2014-11-18

Besök hos Norrköpings Bryggeri - I

Bild: Norrköpings Bryggeri.
Det finns, för första gången på nära 40 år, ett bryggeri i Norrköping!

Jag blev inbjuden att komma dit och kolla läget, och i lördags blev det av av eftersom jag ändå hade ärenden till grannstaden.

Norrköpings Bryggeri Aktiebolag är inte stort på något sätt. Inte så att det vinner något pris för det minsta i Sverige, men det är i varje fall det minsta som jag besökt.

Lokalen som sådan är ganska speciell, där den ligger på en liten tvärgata i stadsdelen Oxelbergen. När huset byggdes i mitten av fyrtiotalet så inhyste butikslokalen först Söderhöjdens Mjölkaffär, och delar av inredningen och exteriören finns faktiskt kvar efter den tiden.

Tjugo år senare blev det i stället Östra Hembageriet, en verksamhet som jag minns väl – det var lätt att stanna till med bilen utanför, även om det oftast var en omväg för familjen Bark. Jag har väldigt klara minnesbilder av besöken där under mitten av åttiotalet, framför allt att det tidiga sextiotalet var så närvarande, det var glasdiskar med småkakor, lösgodis i små plastkartonger och chokladkartonger på eleganta glashyllor i en lokal som både var liten och ödslig.

Hembageriet levde kvar oväntat länge, något som grannarna Norrköpings Tidningar, Norrköpings Lokaltrafik, Statens Invandrarverk och Luftfartsverket nog hade stor del i.

Tiderna ändras även för små bagerier, och till slut hade de blivit en del av det lokala tungviktarna Landerholms. Verksamheten lades ner för något år sedan, och frågan är vad man skulle göra med det visserligen vackra men samtidigt omoderna och slitna bageriet. Bostadsrättsföreningen var tydliga med att de inte ville ha en pizzeria eller annan restaurang i huset, och den förre hyresgästen hade villkorat att det inte skulle bli något bageri/konditori.

Håkan förklarar läget.
Nå. Här träder de nuvarande ägarna in: Håkan, som jobbar som chef på Arbetsförmedlingen, och Anders, som pysslar med bland annat pumpteknik på dagarna. De hade båda en bakgrund som hembryggare.

Håkan och hans familj hade på nära håll upplevt hur craft beer-tänkandet och det lokala fokuset slagit genom i Kaliforniska Bay Area när de under en tid bodde där.


Så stötte de på ett begagnat mindre bryggverk (som först varit installerat i Cornwall) från den kortlivade bryggeripuben Gol Brothers på Orust.

När det plötsligt dök upp en livsmedelsklassad lokal med lite knepiga bivillkor på promenadavstånd från Håkans och Anders’ hem så insåg de att det var en chans de bara skulle få en gång i livet, och snabbt beslutade de sig för att starta Norrköpings Bryggeri AB, köpa bryggverket och börja det mödosamma jobbet att få bort de bänkar och annan inredning som de inte kunde få att funka ihop med bryggeriet. Så mycket som möjligt har sparats för att behålla den genuina känsla av fyrtiotal och sextiotal som ligger kvar i lokalerna.

Bryggverket, som är en brittisk historia i rostfritt med träisolering, har en kapacitet på 375 liter. Förutom vörtpanna och koktank finns fyra primär-jästankar och en något större konbottnad sekundärtank. Jästankarna har alla varsitt kylaggregat.

Den ursprungliga planen var att behålla den tvåvånings bakugn som följt med köpet, kanske för att torka egen malt i, men så fort allt fanns i lokalen så insåg de att det omöjligt skulle få plats. Och bara att renovera den orörda elinstallationen skulle kosta stora pengar. Så under sommaren vidtog ett hårt fysiskt arbete att tegelsten för tegelsten demontera ugnen, väl hopklistrad av 50 års deg, sirap och annat kladd.

Väl på plats så installerades rör och tryckluft fast i snygga kabelstegar – för att minimera extraarbete under städning. Två nya styranläggningar konstruerades och byggdes, många ventiler automatiserades och en kraftig pump sattes mellan kokpannan och vörtpannan.

Det här har skapat en anläggning som är väldigt lättarbetad, så när det är bryggdag finns det en tank med exakt lagom varmt vatten klar, det är bara att hälla i malten och låta pumpen röra i kring mäsken, någon traditionellt mäskroder finns inte. Det här arrangemanget kan också vara en förklaring till att man i lyckats hålla en effektivitet om 80 %.

Vi fick efter att ha tittat på det rostfria en rundtur i lokalerna, vilket alltså gick ganska snabbt. Bageriet har blivit bryggeri, den vackra butikslokalen i kolmårdsmarmor är just nu lager för malt, tomglas och tomfat. Den lilla gången däremellan är just nu mekarbänk och platsen för humlefrysen. Utöver detta finns det en trappa ner till det gamla omklädningsrummet och ett par mindre förråd som just nu står tomma.


Håkan började berätta om tankarna bakom de öl som de tagit fram, just nu är det två stycken: Red Ale (engelsk red ale, 4,9 %, 25 IBU) och Pale Ale (APA, 5,6 %, 47 IBU). Den röda är bryggd med lågalfahumle och tidiga givor, den ljusa med Citra och Mosaic, även den med större bittergivor än sena givor. Tanken med dem är att vara”lågtröskelöl” som ska vara lätta att ta till sig för de som annars mest dricker stor stark.

Marknaden är tydligt lokal, idag säljs ölen på en handfull krogar och restauranger i Norrköping, ett par av dem har ölen på fat men de mindre får flaskor. Just nu sväljer (häpp!) de allt som duon hinner producera, och även om tanken är att brygga större volymer ligger en lansering på Systembolaget långt fram i tiden, om alls.


Etiketterna har tydligt lokal förankring, och baksidestexterna undviker rena receptlistningar – det är inte vad de tänkta kunderna i första hand är intresserade av. De har också designats av en vän till bryggeriet som till vardags jobbar som tatuerare.

En tredje öl är på gång, men ännu inte brygd än: Humlemonstret, en amerikansk IPA med klassiska högalfa-humlesorter. Här kommer etiketten inte att prydas av Norrköpingsmotiv utan en fiktiv filmaffisch.

Hur har det här finansierats? Går det ihop sig? Såväl lokal som bryggverk har varit billigare än väntat, det de investerat de största pengarna i har varit installationen med rördragning samt styrutrustningen. Håkan stannar upp en stund och funderar. ”Jag tror att om vi skulle lägga ner i morgon och sälja av allt så skulle vi gå med vinst, så mycket bättre har det blivit”. Rent formellt så är det Anders’ andra företag Miljö & Teknik som fungerar som moderbolag och också agerar buffert för bryggeriet.

I övrigt sköts den här verksamheten som ett fritidsprojeket, ingen av bryggarna tar ut lön, och arbetar heltid på andra ställen på dagarna. Och med de förutsättningarna så går verksamheten runt just nu: Råvaror, el och hyran kan betalas, men att jobba heltid med det är inget som i dagsläget är något alternativ. Å andra sidan har inga lån behövts vilket skapar en speciell frihet i företaget.

Det blir en del restprodukter av ölbryggandet, mest drav. Av det går en del till Kamraternas Finbageri där det blir en ingrediens i deras knäckebröd, men det mesta går som foder till ett par gårdar i trakten, bland annat en kalkonfarm.

Mer om bryggeriet och deras funderingar på framtiden kommer i del II.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar