2014-02-28

Dugges Easter Brown Ale

En öl som kommer i påsk-släppet 1 april: Easter Brown Ale från Dugges Ale- och Porterbryggeri. Alkoholhalten är 7 % och den är brygd med chokladmalt och engelska humlesorter.

Färgen är brun med lite rött (50 EBC), vätskan är klar. Det mörkt beigea skummet är fingertjockt, det sjunker ner rätt kvickt utan att lämna rester på glaset.

Doften är mycket maltig, det är som att sniffa i en säck med brun malt. Lite blommig humle i bakgrunden. Den är rätt söt.

Smaken är maltig med lite metallisk beska som kommer och går. Tunga toner av knäck och mjölkchoklad. En mycket mild men ändå märkbar porter-syrlighet. Medelstor kropp. Lite söta vörtiga toner i eftersmaken liksom metallisk-blommig beska i eftersmaken. Aningar av deg och knäck, men inte en uns alkohol. Avslutningen domineras av de knäckiga tonerna.

Kolsyran är rätt så mild, de medelstora bubblorna är långlivade. Vätskan är medelmjuk.

En fullt duglig engelsk brown ale som döljer sin alkohol väl.

Betyg: 3,01. Tillgänglighet: Systembolagets säsongsortiment påsken 2014. Pris: för 330 ml (denna flaska var ett varuprov). Bäst före: 2015-08-21 (batch T277).

2014-02-26

Mikkeller Santa's Little Helper 2013

Det börjar kännas som om våren är på väg här i Linköping. Så det är väl lika bra att smälla till med en julöl? Santa's Little Helper 2013 är en mörk stark belgisk ale på 9,1 % (en öl med samma namn verkar ligga på 10,9 % hos andra marknader) från Mikkeller som bryggt den på De Proef

Färgen är djupt röd-brun (45 EBC), vätskan klar. Det fingertjocka varmvita skummet faller ner snabbt till ett tjockt lock utan att lämna några rester på glaset.

Doften är maltig och lite torrt besk med avslagna toner som för tankarna till gårdagens kvarglömda slattar med ljus lager och rödvin. Fenoliska toner av jäst-kryddor-plast (kryddpeppar), brun farin och aningar av alkohol.

Smaken är något lugnare än doften. Lite belgiskt fruktiga jästtoner, melass  och farinsocker. Besk humle och beska örter. Något rostade knäckiga toner. Lätt till medelstor kropp. Växande alkohol i eftersmaken, liksom mustiga toner av multnande löv, gröna växter och en aning mjölkchoklad. Gröna humletoner och farinsocker i slutet.

Kolsyran är kraftig, de många små bubblorna är långlivade. Vätskan är tunn, speciellt om man betänker styrkan.

En obalanserad öl, som faktiskt påminner mest om en ung/grön engelsk strong ale. Nejdu… Jag funderar på om det kan vara så att 9,1 %-versionen är 10,9 %-versionen som i något steg av tillverkningen spätts ut. Det skulle förklara en del av de problem jag upplever.

Betyg: 2,85. Tillgänglighet: Systembolagets säsongssortiment julen 2013 (lagerstatus). Pris: 29:70 för 330 ml. Bäst före: 08/08/18

2014-02-23

Lite evenemangstips


Det kommer lite chanser att träffa på mig framöver. Först, 8 mars, är det festivalen Beer Expo på Brigaden i Linköping. Jag kommer att hålla två provningar på varje pass, dels en om stilen IPA, dels en blindprovning. Det kom just en uppdatering om sålda förköp, och det börjar bli ont om biljetter på eftermiddagens blindprovning och IPA-provningarna. Jag rekommenderar att ni som är intresserade går in och köper förköp (länk finns på hemsidan). till de provningarna, det kommer nog inte att finnas kvar så många på lördagen.

Uppdatering: Eftermiddagens ”Helt blind provning” är nu slutsåld. 

22 mars är det dags för min månatliga provning på De Klomp, och den här gången låter jag humlen stå i bakgrunden: Det handlar i stället om om Klassiska belgiska ölstilar. 15:00-16:00. Ingen föranmälan (men notera gärna på Facebook-evenemangssidan om ni tänkt komma så vi kan duka för lagom många) och 200 kr kostar det.


Efter det blir det Svenska mästerskapet i hembryggd öl, 5 april. Platsen är Sportcenter i Linköping. Förköp görs på hemsidan, där det också finns information för de som vill ställa upp i tävlingarna. Jag kommer att pyssla med rösträkningen, men förhoppningsvis kommer det tid för att gå runt och kolla läget där med.

Senare på fredagen

Eller, så sent blev det inte med tanke på att fredagens kroghäng började klockan 16:30.

Frugan ringde och var klar med sina grejer. Horse & Hound hade bjudit in bryggare Lucas Monryd från Eskilstuna Ölkultur och Green Tower Brewing att stå i baren under fredag-lördag och det vore ju trevligt att gå dit och hälsa.

