Stockholm Beer 2014 - I

Dags att göra lite nytta för den där pressackrediteringen…

Det handlar om Stockholm Beer & Whisky Festival 2014. Den inledande presskonferensen var i år mer fokuserad på att förklara att vi svenskar nog inte riktigt tagit in hur stor festivalen blivit. Tredje största ölfestivalen i världen och den största whiskyfestivalen. Det är en imponerande utveckling, det är det. Vidare uppvisades några av de utställande företagen, valda för att visa bredden och kunskapen.

Det hela avslutades med att titta på den film som Åbro spelat in i samband med bryggningen av hembryggar-SM-vinnaren Drakens IPA. Lite småkul faktiskt… Rick kanske skulle satsa på en karriär som skådespelare? Filmlänk.

Bryggare Robin från Gamla Enskede

Det blev lite kallskuret efteråt, tillsammans med några av utställarna, deras produkter och sådär. Jag valde en lättöls-porter: Stora Gungans Porter från Gamla Enskede Bryggeri, ett ganska unikt sådant eftersom de enbart brygger lättöl.

Tillsammans med maten fungerade den perfekt, och balanserade rätternas ganska milda smaker med en fin rostad maltighet. Lite vek på egen hand, men jag tror inte det är så den ska avnjutas. En positiv överraskning från ett bryggeri jag hört talas om men inte så mycket mer.

Nå, mätt och stärkt var det äntligen dags att inta festivalen. Eftersom jag ska tillbaka nu på torsdag så valde jag att begränsa mig till det som var hela festivalområdet när jag började med mina besök för 10 år sedan, det som idag heter Hall I.

Efter att ha gått ett hastigt varv runt lokalen för att orientera mig och ta lite foton så gick jag slumpmässigt fram till CAP Brewing där Danko, Mattias med flera höll på med de sista finjusteringarna. Deras stiltrogna tolkning av tjeckisk pilsner (dock inte dekoktionsmäskad) Bohemian Rhapsody fick bli första ölen ut. Oväntat sött och med mycket tysk/tjeckisk humle.

Mörkare och lite tyngre (4,9 % i stället för 4,5 %) var Don't Break The Oat, en oatmeal stout. Torr. Rostad. Mjuk. Irländskt maltig men med lite vass kolsyra.

Man hamnar ju förr eller senare hos Brill & Co, så det var lika bra att ta det besöket nu när det var lite lugnt. I montern satt halva Omnipollo, Henok, med junior och kollade läget. Jag fick omgående ett glas mörk tjock vätska i mitt glas utan att få veta vad. Det var enorma toner av elegant kaffe, O'boy och alkohol i doft och tunga kaffekarameller i smaken: Ja, det var en av de öl som Omnipollo bryggt vide Englandsbesöket: Yellow Belly. Även om det normalt inte är min typ av öl så blev jag totalt imponerad av denna utsökta efterrätts-öl.

Brekeriet hade valt att vara på en ölfestival i Holland i stället för Stockholm, men Brill hade några av deras öl i kylen. Bland annat lättölen Ligero som jag tidigare inte provat. Lätt kropp men tydliga smaker, kanske lite svavel. God.

Granne med Brill låg Oppigårds Bryggeri. Jag är säkert trögast i stan, men det var först i förra veckan jag insåg att deras monter var Faluröd. Passade och lite vitsigt. Jag provade en skvätt av Ädelweisse, den bayerska veteölen som de bryggt tillsammans med Närke Kulturbryggeri. Varianten bryggd i Örebro testade jag på småbryggerifestivalen i Nyköping, och om jag försöker jämföra den tycker jag nog att den här (som snart kommer till Systembolaget) var något lättare i kroppen. Annars satt både beskan och fenolerna där de skulle.

I andra änden av första salen stod Galateas montrar, och i ett hörn höll Jessica Heinrich hov med S:t Eriks-öl. Jag provade lite av deras English IPA. Lika maltsöt som tidigare, men till skillnad från när jag drack den i Uppsala var den här rent söt och inte dovt oxiderad. Vi funderade över om den kunde bli lite barley wine-lik med lite mer tid.

IPL provades också, det en en imperial pilsner som kombinerade lagerns krispighet med massiva mängder fruktsallads-Mosaic. Långt ifrån Samuel Adams Imperial Hallertau Pilsner (som nog bara jag minns), men ändå samma andas barn.

Samarbeten mellan europeiska bryggerier och Samuel Adams är inte helt vanliga, men St Eriks presenterade ett sådant: Transatlantic Belgian Strong Red Ale smakade inte alls speciellt belgiskt, starkt eller rött, men den hade en syrlig och fräsch smak av lingon och tranbär som fungerade utmärkt. Inga jästtoner, men kruttorr och häftig.

I ett hörn hade Åbro byggt upp en egen liten monter åt Bryggmästarens Drakens Guld, den där SM-vinnar-IPAn. Tyvärr stank väggarna av nymålad färg vilket gjorde det svårt att dricka ölen på plats.

Nå, hur var nu den uppskalade ölen? Jo tack. Ren enkel beska, väldigt låg karamellighet, växande frukter och sötma när den fick upp temperaturen. En bättre IPA än vad jag hade gissat att Åbro skulle lyckas få ur sitt bryggverk. Men samtidigt hade den här ölen inte vunnit hembryggar-SM. Jag måste dock säga att jag uppskattar deras entusiasm.

Inne i det innersta rummet i hall I stod Malmö Brygghus. Som med sin blandning av kunnande, självförtroende och lyhördhet snabbt blivit ett självklart inslag i ölsverige. Där hittade jag ett antal flaskor Zwarte Bessen. Ölen utgick från Fader Franssons Belgo Burley Wayne som blandats med brett och svarta vinbär i ekfat. Torra lite sträva toner av svartvinbärs-brännvin och syrliga karameller.

Från samma bryggeri: Framboise. Tunga smaker av parfymer och fruktgodis som lättas upp av en saftliknande syra. Mindre söt än man kunde tro.

Sist ut från Malmö: DIPAn Gubbster på dryga tio procent. Höga alkoholer, rätt torr och karamellig med lite kåda och kattlåda. Sträv. Nja, den här batchen var de inte helt nöjda med.

Inte många steg därifrån fanns Södra Maltfabriken. Bland sina öl fanns flera som kunde klassas som session-IPA: Puff She Puff, till exempel, på 3,5 %. Cascade-humle. Trevlig citrus och en lätt kropp.

Eller 3,5 %-varianten av Almighty som helt enkelt är en nedskalad version av deras storsäljare. Syrlig lime-beska men på tok för lätt för att vara riktigt god.

Dubbelt så stark var Södra Jura - Half The Story, tänkt att drickas tillsammans med en Jura-whisky. Den dominerades av Mosaic. Lätt dammig och röd smak med en lätt whisky-ton i malten. Nja…

Nå, det får räcka för idag. Jag återkommer med mer babbel.