2014-09-30

Stockholm Beer 2014 - II


Del två av mina observationer från Stockholm Beer & Whiskey Featival 2014:

Om jag ska trendanalysera årets festival så är det flera saker som sticker ut. London är en av dem. London är hett. London är skållhett. Spendrups har genom satsningen London Calling tagit ett antal av dessa bryggerier till festivalen. Dels i en egen stor monter, dels bredvid Gotlands Bryggeri.

Den senare platsen hade ett av dessa nya engelska bryggerier som jag tidigare inte hört talas om: The London Beer Factory. Det kan förstås bero på att de inte riktigt kört igång sin verksamhet, premiären är egentligen nu i helgen. Säljaren Ed hade flugits in, och vi hamnade nästan direkt i intressanta diskussioner om öl i England. Till skillnad mot många av sina kollegor ville de brygga väldigt traditionella engelska stilar, fast lite bättre och gärna lite torrare. Modern torrhumling var dock inget de tänkt att satsa på.

De hade tre öl på cask. Ja. Ett helt nytt bryggeri tar in sin öl på en festival långt bort på cask. Modigt på gränsen till dumdristigt. Ed förklarade att det hade varit ett krav från Spendrups, men att han hoppades på att det skulle gå vägen.

Den första ölen från dem, Chelsea Blonde på 4,3 %, var definitivt inte serveringsfärdig. Grumlig som en hefeweissen, och smaken påminde mest om jäsande vetedeg. Den var säkert bättre fredag-lördag när den fått ligga till sig lite. För bakom jästen anade jag en lättdrucken sommaröl, inte långt från Fuller's Discovery.

Paxton Pale Ale på 5 % var betydligt mer färdig. Toffee och en behaglig balans. Humlen var Perle.

Här blev jag avbruten av telefonen och jag var tvungen att gå undan en bra stund för att kunna reda ut helt öl-orelaterade saker. Trist, men nödvändigt.

… Nå. I en del av montern hos Carlsberg stod Nya Carnegiebryggeriet och erbjöd sin öl. Dels den Kellerbier som de haft som prototyp för ett år sedan, men också ett antal nya brygder. Jag testade J.A.C.K. som var deras session-IPA på 4,5 %. En blandning av engelsk malt, Brooklyn-jäst och amerikansk humle (Williamette, Admiral, Bravo). Stor kropp för styrkan, krusbär och lime i doften och genomgående mjuka och långlivde smaker. En av de bättre i stilen jag träffat på.

Jag hade tidigare under eftermiddagen blivit tillfrågad om jag ville komma förbi mässans receptions-kur där Öl-Poddens ”CC” satt och spelade in sin podcast. Ett av de kommande programmen kommer att vara en intervju med mig, Johan från Portersteken och Manker från Mankerbeer. Det var riktigt roligt att sitta och prata öl med dessa giganter, hoppas att det låter lika bra när det blir färdigt också!


Åter ut i vimlet, som nu var betydligt tätare än tidigare. Inne i innersta rummet stod en ny importör, New Brews Sweden, som plockat in ett antal brittiska bryggerier till Sverige. Många av dem som ratats av andra importörer på grund av svårigheterna att sälja brittiska öl här under de senaste 10 åren.

Ett av dem var en av mina absolut största favoriter när det gäller engelsk pale ale: Landlord från Timothy Taylor. Och jodå, den var lika god som jag minns den med sina karaktärsfulla och balanserade toner av engelsk malt, fruktig jäst och blommig humle. Kommer i beställningssortimentet i november!

Ytterligare ett bekant bryggeri som saknats i Sverige ett bra tag är Titanic. Deras Stout på 4,5 % har en rökig början och stora lena smaker. Massiv.

Den nya generationens brittiska bryggerier som tittar mer åt USA representerades här av Hardknott: Azimuth IPA var stiltrogen med mycket lime-grapefrukt och syrlig beska. Men också mjukare än många svenska och amerikanska.

Vidare, vidare. Det är lätt att fastna i ett totalt nyhetsfokus som ölbloggare, och ännu lättare på en stor festival som denna. Men samtidigt så satsar alla utställare medvetet på överraskningar, exklusiviteter och nyheter så det är svårt att komma undan det. Gamla godingar får man njuta vid andra tillfällen.


Slottskällan stod hos distributören Beer Enthusiast, och även de hade utlovat något oväntat på Stockholm Beer. Detta infriades med råge i och med Rum Quad, en quadrupel på 11,5 % som legat i 3 månader på romfat. Doft av mörk rom och syrlig flamländsk-rödöl. Romsötma och kraftig alkohol i smaken, lite kort slut. Bryggare Maarten stod i montern och förklarade att den inte legat många dagar i flaskan ännu, och att den skulle komma att bli betydligt komplexare och mer balanserad om några år.