Lucas hade ännu inte dykt upp när vi gjorde det, men det fanns öl att dricka. Framför allt en som jag missade när den fanns på De Klomp: Ocean Winter Mild, en mild på 4,6 % som gjorde vad den skulle med en elegant total maltfokus, farin, knäck och lite torkad frukt. Den gick ner utan minsta problem! Skissbetyg 4.


Lucas dök upp, och en hel del öl och bryggande diskuterades. Ja, jag hade fel. Guinness jäses vid 24-25℃.

Till det ett glas av Eskilstunas Saison, en välkryddad öl med bra jästprofil där jag tyckte att basilikan ständigt hotade att få ölen att tippa över till kryddextrakt. Kan funka till gräddtung husmanskost och söndagsmiddag, dock. Skissbetyg: 3.

Efter att ha kollat på Facebook så insåg jag att en gammal bekant satt på Royal Army, en liten pub några kvarter bort. Där blev det en Punk IPA (BrewDog har verkligen gjort en resa när en öl som den dyker upp på ett klassiskt stor stark-ställe) och glatt snack med bartendern, som inte var överarbetad direkt: När vi lämnade krogen strax efter 21 så var vi sist ut. Han skylde på OS.

BrewDog Hello My Name Is Vladimir

Bild: BrewDog.
Efter Astral så var jag sugen på något annat citronigt. Det fanns inte direkt på De Klomp så jag kollade vad annat som var nytt (svensk som man är). Den nya bär-dubbelipan från BrewDog hade just kopplats på: Hello My Name Is Vladimir på 8,2 %.

”Den är brygd med något slags bär som ingen hört talas om” tyckte Petter bakom baren. När jag nu läst på lite, men är inte helt säker på vad ”Limonnik berries” är. Min gissning ligger just nu på Elefantäpplen. De heter Fjärilsranka på svenska. Nå, det brukar ju inte vara speciellt mycket bär i de här ölen.

Den klara vätskan är röd-orange, det varmvita skummet sjunker snabbt ner till ett tjockt lock och lämnar en del rester på glaset.

Doften är lätt med lite röda bär och amerikansk humle, citrusen är dock på en låg nivå. Karamellig malt, ren beska och lite laktos.

Smaken är oväntat bärig, maltsötman ger en känsla som mer får mig att tänka på engelsk strong ale än DIPA. Växande syrlighet och en beska som skulle varit mild även för en amerikansk IPA. Medel till stor kropp. Något skalkärv eftersmak med röda är (lingon och tranbär). Ganska långt slut med viss beska och lingondricka.

Kolsyran är lätt, bubblorna är långlivade. Vätskan är medelmjuk.

Ytterligare en BrewDog-öl som inte riktigt når ännu fram när det gäller beskan. Trevliga bärtoner, dock.

Betyg: 3,44. Tillgänglighet: Fat på krogen. Pris: 89:00 för 300 ml.

2014-02-22

Omnipollo Astral batch #1 Merkur

Bild: Omnipollo
Så kom den då äntligen igår till De Klomp: Ölen alla i ölnördträsket snackat om senaste veckorna. Jag har gubevars dragit mitt strå till hypen, inte minst här.

Första batchen av ölprojektet Astral från Omnipollo är en amerikansk IPA på 6,7 %, enbart humlad med den tyska sorten Merkur. 25 fat har distribuerats till de ställen som Omnipollo valt ut, och kontrakt har skrivits att den ska kopplas på och säljas så snabbt som möjligt. Med tanke på att den här sattes på faten för drygt två veckor sedan så… Ja, den är färsk.

Jag ger er: En recension av Astral batch #1 Merkur!

Den klara vätskan är gul-guldfärgad (8 EBC), det stora vita skummet faller mycket långsamt och lämnar tjocka skumrester på glaset.

Doften är jordig-blommig med besk humle. Honung och citronsaft-sötma. Mycket frisk.

Frisk och ganska söt är även smaken. Tyska blommiga humletoner och lite citron- och apelsinskal-aromer. Lätt jordiga toner växer allteftersom. Medelbesk och medelstor kropp. Mandariner och citroner i eftersmaken som innehåller tydliga toner av citronlemonad, men också en hel del blommor och succat. Det finns en liten antydan till skalkärvhet i slutet liksom en mjuk ton av honung.

Kolsyran är relativt lätt i munnen utan att bli avslagen. Långlivade friska medelstora bubblor. Vätskan är lite lätt men samtidigt något kladdig.

En spännande öl. Och god, frisk och charmigt citronig. Omnipollo visar på samma gång ett stort mod med den här, det hade varit så lätt att göra ännu en hårt bitterhumlad öl full med amerikansk C-humle och sedan vänta på applåderna. I stället väljer man den inte helt vanliga och (enligt andra byggare) ganska bångstyriga tyska högalfasorten Merkur. Ett högt spel, men jag tycker att den har gått in.

Betyg: 4,16. Tillgänglighet: Get fresh or die trying. Fat på krogen. Pris: 89:00 för 300 ml.


2014-02-19

Systembolagets tillfälliga sortiment påsken 2014

Påsken 1976.
Det blir påsköl även i år. Lite överraskande ser jag att det är 100 % svenska öl i det här släppet. Det är upp till varje butik att beställa vad de vill i den mängd de vill. Släppdatum: 1 april 2014.

Varunummer, namn, alkoholhalt, storlek, pris

Medel-literpris: 56:10 kr. Medel-alkoholhalt: 5,6 %.

Systembolagets små partier april 2014


Uppdatering: Den här listan är inaktuell, en utökad version finns här.  

De här ölen lanserar Systembolagen i sina 40 största butiker den 1 april 2014:

Varunummer, namn, alkoholhalt, storlek, inköpt antal, pris
Släppets medel-alkoholhalt: 7,43 %. Medelliterpris: 103:70 kr.


Systembolaget: Inkvalat från beställningssortimentet mars 2014


Följande öl har kvalat in från beställningssortimentet till det ordinarie sortimentet dit de kommer 1 mars 2014. Kvotgrupp: MIX, vilket betyder de större butikerna.

Artikelnummer, namn, alkoholhalt, volym, pris

Systembolagets exklusiva nyheter mars 2014 (uppdaterad)


Nu har Systembolaget kommit med en uppdaterad och rejält utökad lista över de små partier (T5-T7) som kommer den 1 mars 2014:

Varunummer, namn, alkoholhalt, storlek, inköpt antal, pris
Brewdog-boxen skulle egentligen kommit 1 februari men fick leveransproblem. 

2014-02-18

Adnams Southwold Bitter

Nu är jag lite förvirrad.  

Southwold Bitter, är det samma öl som The Bitter? Den som jag recenserade 2008 (länk) och gav 4,13 i betyg? De verkar snarlika i alla fall. Bryggeriet är engelska Adnams i varje fall, och båda har alkoholhalten 4,1 %.

Adnams ja. Jag minns att det fanns rätt mycket från dem på krogen, speciellt Bishops Arms, när jag gick mer på den kedjans krogar för sådär 10-15 år sedan. Och det var väl på den tiden inget direkt favoritbryggeri, jag minns att jag hade särskilt svårt med deras special bitter Broadside. Å andra sidan gillade jag… Hade de inte någon strong ale som var blandad med en lagrad old ale? Eller något sådant?

Men det var då det.

Southwold Bitter är det som jag dricker nu, i vilket fall.

Färgen är koppar-bärnsten, vätskan är klar. Det tre fingrar höga skummet är varmvitt och kompakt, det sjunker långsamt och lämnar lite rester på glaset.

Doften är frisk med såväl beska som sötma. Mjuka toner av aprikoser, gräsiga-blommiga humletoner och den tydlig beska med lite mineraler. Knäck och smörkola i bakgrunden.

Smaken är besk med bra balans från de medelsöta aprikos- och knäcktonerna. Aningar av jäst, salt och rågbröd. Mogna frukter och torkade blommor i bakgrunden. Medelstor kropp. Eftersmaken är ännu fruktigare med lite mörkt bröd och blommig humle. Slutet är friskt med en mineralrik beska.

Kolsyran är medelkraftig, de medelstora bubblorna är kortlivade. Vätskan har viss mjukhet.

Massor av smaker och fin balans på bara 4,1 %. Sånt här kan de, britterna.

Betyg: 3,71. Tillgänglighet: Systembolagets fasta sortiment. Pris: 18:30 för 500 ml. Bäst före: 31 AUG 14.

2014-02-16

Monks Russian Imperial Porter

Monks Café var länge Stockholms enda pubbryggeri. Jag har inte druckit så många eller mycket öl från dem, och den här som var den första som (jag tror) kom in tillfälligt i Systembolagets mitt-i-månaden-släpp maj 2011: Russian Imperial Porter är en RIS på 11,2 %. Etiketten visar att det är en hel massa folk som varit med och bryggt, jag misstänker att den var resultatet i en av deras många bryggkurser. Den berättar vidare ”OG 120, FG 40 BU 70”.

Färgen är svart (100 EBC), lite bubblor är allt som bildas på vätskan.

Doften är söt med viss beska och alkohol. Mjölkchoklad, farinsocker, russin och mörk rom.

Smaken är söt med syrliga toner av gammalt kaffe, kakaopulver och mjölksocker. Lite röda bär och russin. Stor kropp. Eftersmaken har toner av farinsocker och lingonsylt. Det halvtorra avslutet har smaker av kakao, växande salt och läder.

Kolsyran är lätt, de mycket få små bubblorna är friska. Vätskan är oväntat lätt för styrkan.

En salt och mogen RIS som ändå inte lyckas övertyga mig fullt ut.

