite olivolja. En helskön kväll!”  
Så för att försöka bli lite mer… Konsekvent med vad jag själv tycker så ska det bli ännu mindre av 2, kategori 1 känns inte som något stort problem för mig.

Så när jag nu tänkte skriva något om den trevliga eftermiddag och 5-års-jubileum som pilsner.nu bjöd in till i lördags så ska jag inte ge någon missförstådd beskrivning av händelseförloppet, någon länkad lista eller några omdömen. Bara tacka så mycket för inbjudan, konstatera att det var god öl, men inte direkt i mina favoritstilar.

2014-11-06

Ett öl – sex glas


Idag är det stout-dagen. Det finns många dagar numera, kanske för många. Så det gäller att fokusera på rätt uppmärksammade dagar. Maj, till exempel, försöker jag så gott jag kan fira Mild-månaden.

Dock har den här uppmärksamheten något gott med sig: Jag fick äntligen ändan ur vagnen att testa mitt Spiegelau Stout-glas som jag fått som recensionsexemplar från kompisarna på Sejdelshoppen. Det har gått ett bra tag sedan detta skedde, och jag har under tiden funderat väldigt mycket på hur det ska testas. Jag gjorde något snarlikt när samma företag hade tagit fram sitt IPA-glas (länk), men nu tänkte jag göra det ännu grundligare.

Men vad skulle jag jämföra det mot? Listan på kandidater ändrade sig hela tiden. Till slut valde jag det minst rimliga alternativet: Allihop!

Så i kväll har jag testat sex olika glas mot varandra.

För att det hela ska gå i mål alls så fick det bli en öl jag tycker att jag har erfarenhet av och dessutom en med måttlig alkoholhalt. Det fick bli Guinness Draught på burk med kolsyrepatron.

Samtliga glas sköljdes med vatten, ölen kom direkt från kylen. Jag hällde försiktigt mot de lutande glasens kant. Där jag trodde att det var relevant blev glaset fullt, i andra fall halvfullt. Se bild.


Ölen gick jag igenom efter rubrik på mina anteckningspapper. Först tittade jag på utseendet på samtliga, sedan doft, därefter smakade jag, i nästa runda kände jag hur den kändes i munnen och sist tog jag ytterligare en klunk med ett sammanfattande omdöme, dår det också ingick hur glaset kändes i hand och mot mun.

Jag har hållit på att recensera öl sedan januari 2004, jag har gått flera utbildningar i ämnet, deltagit i många provningar och hållit i fler ändå. Trots detta blev jag överraskad över hur olika jag upplevde ölen i de olika glasen.

Betygen är uträknade efter Beer Advocates vanliga viktade skala.De presenteras här i bokstavsordning, den verkliga ordningen var fram och tillbaka enligt bilden.


Guinness pub

Det här är förra generationens officiella pint-stora Guinness-glas (det de har idag har en tjock relief på nedre delen).

Högt skum, småtrist korrekt utseende.

Mjukt rostad doft, söt, ”luktar Guinness”.

Tjocka smaker, sammanhållna, viss rostad malt, växande syra och bra balans.

Lätta tydliga bubblor. Vätskans konsistens är inget jag alls noterar.

Skönt att hålla i. Väldigt traditionell känsla.

Betyg: 3,9.


Spiegelau IPA

Ett glas som enligt tillverkaren optimerats för en helt annan ölstil – den amerikanska IPAn. Men ändå intressant, utan det här glasets succé hade de aldrig tagit fram stoutglaset. Dessutom tycker jag det är uppenbart att stoutglaset har den här som förlaga. Väldigt likt stout-glaset, kunde det verkligen bli någon skillnad?

Otydliga bubblor i skummet, inte speciellt snyggt.

Söt maltig doft. Lätt blommig humle, lite instängd och knäckig.

Tydligt besk smak. Lätt maltkaraktär, svagt rostad, metallisk, syrligt besk.

Små lätta bubblor.

Känns lite fånigt att dricka ur, lite tillgjort.

Betyg: 2,6.

Rastal Lüttichschwenker

Den klassiska ölprovarkupan, vanlig vid tävlingar, festivaler och bedömningar. Det glas jag genomgående använder när jag recenserar öl.

Lägst skum, fulast och störst bubblor. Inga rester. Ser smutsigt ut.

Syrlig karamellig doft. Lätt rostad. Dammig.

Snabbt övergående beska. Lätta rostade rena toner, syran likaså. Ganska mycket metall. Svagt vasst slut.

Nästan stilla kolsyra, avslagen.

Vanan att dricka ur de här glasen sitter händer och mun.

Betyg 2,25. 


Sejdel

En klassisk engelsk halvpint-sejdel. Det här glaset valde jag eftersom det på bilder från 1960- och 70-talet är snarlika glas som Guinness dricks ur.