Bloggare Jonas H från Pilsner.nu stod också i montern och var inte sen att diskutera sina varor. En av dem har jag varit lite nyfiken på sedan jag sett den på en hylla: Big Job från St Austell. De har tagit sin fantastiska IPA Proper Job och kastat i mer av allt. Engelsk stor humle i doften, kladdig tung malt. Aprikoser och hö i smak och doft. Inte dålig, men jag föredrar absolut den svagare varianten.


För att fortsätta den engelska trenden förflyttade jag mig till London Calling-avdelningen där By The Horns var på plats. Deras berliner weisse Sour To The People var just syrlig med en del karamell/knäck och svårbestämda frukter. Frisk och uppfriskande

Wolfie Smith är en amber ale med amerikansk humle, men ändå sådär mjukt lättdrucken som engelsk öl är när den är som bäst. Vi pratade lite om namnet och etiketten och kom fram till att en del av ölens särart går förlorad om man som jag aldrig hört talas om TV-serien Citizen Smith. Men att de samtidigt hade en poäng med att hålla sin image så lokalt syd-väst-London som möjligt.

Jodå, jag kom i närheten av Pilsner Urquell-jättefatet även den här gången. Och så plötsligt stod jag där med Václav Berka, en full sejdel i handen och ett festival-glas-halsband över axlarna. Det är inte helt säkert hur det går till, men den leende bryggaren/representantan kan det där ut i fingerspetsarna. Ända sedan vårt bloggkonferens-besök i Edinburgh hade jag undrat om staden hört av sig om ölsprutandet på tavlorna i stadshuset. Det hade de inte.

Men den ofiltrerade pilsnern är rätt tung, så jag gick omkring ett tag och smuttade. När jag kommit förbi Wicked Wine-montern och hälsat på säljaren Gonzo så undrade jag om de hade något ”lätt och friskt”. Founders All Day IPA blev förslaget. Grönska och tallkottar i doften, bra beska och uppfriskande citrus. Betydligt bättre än flaskan jag drack i våras.



Brill igen. Har hade de just öppnat en flaska Mikkeller Amass B&W West Coast Style India Pale Ale som jag tyvärr inte noterade något om. Men eftersom jag inte minns något av den så var den nog varken jättebra eller hemsk.


Sist ut? Det blev hos Galatea där Jerry Lindhal stod och pratade om diverse destillat. Jag skickade fram mitt glas och förklarade att han hade fria händer. I glaset hamnade en bourbon, en Blanton's Single Barrel. Efter all beska och syra i olika former så var det oerhört gott med något så fruktigt, elegant och avrundat.

Varefter det definitivt var hög tid för en buss in till stan där det blev en kebab iskender innan en ovanligt seg tågresa tillbaka till Linköping väntade.

Snart: Öppen ölprovning - Svenska småbryggerier

LocationSweden
Härifrån!
Nu på lördag, 4 oktober 2014, håller jag åter en ölprovning på De Klomp. Temat är Svenska Småbryggerier och vi kollar in öl från de mindre bryggerierna i landet.

Klockan 15:00-16:00, 200 kr per person och drop in är det som gäller. Om du vill lyssna men inte dricka alkohol så går det också att ordna.

2014-09-29

Stockholm Beer 2014 - I

Dags att göra lite nytta för den där pressackrediteringen…

Det handlar om Stockholm Beer & Whisky Festival 2014. Den inledande presskonferensen var i år mer fokuserad på att förklara att vi svenskar nog inte riktigt tagit in hur stor festivalen blivit. Tredje största ölfestivalen i världen och den största whiskyfestivalen. Det är en imponerande utveckling, det är det. Vidare uppvisades några av de utställande företagen, valda för att visa bredden och kunskapen.

Det hela avslutades med att titta på den film som Åbro spelat in i samband med bryggningen av hembryggar-SM-vinnaren Drakens IPA. Lite småkul faktiskt… Rick kanske skulle satsa på en karriär som skådespelare? Filmlänk.

Bryggare Robin från Gamla Enskede


Det blev lite kallskuret efteråt, tillsammans med några av utställarna, deras produkter och sådär. Jag valde en lättöls-porter: Stora Gungans Porter från Gamla Enskede Bryggeri, ett ganska unikt sådant eftersom de enbart brygger lättöl.

Tillsammans med maten fungerade den perfekt, och balanserade rätternas ganska milda smaker med en fin rostad maltighet. Lite vek på egen hand, men jag tror inte det är så den ska avnjutas. En positiv överraskning från ett bryggeri jag hört talas om men inte så mycket mer.

Nå, mätt och stärkt var det äntligen dags att inta festivalen. Eftersom jag ska tillbaka nu på torsdag så valde jag att begränsa mig till det som var hela festivalområdet när jag började med mina besök för 10 år sedan, det som idag heter Hall I.



Efter att ha gått ett hastigt varv runt lokalen för att orientera mig och ta lite foton så gick jag slumpmässigt fram till CAP Brewing där Danko, Mattias med flera höll på med de sista finjusteringarna. Deras stiltrogna tolkning av tjeckisk pilsner (dock inte dekoktionsmäskad) Bohemian Rhapsody fick bli första ölen ut. Oväntat sött och med mycket tysk/tjeckisk humle.

Mörkare och lite tyngre (4,9 % i stället för 4,5 %) var Don't Break The Oat, en oatmeal stout. Torr. Rostad. Mjuk. Irländskt maltig men med lite vass kolsyra.


Man hamnar ju förr eller senare hos Brill & Co, så det var lika bra att ta det besöket nu när det var lite lugnt. I montern satt halva Omnipollo, Henok, med junior och kollade läget. Jag fick omgående ett glas mörk tjock vätska i mitt glas utan att få veta vad. Det var enorma toner av elegant kaffe, O'boy och alkohol i doft och tunga kaffekarameller i smaken: Ja, det var en av de öl som Omnipollo bryggt vide Englandsbesöket: Yellow Belly. Även om det normalt inte är min typ av öl så blev jag totalt imponerad av denna utsökta efterrätts-öl.

Brekeriet hade valt att vara på en ölfestival i Holland i stället för Stockholm, men Brill hade några av deras öl i kylen. Bland annat lättölen Ligero som jag tidigare inte provat. Lätt kropp men tydliga smaker, kanske lite svavel. God.

Granne med Brill låg Oppigårds Bryggeri. Jag är säkert trögast i stan, men det var först i förra veckan jag insåg att deras monter var Faluröd. Passade och lite vitsigt. Jag provade en skvätt av Ädelweisse, den bayerska veteölen som de bryggt tillsammans med Närke Kulturbryggeri. Varianten bryggd i Örebro testade jag på småbryggerifestivalen i Nyköping, och om jag försöker jämföra den tycker jag nog att den här (som snart kommer till Systembolaget) var något lättare i kroppen. Annars satt både beskan och fenolerna där de skulle.


I andra änden av första salen stod Galateas montrar, och i ett hörn höll Jessica Heinrich hov med S:t Eriks-öl. Jag provade lite av deras English IPA. Lika maltsöt som tidigare, men till skillnad från när jag drack den i Uppsala var den här rent söt och inte dovt oxiderad. Vi funderade över om den kunde bli lite barley wine-lik med lite mer tid.

IPL provades också, det en en imperial pilsner som kombinerade lagerns krispighet med massiva mängder fruktsallads-Mosaic. Långt ifrån Samuel Adams Imperial Hallertau Pilsner (som nog bara jag minns), men ändå samma andas barn.

Samarbeten mellan europeiska bryggerier och Samuel Adams är inte helt vanliga, men St Eriks presenterade ett sådant: Transatlantic Belgian Strong Red Ale smakade inte alls speciellt belgiskt, starkt eller rött, men den hade en syrlig och fräsch smak av lingon och tranbär som fungerade utmärkt. Inga jästtoner, men kruttorr och häftig.



I ett hörn hade Åbro byggt upp en egen liten monter åt Bryggmästarens Drakens Guld, den där SM-vinnar-IPAn. Tyvärr stank väggarna av nymålad färg vilket gjorde det svårt att dricka ölen på plats.

Nå, hur var nu den uppskalade ölen? Jo tack. Ren enkel beska, väldigt låg karamellighet, växande frukter och sötma när den fick upp temperaturen. En bättre IPA än vad jag hade gissat att Åbro skulle lyckas få ur sitt bryggverk. Men samtidigt hade den här ölen inte vunnit hembryggar-SM. Jag måste dock säga att jag uppskattar deras entusiasm.

Inne i det innersta rummet i hall I stod Malmö Brygghus. Som med sin blandning av kunnande, självförtroende och lyhördhet snabbt blivit ett självklart inslag i ölsverige. Där hittade jag ett antal flaskor Zwarte Bessen. Ölen utgick från Fader Franssons Belgo Burley Wayne som blandats med brett och svarta vinbär i ekfat. Torra lite sträva toner av svartvinbärs-brännvin och syrliga karameller.


Från samma bryggeri: Framboise. Tunga smaker av parfymer och fruktgodis som lättas upp av en saftliknande syra. Mindre söt än man kunde tro.

Sist ut från Malmö: DIPAn Gubbster på dryga tio procent. Höga alkoholer, rätt torr och karamellig med lite kåda och kattlåda. Sträv. Nja, den här batchen var de inte helt nöjda med.



Inte många steg därifrån fanns Södra Maltfabriken. Bland sina öl fanns flera som kunde klassas som session-IPA: Puff She Puff, till exempel, på 3,5 %. Cascade-humle. Trevlig citrus och en lätt kropp.

Eller 3,5 %-varianten av Almighty som helt enkelt är en nedskalad version av deras storsäljare. Syrlig lime-beska men på tok för lätt för att vara riktigt god.

Dubbelt så stark var Södra Jura - Half The Story, tänkt att drickas tillsammans med en Jura-whisky. Den dominerades av Mosaic. Lätt dammig och röd smak med en lätt whisky-ton i malten. Nja…

Nå, det får räcka för idag. Jag återkommer med mer babbel.

2014-09-28

Ölprovning - öl jag gillar

En gammal bekant hade svensexa igår. Jag var inbjuden att hålla en ölprovning tidig eftermiddag, och det beställda temat var ”öl jag gillar” och jag la själv till bivillkoret ”som rätt enkelt går att få tag i”.

Så jag körde en eftermiddag till Systembolagets butik inne i Linköping och botaniserade runt i hyllorna. 

Till detta hade jag tänkt att använda mitt jätteinköp av ölprovningsglas från Sejdelshoppen. Glasen var alltså helt nya, och jag hade sett att de var väldigt smutsiga/oljiga. I lokalen där vi skulle vara fanns diskmaskin större än den jag har hemma, så jag var på plats 3 timmar innan provningen skulle starta.

Vilket var tur, eftersom det givetvis strulade med diskningen. Men jag blev klar precis i tid. Å andra sidan var inte sällskapet det, så men bättre så än åt andra hållet.
  1. Spaten Münchener Hell blev första ölen. Det kan inte gå fel med en elegant ren och lättdrucken helles. ”Sommaröl” tyckte någon vid borden. Jovisst.
  2. Lite mörkare, lite komplexare, lite mer av allt är det i Anchor Steam Beer. Berättade lite om bakgrunden till stilen. Och om bryggprocessen i allmänhet. 
  3. Engelsk humle fick stå i förgrunden när Fuller's India Pale Ale hälldes upp. Lätt knäckig med frukt och blommor.
  4. Amerikansk humlefokus med låg alkoholhalt? Ja, min nuvarande favoritöl BrewDog Dead Pony Club var nästa på tur. Citrus i mängd liksom en beska nästan helt utan malttoner blev en bra kontrast till ölen innan. 
  5.  Mer av samma sak, fast här mer maltigt och elegant. Och svenskt. Oppigårds Indian Tribute är en riktigt bra AIPA, det är det. En av deltagarna höll en plötsligt monolog om hur tråkig han tyckte att etiketten var. Jag höll inte med.
  6. Sist ut blev en tillfällig nyhet, en exklusiv och dyr sak: Mikkeller Beer Geek BreAKfast, versionen av den nu klassiska kaffestouten som bryggts hos Anchorage i Alaska. Det speciella med den här versionen är att den jästs på träfat. Den ena flaskan var överkolsyrad och skummade något enormt, men inte den andra flaskan, märkligt. Jag tycker att det var en kraftigare kaffesmak i den här än vad jag minns från de andra.
    Den här ölen var också den som det lämnades mest kvar av i glasen.
Deltagarna var mycket frågvisa och jag lyckades krångla in mig i alltför tekniska och långa haranger om såväl mäskscheman som lättölsbryggning. Men givet förutsättningarna så tycker jag att det var en väl genomförd provning.

Handuppräckningen var svårtolkad eftersom flera röstade på flera (någon på alla) öl. Men jag tror att Anchor Steam Beer fick flest röster trots allt.

Ja, sedan drog svensexan vidare till ishockey och jag fick ta mig ann att städa och diska alla glas igen.


2014-09-26

Stockholm Beer 2014 i bilder

Igår var jag på öppningsdagen på Stockholm Beer & Whiskey Festival. Det tionde året för mig.

Många intryck. Många öl. Många spännande personligheter.

Men det var segt att komma hem så sent, och så ska jag upp tidigt (relativt) i morgon. Så jag orkar inte riktigt samla ihop mina intryck i text just nu. utan ger er några intryck i bilder i stället.















Men okej: En öl ni inte får missa: Omnipollo Yellow Belly. Som att dricka en riktigt lyxig kopp kaffe, en nötig chokladdesert och ett glas för stark O'boy – samtidigt. Magiskt. Finns hos Brill.

2014-09-24

Charlis Älvdans

Den andra ölen från mixpacket från Charlis Brygghus blir Älvdans på 4,9 %, som etiketten beskriver så här:
mellanöls styrka möter snäll amerikansk beska
Färgen är guld, vätskan är aningen grumlig. Det finns lite fällning på flaskans botten. Det fingertjocka vita skummet faller långsamt ner till ett tunt lock, lite rester blir kvar på glaset.

Doften har tydliga toner av färska och torkade örter och en rå beska. Aningar av färg, papper och alkohol.