Betyg: 3,55. Tillgänglighet: Systembolagets tillfälliga nyheter maj 2011. Pris: 69:90 för 250 ml. Bäst före: -

2014-02-15

Öppen ölprovning: Fantombryggerier


Det blev åter dags för en öppen ölprovning, temat för dagen var Fantombryggerier. Jag vet inte om det berodde på temat, på det regniga vädret eller på tv-sporten, men bara 15 gäster dök upp på den här provningen som jag själv tyckte var både intressant, god och trevlig.
  1. To Øl Hibernate. To Øl har under senare tid släppt ifrån sig en hel del ny öl, men utan att berätta ås mycket om den. Det jag visste om den här var att det var en belgisk pale ale på 6 %. Men när jag kollade etiketten så var den snarare en blandning av den stilen och en amerikansk veteöl. Lite citronig, vete-frisk och belgisk på samma gång. Skissbetyg: 3,25
  2. Ugly Duck Funk You. Ugly Duck är ett intressant koncept och en variation på fantombryggar-begreppet:  Det är en bryggare (Martin Jensen, tidigare Raasted Brygghus) som jobbar fast vid ett bryggeri (Indslev) men med egen etikett, egna öl och egen ekonomi. Den här är jäst med flera Brettanomyces-stammar, och om man förut hört ord som häst och stall om öl så var det här en närmast överdriven övning i de tonerna. Funk, rakt på och inte så mycket mer. 6,5 %. Skissbetyg: 3,5
  3. Green Tower Asmodeus Red IPA. Samma grej här: Green Tower är Lucas och René som brygger hos Eskilstuna Ölkultur. Det här är en amerikansk amber ale på 7 %, och åter tyckte jag att en öl i den här stilen mest var dammig och trist. Skissbetyg: 2,75
  4. Svenska Omnipollo och amerikanska Praire Artisan Ales har tillsammans bryggt Potlatch, en saison på 7 %. Det här var versionen med grönt omslagspapper och därmed brygd i Europa. Även här fanns brett, men på en mer integrerad nivå. Torkad frukt och amerikansk citronig humle. Gott. Skissbetyg: 4
  5. Mont Des Cats Bierre Trappiste är en belgisk stark mörk ale på 7,6 %, brygd hos Chimay. Här pratade jag om gränserna för begreppet ”fantombryggeri”. Men om man accepterar Ugly Duck, ska man då inte göra det för den här? I vilket fall var det svårt att inte dra paralleller mot Chimay Blå, men den här kändes spontant lättare och lite mindre komplex. God och välbalanserad. Skissbetyg: 3,75
  6. Från To Øl kom även dagens sista öl: Grenadier som jag inte lyckats nosa reda på så mycket om i förväg. Var det en trippel? Eller en smaksatt DIPA? Svaret visade sig vara det senare, denna DIPA på 6,1 % var brygd med granatäpplen, och det kändes verkligen i smaken som var sådär krispigt syrlig och stäv som frukten är. En positiv och oväntad överraskning. Skissbetyg: 4,25. 

Kommande provningar  blir trådlösa nyhetsprovningar med Bobo, 22 februari och 1 mars. Därefter, 8 mars, är det Beer Expo och då är alla provningsledare upptagna med provningar på festivalen! 22 mars kommer jag tillbaka med en provning Klassiska belgiska stilar.

2014-02-12

De Molen Bommen & Granaten

Lite tidigare i kväll frågade jag lite kryptiskt på Facebooksidan:
Ska jag dricka + recensera ”mörkt och starkt” eller ”ljust och starkt” ikväll?
Majoriteten föredrog det ljusa alternativet.

Vilket alltså var Bommen & Granaten från nederländska bryggeriet De Molen, ett engelskt barley wine på 15,2 %, 45 EBC och 57 IBU, den är brygd för ungefär två år sedan.

Färgen är bärnsten (25 EBC), vätskan är klar. Det två fingrar höga skummet är varmvitt, det sjunker mycket långsamt och lämnar en del rester på glaset.

Doften är söt och något syrlig. Viss beska, russin, mogna äpplen, gröna växter och mjuk alkohol. Den är kraftig, men jag hade faktiskt förväntat mig mer sötma och kanske lite knäck.

Smaken är mycket, mycket söt men inte vass. Kraftiga toner av koncentrerad äppeljuice, mineraler, mogna röda frukter och lite kex. Medel till stor kropp. Eftersmaken är också söt med russin och torkade frukter, mineraler och kalk. Den långa avslutningen är söt med växande knäckighet.

Kolsyran är kraftig, de små bubblorna är långlivade. Vätskan är tjock och kladdig, men ändå lite torr.

Jag gillar att den kraftiga alkoholen nästan inte alls märks i smaken, det imponerar lite. Däremot gillar jag inte de nästan sträva mineraltonerna som finns i såväl doft som smak, den hindrar den där stora mjuka omfamnande smaken som jag så gärna vill ha från ett barley wine.