Fina bubblor, snyggt. Näst lägst skum. Inga rester.

Mycket lätt doft, ren men lite vass rostning. God men lätt.

Neutral smak, låg beska, knäck. Den är rätt vek. Syrlig: småkonstig citronsyra.

Kraftig kolsyra, små bubblor.

Behagligt att hålla i handtaget. Tyngst i testet. Trevlig.

Betyg: 2,95.


Spiegelau Stout

Kvällens huvudperson…

Störst bubblor, medelstort skum. Stora och eleganta rester.

Maltig, tungt rostad doft. Bränd, nästan rökig. 

Rostad malt står i fokus i smaken, ingen beska. Len och … maltig.

Medelkraftig kolsyra, rätt tydliga bubblor som övergår till att bli småvassa.

Glaset är som sådant rätt lätt, men känns ändå klumpigt och tungt i handen.

Betyg: 3,25.


Teku

En modern klassiker, ett glas på fot med en knyck vid öppningen som fångar upp skummet och blir väldigt behagligt att dricka ur.

Snyggt skum, snyggast i testet. Kompakt och långlivat. Vissa rester blir kvar på glaset.

Syrlig-rostad-söt doft. Djup och mjuk. Men kommer ändå inte loss på något sätt, skummet kanske ligger i vägen?

Mjuk smak, lätt. Rejäl men kortlivad beska. Elegant.

Mest kolsyra av de olika glasen. Stora bubblor. Mjuk vätska.

Elegant och lyxigt, men också lite ovant i handen.

Betyg: 3,95.

Som jag redan nämnt är jag förvånad över skillnaderna mellan de olika glasen. Jag antar att stout-glaset egentligen är tänkt för ännu tyngre, sötare och starkare öl, men det höll ändå ställningarna väl.

Till vinnare utser jag på delad plats Teku och Guinness-pubglaset, lite på olika sätt.

Och jag är förvånad över att ölen smakade så pass lite och så pass fel i schwenker/provningsglaset.

2014-11-03

Mohawk Brown Is The New Brown

För länge sedan (relativt sett) kom fantombryggeriet Mohawk Brewing Company med en amerikansk brown ale, Mohawk Brown Ale. I samband med omdesignen av etiketterna fick denna öl också byta namn till Mohawk Brown Is The New Brown.

5,7 % alkohol. 39 IBU. Malt: Pilsner, Münchner, Crystal, Pale Chocolate. Råfrukt: Rostat korn och havregryn. Humle: Chinook, Willamette och Amarillo. Bryggd hos Dugges.

Färgen är mörkt brun (60 EBC), vätskan klar. Det tre fingrar höga skummet är ljusbrunt och luftigt, och sjunker långsamt lämnandes tjocka rester på glaset.

Doften är mjuk, medelsöt och maltig. Mjölkchokladkaka, aningar av ren alkohol, pumpernickel och en aning knäck.

Doften är mjuk med massor av choklad och en robust balanserande beska. Toner av mjukt kaffe, rågbröd och chokladkakor. Medel till stor kropp. Eftersmaken är tydligare rostad med kakao, kaffe, småkakor och en ren beska. Den långa avslutningen är besk och medeltorr med aningar av katrinplommon.

Kolsyran är stark, de få medelstora bubblorna är kortlivade. Vätskan är relativt lätt.

Jag gillade den här. Dels för att den saknade den engelska dammigheten, men också för att den saknar den amerikanska parfymiga aromhumlingen. Testade att dricka den tillsammans med en bit mild rökt svartpeppar-ölkorv, och först då insåg jag hur kraftig malten i den här är – korvsmaken bara försvann.

Betyg: 4,4. Tillgänglighet: Systembolagets fasta sortiment sedan juni 2014 (dock i förvånande få butiker). Pris: 21:40 för 330 ml. Bäst före: 2015-05-07 (batch T310).

Ölhistoriska hållpunkter

Münchenbryggeriet, Stockholm, 1905.
Stockholmskällan. Licens.
I en kommentar till en text om storstrejkens inverkan på svensk alkoholpolitik (som jag inte reflekterat över) av Ron Pattinsson så försökte jag i en kort tabell komplettera med svensk ölpolitik:
  • 1922 - Beers stronger than 4 % are banned. 
  • 1952 - Beers stronger than 3.5 % are banned (the strongest beer had in reality been weaker during the 40's due to barley shortage).
  • 1955 - Starköl (strong beers) 3.6 % - 5.6 % are introduced at Systembolaget. 
  • 1965 - Mellanöl (medium beers) 3.6 - 4.5 % are introduced at supermarkets. 
  • 1977 - Mellanöl are banned from the supermarkets. 3.6-5 % beers are in reality impossible to sell due to the tax system.
  • 1992 - Beers 3.6 % - 4.5 % got a new tax category and are now sold at Systembolaget. 
  • 1995 - Sweden joins the European Union. The ban on beers stronger than 5.6 % is lifted. A new tax category for 2.8 % beers is introduced. 
Har jag fått med allt viktigt? Är det något uppenbart fel? Jag funderade på att nämna något om ökande införselkvoter 1995, men jag orkade inte leta reda på hur stora de initiala kvoterna var. 