Smaken är till en början lätt med en frisk beska. Örter och blommor, liksom en tung sötma. Aningar av torkad frukt, nymålad färg och alkohol. Medelstor kropp. Eftersmaken har växande sträv beska med lite syrlighet, omogen frukt och torkade blommor/örter. Avslutningen är söt och sträv.

Kolsyran är medel till stark, de små bubblorna friska. Vätskan är mjuk.

För mycket orenheter, och en för tung sötma.

Betyg: 2,75. Tillgänglighet: Systembolagets beställningssortiment, som del av ett mixpack. Pris: 99:00 för 3×500 ml. Bäst före: 20150108 (batch 00018).

2014-09-21

Charlis Ipanema

Charlis Brygghus i Fjälkinge utanför Kristianstad är ett bryggeri som varit igång sedan 2010. Och trots att jag smakat något av deras öl på någon festival här och där så har jag ingen riktig relation till dem.

Men det går ju att avhjälpa – speciellt som de har ett mixpack med tre av sina öl i Systembolagets beställningssortiment. Kul och praktiskt!

Den första av dem får bli en amerikansk pale ale på 5,9 %, Ipanema (det hade varit mer logiskt med en IPA, men men).

Färgen är mörk bärnsten (25 EBC), vätskan är klar. Det två finger höga skummet är varmvitt och kompakt, det lämnar en del rester på glaset efter sig.

Doften är söt med en hel del tung vört och höga alkoholer. Viss beska och torkad frukt.

Smaken är besk och ren i starten (vilket förvånade lite eftersom doften är så vörtig) med mjuk sötma och lite knäck. Blandade mogna frukter (äpplen, apelsiner, kiwi), lite blommor och brödig malt. Aningar av plast som kommer och går. Medel till stor kropp. Eftersmaken är besk med lite kemisk-plastiga toner i bakgrunden. Annars är handlar det mest om malt och en sakta sjunkande sötma. Avslutningen tonar ut långsamt med en del strävhet.

Kolsyran är medelstark, de små bubblorna mjuka. Vätskan är något tjock och sträv.

Hade det inte varit för den sträva beskan (som växer med högre temperatur) och de plastiga smakerna hade det här varit en väldigt trevlig APA på gränsen till en engelsk ESB.

Betyg: 2,58. Tillgänglighet: Systembolagets beställningssortiment, som del av ett mixpack. Pris: 99:00 för 3×500 ml. Bäst före: 20150121 (batch 00023).


2014-09-18

Jamen vad var det i den där lådan?

Jamen vad var det nu i den där lådan från Sejdelshoppen? Den som jag lottade ut i veckan?

Det här:

Bild: Viktor Nyman.
Alltså ett vardera av (med reservation för synfel):
Hoppas du sliter prylarna med glädje,Viktor!

Och åter tack till er på Sejdelshoppen för all hjälp med den här tävlingen. 

2014-09-17

Galatea uppköpt


Skandinaviens största importör och distributör av öl, Galatea, gick häromdagen ut med en pressrelease där de förklarade att de blivit köpta av Martin & Servera, en av Sveriges största restaurang- och storköksgrossister. Länk till pressrelease.

Det bör vara den största affären inom öl i Sverige sedan Carlsberg Sverige bildades 2001.

Jag tror att det blir bra. Det går i princip inte att driva en restaurangverksamhet utan att vara kund hos Martin & Servera. Och det borde innebära att många restauranger nu får tillgång till ett gigantiskt sortiment av öl.

Jag hoppas att fler gäster får tillgång till bra öl genom detta.

Nackdelar? Galatea är stora. Det här kan göra att marknaden för de andra distributörerna mindre och svårare.

2014-09-16

Beer Studio Long Play

För en tid sedan (ett par år?) berättade mannen bakom en av de största svenska ölbloggarna, Darren Packman från Beer Sweden, att han hade stora saker på gång.

Det var ett bryggeri. Han hade köpt det gamla bryggverket från Sigtuna Brygghus och hittat en lokal i Umeå. Resultatet blev Beer Studio med musik-tema på namn och grafisk profil.

Såhär en stund efteråt kan jag säga att jag då blev rätt avundsjuk och lite bitter. Varför vågar aldrig jag ta sådana steg, utan satt kvar på ett jobb jag inte trivdes på?

Nu bytte jag till ett annat datatekniskt jobb i en stor organisation, men det var klart till det bättre. Och det är nog bäst så som det är, trots allt.

Jag har inte haft tillfälle att prova ölen från bryggeriet förrän sent i somras, när jag gjorde en sista beställning från det gamla lokala varor-sortimentet. Det fick bli deras APA Long Play på 5,4 %.

Ölen överraskar redan när jag häller upp: Den bildar en mindre skumexplosion både i glas och flaska. Efter lite upptorkande ser jag en gyllene (8 EBC) klar vätska, och ett snabbt sjunkande varmvitt skum som lämnar en hel del rester på glaset.