Min teori att De Molen är lite bättre på mörka öl än ljusa har inte omkullkastats.

Betyg: 3,71. Tillgänglighet: Systembolagets tillfälliga nyheter oktober 2013 (slutsåld). Pris: 57:00 för 330 ml (denna flaska var ett varuprov). Bäst före: 25 år efter bryggdatum 07/02/2012.

2014-02-11

Hjulsbro Stångå Stout Marmite XO Edition


För  en tid sedan fick jag två flaskor hembrygd från Hjulsbro Hembryggeri. Den ena innehåller Stångå Stout Marmite XO Edition, en öl med följande mätdata: OG 1067, FG 1013, 95 IBU, 65 EBC, ABV 7,5 %, brygd 15, tappdatum 2013-12-09. Förutom de vanliga ingredienserna är den bryggd med det jästbaserade pålägget Marmite XO . Vad de hittar på där nere i södra delarna av stan… En salt stout.

Öppnar flaskan. Ser hur det sakta men säkert börjar skumma. Mycket. Det skummar över. Jag häller så mycket skum/öl jag kan i glaset. Men det skummar vidare. Jag torkar. Häller. Hämtar disktrasa. Torkar. Häller. Trots att det nu bara är ¼ av ölen kvar i 330 ml-flaskan så skummar det ut öl ur flaskan.

Men men.

Vätskan är brunsvart (80 EBC), det stora fasta skummet är ljusbrunt, när det väl sjunker ner så lämnar det massor av kladdiga skumrester på glaset.

Doften är salt, den fyller hela rummet. Jästiga Marmite-toner. Det finns också en del beska, men annars är det bara Marmite.

Smaken är vansinnigt salt-jästig, det blir faktiskt svårt att dricka efter ett par klunkar. Viss sötma, men annars bara salt-jästig. Medelstor kropp. Eftersmaken är likadan fast utan sötma.

Kolsyran är svag till medelstor, det mesta försvann nog i skummet. Vätskan är tjockt kladdigt skummig

Det här blev bara för mycket. Marmite är gott, men i väldigt små mängder.

Skissbetyg: 2,4. 

2014-02-10

Fuller's Imperial Stout Limited Edition

Sent i höstas kom Fullers Imperial Stout (Limited Edition) på Systembolaget. Det är en russian imperial stout på 10,7 % som enligt baksidans etikett är inspirerad av historiska recept. Tyvärr dyker de inte djupare ner i detta, i alla fall jag hade uppskattat att få veta lite mer om vilken tid den inspirerats av. Med tanke på styrkan kan det knappast ha varit efter 1915.

Färgen är helt svart (110 EBC), vätskan tror jag är klar. Det två fingrar höga skummet är luftigt och brunaktigt, det sjunker långsamt utan att lämna mycket rester på glaset.

Doften är mjuk med en del alkohol, rostad/bränd malt och en ton av havregrynsgröt och färskt rågbröd. Röda bär och frukter, melass/mörk sirap och en mild beska. Den är genomgående rätt mild.

Smaken är däremot betydligt kraftfullare: Stor men ändå mjuk alkohol, saltlakrits, melass, röda bär, bränd malt och kinesisk soyasås. Smakerna är väl sammanhållna; stor kropp. Eftersmaken har het, nästan brännande alkohol, mer saltlakrits, gummi och lite bröd med viss sötma – mest pumpernickel och annat svart tyskt bröd. Avslutningen är mer avrundad med brända toner, smörkola och syrligt fruktgodis.

Kolsyran är medelstark, de många små kortlivade bubblorna är något vassa i munnen. Vätskan är tjock, gräddig och lite kladdig.

Inte alls illa, det händer en hel del här. Men den är för ung och het ännu, tur att jag har två flaskor till i skafferiet. Jag blev sedan plötsligt sugen på lite belgisk-inspirerat tilltugg, och lite mild ost, dijon-senap och sellerisalt tog bort de värsta kanterna från denna öl. 

Betyg: 3,56. Tillgänglighet: Systembolagets tillfälliga nyheter november 2013 (lagerstatus). Pris: 59:00 för 500 ml. Bäst före: End of 2023.

2014-02-09

Ännu en text om ofärskt öl

Grunden till problemet.
I veckan låg det en öltidning i postfacket. Beer Advocate Magazine, nummer 84. Tidningen som nu tryckts i färg på glansigt papper har verkligen en form, ett innehåll och en stämning som jag uppskattar, om än det kan vara lite väl stort fokus på bryggarna som personer och personligheter.