2014-11-02

Riegele Augsburger Herrenpils

Tysk pils… De har gjort den här sortens öl ett tag, och som Ron Pattinsson visade häromdagen så har den i stort varit oförändrad sedan slutet av 1800-talet.

Dock en lite svår typ att sälja i Sverige har det visat sig. Eftersom det här är en typ av ”bruksöl” som jag tycker är underskattad så var det lite extra kul när två sorter kom in i det fasta sortimentet under hösten 2014.

Augsburger Herrenpils är en tysk pils på 4,7 % från Brauhaus Riegele. ”Herren” i namnet ska uttolkas ”kraftfullt delikat”.

Färgen är ljust kallt gul, vätskan är mycket klar. Det två fingrar höga skummet är vitt och kompakt, det sjunker sakta ner och lämnar en del rester på glaset.

Doften är maltig med undflyende toner av söt honung och blommor. Lite jästiga-jordiga toner långt i bakgrunden.

Smaken är sötare än vad jag väntat mig. Aningar av honung och blommor. Växande ren beska, och lite lime. Medelstor kropp. Eftersmaken har växande blommig beska, citronjuice och en aning vetedeg. Avslutningen är ren och måttligt besk.

Kolsyran är medelstark, de små bubblorna är mjuka och långlivade. Vätskan är medelmjuk.

Nå, det här är en väldigt avslöjande stil – alla smaker kommer fram väldigt tydligt i dem. Och här är det lite för kraftig sötma för att jag ska vara helt nöjd. I övrigt är det en duglig representant.

Betyg: 3,68. Tillgänglighet: Systembolagets fasta sortiment sedan september 2014. Pris: 12:90 för 330 ml. Bäst före: 160715

2014-11-01

Omnipollo + Buxton Stolen Fruit

Det må stå ”Saison/Farmhouse Ale” på Beer Advocate, men det håller jag inte alls med om: En syrlig veteöl på 4,6 % bryggd med juice och zest från rosa grapefruit och lime kallar jag för en Berliner Weisse. En skruvad sådan, vilket väl var väntat från Omnipollo och Buxton Brewery, men ändå en Berliner Wiesse.

Namnet? Stolen Fruit. Etiketten? Obegripligt snygg. Snyggt obegriplig. Som vanligt.

Färgen är kallt gul, vätskan är klar. Det finns lite fällning på flaskans botten. Det två fingrar höga skummet är vitt och luftigt, det sjunker väldigt långsamt utan att lämna några rester på glaset.

Doften är lätt och mycket torr. Sur-syrliga toner av lime och grapefrukt. Aningar av hallon och en viss sötma från persiko-godis. Jästiga vete-dofter.

Smaken är kraftigt syrlig utan att bli vass. Fruktiga toner av persika, citron. lime och omogna plommon. Det känns som om syrligheten kommer både från frukten och vetet/jäsningen. En lätt ren sötma i bakgrunden. Lätt till medelstor kropp. Eftersmaken är citronsyre-syrlig med övergående smaker av fruktgodis och öljäst, det senare ger ölen ett behagligt djup.

Kolsyran är kraftig, de medelstora bubblorna är friska och långlivade. Vätskan är lätt och torr.

En mycket intressant och mycket uppfriskande Berliner Weisse. Ja, jag är en Omnipollo-fanboy, men det har jag inga problem med så länge de fortsätter plocka fram öl som är så här spännande och goda.

Betyg: 4,25. Tillgänglighet: Systembolagets tillfälliga nyheter oktober 2014 (lagerstatus). Pris: 33:90 för 330 ml. Bäst före: 18/7/15 (bryggd 18/7/14).

Ölbloggare i Ölpodden!

Bild: Ölpodden
Så var det dags för fjärde delen av Ölpodden. Det är inspelat på Stockholm Beer & Whisky Festival, och gästerna är tre ölbloggare: Jag, Johan från Portersteken och Manker från Mankerbeer

Avsnittet går att ladda ner hos iTunes eller Libsyn.

Själv lyssnade jag på programmet, utmärkt ihopsatt och med för omständigheterna bra ljud, i sängen i går kväll.

Det är lite jobbigt att lyssna på sig själv: Låter jag verkligen så där vasst, gnälligt och nasalt? Kan jag inte få fram en enda grammatiskt korrekt mening? Hur står folk alls ut med att lyssna på mig?

Förutom den detaljen tycker jag att vi hade ett jättebra samtal, mycket tack vare att CC styrde det med så fast och van hand.

Rekommenderad lyssning!