Doften är frisk och medel-besk med lite karalmellmalt och torkade frukter. Det finns tyvärr också en tung kemisk sötma. Jag tänker mer på engelsk ESB än APA.

Smaken är besk med en lätt och övergående syrlighet.Söra fruktiga toner (ananas, gröna äpplen, söta citroner). Knäck, hö och rågbröd. Höga alkoholer. Medelstor kropp. Eftersmaken är brödigt maltig med tydlig alkohol, omogen frukt och deg. Beskan blir allt mer konstgjord och i slutet hittar jag lite läder.

Kolsyran är medelstor. Kraftiga medelstora bubblor. Vätskan är något kladdig.

Nej, det här var betydligt sämre än jag hade hoppats på. Den är helt enkelt ingen vidare öl, den är obalanserad och har allt för mycket ofärdiga felsmaker.

Och ett litet minus för den ouppdaterade hemsidan som inte ens listar bryggeriets fasta ölsortiment.

Betyg: 2,74. Tillgänglighet: I ett fåtal systembolagsbutiker nära Umeå. Pris: 29:90 för 330 ml. Bäst före: 2015-01-02 (batch 03).

Systembolagets antinyheter september 2014


Lika mycket som listorna på nya öl säger något om samtiden, lika mycket kan man läsa in i dess motsats: De avlistade ölen.

Med hjälp från Systembolagets inköpsavdelning kommer här den rejält försenade listan på de öl som sålt för dåligt för att få vara kvar på hyllorna från den 1 september 2014. Dock har alla leverantörer valt att i stället låta dem ligga i beställningssortimentet. Med varierande kollikrav.

Eftersom lanseringsdatum stod med i excelbladet jag fick så låter jag det också vara med, det är lite intressant det med. Även om det inte alltid är lika med första gången som ölet syntes hos Systembolaget.

Varunummer, namn, lanseringsdatum
Det finns mycket att fundera runt den här listan. Min teori vad gäller Yellow Cab Lager är att den är för snarlik Mikkeller American Dream, men inte riktigt lika bra.

Amager Modern IPA AKA Amager Kååd är lite förvånande att den avnoteras, den har jag uppfattat som populär. Men kanske bara hos ölbloggare; en högljudd med numerärt rätt liten grupp.

Och så Hell. En för mig speciell öl, den som i slutet av nittiotalet fick upp mina ögon för den nya vågen av öl med amerikansk humle. Som dessutom var en väldigt märklig Helles redan när den kom. Om den ens var det då. Men det räcker inte med att vara en legendarisk öl (som haft en ganska svajig kvalitet tidvis), den ska sälja också.

2014-09-15

Vinnare av hemlig låda!

Boxes1

Jag är imponerad, förbluffad och glatt överraskad över ert intresse för utlottningen av den hemliga lådan från Sejdelshoppen. Mitt tidigare rekord, 86 deltagare, rök redan efter ett par timmar. Det nya är 254.

Av dessa så fick slumpen dra två nummer och lådan gick till…

Viktor Nyman!

Och så det lilla tröstpriset, ölrelaterade badges och underlägg till…

Erik Larkö!

Grattis till er båda, priserna kommer så småningom med någon pakettjänst respektive posten.

Jag fick en hel del glada tillrop, beröm och tips till bloggen. Det går inte att svara på allt, men jag har tagit till mig allt och ska se om det går att göra något av vissa uppslag.

Tack igen!

Dugges Lingonbärliner

Lingonbärliner från Dugges är den andra i raden av deras smaksatta berliner weisse (den tredje Blåbärliner är redan ute på krogarna). Alkoholhalten är 3,6 %.

Denna öl var med på en provning tidigare i år, jag gav den då skissbetyget 3,5 och uppskattade kombinationen av sura lingon och ölets syrlighet (länk). Få se vad jag tycker idag:

Färgen är ljust gul-persiokofärgad (det känns som den här ligger utanför EBC-skalan, men… 6?).  Det mycket låga vita skummet försvinner snart iväg utan att lämna några rester.

Doften är lätt med viss syrlighet från lingon. Generiska frukttoner, lite filmjölk och en mild men ändå tjock sötma.

Smaken är lätt och syrlig. Passerande toner av osötade lingon, mjölksocker och en viss sälta i bakgrunden. Omogen frukt och fruktgodis. Lätt kropp. Eftersmaken är kort med syrligt fruktgodis. Slutet blixtsnabbt.

Kolsyran är medelstark, de stora bubblorna långlivade. Vätskan är lätt och aningen sträv.

En berliner weisse ska vara lätt och frisk. Men den här blir bara för lätt. Det är som att dricka kolsyrad lingon-måltidsdryck som spätts ut med dubbla mängden vatten. Vilket är underligt, jag gillade den ju på fat?