Tidningen som sådan har en väldigt fast struktur med återkommande kolumnister (jag bläddrar alltid fram till Ron Pattinssons historiska hörna först) och inslag. Ett av dessa är – passande nog – ”Unfiltered” med författaren Andy Crouch.  Rubriken den här gången är Taking a Stand Against Stale Beer och ämnet är välkänt för oss öldrickare i Europa, fast åt andra hållet:
We Americans drink far too much stale beer, all while pretending it's the best stuff on Earth. Whether it's from Belgium, Germany, Japan or just a few states away, our willingness to spend big bucks to get burned time and again has to be some form of gastronomic psychosis. 
I texten berättar Andy hur han pratat med en belgisk ölkrogskrögare som vägrade att ta in någon amerikansk öl på fat, helt enkelt eftersom den ofelbart skulle vara förstörd, sönderoxiderad, när den kom till honom.

Han argumenterar sedan för att det motsatta också borde gälla, förutom högalkoholig maltfokuserad belgisk öl. Där kunde det eventuellt vara okej att importera till USA.

I kväll tänkte jag recensera Cigar City Jai Alai.

Men den där texten har åter fått mig att fundera ölideologiskt. Och jag har problem.  Med en burk som står i kylen, en från februarisläppet.

Amerikanska IPA ska vara färsk. Färsk färsk färsk.

Och har man inte haft med den i sitt eget bagage så är USA-IPA aldrig färsk. Har jag hört, alltså.

För även om de hade ett bryggdatum påstämplat som såg bra ut så kunde man inte veta hur den transporterats. I värsta fall i en container på öppet däck i omväxlande 5° och 35° värme.

Ölen är här inte så som Bryggaren tänkt sig, och det är mycket viktigt i den personfixerade amerikanska ölkulturen.  Som en parentes har europeisk öl snarare fokuserat på lokalitet och tradition: Varumärket Falcons reklam fokuserar fortfarande på att vattnet i Falkenberg är så utomordentligt bra, ett annat öl presenteras som ”Ett småländskt kvalitetsöl från Sveriges äldsta familjeägda bryggeri”. Och åtskilliga andra äldre ölmärken skryter med medaljer de tagit på utställningar för 100 år sedan.

Men slutsatsen från de som verkar kunna är enkel: Inte dricka importerad IPA. Gammal, trött IPA.

Men här kommer mina problem: Jag verkar inte vara så känslig för den här åldringsprocessen som andra verkar vara. Okej, de burkar med Ska Modus Hoperandi och Oskar Blues Dale's Pale Ale jag drack för några veckor sedan var verkligen inget vidare.

Men annars tycker jag att de brukar vara helt okej. Och framför allt: Bättre än de svenska motsvarigheterna. För det verkar vara så att ju bättre och skickligare den svenske bryggaren är, ju säkrare kort spelar den med: Oppigårds framför allt. Väldigt väldigt bra hantverk, men inte speciellt vågat eller… Sådär furktjuice-humligt som de amerikanska kan vara. Andra verkar ha problem att få till det i så stora kvantiteter att det går att ta hem.

Och så kommer nästa problem för mig: Jag har aldrig varit där. Jag har aldrig druckit ölen på plats i Colorado, New England eller Bay Area. Så jag har ingen rätt att uttala mig i ämnat  amerikansk IPA. Jag är för snål för att åka, för glad i att köpa prylar och snabbmat för mina pengar. Min okänslighet mot de här problemen kanske bara är okunskap?

Och den där burken står där i kylen och blänger på mig.

Kanske lika bra att hälla ut.

2014-02-08

Three Floyds + Brewdog Bitch Please

Vad ska vi hitta på idag då?

En skotsk barley wine brygd med Islay-malt, skotsk gräddkola, mördegskakor, eklektiska humlesorter och ”andra kul grejer”? Som sedan lagrats på Jura-fat i åtta månader? Ja, det är samarbetet mellan BrewDog och Three Floyds från 2011, Bitch Please. Alkoholhalt: 11,5 %.

Så får det bli.

Färgen är brun-röd (50 EBC), vätskan är klar. Det fingerhöga beigea skummet sjunker ner utan att lämna några rester på glaset.

Doften är söt-syrlig med lite rökighet. Textilplåster, grädde, krusbär, röda vinbär och lite gräddkola. Samt en hel del alkohol.

Smaken är mycket träig, den är torr och har tydliga toner av högre alkoholer. Whisky, salt och mjuk gräddkola/fudge. Kraftiga toner av eklagring och lite gröna frukter. Medelstor kropp. Eftersmaken har än kraftigare och hetare alkohol, ek och whisky. Avslutningen är lite mjukare med trätoner.

Kolsyran är ganska kraftig: De små bubblorna är långlivade i munnen. Vätskan är torr och lite sträv.

En experimentell brygd med en sötma som ändå får stå i bakgrunden för whiskytonerna som bara växer med ökad temperatur (ölen var från början källarsval). Fast det känns ändå som att de hade roligare när de tänkte ut och bryggde den här ölen än vad jag har när jag dricker den.

Betyg: 3,21. Tillgänglighet: Systembolagets exklusiva nyheter augusti 2011. Pris: 59:90 för 330 ml. Bäst före: 19-03-16 (batch 096).