Betyg: 2,84. Tillgänglighet: Systembolagets tillfälliga nyheter augusti 2014 (lagerstatus). Pris: 24:70 för 330 ml. Bäst före: 2016-07-10 (batch T338).

2014-09-14

Nääs Lager 33

Nääs Gårdsbryggeri framställer mest öl för krogen och Systembolaget, men det finns också en för livsmedelshandeln: Lager 33, som är en tjeckisk pilsner på 3,3 %.

Färgen är guldgul (7 EBC), vätskan är klar. Det två fingrar höga skummet är vitt och kompakt, det sjunker långsamt och lämnar en del rester efter sig på glaset.

Doften är besk med lite spannmål-sötma. Blommiga toner och en aning smör.

Smaken är överraskande kraftfullt besk. Jag hittar också lite blommiga toner och aningar av hö och träd-sav. Mycket lätt sötma. Lite smör i bakgrunden. Lätt till medelstor kropp. Eftersmaken är överdrivet besk och skalkärv. Lite spannmål och surt citrongodis i slutet.

Kolsyran är medelstor, bubblorna långlivade. Vätskan är lätt utan att bli vattning.

Jag tror att tanken med den här ölen är att ha en rejäl beska för att på det sättet dölja den lätthet som den låga alkoholhalten ger. Men på något sätt har det gått överstyr och det känns som en DIPA i beskan, men utan den stilens kropp eller humlekaraktär. Nu är det oerhört obalanserat (värre än första versionen av Nanny State, faktiskt), strävt och nästan kemiskt. Jag klarade inte av att dricka hela flaskan.

Det får nog bli att återkomma till den här ölen om några månader, när det kommit ut nyare batchar i hyllorna. För jag tror inte att det är så här den ska vara egentligen.

Betyg: 2,5. Tillgänglighet: Dagligvaruhandeln. Pris: 17:90 för 330 ml. Bäst före: 18-02-15.

Påminnelse om utlottning

Box of badgers
Troligen inte den lådan…
Nu är det mindre än ett dygn kvar innan anmälningstiden till min utlottning går ut.

Det handlar alltså om en låda med (även för mig) okänt innehåll som skänkts av Sejdelshoppen.

Man anmäler sig genom att skicka ett mail till bark@ofiltrerat.se med "hemligt" som ärende. Innan 17:00 i morgon 15 september 2014 ska jag ha mailet.

Ett villkor finns: Jag vill ha en bild på vad paketet innehåller för att publicera på bloggen.

2014-09-12

Förändringar i Systembolagets sortiment september 2014


När jag köpte vinylskivor, och det fanns skivbutiker, så var det alltid en flik som var intressantare än de andra: Övrigt. Det var där skivorna som inte passade in någon annanstans placerades, och det var de som jag oftast gillade mest.

Nu blir det ungefär samma sak, fast för Systembolagets nyheter. Ja, det som i papperslistorna listades med grå marginalfärg och rubriken ”Övrigt”.

Förändringarna gäller från 1 september 2014, informationens försening är faktiskt inte mitt fel den här gången.
  • 1680 Krušovice Černé
    Ändrar alkoholhalt. Från  4,4 % till 3,8 %. Priset är oförändrat 15:90 för 500 ml burk. 
  • 1626 Thornbridge Jaipur IPA
    Byter storlek från 500 ml flaska till 330 ml flaska. Nytt pris: 21:90. Alkoholen är kvar på 5,9 %.
  • 1529 Bombardier
    Minskar också storleken från 500 ml flaska till 330 ml flaska. Nytt pris: 13:90. Alkoholhalt 5,2 %. 
  • 1558 BrewDog Tokyo*
    Sänker alkoholhalten från 18,2 % till 16,5 %. Nytt pris: 80:20 för 330 ml. 
  • 88889 Iron Maiden Trooper
    Mindre flaska och sänkt pris, från 500 ml till 330 ml. Nya priset är 21:90. Alkohol: 4,7 %.

2014-09-11

Electric Nurse Marmelade IPA

Electric Nurse har bryggt en amerikansk IPA på tunga 7,3 %, Marmelade IPA. Den introducerades för två år sedan, och jag har lite minnen av att ha druckit den från fat (men utan att ha noterat det) och då tyckte jag att den var enormt fruktig.

Nu passade jag på att beställa den på flaska som lokal vara för en tid sedan. Det verkar som den kan beställas styckvis till alla butiker även nu. Till skillnad från de flesta av fantombryggeriets öl är den här bryggd hos Slottskällan.

Färgen är ljust bärnstensröd (17 EBC), vätskan är klar (det finns fällning på flaskans botten). Det två fingrar höga skummet är varmvitt, det lämnar en del skumrester på glaset när det sjunker ner.