2014-02-07

Mohawk Black Coffee IPA - igen


Våren 2013 släppte Mohawk en svart kaffe-IPA på Systembolag och krog, jag drack den på fat (länk) men klagade lite på att kaffesmakerna var så integrerade att de inte gick att märka: Black Coffee IPA.7,5 %.

Så. En svart amerikansk IPA med kaffe. Den borde inte gå att spara några längre tider, humlen borde bli trött och kaffet unknet. Bara därför sparade jag en flaska.

Nu är mitt ölskafferi rätt utplockat, det finns ingen direkt matvänlig eller lättare öl kvar. Så jag tog den här till sjömansfalukroven. Mest för att jag gissade att den skulle vara minst opassande.

Den skummar fortfarande väldigt mycket och snyggt. Doften är sötare än jag minns och har en del köttbuljong-toner och konserverade tropiska frukter. Smaken är syrligt besk, det finns kvar mer humle än jag väntat mig, men finliret är borta. Kaffet märks tydligt nu, men det är lite plåtigt och avslaget. Trots det håller den fortfarande samman och känns oväntat fräsch och lätt. Inga noterbara alkoholsmaker.

Allt som allt en öl som faktiskt fungerar fortfarande.

Skissbetyg: 3.

2014-02-06

Siren / Omnipollo / Rick Gordon Lindqvist Näcken

Bild: Brill & Co.
Tävlingen ”Brygg ditt öl hos Siren i England tillsammans med Omnipollo” för hembryggare vanns av göteborgaren Rick Gordon Lindqvist. För mig som känt Rick sedan några år tillbaka var stilen ingen överraskning: Hopfenweizen, i grunden en tysk hefeweizen som humlats rejält med nya världens humle. Alkoholhalten är 6,4 %n namnet Näcken.

Färgen är orange-bärnsten (30 EBC) och något mörkare än de tyska originalen. Det tre fingrar höga skummet är vitt och luftigt, det sjunker ner sakta och lämnar en hel del rester på glaset.

Doften är intensiv med massor av friska citrus-humle-toner. Apelsiner, grapefrukt, citronskal, pomerans, tallbarr, enbär och lite alkohol. Kryddiga aningar av kryddnejlika och kryddpeppar.

Smaken startar med en rejäl humlekick. Inte så beskt som en amerikansk IPA, men betydligt beskare än en tysk hefeweizen (å andra sidan…). Grapefruktjuice, apelsinskal, kryddpeppar. Aningar av färska oliver och lite tvål. Stor kropp. Lite alkohol i eftersmaken liksom aningar av gummi och fruktgodis. Apelsinmarmelad och aprikossylt. Avslutningen har en del fenoliska kryddor och åter igen en aning tvål.

Kolsyran är medel till stark med stora bubblor, vätskan är något torr och aningen skalkärv.

En ytterst potent tolkning av veteölstilen med massor av citrus, men veteölen i botten finns kvar i smaker och doft. Otroligt lättdrucken. Jag har tidigare druckit en hembrygd av Rick i samma stil och hade höga förväntningar efter det, men den här slår faktiskt dem!

Betyg: 4,58. Tillgänglighet: Systembolagets tillfälliga sortiment februari 2014 (lagerstatus). Pris: 40:20 för 330 ml. Bäst före: 31/11/2014.

Hmmm, om man skulle ta en flaska till?

2014-02-04

Tröjvinnare!


Vinnare av pikétröja + öppnare från Åbro blev Tim Malmström.

Vinnare av flasköppnare blev Björn Lysell och Håkan Augustsson.

Grattis!

Tack till Åbro som gav mig de här prylarna.

2014-02-02

Distribution

”Gyllentorget”
Jag har funderat en del över det här med Systembolaget och deras distribution av ”lokalt producerade drycker”.

För de som inte stött på fenomenet under de senaste två åren då det hela har varit igång så… tror jag inte på er. Men ni kan läsa mer här.

Som sagt, jag har funderat. På utvecklingen, och om det här egentligen är bra eller dåligt, i stort och smått.

För det lilla bryggeriet måste det vara perfekt. Man kan brygga lite vad man vill och när man vill. Inget tjafs med tendrar, urvalsprocesser eller osäkra lanseringar.

Om etiketterna håller måttet så är det bara (efter lite initial byråkrati, kan tänkas) att åka förbi de närmsta butikerna med de flaskor man fått ihop. Sedan får Systembolaget stå för resten av jobbet och kostnaden om kunder i andra butiker vill kunna köpa ölen.

I slutänden får alla Systembolagets kunder stå för den inte helt låga notan – flaskorna skickas med postpaket mellan butikerna. Och hanteringen sköts av butikens säljare. Som kanske har annat att göra?

Bra för ölentusiasterna, också. Till skillnad från det motsvarande system som testades för knappt 20 år sedan så går det att beställa enstaka flaskor från hela landet. Inte bara ”till butiker inom M län”, eller vad det nu var.