Humle dominerar doften med såväl beska som exotiska frukter: Mango, apelsin, grapefrukt, banan och lime. Beskan tippar lite åt det det äppelsyrliga. Knäckig sötma i bakgrunden. Den är relativt ren.

Smaken är fruktig med en ren beska. Fruktiga toner av mango, granatäpple, gröna bananer och plommon. Växande sötma med lite knäck. Medelstor kropp. Eftersmaken är besk och något sträv med gummisnoddar, apelsin, alkohol och lite plommon. Växande beska, buljong och godis-sötma i slutet.

Kolsyran är kraftig, de många små bubblorna är mjuka. Vätskan är något kladdig.

Kraven för en IPA har höjts ordentligt under de senaste åren: Det har kommit så många och så bra att det inte längre funkar att ha sträv beska och orena bismaker. Bra för alla, men den här ölen räcker helt enkelt inte till idag.

Betyg: 2,97. Tillgänglighet: Pris: 31:90 för 330 ml. Bäst före: 130615 (batch ENM1401).

Systembolagets små partier november 2014

U Pinkasu - sklep - 1967
De här ölen kommer tillfälligt till Systembolaget under november 2014. Till detta kommer julölen. Jag kan tänka mig att det blir kompletteringar till den här listan, dessutom.

Varunummer, namn, alkoholhalt, storlek, inköpt antal, pris 

Släpps 7 november 2014 (T5):

Släpps 21 november 2014 (T5):

Släppens medel-literpris: 110:80. Medel-alkoholhalt: 7,65 %.

Amager Bryghus verkar ha haft fullt upp…

2014-09-10

Systembolagets små partier oktober 2014


De här ölen kommer tillfälligt till Systembolaget under oktober 2014.

Varunummer, namn, alkoholhalt, storlek, inköpt antal, pris 

Släpps 3 oktober 2014:

Släpps 17 oktober 2014:

Släppens medel-literpris: 109:50. Medel-alkoholhalt: 7,23 %.

En hel del samarbetes-öl den här gången.

2014-09-09

Ca L'Arenys Beach Beer & Chaos 2014 Official Brew

Det är allt mer sällan numera, men ibland råkar man på en helt oväntad öl, en som inte finns listad på någon av de siter jag kollar på. Än mer ovanligt att det är en icke-svensk öl.

Så därför blev jag lite extra glad och tacksam när men gamle vän Mattias förklarade att han från sina resor under sommaren fått med sig ett par öl han trodde var ovanliga.

Och det var de. Speciellt den från Spanien.

Ca L'Arenys är ett företag som säljer bryggeriutrustning, råvaror och dessutom brygger öl. Inför sommarens stora punk/Oi!-evenemang Barcelona Beach Beer & Chaos tog de fram en egen öl: Beach Beer & Chaos 2014 Official Brew. Det är en amerikansk pale ale på 6 % bryggd med Chinook, Centennial och Simcoe. OG 1.055, 55 IBU.

Två fingrar högt beige skum, kompakt. Det sjunker sakta ner och lämnar lite rester på glaset efter sig. Vätskan är något köldgrumlad och bärnsten (20 EBC).

Doften är mjuk med toner av amerikansk humle (apelsinskal, gräs, nyplockade blommor) men också knäck och honung. Lite beska finns det, men den är i bakgrunden.

Smaken är söt-besk med en hel del knäck och lite tobak. Aningar av vört och grönsaker. Pomerans och mandariner.  Smörkola i bakgrunden. Medium kropp. Eftersmaken är spretig med en växande beska, en del citrusskal (och det vita innerskalet), alkohol och en lätt kryddighet. Slutet har en sträv lätt beska, högre alkoholer och en del knäck-hö.

Kolsyran är småvass och medelstor, de kortlivade bubblorna är medelstora. Den blir relativt fort avslagen. Vätskan är medelmjuk, men som sagt känns den efteråt lite sträv.

Jag får (lite osäkert) uppfattningen att ölen som Ca L'Arenys brygger är mer är för att demonstrera prylarna de säljer, och träna sina kunder. Den här känns i alla fall inte speciellt… färdig.

Betyg: 2,69. Tillgänglighet: Köpt i Spanien. Pris: Gåva. Bäst före: AGOST 2015 (batch 453).

Brutal Brewing Texas State of Mind Austin Amber

Bild: Texas Longhorn.
Kvällsmat i går kväll: Texas Longhorn. Såg en ny öl på kran: Texas State of Mind Austin Amber, en amerikansk amber ale på 5 % som bryggts speciellt åt kedjan av Spendrups-bryggeriet Brutal Brewing.

Den var röd, besk och väldigt karamellig. Inte alls olik North Coast Red Seal, faktiskt. God till lammfilén.

Skissbetyg: 3,75. Pris: 64:00 för 400 ml.