Små företag är snabba och känsliga för förändringar, och flera bryggerier har sagt sådant som ”vi kör på med en öl tills den slagit i taket. Sedan får den ta en paus under några månader” alternativt ”Om någon öl sålt för mycket så tar vi helt enkelt fram en ny variant med ett nytt namn”.

Så det är väl bra?

Nja. Något i det här skaver hos mig.

Det är inte för att vara snäll mot de små eller av omsorg för öldrickarna som det här systemet är infört. Nej, Systembolaget ville stävja diskussionen om ”gårdsförsäljning” innan den kommit igång ordentligt. Eftersom Systembolaget har som ett av sina mål att behålla sitt monopol, och de var oroade för vad gårdsförsäljning skulle kunna leda till.

Men det är inte det som jag främst tänker på.

Det är att det redan fått småbryggerierna att bli ett A-lag och ett B-lag.

En grupp som kör på de storas villkor. Lämnar in tenders, tävlar om lanseringar. Som har rikstäckande distribution hos något av de företag som sysslar med sådant. Som kanske har några öl i det ordinarie sortimentet. Som skaffar fler tankar. Som anställer.

Och det gillar jag.

Och så de som jobbar på den mindre skalan. De som kanske inte ens har bryggande som heltidssysselsättning. Som vill ha friheten att hitta på ett öl på sina egna villkor. Som kanske inte ens jobbar med full kapacitet på sitt bryggverk: ”Vi får in tillräckligt med pengar för löner och andra kostnader”

Och det gillar jag också, och kan med ett romantiskt skimmer ha en viss avundsjuka.

Men.

Jag som följt den här utvecklingen sedan de första stapplande stegen under nittiotalets mitt och framåt är orolig för tillväxten. Jag tycker ju om det som de bryggerier som dykt upp under de här 20 åren gör, och jag vill att deras ofta högkvalitativa produkter ska kunna komma fler till del. Oftare och mer utspritt.

Och vad jag oroar mig för är att de som fokuserar på det lokala produkt-konceptet kommer att få en barriär att ta sig igenom om de funderar på att växa. Att skaffa ett distributionsavtal kräver jobb, och kostar pengar.

Eller så oroar jag mig i onödan, och de minsta kommer att bli så många att de skaffar marknadsandelar tillsammans genom sitt blotta antal.

Och så är det så här med lokala produkt-distributionen. Vad händer om Systembolaget tycker att det är för dyrt, onödigt och jobbigt? Om de lägger ner det?

Jag har inte alla svar på ens mina egna frågor, och jag vet egentligen inte vad jag tycker om alla överväganden, delar och vinklar på det här (min bakgrund Ericsson, Saab och Landstinget är inte till stor hjälp nu). Men eftersom ingen annan verkar fundera över ämnet, så…


2014-02-01

Fuller's Brewer's Reserve No. 3

Vissa öl överraskar mig. Som den här, Fuller's Brewer's Reserve No. 3 från engelska Fullers. Det är en engelsk strong ale som lagrats på fat från Auchentoschan under 800 dagar. 9 % är alkoholhalten och den kom för exakt ett två år sedan på Systembolaget.

Det som överraskade var det som hände när jag öppnade flaskan: Det sprutade ut öl ur den, något jag inte väntat mig för en engelsk strong ale (men väl för belgiska grejer). Men nu har jag bytt kläder och torkat upp i köket.

Det fräste också en hel del om ölet när jag hällde upp det. Det vita fasta skummet stabiliserade sig på tre fingrars höjd innan det sjönk ner utan att lämna några spår på glaset. Vätskan är klar och bärnstensfärgad (30 EBC).

Doften är mogen, fatlagrad och träig. Söta toner av vit Madeira, torr äppelcider och vissa rena vassa bittra smaker. Alkohol finns det också. Den är ganska mjuk och avrundad.

 Smaken är på något märkligt sätt både vass och rund. Kraftiga toner av vitt starkvin, låglandswhisky och en del märkbar ren alkohol. Samt närmast övertydliga fatlagrade smaker och den del trä. Något förvånande hittar jag också tydliga smaker av mjölk och laktos. Medel till stor kropp. Eftersmaken är mjukare och mer balanserad: Rena besk humle, lite lagrade söta smaker och whisky (orökt) i bakgrunden. Gröna frukter och växter i slutet.

Kolsyran är mycket kraftig (det påminner stundtals mer om Club Soda än ale), de vassa bubblorna är långlivade. Vätskan är medelmjuk.

Okej, den här gick väl att dricka och den innehöll en hel del oväntade smaker som ändå fungerar tillsammans. Jag gillade dock inte sprutandet.

Betyg: 3,4. Tillgänglighet: Systembolagets tillfälliga nyheter februari 2013 2012 (slutsåld). Pris: 59:00 för 500 ml. Bäst före: Slutet av 2014.